Vi har idag ett rykande färskt exempel på den medicinska vetenskapens dekadens i de tester som nu används under coronaepidemin för att fastställa om någon är sjuk i covid-19. Hela det testförfarande som rekommenderas av WHO bygger på en studie utförd av forskare med starka egna ekonomiska intressen i testmetodiken. Denna studie har sågats jäms med knäna av en panel med över 20 forskare inom relevanta områden. De har kommit fram till att det sätt på vilket man testar inte ger några tillförlitliga resultat, utan att dessa är näst intill slumpmässiga. Trots mycket grava anmärkningar från dessa forskare och en rad andra som studerat testmetoden, reagerar inte det skolmedicinska etablissemanget och drar tillbaka eller kraftigt reviderar testförfarandet. Hela coronapolitiken vilar på förfarandet och dessvärre även den hasardartade utprovningen av de vacciner som nu börjar användas.
För att få ett grepp om smittans spridning utförs det omfattande tester för att hitta det aktiva viruset. Dessa är baserade på så kallade PCR-tester (Polymerase Chain Reaction) som egentligen är helt otillförlitliga i sammanhang som detta, men de används i brist på bättre alternativ. Tekniken är ursprungligen utvecklad av forskaren Kary Mullis. Han tilldelades, tillsammans med Michael Smith, Nobelpriset i kemi 1993 för insatser för metodutveckling inom DNA-baserad kemi och mer specifikt för hans uppfinning av PCR-metoden.
Metoden gör det möjligt att kopiera mycket små mängder av DNA så att man får miljontals kopior och kan skapa ett DNA-segment på några få timmar så att man kan spåra DNA i ett prov. Detta har revolutionerat biokemisk och genetisk forskning och möjliggjort nya diagnostiska metoder inom såväl medicin som kriminalteknik.
Mullis varnade uttryckligen för att denna metod var avsedd för forskning och inte för sjukdomsdiagnostik. Bara för att man kan spåra några SARS-CoV-2 viruspartiklar i ett prov, innebär inte att patienten är sjuk i covid-19, lika lite som att en patient är cancersjuk bara för att man hittar några enstaka cancerceller i ett prov. Vore det så, så är vi alla cancersjuka.
Mullis varnade uttryckligen för att denna metod var avsedd för forskning och inte för sjukdomsdiagnostik.
PCR-testet fungerar genom cykler av förstärkning av genetiskt material – en bit av genomet förstärks varje gång. Eventuell kontaminering (till exempel andra virus, skräp från gamla virusgenom) kan resultera i falska positiva utslag. Testet mäter inte hur många virus som finns i provet och kan inte bevisa en pågående infektion. En verklig virusinfektion innebär en massiv förekomst av virus, den så kallade virusbelastningen vilket PCR-testet inte ger svar på. Om någon testar positivt, betyder detta inte att den personen faktiskt är kliniskt smittad, är sjuk eller kommer att bli sjuk. Kochs postulat är inte uppfyllt.
En artikel om RT-PCR-testet publicerades av bland annat författarna Corman och Drosten från Berlin Virology Institute at Charite Hospital den 23 januari 2020 i tidskriften Eurosurveillance. Den ligger till grund för pågående testning av SARS-CoV-2 och covid-19. Artikeln skickades in för publicering den 23 jan 2020 och publicerades ett dygn senare. Någon peer-review kan knappast ha gjorts på högst ett dygn. Huvudförfattaren Drosten hotas därtill av en rättsprocess som ifrågasätter hans doktorstitel.
RT-PCR-testet välkomnades och godkändes utan omsvep, redan innan Drostens artikel var publicerad, av WHO:s medicinskt oskolade generalsekreterare den etiopiske politikern Tedros Adhanom. Sedan dess har detta virustest spridits över hela världen av WHO som det mest använda för att analysera om en person kan vara covid-19 sjuk. Att en av medförfattarna till Drostens artikel är chefen Olfert Landt för det företag Tib-Molbiol som tagit fram testkittet som säljs med hjälp av WHO i miljontal, tycks inte besvärat WHO.
Ingenstans i artikeln nämns vad som definierar ett positivt eller negativt utslag. Den här typen av virologisk diagnostik måste vara baserad på ett SOP (Standard Operational Protokol) som inkluderar ett validerat fixt antal så kallat PCR cykler (så kallat Ct värde) efter vilket man avgör om provet är positivt eller negativt. Det maximalt tillrådliga Ct-värdet är 30 cykler. Över 35 cykler måste man förvänta sig en snabb ökning av falska positiva svar. Studier har visat att icke infekterande döda virus kan detekteras vid ett Ct-värde på 35.
WHO och Drosten rekommenderar ett Ct värde på hela 45 cykler, varför man inte bör vara förvånad över att antalet ”positiva” diagnoser exploderar. Kritiker menar att om man håller sig till max Ct 35 så kommer de positiva diagnoserna att minska till 3 procent av de rapporterade. Det analytiska värdet av ett test med Ct 45 är båda vetenskapligt och diagnostiskt helt meningslöst. Ct värdet borde inte överstiga 30.
En peer-review av Corman och Drostens artikel har publicerats av Borger och Kämmerer tillsammans med 20 andra oberoende vetenskapare i International consortium of scientists in life sciences (ICSLS). I deras peer-review-rapport framkommer så grava felaktigheter i Corman-Drostens artikel att de menar att hela förfarandet med rt-PCT-testet för SARS-CoV-2 och covid-19 måste invalidiseras.
Artikeln av Borger-Kämmerer finner att Eurosurveillance inte kan underlåta att dra tillbaka Corman-Drosten-artikeln på grund av mycket stora metodologiska och vetenskapliga problem. Till detta kommer flera författares i Corman-Drostenartikeln underlåtelse att redovisa samtliga sina jävsförhållanden, som är betydande.
ICSLS har begärt att Eurosurveillance kommer till slutsatsen att dra tillbaka artikeln av Corman-Drosten. Detta innebär att resultaten av de RT-PCR-tester som gjorts enligt Corman-Drosten är helt otillförlitliga och hela systemet med RT-PCR för SARS-CoV-2 faller och borde inte ha tillstånd att fortsatt användas kliniskt.
Eftersom ett positivt PCR-test alltså inte automatiskt indikerar aktiv infektion eller smittsamhet, motiverar detta inte de sociala åtgärder som vidtagits, som i stort sett helt baseras på dessa tester. Detta är något som till och med Folkhälsomyndigheten medger när de skriver följande om dessa tester: "PCR-tekniken som används i test för att påvisa virus kan inte skilja på virus med förmåga att infektera celler och virus som oskadliggjorts av immunförsvaret och därför kan man inte använda dessa test för att avgöra om någon är smittsam eller inte." Entreprenören Elon Musk lät testa sig fyra gånger på samma dygn under identiska förhållanden och uppvisade två positiva och två negativa testresultat. Man måste dra slutsatsen att PCR-testet är helt olämpligt att använda i detta sammanhang. Det faktum att PCR-tester sannolikt har kommit till användning vid utprovning av vacciner mot SARS-CoV-2 är därtill ytterst alarmerande.
Att den vetenskapliga världen låter coronapandemins åtgärder fortgå baserade på RT-PCR-testet är ytterligare ett skrämmande exempel på vetenskapens dekadens i dagens värld.
Lars Bern
Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene
Fakta: RT-PCR-tester
RT-PCR-testerna, som är den testmetod som dominerar för att utröna huruvida någon är smittad av SARS CoV-2, är baserade på en metod där man extraherar och kopierar genetiskt material - DNA eller RNA - ur ett biologiskt material, för att sedan göra analyser av detta.
PCR-teknikens numera framlidne skapare Kary Mullis fick 1993 Nobelpriset för upptäckten. Själv var Mullis dock mycket noga med att påpeka att metoden vore högst olämplig för diagnosticering av sjukdomstillstånd.
– Med PCR, om du gör det bra, kan du hitta nästan vad som helst i vem som helst. Det får dig att tro på den buddhistiska uppfattningen att allt innehåller allting annat. Om du kan förstora en enda molekyl till något mätbart, vilket PCR kan göra, så är det väldigt få molekyler du inte har åtminstone en enda av i kroppen, sade Mullis i en kommentar under sin levnadstid för att påpeka att metoden inte vore lämpligt för att diagnosticera exempelvis AIDS.
– Det är bara en process som används för att göra någonting väldigt mycket av någonting. Det säger inget om huruvida du är sjuk eller om det du bär på verkligen är skadligt eller inte, förklarade Mullis i samma uttalande.
Det nya coronaviruset SARS CoV-2 har närmare 30 000 nukleinsyror, det vill säga byggblocken som utgör DNA och RNA. De vanligaste PCR-testen som används riktar sig bara mot de 100 nukleinsyror som menas ska vara specifika för detta virus. Dessa 100 nukleinsyror bygger två gener från SARS-CoV-2-genomet och ett test anses vara positivt om båda dessa gener kan detekteras med denna metod. Om bara en av generna kan detekteras bedöms testet som resultatlöst och negativt om ingen av generna upptäcks.
En så kallad cykel betyder att ett genetiskt material kopieras en gång. Vid 30 cykler har i praktiken ett genetiskt material exempelvis kopieras över en miljard gånger, vid 35 cykler 35 miljarder gånger och vid 40 cykler över en biljon gånger.
