MORGONDAGENS DAGSTIDNING –
Donera Annonsera Om Nya Dagbladet Kontakt
Globe
Nya Dagbladet
Senaste nytt
Annons:
Den här artikeln publicerades för 7 år sedan

https://nyadagbladet.se/kronikor/imperiers-uppgang-och-fall/

Krönikor

Imperiers uppgång och fall

Karl-Olov Arnstberg

Vari ligger förklaringen till att den västerländska civilisationen tappat fotfästet och med stor iver ägnar sig åt självskadebeteenden? Karl-Olov Arnstberg söker vidare efter djupare svar i historiska cykler för att försöka förstå samtidens större skeenden.

Uppdaterad april 22, 2021, Publicerad oktober 6, 2019 – av Karl-Olov Arnstberg
Thomas Coles "The Course of Empire" från 1836 var en serie berömda verk som speglar civilisationers uppgång och fall. Här "The consummation of empire" som speglar överflödet under Roms storetstid och den tilltagande dekadensen som föregick Romarrikets fall.
12 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 49 100,00 SEK 65% Mål: 75 000,00 SEK
Läs artikeln och bidra

Under närmare ett decennium har jag, i likhet med många andra, sökt ett svar på varför den västerländska civilisationen tappat fotfästet och med stor iver ägnar sig åt självskadebeteende, med sammanbrottet som en trolig kommande final. Är det feminismen, globalismen, sekularismen, individualismen, kulturmarxismen, politikerkarriärismen, elitismen, islamismen, islamofobismen, journalismen, postmodernismen, godismen, empatismen, antikolonialismen, massinvandrismen eller någon annan ism?

Det är framför allt en hittepåism, därför att detta behövde inte alls hända. Även om både Kina och Indien, likt skickliga tävlingscyklister, ligger på rulle, så bär västerlandet fortfarande ledartröjan. Världshandeln sker i dollar, västvärlden sätter den teknologiska agendan och engelska är det suveräna världsspråket.

I Sverige tenderar vi att se vägen mot en systemkollaps som ett specifikt svenskt problem. Vi anklagar våra politiker och opinionsbildare. Däremot skyggar vi lite inför att anklaga folket. Det är ju framför allt medierna som lurar folket, så att de inte begriper. Vi hoppas att en majoritet av svenska folket har förstått, även om de inte visar det utan tiger, kniper ihop läpparna och stoppar dem i byxfickan. Sedan, att de i allmänna val fortsätter att ge förövarna makten, det är både obegripligt och oförsvarligt.

Jag vill emellertid inte bära mig lika illa åt som vår svenska överhet, som är rätt ohöljd i sitt förakt inför svenska folket, svensk patriotism och svensk kultur. Det hindrar inte att jag för mig själv kan mumla ”Djävla människor, ni är ju idioter som går med på att förstöra ert eget land! Är detta verkligen vad ni vill lämna i arv till era barn och barnbarn?” Jag kan också tänka att ”Jag vill inte bo här, det här är ett land där man inte tycker om sådana som mig”.

Annons:

Så fortsätter jag att leta efter förklaringar och visst hittar jag sådana, men det är som om jag aldrig kommer fram till ett ”Heureka!”. Kollar jag sedan in andra europeiska länder, blir jag absolut inte klokare. Till exempel har Frankrike ett helt annat slag av nationalstat än såväl det mångkulturella Sverige som Storbritannien, med sin historia som mångetniskt och pluralistiskt imperium. I Frankrike har aldrig mångkulturen, etniska minoriteter eller regionala kulturer stått högt i kurs. Den franska kulturen och det franska språket är det som gäller. Intresserar vi oss för USA, så är det på liknande sätt, i USA gäller ”det amerikanska”, men det är ändå annorlunda, eftersom USA, till skillnad från Frankrike, är skapat av immigranter. Med andra ord, dessa länder är helt olika uppbyggda. Ändå är samtliga drabbade av samma västerländska förfall.

Det kanske är helt fel att söka förklaringen i ett slags orsak-verkan-modeller? Det handlar möjligen om något annat, exempelvis ett cykliskt förlopp? Den västerländska civilisationen har helt enkelt levt klart sitt utmätta tidsspann. Nu har den gått in i ålderdomen och bereder sig på att dö. För att det kan förhålla sig så, tyder att förfallet inte tycks gå att stoppa. Det spelar ingen roll hur rätt vi dissidenter har – lika lite som myran kontrollerar färden från elefantens rygg, kan vi förhindra eller styra om den västerländska civilisationens färd mot undergången.

