Det svenska politiska etablissemanget har beslutat om en rejäl höjning av svenska folkets pensionsålder. De enda partier som motsätter sig den högre pensionsåldern är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Beslutet är en mycket kraftig reduktion av den svenska välfärden. Redan har den naggats i kanten i små steg, men nu tvingas det politiska etablissemanget att ta ett stort steg. Man har börjat nedmonteringen av välfärdsstatens grundpelare.
Bakgrunden till pensionsbeslutet sägs vara att medellivslängden ökat och välfärdspengarna därför inte längre räcker till pensioner som pensionärerna kan leva på. Att en stor del av den längre livslängden beror på att färre barn dör berör man inte. Man berör inte heller att svårigheten för unga att komma in på arbetsmarknaden gör att de börjar jobba senare i livet.
Detta sker samtidigt som samma politiker beslutat om en migrationspolitik som kostar flera hundra miljarder kronor per år, långt mer än vad en bibehållen pensionsålder skulle ha kostat. Det är alltså inte brist på pengar för att klara pensionerna till våra äldre som är orsaken, utan en dramatisk omprioritering av hur samhällets ekonomiska resurser används.
Behovet av arbetskraft minskar
Beslutet är desto mer förvånande om man betänker att samhället i snabb takt genomgår en digitalisering som de närmaste decennierna kommer att eliminera behovet av stora delar av arbetskraften i såväl näringslivet som inom offentlig service. Mycket talar för att vi kommer att behöva en långt mindre arbetsstyrka inom bara några år. Senast idag har vi sett i nyheterna hur klädjätten Hennes&Mauritz drabbats av minskande försäljning som kommentatorerna förklarar med konkurrens från den snabbt växande digitala näthandeln. Den senare har långt mindre behov av arbetskraft än butikshandeln. Och detta är bara ett litet exempel i en lång rad.
Transportsektorn står inför en fullständig omstrukturering, där vi inom några decennier kommer att ha förarlösa eldrivna bilar och bussar för samhällets transportbehov. Därtill kommer en rad transporter att kunna elimineras genom att allt fler sköter sitt jobb hemifrån bakom sin dator. Vi kommer även att få det vi dagligen behöver levererat förarlöst till vår dörr. Behovet av butiker och arbetslokaler och skötsel av dem kommer att minska.
Inom vården ser vi hur man i Japan redan har långt drivna planer på att minska bemanningen och ersätta den med AI-robotar som sköter rutinsysslor. De vårdbehövande kan på det sättet erbjudas en basservice dygnet runt. Den tekniken kommer givetvis även hit. Redan idag börjar vi få allt mer avancerade AI-system som kan ersätta läkarna i en rad sammanhang. Alla har vi ju besökt en läkare som inte hunnit läsa vår journal och som gett oss 10 minuter för att beskriva vår krämpa. Detta skulle vi ofta bättre kunnat beskriva för en dator med vår journal i minnet, för att sedan få en remiss till provtagning och fortsatt utredning. Många väljer idag att konsultera nätdoktorer framför att sitta i timmar i sjukvårdens väntrum och prover kan man lätt själv fixa via företag som Werlabs. Där får man även hjälp att tolka proverna och se vilka specialister man kan behöva konsultera.
Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner med rader av exempel på hur behovet av manuell arbetskraft kommer att minska framöver och ersättas av intelligenta robotar och datasystem. Jag kan knappt föreställa mig det yrke som inte kommer att påverkas av denna utveckling, så att behovet av arbetskraft kommer att minska signifikant är solklart.
Att mitt i marschen in i det digitaliserade samhället genomföra förändringar av pensioner och invandring som kraftigt ökar antalet människor som behöver hitta ett jobb för att klara sin försörjning, är givetvis komplett vansinne. Vad vi istället borde göra är att börja diskutera helt nya former för hur välfärdssamhället skall kunna erbjuda medborgarna en grundförsörjning som inte nödvändigtvis är knuten till ett traditionellt jobb.
Vi blir inte bara äldre utan även sjukare
Detta att som det politiska etablissemanget stirra sig blinda på livslängden är ytterst tveksamt. Visserligen har den moderna vården hittills klarat av att hålla människor vid liv längre, men det innebär inte nödvändigtvis att dessa klarar av att sköta ett jobb på ett tillfredsställande sätt. Jag har i andra krönikor pekat på den metabola pandemi som snabbt ökar och som gör människor allt sjukare och mer handikappade. Det vi ser är en rad metabola och autoimmuna sjukdomar som ökar p.g.a. stillasittande, gifterna i miljön och industrimaten i det moderna samhället. Dessa sjukdomar minskar många människors förmåga att sköta ett jobb allt längre ner i åldrarna.
