Den 13 mars 2020 skedde något som gick obemärkt förbi i bruset av nyheter om smittspridning och nedstängningar: USA:s nationella säkerhetsråd (NSC) tog formellt kommandot över hela covidresponsen och förvandlade det som borde ha varit en folkhälsokris till en militär operation.
Vad innebär det – och varför vet de flesta fortfarande ingenting om det?
Det är den frågan den amerikanske journalisten Debbie Lerman ägnar sin bok Covidkuppen åt. Boken, utgiven på Karneval förlag, beskrivs av förlaget som "den utan tvekan viktigaste boken som skrivits om den konstellation av globala händelser som vi lärt oss kalla covidpandemin.
Covidkuppen tar itu med de försummade frågorna om varför: vem som låg bakom, vad motiven var och vilka maktmedel som användes?"
Dokumentet som förändrade allt
Lermans analys tar sin utgångspunkt i ett enskilt dokument: "PanCAP Adapted U.S. Government Covid-19 Response", daterat den 13 mars 2020. Dokumentet innebar att ansvaret för pandemins hantering formellt övergick från Centers for Disease Control and Prevention (CDC) och sedvanliga folkhälsomyndigheter till NSC – USA:s nationella säkerhetsråd. FEMA, Federal Emergency Management Agency, kopplades in som ledande federal myndighet.
Det är en avgörande distinktion. Folkhälsomyndigheter arbetar utifrån etablerade protokoll för smittskydd, frivillig isolering, riskbedömning och transparens gentemot allmänheten. Säkerhetsstrukturer fungerar enligt helt andra logiker – sekretess, central kommandokedja, snabb och enhetlig implementering av direktiv, och en grundläggande misstro mot öppen debatt.
Lerman visar hur dessa biologiska försvarsprotokoll, ursprungligen utformade för scenariot med biologiska vapen, tillämpades rakt av på en pandemi – med långtgående konsekvenser för hur åtgärder utformades, kommunicerades och genomdrevs.
Biologiskt försvar i stället för folkhälsopolitik
En central poäng i Covidkuppen är att de åtgärder som kom att definiera pandemiresponsen – nedstängningar, vaccinmandat, enhetlig global koordination – inte primärt utgick från epidemiologisk evidens utan från en försvarslogik. Lerman dokumenterar hur beslutsprocesserna under 2020 och framåt konsekvent kringgick de institutioner och den expertkår som normalt bär ansvaret för folkhälsofrågor.
Det handlar inte bara om vem som fattade besluten utan också om hur de fattades – och vilka argument som tilläts höras. Lerman visar att kritiska röster inom den medicinska professionen tystades med en effektivitet som kräver förklaring. Hennes slutsats är att detta inte var en tillfällighet eller ett resultat av panik, utan ett uttryck för en systematisk kapning av folkhälsopolitiken av den nationella säkerhetsstaten.
En grävande journalists metodiska arbete
Debbie Lerman är medarbetare vid Brownstone Institute och publicerar regelbundet på Substack, där hennes analyser av pandemins institutionella dimensioner har nått en bred publik. Covidkuppen är frukten av ett metodiskt grävande arbete baserat på offentliga dokument, myndighetskommunikation och en noggrann analys av de beslutskedjor som formade pandemiresponsen.
Lerman är inte primärt intresserad av att ifrågasätta virologin eller vaccinernas effekt – hennes fråga är en annan och mer grundläggande: varför togs makten över folkhälsan? Vad var motiven bakom den institutionella omstrukturering som ägde rum i det fördolda? Och vilka maktmedel användes för att hålla denna omstrukturering borta från offentlig granskning?
Det är frågor som de flesta etablerade medier fortfarande vägrar att ens formulera. Lermans bok gör det – metodiskt, välunderbyggt och med den typ av analytisk skärpa som god grävande journalistik kräver.
Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.
Titel: Covidkuppen
Undertitel: Hur pandemihantering blev en militär operation
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789189494916
Bandtyp: Danskt band
Antal sidor: 260
