Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Flera skäl anförs för att Europeiska Unionen skapat ett system för censur av sociala medieplattformar. Ett viktigt sådant var att skapa likartade regler och bedömningar av innehållet i sociala media över hela Europa. Användare av sociala media skulle också få hjälp att förstå varför visst material hindrades av olika plattformar. En viktig orsak var också att politiker och intressenter såsom medlemmar av EUs institutioner såg faror i att sociala media utnyttjades på ett okontrollerbart sätt av kommersiella, politiska och kulturella intressen.
En enhetlig lagstiftning och tillämpning av offentliga regler skulle kunna eliminera faror av många slag och skapa en likformighet i behandlingen av information och åsikter i hela Europa. Dessa utgör de formella skäl som anförs för de införda reglerna.
I Digital Services Act (DSA), antagen 2022, sägs att målen för dess regler syftar till att skapa en säkrare miljö och etablera ett ansvar för digitala tjänster. Mot bakgrund av de första årens tillämpning av regelsystemet kan dock ett annat syfte klart urskiljas. EU-kommissionens långsiktiga mål är att få unionen att utvecklas mot en federal statsbildning. Att hålla kontroll över motståndet mot EUs strävanden kan därför också vara ett informellt – och viktigt – syfte med censursystemet. Detta förnekas självfallet av alla befattningshavare inom EUs administration.
Delar av systemet
Den verkliga bakgrunden till skapandet av ett effektivt digitalt censursystem inom EU var – vid sidan av de angivna målen – följande, enligt den juridiska kommittén i amerikanska representanthuset (JCAR)1, som noggrant undersökt tillämpningarna av regelsystemet. Kommitténs intresse orsakades främst av att EUs regler påverkade plattformarnas arbete att tillämpa sina egna regler för publicering i USA, med dess starka skydd för yttrandefriheten.
Kommittén sade att internet "... threatened the established political order, and by the mid-2010s, the political establishments in the United States and Europe sought to counter rising populist movements that questioned deeply unpopular policies such as mass migration. ... starting in 2015 and 2016, the European Commission began creating various forums in which European regulators could meet directly with technology platforms to discuss how and what content should be moderated .... nonpublic documents produced to the Committee show that for the last ten years, the European Commission has directly pressured platforms to censor lawful, political speech in the European Union and abroad". (Sid 2)2
The EU Internet Forum (EUIF) bildades 2015 för att "address the misuse of the internet for terrorist purposes". Det var en viktig komponent i det system som byggdes upp. Forumet blev dock ett medel brett inriktat på legalt politiskt tal, och EUIF sammanför "American and European conservatives with jihadists and white supremacists and telling platforms to censor them all. Sid 96". Det ger också råd om hur man bäst censurerar "borderline content. Sid 96", vilket är legalt innehåll på nätet gällande exempelvis kritik av EU och allmän populistisk retorik.
Det följande året infördes en "Code of Conduct on Countering Illegal Hate Speech Online" som de sociala plattformarna skulle följa. Två år senare infördes "Code of Practice on Disinformation", enligt vilken plattformarna skulle minska graden av "synbarhet" för oönskade inlägg som utgjorde s.k. desinformation. Att efterfölja dessa två regelsystem är numera praktiskt sett obligatoriskt för plattformarna (Sid. 38). Samtidigt började stora EU-nationer att genomföra egen nationell censur.
År 2022 skapades en fast organisation för EUs arbete att genomföra olika regler via samverkan med plattformarna, och DSA3 trädde i kraft 2023. Särskilda regler infördes i denna viktiga lagstiftning gällande valperioder: DSA Election Guidelines.
I den alltid pågående censuren pressar EU-kommissionen och medlemsstaternas censurmyndigheter plattformarna att särskilt censurera åsikter från höger (i USA kallade "conservative") och anti-etablissemangskällor (Sid 96). I samband med Disinformation Code och DSA Election Guidelines skapade Kommissionen ett "Rapid Response System" för att snabbt kunna ingripa i samband med val. Speciellt utvalda faktagranskare – t.ex. NGO:er – har rätt att med prioritet begära av en plattform att denna censurerar visst material. Faktagranskarna är pålitligt censurvänliga och vänsterorienterade.
