Alien – Ett mästerverk i sin genre och i hela filmhistorien

Sci-fi filmen "Alien" är lika delar klassisk som legendarisk, och filmen har haft liknande inflytande som exempelvis "Star Wars" och "The Godfather". Har man inte sett den här filmen redan, är det tid att göra det nu.

publicerad 1 maj 2021
Mästerverk

Vad kan skrivas och sägas om ett mästerverk såsom ”Alien”, som inte har skrivits eller sagts tidigare? ”Alien” är ett mästerverk i filmskapandets konst – punkt! Den är lika delar klassisk som legendarisk. Jag kan inte berömma denna film tillräckligt mycket. Man kan krasst konstatera att ”Alien” har påverkat sättet att göra film inom genrer såsom science-fiction, skräck och thrillers något oerhört. Inflytandet detta mästerverk haft på filmindustrin kan jämföras med ”James Bond”, ”Star Wars”, ”Jaws”, ”The French Connection”, ”The Godfather” och ”Psycho”. Detta är vad man kollektivt kan uppnå när man har toppklass och talang i varje avdelning: Manus och grundstory, regi, klippning, produktionsdesign och art department, specialeffekter, musik, skådespeleri, med mera.

Till skillnad från i dag, när totalitär och politisk korrekthet i mångt och mycket handfängslar den individuella och kollektiva kreativiteten inom filmvärlden (framför allt i väst), så gjordes ”Alien” i en svunnen tid. En tid som var mer kreativ, vågad, utmanande och inte rädd för att trampa någon på tårna. Plus det faktum att många filmbolagschefer och andra executives på bolagen hade – på ren svenska – större ballar. Det är ingen tillfällighet att jag personligen ogillar många filmer som kommer ut ur The System (Hollywood) idag.

De flesta som ser (mycket) film vet vad ”Alien” handlar om, men som sig bör i en recension som denna kommer här en beskrivning av handlingen (det kan ju även tänkas att en och annan person faktiskt inte har sett filmen…märkligt nog).
Bogseringsfarkosten ”Nostromo” – med miljontals ton mineralmalm i lasten – är på väg tillbaka till jorden från sitt Deep Space-uppdrag, när besättningen i förtid väcks ur sin hypersömn. När besättningen så småningom blir varse om att de vare sig är framme vid eller ens halvvägs till jorden, förklaras uppvaknandet av att skeppets huvuddator (”Mother”) har avbrutit deras sömn då en signal har mottagits. En signal som enligt regler och förordningar (liknande vad fartyg har för skyldigheter på haven) måste undersökas. Till en början uppfattar man signalen en nödsignal. Sagt och gjort så kopplar ”Nostromo” loss från sin last och beger sig till planetoiden (i uppföljarna döpt till LV-426/”Acheron’). Väl där börjar Warrant Officer Ripley (Sigourney Weaver) mer i detalj försöka analysera signalen. Hennes uppfattning är att det kanske inte är en nödsignal utan en varningssignal…

Det är först och främst tre personer vi ska tacka för att ”Alien” såg dagens ljus och att filmen blev det mästerverk det blev: Dan O’Bannon, Ridley Scott och H.R. Giger. Dessa tre herrar är dem som är främst ansvariga för att ha väckt (bokstavligt talat) ”Alien” till liv.

Dan O’Bannon – som utan det inte skulle blivit någon film över huvud taget. Det var han som kläckte grundidén och skapade (tillsammans med sin vän Ronald Shusett) den övergripande handlingen samt sedermera skrev det första färdiga manuset. Ett manus som i senare skeden förvisso genomgick så kallade ”re-writes” (främst dialogen, karaktärernas namn samt tillkomsten av roboten ”Ash”) men filmens två första tredjedelar kan i mångt och mycket krediteras O’Bannon (och Shusett).

Dan O’Bannon.

Det är smått tragiskt att O’Bannon (utanför skaran av hardcore fans) inte har fått mer uppmärksamhet än han erhållit. Tänk om ”Dark Star” (Carpenter, John, 1974) så bara hade blivit en måttlig framgång, kanske ”Alien” aldrig skulle ha sett dagens ljus?

Ridley Scott; vad ska man säga? Mannen är ett visuellt geni. Tillsammans med Stanley Kubrick och William Friedkin (”The Exorcist”, 1973) har Scott förmodligen det bästa ”visuella ögat” i branschen. Storyn må ha varit O’Bannons idé, men Ridley Scott gav den idén ett liv och ett eget universum på vita duken. Varje tagning och varje enskild bildruta är ett mästerverk av skönhet och filmkonst. Kompositionen av varje scen är så vacker att man kan häpna samt har en touch av klass som inte ses så ofta idag. Scotts prestation blir inte mindre fantastisk då man betänker att ”Alien” endast var hans andra(!) feature film. Han hade alltså endast gjort en större produktion innan ”Alien” och det var något fundamentalt annorlunda; nämligen filmen ”The Duellists” (1977). Han var däremot ingen per definition nybörjare i branschen, då han regisserat cirka 2 000 reklamfilmer. Scott var också en tidigare art director och hade gått på den prestigefyllda skolan Royal College of Art i London. Så visuell erfarenhet fanns i massor.

Sist men inte minst går kanske den största dosen beröm och tacksamhet till den excentriske och nästintill halvgalne schweizaren Hans Rudi Giger. Han skapade ett udda och annorlunda samt ett smått erotiskt och skrämmande men likväl bildskönt universum, som biopubliken inte hade upplevt tidigare. LV-426 / ”Acheron” (återigen; planetoiden som ”Nostromo” färdas till och sedermera landar på) och dess miljö och omgivning är allt tack vare Giger (minus ”the chest burster” och delvis ”the face hugger”).

Ett genidrag av Dan O’Bannon och Ridley Scott att övertyga Brandywine (produktionsbolaget) och 20th Century Fox (finansiering och distribution) att insistera på att få Giger med ombord. Hans biomekaniska konst blev den sista nödvändiga pusselbiten i det cineastiska mästerbygge som är ”Alien”.

H.R Giger med sin Alien-skapelse.

Kudos skall givetvis även ges till alla andra medverkande – såväl bakom som framför kameran – som gjorde detta mästerverk möjligt. Skådespelarna – som samtliga är perfekta i sina respektive roller: Tom Skerritt (Dallas), John Hurt (Kane), Harry Dean Stanton (Brett), Veronica Cartwright (Lambert), Ian Holm (Ash), Sigourney Weaver (Ripley) och min personliga favorit i filmen; Yaphet Kotto (Parker). Parker stjäl showen som den frispråkige och lätt kaxige men modige mekanikern Parker. Kanske har karaktären en speciell plats i mitt hjärta för att den påminner lite om mig själv, hur jag är som person…

Vi får givetvis inte glömma Bolaji Badejo, som agerar inne i ”Alien”-dräkten. Bolaji var 2.08 lång, född i Nigeria och var i England för att studera grafisk design. Han upptäcktes av en slump när personal ur ”Alien”-teamet var på en pub intill inspelningsstudion Shepperton Studios (Surrey, England). Man hade stött på problem när det gällde att hitta någon som faktiskt passade inuti Gigers ”Alien”-dräkt. Ridley Scott hade testat dansare, mimartister och cirkuspersonal utan lycka. Tänk då vad det kan ge, när man kliver in på lokala puben för en styrketår. Here is wisdom!

Specialeffekterna som för sin tid var – och fortfarande är – häpnadsväckande måste självklart nämnas. Gjorda framför kameran (in camera) som till exempel; animatronics, optiska effekter, miniatyrer, matte paintings samt allehanda analoga trolleritrick. Man kan tycka att man alltid bör försöka med praktiska effekter så långt det är möjligt. Datoranimering (CGI) skall användas sparsamt och endast då det är nödvändigt.

Jerry Goldsmith.

Jerry Goldsmith satte glasyren på kakan med sin kusliga, suggestiva, spöklika men ändå vackra och smått poetiska musik. Det går inte att förställa sig ”Alien” utan Jerry Goldsmiths musik. Filmmusiken till ”Alien” kan dock vara det mest märkliga soundtrack som hörts på film. Detta på grund av att Ridley Scott och ljudklipparen (sound editor) Terry Rawlings fick för sig att göra en ”cut and paste” med musiken. Detta då Scott inte var riktigt tillfreds med det material Goldsmith levererat för filmen. Han tyckte att musiken – även fast han många gånger officiellt deklarerat hur mycket han älskar och högaktar det Goldsmith över lag gjorde för ”Alien” – inte alltid passade in sina respektive scener. Ridley Scott och Terry Rawlings beslöt sig då för att kasta om delar av musiken från ett ställe till ett annat samt införliva musiken från ”Freud” (Huston, John, 1962) på sina ställen. Ironiskt nog så är det faktiskt Jerry Goldsmith som gjort musiken även till just ”Freud”.

Produktionsbolaget Brandywine – som fattade beslutet att producera filmen – samt Alan Ladd Jr. (som gav grönt att finansiera och distribuera ”Alien”), ska också ha sina rättmätiga erkännanden.


Det här är en fantastisk film som ingen entusiast av film i allmänhet och fans av så diversifierade genrer såsom sci-fi/skräck/thriller/art house i synnerhet får missa. En filmisk prestation som jag kan se om och om igen. Om inte annat så bara för vissa scener och det visuella. Jag älskar den här filmen.

Betyget är en självklar och superstark 5 av 5!

 

Jan Sundstedt


Alien (Alien - den åttonde passageraren i Sverige) amerikansk-brittisk science fiction/skräckfilm som hade biopremiär i USA den 25 maj 1979. Regissör är Ridley Scott och manusförfattare Dan O'Bannon och Ronald Shusett. Filmen vann en Oscar år 1980 för "Best Effects, Visual Effects".

Filmen marknadsfördes bland annat med en tagline som blev allmänt känd: "I rymden kan ingen höra dig skrika."

 


Liknande artiklar: