Éric Zemmour har stulit en hel del av rampljuset från Marine Le Pen som utmanare till Emmanuel Macron i det franska presidentvalet. Centralt i hans valkampanj är kritiken mot den demografiska politiken i Frankrike där han pekar på att den franska ursprungsbefolkningen i praktiken ersätts av folkgrupper från tredje världen - en trend som han vill bryta.
Éric Zemmour sticker ut i flera avseenden. Hans föräldrar var berbiska judar bosatta i Franska Algeriet, men emigrerade till Frankrike 1952 kort före att kriget i Algeriet på allvar bröt ut 1954. Under sin uppväxt fostrades han i judiska privatskolor och fortsatte sedan sin utbildning vid elitskolan Institut d'études politiques de Paris – samma institution som utbildat sju av de åtta senaste franska presidenterna.
1986 påbörjade den då 28-årige Zemmour en journalistisk karriär på den numera nedlagda tidningen Le Quotidien de Paris och fortsatte sedan som politisk journalist och kolumnist på bland annat Le Figaro i många år. Han är även författare och har bland annat skrivit biografier över tidigare franska ledare som Jacques Chirac men också böcker som riktar kritik mot feminiseringen av det franska samhället och menar att egalitarismen och massinvandringspolitiken leder det franska samhällets till förfall.
I sin mest kända bok Le Suicide français - "Det franska självmordet”, argumenterar han för att den franska nationalstaten försvagats av 68-vänsterns kulturella revolution på ett medvetet och systematiskt sätt. Den blev en mycket stor succé med över en halv miljon sålda kopior.
Inför presidentvalet 2022 startade Zemmour partiet Reconquête, en fransk variant av "Reconquista" som är den historiska benämningen på spanjorernas slutliga återtagande av Spanien i slutet av 1400-talet efter morernas invasion på 700-talet. Han har framförallt gjort sig känd för sin stundtals hårdföra retorik – någonting som gett honom båda sympatisörer och högljudda motståndare.
– Vi måste stoppa flödet. Jag pratar inte bara om de illegala; Jag tänker först på laglig invandring. [...] Processen att ersätta befolkningen startar när det finns för många invandrare som inte längre assimilerar sig. Det är oundvikligt, har han bland annat sagt.
Zemmour har kallat massinvandringen till Frankrike för en ”demografisk tsunami” och flera gånger upprepat budskapet att Frankrike omedelbart måste stoppa all legal – och illegal invandring för att vända den demografiska trenden. Han vill också stoppa statligt stöd, gratis statlig sjukvård och olika former av bidrag till utlänningar.
Presidentkandidaten är också uttalad kritiker av HBTQ-lobbyn och den nära associerade feministiska rörelsen där han bland annat deklarerat att den omfattande legaliseringen av aborter bidrar till det franska folkets kollektiva självmord. Vidare slår han fast att han är den enda kandidat som vill skydda franska kvinnor mot islamiskt förtryck, som ett potentiellt framtida tvång att bära slöja.
Yttrandefriheten i Frankrike har, som på andra håll i Väst, uppmärksammats för att vara under stor press, där bland annat författaren Renaud Camus, känd för sin storsäljande bok "Det stora utbytet", dömdes till fängelse för att ha betecknat massinvandringsvågen till Europa som en "invasion". Zemmour har på en liknande linje slagit fast att Frankrike under 30 års tid utsatts för en muslimsk invasion och att det finns en politisk strävan att islamisera landet. Zemmour menar också att muslimer borde tvingas välja mellan islam och Frankrike och att även moderata muslimer anser att islamistiska jihadister är att betrakta som ”goda muslimer”.
Likt Camus har Zemmour åtalats och dömts för sina uttalanden. Under 2022 har han fått betala 10 000 euro i böter efter att ha sagt att så kallade "ensamkommande flyktingbarn" i verkligheten omfattar ”tjuvar, mördare och våldtäktsmän och ingenting annat” och argumenterat för att de måste skickas tillbaka till sina hemländer.
Om han blir vald till president lovar Zemmour bland annat att deportera 100 000 ”oönskade utlänningar” från Frankrike varje år – med fokus på kriminella invandrare och migranter som av olika skäl klassas som säkerhetshot och skapa ett särskilt departement som sysslar med återvandring. Han har även föreslagit att franska medborgare med utländska namn borde byta dessa till mer franskklingande diton.
Utrikespolitiskt har han argumenterat för att Frankrike ska distansera sig från USA och öka sitt oberoende från EU på olika sätt samt lämna militäralliansen Nato. Samtidigt har han även motsatt sig att släppa in Turkiet i den europeiska unionen.
Marine Le Pen tar avstånd
Presidentkandidaten är i skrivande stund på nytt i blåsväder och hotas än en gång att dras inför domstol – denna gång för att ifrågasätta historien på ett sätt som inte är tillåtet i fransk lagstiftning - då han efter sin senaste bok anklagas för att kalla påståendena om att tiotusentals homosexuella i Frankrike under andra världskriget arresterades och sattes i läger på grund av sin läggning för ”en myt”.
Hans främsta konkurrent bedöms vara Marine Le Pen från Nationell Samling (tidigare Front National) och hon är tydlig med att hon uppfattar den frispråkige Zemmour som en extrem och ”mycket radikal” kandidat vars anhängare utgörs av "utstötta element" och ”skumma figurer” som tidigare varit hennes egna supportrar.
– Det är traditionella katoliker, hedningar och några få nazister, hävdar hon och påpekar även att hon vänder sig emot Zemmours syn på islam som hon upplever som muslimfientlig.
Får stöd av Le Pens familj
Marine Le Pens far, den tidigare Front National-ledaren Jean-Marie Le Pen, delar dock inte sin dotters syn och har tvärtom tillkännagett att han förmodligen kommer att rösta på Zemmour.
– Den enda skillnaden mellan Éric och mig är att han är jude. Det blir svårt att kalla honom för nazist eller fascist. Det ger honom en större frihet, konstaterar han.
Även Marine Le Pens, systerdotter Marion Maréchal, en annan känd profil från Front National, har nyligen gjort en återkomst till den politiska arenan med att officiellt ge sitt stöd till Zemmour och ansluta sig till dennes valkampanj med motiveringen att hon känner sig övertygad om att han inte kommer att kompromissa bort sina politiska ideal – något som tolkats som en pik mot moster Marine.
Trots att Zemmour är av judisk börd har flera judar paradoxalt nog anklagat honom för att vara "antisemit" – bland annat Frankrikes chefsrabbin Haïm Korsia. Franska etablissemangspolitiker och mediekanaler har också varit flitiga med att etikettera presidentkandidaten som "rasist" och ofta betecknat honom som en "fransk Donald Trump".
Enligt de flesta opinionsundersökningar har Zemmour mellan 9 och 13 procent av väljarstödet i jämförelse med 17-23 procents stöd för Marine Le Pen. Le Pen är därmed favorit till att ta sig till den andra valomgången i Frankrike som står mellan de två kandidater som får mest röster i den första omgången.
Den sittande presidenten Emmanuel Macron har uppmärksammats bland annat för sin mycket hårdfört inriktade covidpolitik och den hårdföra behandlingen mot de landsomfattande protester som länge pågått i form av rörelsen Gula Västarna. Den tidigare Rothschild-medarbetaren och globalistiskt inriktade Macron åtnjuter trots detta enligt samma undersökningar fortfarande ett stöd på mellan 26 och 30 procent i väljarkåren och är klar favorit till att vinna valet i Frankrike.
