De viktigaste vitaminerna för vår hälsa är C- och D-vitamin. Det har gjorts tiotusentals vetenskapliga studier som entydigt visar hur dessa vitaminer har en helt avgörande betydelse för vårt immunförsvar mot olika skadliga patogener. Trots detta hör ni aldrig någon av alla dessa påstått meriterade professorer, som numer dagligen passerar revy i media, ta ordet vitamin eller vitamintillskott i sin mun. Och om dessa medicinmän händelsevis nämner vitaminer, så är det bara för att tala om för oss att tillskott av dessa är meningslöst.
Fråga er vems intressen som dessa personer tjänar?
Vad allmänheten inte vet är att det ofta är läkemedelsindustrin som stått bakom medicinmännens väg till berömmelse och renommé. Det går till så att forskare bjuds in att delta i utprovningen av nya medicinska kemikalier och ombeds att hjälpa till att hitta den bredast möjliga användningen. Företaget ställer sedan upp med forskningspengar, hjälper till att rekrytera patienter till forskningen och hjälper till med granskning och publicering av forskningsresultat som talar för preparatet. Resultat som talar emot den aktuella kemikalien begravs och blir inte publicerade. Man hjälper ofta forskarna med det tidsödande jobbet att skriva de tidskriftsartiklar som senare läggs till grund som meriter när de senare tilldelas professurer.
Företagen arrangerar och betalar för konferenser vid vilka, de på detta sätt skapade, auktoriteterna får generöst betalt för att prata om de nya preparaten inför andra läkare. De får hjälp med medieträning och utformning av föredrag. Journalister som sedan kommer med förfrågningar om de nya preparaten hänvisas till de aktuella forskarna, vilket stärker deras expertstatus ytterligare. Så skapas många av de starkt industriberoende medicinska experter som nu i coronatider dagligen framträder i monopolmedia.
Två granskande journalister fann för några år sedan att ett viktigt organ som Världshälsoorganisationen (WHO) tar emot pengar från pillerindustrin och att man då får placera ”sina” experter inom organisationen. Det är dessa experter som ofta har ett avgörande inflytande över de bedömningar som görs av såväl WHO som svenska myndigheter. Bedömningarna går således nästan aldrig emot Big Pharmas intressen.
Investerare bakom industrin driver hänsynslöst sina intressen i de monopolmedier som samma kretsar även kontrollerar. Etablissemangets propagandamedier, dit man tyvärr måste räkna svenska Public Service och de stora tidningarna, bryr sig aldrig om att nämna vilken bias som de experter de anlitar har.
Den lobbyism som läkemedelsindustrin bedriver går ut på att förringa alla naturliga icke patenterbara substanser som till exempel vitaminer och icke farmakologiska behandlingsmetoder.
Framgångsrika konsultföretag har vuxit fram som åtar sig att gå in och mot betalning bevaka och redigera öppna uppslagsverk som Wikipedia, så att det som står där promotar industrins kemikalier. Personer som är kritiska blir där systematiskt förtalade, förminskade och kvacksalveristämplade. Och de har inte en chans att rätta lögner som skrivs. Jag talar av egen erfarenhet, eftersom jag är utsatt för detta. I Sverige är det industrins lobbyorganisation VoF som står för förtalet av kritiker.
Självklart finns det en massa alternativpreparat, som precis som Big Pharmas kemikalier är overksamma, men på grund av kostnaderna för att få fram evidens blir dessa inte utvärderade och de som fungerar blir inte verifierade och kommer inte in i vården. Tusentals år av mänsklig medicinsk erfarenhet har de senaste hundra åren sopats under mattan för att Big Pharma skall slippa konkurrens. Jag har tidigare skrivit om den så kallade Flexner-rapporten som ledde till ett lagligt skydd för Big Pharmas kemikalier som är starkare än någonsin. Detta trots att dessa så kallade evidensbaserade preparat årligen skördar hundratusentals liv på grund av alla farliga biverkningar.
Ett område som konkurrerar med de syntetiska medicinska kemikalierna är olika näringsämnen i vår mat. Vi vet att de vitaminer, mineraler, enzymer och andra nutrienter som ingår i en bra kost, har en rad viktiga funktioner i vår ämnesomsättning. Om vi får brist på dem blir vi sjuka. Dessa ämnen kunde Flexner-rapportens lagar inte rå på, man kunde ju inte förbjuda maträtter. Metoden som man istället valde för att till exempel minska störande konkurrens från vitaminer, var att se till att läkarstudenter inte fick lära sig nästan något om dessa ämnen. Det är därför som ni nu i coronatider aldrig hör skolmedicinens professorer säga ett ord av betydelsen av vitaminer för att förebygga och bota covid-19 sjuklighet eller annan sjuklighet för den delen. Det är bara läkare som på eget bevåg lärt sig något om vitaminer som yttrar sig och då genast blir uthängda av etablissemanget. Det är knappt den svenska skolmedicinen erkänner vitaminer över huvud taget, trots att de är ytterst potenta och livsviktiga vid behandling och främst förebyggande av covid-19 och rader av andra åkommor. Vitaminer gör skillnad mellan liv och död.
Det viktigaste vitaminet för oss däggdjur är C-vitamin eller askorbinsyra som det även kallas. Vid en snabbsökning på sökordet ”vitamin C” på PubMed, som är kunskapsbasen som används av alla läkare för att söka medicinska artiklar, får man fram cirka 65 000 träffar vilket gör C- vitamin till en av de mest väl undersökta substanserna i alla tider.
Människan har en evolutionsskada som gör att vi tillsammans med 2-3 andra däggdjur saknar förmågan att i vår lever själva framställa C-vitamin. En get av människostorlek producerar 13 000 mg per dygn i friskt tillstånd och mångfalt det vid stress.
De C-vitaminnivåer som den av Big Pharma styrda skolmedicinen menar vi klarar oss på är 75 mg per dygn. Det värdet är satt så att vi inte skall drabbas av akut skörbjugg och dö. För att vara friska och ha ett väl fungerande immunförsvar behöver vi givetvis komma upp i liknande nivåer som hos de andra däggdjuren. Men detta ligger inte i industrins intresse. De lever ju på att vi alltid är lagom sjuka. Därför sprider industrins lobbyister påståenden om att sådana doser C-vitamin saknar medicinskt relevanta effekter eller nonsens om att de är skadliga. C-vitamin kan i princip inte överdoseras mer än vatten.
Man hittar ett typexempel på sådan desinformation på Wikipedia. En av de skribenter som nämns där är David H. Gorski som är den kanske mest ökände skribenten bland Big Pharmas lobbyister. De få studier som man hänvisar till är designade för att ge förutbestämda resultat, genom att man bara testar meningslöst låga doser eller att dosering bara sker en gång per dygn. Tekniken för att få en medicinsk effekt av C-vitamin är nämligen höga doser som sprids ut över hela dygnet, eftersom vitaminets halveringstid i blodet ligger omkring en timme. Så sker djurens dosering.
Den legendariske forskaren dr. Frederick R. Klenner som 1948 botade polio med C-vitamin skrev redan på 1950-talet att ”det finns några doktorer som skulle stå vid sidan om och se sin patient dö hellre än att använda askorbinsyra”. Tyvärr verkar svensk skolmedicin kraftigt befolkad av sådana doktorer. Av rädsla att skada sitt renommé inom det fina skolmedicinska etablissemanget vågar de inte sätta in botande C-vitaminbehandlingar.
Ett exempel på varför många doktorer är så rädda för att använda C-vitamin fick vi nyligen i en typisk lobbyartikel i propagandabladet Expressen. Där gjorde en av alla dessa grandiosa skolmedicinska professorer Björn Olsen ett utfall mot den modiga läkaren Annika Dahlqvist som rekommenderat C-vitamin i olika former mot covid-19. Olsen blottade en kuslig okunskap om hur man på andra håll i världen, med mycket stor framgång, använder C-vitamin i höga doser mot såväl blodförgiftning som covid-19. Detta vet givetvis Olsen, men hans angrepp på Dahlqvist var givetvis till för att tillfredsställa sina välgörare inom Big Pharma.
Hälsomyndigheterna har under coronapandemin redovisat vilka kategorier människor som löper störst risk att bli väldigt sjuka och dö av covid-19. Där är det två grupper som står ut markant och det är gamla och färgade. Detta försöker medicinmännen förklara med att de gamla har svagare immunförsvar och att de färgade invandrarna bor tätt och har riskabla sociala vanor. Man undviker nogsamt att nämna elefanten i rummet – nämligen brist på vitamin D.
D3-vitamin bildas av kolesterol i vår ljusa hy när den utsätts för solens UV-strålning. Det tillförs även ytterst lite av god naturlig kost. Men solen kommer inte tillräckligt högt över horisonten (>30º azimuth) för att UV-strålningen ska tränga ned genom atmosfären mellan 15 september och 1 april i Mellansverige. Resten av året finns möjligheten till UV-strålning om det är molnfritt vid middagstid, annars blir det inget D3-vitamin på sommaren heller. Vi får inte på långa vägar tillräckligt med vitamin D3 via kosten. Vegetabiliskt vitamin D2 och svamp-D-vitamin skadar vår kropp och ska inte användas över huvud taget.