I USA har ökningen av medellivslängden redan planat ut, till följd av att den metabola sjukligheten nått längst där bland industriländerna. Vi har anledning att befara att detsamma kommer att ske på sikt även i Europa. Så, även mot bakgrund av hälsoutvecklingen är en högre pensionsålder ett allt annat än klokt beslut. Om detta fullföljs kommer vi att få se hur sjukskrivingar kommer att öka kraftigt. Det kommer att äta upp det man räknar med att spara in på pensionskostnaderna.
Detta är samtidigt något som främst drabbar de ekonomiskt svaga grupperna i samhället, de är helt beroende av välfärdens pensioner och andra bidrag. Den mer ekonomiskt besuttna övre medelklassen klarar sig bättre, eftersom större delen av deras pensioner betalas av avtalsförsäkringar som man själv kan utforma så att det passar.
Globalismen styr utvecklingen
Bakgrunden till det som nu sker i vårt samhälle är i stor utsträckning de enormt mäktiga ekonomiska intressen som försöker skapa en global gränslös ekonomi som ger de globala megaföretagen och bankerna fritt spelrum. Det är detta den s.k. nya världsordningen handlar om och inget land har som Sverige så slaviskt valt att underordna sig den styrande angloamerikanska oligarki som driver den ordningen.
Oligarkin, med hypermiljardären George Soros i spetsen och bakom honom världens rikaste dynastier som familjen Rothschild m.fl., lägger ofantliga ekonomiska resurser på lobbyverksamhet riktad mot våra politiker. Man har för det ändamålet skapat olika grupper dit politiker bjuds in och man har organiserat en egen global agentverksamhet under täckmantel av olika s.k. ideella NGO. Dessa ekonomiska makthavare ligger bakom en stor del av migrantströmmen från Mellanöstern och Afrika till EU som lägligt släppts loss efter oligarkins terrorkrig i samma område. Man ligger även bakom arbetet med att minska de demokratiska nationella parlamentens inflytande och ersätta det med överstatliga institutioner och olika handelsavtal som oligarkin kontrollerar.
När moderaternas Fredrik Reinfeldt blev statsminister hade han en tydlig agenda för Sverige som hade varit i oligarkins säck innan den hamnade i Alliansens påse. Han hade, inbjuden av Wallenbergs, frotterat sig med Soros och flera av de övriga oligarkerna vid ett möte med deras Bilderberggrupp och bl.a. där fått sina instruktioner.
Tanken var att Sveriges gränser skulle öppnas för fri migration. Detta skulle i sin tur leda till ett kraftigt överskott av arbetskraft som på sikt kommer att knäcka den svenska fackföreningsrörelsens makt. Tanken var även att rasera det välfärdssamhälle som socialdemokraterna byggt upp för att därmed underminera den mångåriga socialdemokratiska maktställningen i svensk politik. Efter att Reinfeldt levererat Sverige till oligarkin belönas han nu med feta arvoden för div påhittade tjänster, bl.a. uppdrag för deras Bank of America. Förra året hade han inkomster på 22 miljoner kr. I mina ögon inget annat är förtäckt korruption.
Genom att måla upp de öppna gränserna som ett utslag av den goda humanitära stormakt som Bilderbergaren Carl Bildt döpt landet till och genom Reinfeldts tal om öppna hjärtan, skapades en politisk atmosfär där alla som ifrågasatte politiken kunde utmålas som fascister, nazister och andra hjärtlösa. Socialdemokratin svalde betet och stödde denna politik vars verkliga syfte var att underminera basen för deras egen långa maktställning i svensk politik. Rader av socialdemokratiska politiker dansar helt efter George Soros pipa, trots att han är deras farligaste fiende. Men de begriper inte bättre.
Resultatet är att landet nu måste ta omhand hundratusentals migranter och flyktingar till fullständigt astronomiska kostnader. Hade dessa belopp satsats som hjälp i flyktingarnas närområden hade man i princip kunnat finansiera hela flyktingkrisen efter USA/NATO:s terrorkrig i Mellanöstern. De här kostnaderna är nu det som nödvändiggjort att rasera svenska folkets trygghet på ålderdomen genom en vansinnig höjning av pensionsåldern. Det kommer givetvis inte vara slut med de raserade pensionerna, utan vi kommer att få se den ena efter det andra av välfärdsstatens grundpelare bli raserade. Pensionsöverenskommelsen är bara början.
Så, kära innevånare i det snart åter fattiga Sverige, förbered er på att klara er och era kära utan välfärd från samhällets sida. Every man for himself!
Lars Bern
Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene
