ALIEN – Ett filmhistoriskt mästerverk

Vad kan skrivas och sägas om detta mästerverk som som inte har skrivits eller sagts tidigare? Filmen är milt sagt ett chef‑d’oeuvre av filmmagi. Lika delar klassisk som legendarisk. Man kan ostört konstatera att Alien för alltid påverkat och influerat genrer som exempelvis science-fiction, skräck och thriller. Inflytandet detta glansnummer haft på filmindustrin kan jämföras med James Bond, Star Wars, Jaws, The Godfather och Psycho. Ett resultat av vad man kollektivt kan uppnå när det finns talang i toppklass inom varje aspekt av filmskapande. Superbegåvning inom regi, manusskrivande, klippning, produktionsdesign, scenografi, specialeffekter, musik och skådespeleri.

Till skillnad från i dag, när totalitär och politisk korrekthet i mångt och mycket sätter handfängsel på den individuella och kollektiva kreativiteten inom filmvärlden, skapades Alien i en svunnen tid. En tid som var mer kreativ, mer vågad, mer utmanande och inte livrädd för att trampa någon på tårna. Plus det faktum att många filmbolagschefer och andra ansvariga på filmbolagen hade – på ren svenska – större ballar. Det är ingen tillfällighet att jag sedan tid tillbaka har svårt för flertalet filmer som numera produceras av Hollywood.

Handlingen

Bogseringsfartyget Nostromo, med miljontals ton mineralmalm i lasten, är på återresa från sitt deep space-uppdrag när dess besättning oplanerat väcks ur sin hypersömn. När manskapet så småningom blir varse om att de vare sig är framme vid eller ens halvvägs till jorden, förklaras det bryska uppvaknandet av att skeppets huvuddator avbrutit hypersömnen. Orsaken är att en märklig signal har mottagits. En signal som enligt regler och förordningar måste undersökas. Inledningsvis tolkas signalen som en nödsignal.

Sagt och gjort så kopplar Nostromo loss från sin gigantiska last och beger sig till planetoiden – i uppföljarna döpt till LV-426/”Acheron’ – för att undersöka signalanropet. Väl där börjar kommendörkapten Ellen Ripley (Sigourney Weaver) i detalj analysera signalen. Sakteliga blir hennes insikt att det kanske inte är en nödsignal utan en varningssignal…

Det är främst tre personer vi ska tacka för att Alien såg dagens ljus: Dan O’Bannon, Ridley Scott och H.R. Giger. Dessa tre herrar är särskilt ansvariga för att (bokstavligt talat) ha väckt Alien till liv.

Dan O’Bannon

Utan Dan O’Bannon = ingen film. Det var O’Bannon som, tillsammans med sin gode vän och arbetspartner Ronald Shusett, inspirerat klurade ut grundstoryn och den övergripande handlingen. Duon sammanställde likaså det första manuskriptet. Det manuskript som kom att skickas ut till förhoppningsvis intresserade filmbolag och finansiärer.

Ett manuskript som i senare skeden förvisso genomgick ett antal så kallade re-writes och justeringar. Justeringar avseende främst dialog, besättningsmedlemmarnas namn samt framför allt tillkomsten av roboten Ash (Ian Holm). Grunddragen är dock för evigt signerade Dan O’Bannon.

Att O’Bannon inte har fått mer uppmärksamhet för sina kreativa bedrifter är för mig en smärre gåta. Ett konstnärligt och nyskapande geni ut i fingerspetsarna.

Ridley Scott

Ett visuellt geni. Tillsammans med Stanley Kubrick och William Friedkin har Ridley Scott enligt mig det främsta visuella ögat i branschen. Storyn må ha varit O’Bannons idé men Ridley Scott gav idén ett liv och universum. Varje tagning och varje enskild bildruta är ett unikum av skönhet och filmkonst. Var och enskild bildkomposition av varje scen är så genomtänkt, välskapt och elegant att åskådaren häpnar.

Hans prestation blir inte mindre genialisk mot bakgrund av det faktum att Alien endast var hans andra biofilm. Han hade gjort en större produktion innan Alien och det var något fundamentalt annorlunda; kostymdramat The Duellists (1977). Han var dock ingalunda nybörjare i branschen då han regisserat uppskattningsvis 2 000 reklamfilmer.

Ridley Scott besatt en bakgrund som art director och hade även studerat vid den brittiska konst- och formgivningshögskolan Royal College of Art.  Så visuell erfarenhet fanns i överflöd.

H. R. Giger

Sist men inte minst går en betydande dos beröm till den excentriske och nästintill halvgalne schweizaren Hans Rudi Giger. Giger skapade och utformade ett mystiskt, säreget och skrämmande samt smått erotiskt filmmonster i form av Xenomorph – the Alien. Något som biopubliken inte tidigare skådat. Inklusive dess otäcka men visuellt tilldragande universum.

Ett genidrag av Dan O’Bannon och Ridley Scott att övertyga produktionsbolaget Brandywine och filmbolaget 20th Century Fox att insistera på att få schweizaren ombord. Den biomekaniska konst som är hans signum blev den sista och absolut nödvändiga pusselbiten i det cineastiska mästerbygge som är Alien.

Perfekt rollbesättning

Kudos skall givetvis föräras andra medverkande, såväl bakom som framför kameran. Skådespelarna är perfekta i sina respektive roller: Tom Skerritt (Dallas), John Hurt (Kane), Harry Dean Stanton (Brett), Veronica Cartwright (Lambert), Ian Holm (Ash), Sigourney Weaver (Ripley) och min personliga favorit i filmen – Yaphet Kotto (Parker). Kotto praktiskt taget stjäl showen som den frispråkige och modige mekanikern Parker. Måhända har Parker en speciell plats i mitt hjärta då han påminner lite om mig själv.

Icke att förglömma är Bolaji Badejo. Mannen som gav vår älskade Xenomorph sin karakteristiska stil. Bolaji, född i Nigeria, 2.08 lång och vid tidpunkten bosatt i England för att där studera grafisk design. Han upptäcktes av en slump när personal ur film-teamet besökte en pub intill inspelningsstudion Shepperton Studios. Man hade stött på problem när det gällde att hitta någon som passade inuti Gigers dräkt. Ridley Scott hade testat dansare, mimartister och cirkuspersonal utan lycka. Tänk vad det kan ge när man kliver in på lokala puben för en styrketår. Here is wisdom.

Specialeffekterna som för sin tid var och fortfarande är häpnadsväckande ska också nämnas. Mitt förmenande är att man bör försöka med praktiska effekter så långt det är möjligt. Datoranimering (CGI) praktiseras med fördel spar- och återhållsamt och inte per default.

Jerry Goldsmith

Denne legendariske kompositör la glasyr på tårtan med sin kusliga och suggestiva men ändå vackra och smått poetiska musik. Det går inte att förställa sig Alien utan Jerry Goldsmith. Musiken till filmen kan dock vara bland det mest märkliga soundtrack som hörts på film. Detta på grund av att Ridley Scott och ljudklippare Terry Rawlings gjorde en omdiskuterad ”klipp och klistra” med filmens soundtrack.

Ridley Scott var – tro det eller ej – inte helt övertygad med det material Jerry Goldsmith levererat. Lösningen landade i att stuva om delar av musiken från tilltänkta scener till andra samt att integrera musik från filmen Freud (1962) lite här och var. Ironiskt nog så är det Jerry Goldsmith som gjort musiken även till Freud.

Alien är en fantastisk film som ingen levande själ får missa. En storartad, briljant och praktfull film jag kan se om och om igen. En film av det slag vi i bästa fall får uppleva ungefär var tionde år. Jag älskar filmen av hela mitt hjärta och min själ. Således ger jag den den högsta av rekommendationer.

Jan Sundstedt