Den engelske generallöjtnanten Sir John Glubb (1897-1986), också känd som Glubb Pasha, var mellan åren 1939 och 1956 befälhavare för Jordaniens berömda armé. Efter sin pensionering skrev han ett antal intressanta böcker, där han framför allt sökte en förklaring till det engelska imperiets uppgång och fall. 1978 gav han ut skriften The fate of empires and search for survival där han granskar elva civilisationer/imperier/stormakter/supermakter under tretusen år.

Imperium / Årtal / Antal år
Assyrien 859-612 f.Kr. / 247
Persien (Kyros den store) 538-330 f.Kr / 208
Grekland (Alexander den store) 331-100 f. Kr / 231
Rom, republiken 260-27 f. Kr / 233
Rom, imperiet 27 f. Kr – 180 e. Kr / 207
Arabiska imperiet 634 – 880 e. Kr / 246
Mameluckerna 1250 – 1517 / 267
Ottomanska riket 1320 – 1570 / 250
Spanska imperiet 1500 – 1750 / 250
Romanovs Ryssland 1682 – 1916 / 234
Brittiska imperiet 1750 – 1950 / 200

Glubb Pasha finner att dessa stormakter, som inbördes är långt mer olika än de ovan nämnda nationalstaterna Sverige, Storbritannien, Frankrike och USA, har en livslängd kring 250 år, det vill säga tio generationer. De flesta av dem har vuxit genom att expandera geografiskt med arméer som marscherade, medan Storbritannien erövrade sitt imperium vattenvägen. Det vanliga mönstret är också att det är en högkultur som faller. De som besegras och erövras är välbärgade, mätta och förvekligade, inte längre inriktade på att expandera sitt imperium utan på att, ofta rätt passivt, försvara sig. Erövrarna är tuffare och överlägsna i energi, vilja och aggressivitet, men i sig själva inte bärare av någon högkultur. Glubb Pasha skriver:

"Fattiga, hårda, ofta uthungrade och dåligt klädda, men med ett stort mod, flödande energi och förmåga att ta initiativ, övervinner de varje hinder och verkar alltid ha kontroll över situationen."

I början av 1200-talet var mongolerna primitiva stammar, spridda i Mongoliet. 1211 erövrade Djingis Khan Kina och 1253 hade mongolerna etablerat ett imperium som sträckte sig från Mindre Asien till Sydkinesiska Havet – ett av de största imperier som någonsin funnits. USA skapades den motsatta vägen, en högkultur som trängde undan urinvånare. Araberna styrde större delen av Spanien under närmare 800 år. Efter att Granada, det sista arabiska kungariket år 1492 hade fallit hade Cortez inom femtio år erövrat Mexiko och Spanien var världens största imperium. Det går att ge flera exempel på den förbluffande snabbhet som imperier skapats med. Exempelvis tog det tre år för Attila och hunnerna att med en närmast obeskrivlig grymhet plundra, våldta och lägga Europa under sig. Som tur var dog Attila, bara 47 år gammal. Hunnerna drog sig tillbaka österut och hans imperium föll samman.

Glubb Pasha skriver själv att det inte går att uttala sig kategoriskt om imperiers varaktighet men att deras livslängder ändå är slående lika. Exempelvis fanns det romerska imperiet i ytterligare ett sekel efter det angivna årtalet, men det var en tid av kaos, med rebelliska inbördeskrig och invaderande barbarer. Det finns också imperier som inte alls passar in. Nebukadnessars babyloniska rike störtades av Kyros, efter en livslängd av bara sjuttiofyra år.

Det mest intressanta i Glubb Pashas beskrivning av imperiers uppgång och fall är emellertid inte imperiernas livslängd utan hans indelning i fem olika perioder.

Den första perioden efter erövringen, pionjärernas tid, är en period med stor initiativkraft, flödande entreprenörskap, mod och förmåga att tåla umbäranden. Erövrarna är inte bundna av traditioner, vilket gäller för de högkulturer som besegras, utan fria att improvisera. De läser sig inte till hur man ska kriga och bedriva politik. De diskuterar inte så mycket, utan de agerar. Gentemot denna dådkraft kan inte åldrade och defensiva civilisationer hålla stånd:

"Erövrarnas djärvhet och initiativkraft visar sig i många sammanhang, exempelvis geografisk utforskning. De bygger vägar, de bestiger berg, de seglar över och kartlägger okända vatten. Den nya nationen är övertygad, optimistisk och inte sällan föraktfull gentemot de ”dekadenta” folk som de har besegrat, och som får underkasta sig. /…/ När mongolerna på 1200-talet erövrade Persien hade de ingen som helst utbildning och blev helt beroende av infödda persiska tjänstemän för att administrera landet och ta upp skatterna. De behöll som wazeer den persiske premiärministern Rashid al-Din, en historiker med internationellt anseende. När denne premiärminister talade till Mongol II Khan, var han tvingad att förbli på knä under hela samtalet. På statsbanketter stod premiärministern bakom Khans säte, för att passa upp på honom. Om Khan var på gott humör gav han ibland sin wazeer en bit mat över axeln."