Vi vet att invandrargrupper med mörk hudfärg som ofta även bär tät klädsel och lever på skräpmat i allmänhet har farligt låga nivåer av D-vitamin. Vi vet även att de mest sårbara åldringarna finns på samhällets förvar för äldre och att de sitter inne större delen av dygnet och ofta serveras en mycket näringsfattig mat. Detta leder likaledes till farligt låga halter D-vitamin. På våra solfattiga breddgrader bör alla ta kosttillskott med vitamin D för att få hälsosamma nivåer i blodet.
D-vitamin som egentligen är ett hormon, är vårt för hälsan näst viktigaste och väl beforskade vitamin som ger ca. 85.000 träffar på PubMed. För någon månad sedan publicerades den första studien över sambandet mellan D-vitaminnivåerna i blodet och allvaret i covid-19 sjukligheten hos 212 patienter. Resultatet är mycket slående, hos en fjärdedel av patienterna med över 75 nmol/L (30 ng/ml) hade så gott som alla en mycket mild sjuklighet, medan de med lägre D-vitaminnivåer (ren brist) blev allvarligt sjuka. Och då skall man observera att 75 nmol/L inte är någon hög nivå utan på gränsen till insufficiens enl klinkemlab.
Om man utgår från en ammande kvinna, så är det så att om hon har lägre än 125 nmol/L (som mer än 98,5 procent av svenskorna har) så får barnet inget D3 via bröstmjölken. Det är därför som nyfödda enligt Livsmedelsverket ska ha 10 µg/400 IE D-vitamin per dag. Litet reguladetri ger att en vuxen om 70 kg i så fall bör har 250 µg/10 000 IE per dag.
Har man ett lågt D3 så är bisköldkörtelhormonet (PTH) förhöjt. Då nivån av D3 stiger så sjunker PTH tills D3 kommit upp till 125 nmol/L. Stiger D3 ytterligare så sjunker inte PTH mer utan ligger kvar på normal nivå. Detta är alltså den andra fysiologiska undre gränsen som överensstämmer med ammande kvinnans fysiologiska undre gräns. Att sedan personer som är ute mycket i Afrikas sol har mellan 125 och 250 nmol/L ger oss den tredje fysiologiska undre gränsen om samma 125 nmol/L. För att uppnå minst 125 nmol/L av D3 i blodet behöver de flesta äta kosttillskott med minst 125 µg/5 000 IE D3 per dag.
Gränsen för giftig nivå ligger på mer än 750 nmol/L. Det är mycket sällsynt att ens komma i närheten av den nivån. Kroppen tar upp så mycket den behöver och överskott i kosten skickas rakt igenom tarmen och ut med avföringen. Risken för överdosering saknas i praktiken. När det gäller D3 vitamin så är det viktigt att den tas profylaktiskt, när man redan blivit sjuk kan det delvis vara för sent att sätta in.
En annan färsk studie visade att av de covid-19 patienter som behövde intensivvård, så uppvisade nästan 85 procent D-vitaminbrist. Av de unga patienter som krävde intensivvård hade alla – 100 procent – D-vitaminbrist. Ytterligare en ny studie från Indonesien visar samma samband mellan D-vitaminbrist och svår Covid-19.
Den som besvärar sig att studera forskningen om dessa två viktigaste vitaminerna C och D kan inte undgå att observera deras helt avgörande betydelse för vårt immunförsvar i sammanhang som virusinfektioner typ Covid-19. Ställ er frågan varför ingen av alla dessa skolmedicinens professorer som nu uppträder i media berör detta med en stavelse? Ställ er även frågan var någonstans det finns någon vetenskapsjournalist som inte är korrumperad av Big Pharma och som kan uppmärksamma det jag här redovisat?
Jag utmanar härmed Folkhälsomyndigheten. Jag påstår att om Ni besvärar er att studera vetenskapen på området hur C- och D-vitamin påverkar sjuklighet vid virusinfektioner och ger folket adekvata råd om betydande kosttillskott med dessa vitaminer, då skulle tusentals svenska liv räddas och tiotusentals svåra infektioner som kräver intensivvård skulle undvikas. Varför förtiger ni det?
Jag återkommer i denna fråga.
Lars Bern
Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungliga Ingenjörsvetenskaps-akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat böckerna Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri (2014) och Den metabola pandemin (2019). Bern driver även opinionssajten Anthropocene.