Medverkan i dessa grupper och andra skapade av EU hävdades vara frivillig, liksom de åtgärder som diskuterades. JCAR drog dock efter analys slutsatsen att: "The 'voluntary' and 'consensus-driven' European censorship regulatory regime is neither voluntary nor consensus-driven". (Sid 6)
Genom hotet att bötfälla företagen med maximalt 6% av dess årliga försäljning i världen kan EU tvinga fram önskat beteende. Böterna för Musks X nådde i år inte riktigt upp till det beloppet. Vid sidan av böter finns ett flertal andra åtgärder: ändringar i algoritmer, lägre ranking och synlighet, ej betalt innehåll och liknande metoder.
Exempel på tillämpningar av existerande regler
De som inom EU-kommissionen genomför censurarbetet bedöms av JCAR se på befolkningarna på följande sätt: "They think … citizens are stupid, unable to decide for themselves what to believe and what not to".
En sådan syn torde gälla även censorerna inom olika länder. Inför det första valet – i Slovakien – efter att DSA införts, fick plattformarna exempelvis information om att "befolkningen tenderar att tro på konspirationsteorier och falska beskrivningar". Att radikalt och falskt underskatta människors förmåga att bedöma och värdera information är troligen den ursäkt censorer behöver för att utan samvetskval utföra sitt arbete.
Den största faran med EUs censur är att medborgarna inte får relevant information om viktiga ämnen som kan förändra deras val – gällande antingen deras eget land eller EU i dess helhet. Myndigheter, både nationellt och i EU, tystar dem man betecknar som motståndare. Detta syns gälla i särskilt tre fall: (A) åsikter om nationell suveränitet och/eller EU-medlemskapet, (B) klart högerinriktade åsikter, eller (C) kritiska åsikter om den ideologiska blandning av postmodernism, kritisk teori och delar av marxism som ofta kallas kulturmarxism4 – en ideologi som EU stöttar eftersom den samverkar med EUs mål.
EU-kommissionen har det dominerande målet att skapa en federal union, vilket en betydande minoritet av medborgarna i många medlemsstater ogillar. Partier och anhängare som motarbetar EU kan naturligen av kommissionens och många medlemsstaters digitala övervakningspersonal ses som fiender.
Eftersom en del av motståndarna dessutom hyllar traditionellt frihetliga, klassiskt liberala eller höger-libertarianska åsikter, blir fiendskapen inte mindre till sådana rörelser och skribenter. Att censuren främst riktas mot material som strider mot de censur-anställdas egna åsikter hjälper dem sannolikt att med gott samvete utföra sitt uppdrag. Även satirer och memes elimineras.
Om man vill ha en bild av åsikterna inom EUs organisation räcker det att granska dem som dominerar i de NGO:er EU använder för sitt Rapid Response System – deras klara vänsterinriktning är talande för hela censurorganisationen.
I workshops ledda av EUIF 2022 använde man en amerikansk tankesmedja för att varna för inflytelserika konservativa skribenter som Jordan Peterson och Ben Shapiro – vars arbete klart ligger inom det legalas ram – med hänvisning till att de på nätet tjänade som inkörsport för "anti-feminist, misogynistic, and Manosphere content. Sid 93f".
Genom att viktiga begrepp som dis-/mis-/mal-information i många fall saknar praktiskt klara och användbara definitioner, påverkas hanteringen av censurfrågorna. Vem som beslutar blir mycket viktigt, och subjektiviteten ges för stort spelrum. Detta är fördömligt beträffande så politiskt känsliga frågor.
Fortsättning i Del 2.
Referenser 4
1 The Foreign Censorship Threat Part II – judiciary.house.gov
2 Alternativ länk via Scribd (om hinder att nå rapporten)
3 Digital Services Act – EUR-Lex
4 Om kulturmarxism – Newsvoice