Nästa era är handelns tid, då välståndet byggs upp inom imperiet. Vår tids snabba kommunikationer får oss att tro att handel över stora avstånd enbart tillhör vår egen tid, men så är inte alls fallet. Transporterna var omständliga men i de stora imperierna stördes de inte av tullar och gränser, nationella regelverk och annat krångel, som tillhör vår egen tid. Exempelvis sträckte sig det romerska imperiet från England till Syrien och Egypten. Det är långt men här gällde samma regelverk. Om sedan själva transporten tog en vecka eller ett halvår hade inte så stor betydelse, bara den kom fram. Det gällde också för primitiva och militära välden som mongolernas. Karavanerna mellan Kina och Europa gick i en strid ström under deras tid.

Den tredje perioden är välståndets tid, vilket låter väldigt lockande, men också innebär att kurvan vänder. De starka, tappra och självsäkra männen – det är män och inte kvinnor som bygger imperier – demoraliseras. Äran och äventyret hamnar inte längre överst på rankinglistan för de unga männen utan pengarna. Dessutom, tidigare handlade det om imperiets rikedom, nu kommer det mer att handla om att de själva vill bli rika. Pliktkänslan försvagas och som civiliserade män ägnar de sig inte åt att slåss. ”Det är inte så att vi är rädda för att slåss”, säger de, ”men vi betraktar det som omoraliskt”, ett synsätt som kan läggas till grund för känslan av moralisk överlägsenhet. Skolorna fostrar inte längre i samma takt tappra patrioter, beredda att tjäna sitt fosterland:

"Den arabiske moralisten Ghazali (1058-1111) klagar på hur målsättningarna förändras i det arabiska samhälle som under hans tid är på nedgång. Studenter, säger han, går inte längre på universitet för att bli lärda och moraliskt högtstående, utan för att få de kvalifikationer som gör att de kan bli rika. Samma situation är överallt uppenbar hos oss i väst idag."

Den fjärde perioden är Intellektets tid. Nu vill de rika handelsmännen ägna sig åt filosofi, konst, musik och litteratur. De vill bygga vackra hus och grundar universitet. Det är anmärkningsvärt hur lagbundet denna fas följer efter välståndet, i imperium efter imperium, skilda åt av hundratals år. I vår egen tid har vi kunnat se samma fenomen både i USA och Storbritannien. Nu har var och varannan större stad sitt eget universitet. Det är inte längre militära gradbeteckningar som gäller, utan akademiska. Det är mycket finare att bli doktor än att bli kapten eller överste. Inom imperiet uppfattas detta som tecken på en framgångsrik högkultur. Det finns ingen medvetenhet om att fokuseringen på bildning och kultur (”dessa rara djur”) är ett svaghetstecken:

"Människor är väldigt olika, och intellektuella argument leder sällan till att de blir överens. Styret av staten går därför från dåligt till sämre, i en ständigt pågående kakofoni av argument. Men denna debattglädje eroderar handlingskraften. Mitt i ett Babel av babbel, driver skeppet vidare mot klipporna."

Glubb Pasha anser att det är en villfarelse att det mänskliga intellektet har kapacitet att lösa världens problem. Nationer kan bara överleva om medborgarna är lojala och beredda att prioritera samhällets intressen framför sina egna. När dessa grundförutsättningar saknas kan inte aldrig så kompetenta ledare förhindra kollapsen. Den briljante men också cyniske intellektuelle är en personlighetstyp helt motsatt det slags hjältar som med starkt känslomässigt engagemang och egna uppoffringar bygger upp samhället.

Den femte och sista perioden är Dekadensens tid. Både ledare och folk ägnar sig hellre åt njuta av livet än åt nationens ära och de puritanska ideal som byggde upp den. Nu stiger känslan av att leva i de yttersta av tiden, vilket på slutet skyndar på förfallet. ”Låt oss äta, dricka och vara lyckliga, därför att i morgon är vi döda”. Tar vi Romarriket som exempel så är det nu som mobben kräver fria måltider, atletiska tävlingar och gladiatorspel. Glubb Pasha skriver att dekadensen är mycket tydlig och lätt att visa. Han jämför med hur dagens engelsmän respektive amerikaner tycker att fotboll och baseball är viktigare än kanske någonting annat. Detta är en tid när skådespelare, sångare och idrottsmän istället för statsmän, generaler och stora författare blir förebilder. Kvinnorna tar sig in i de manliga reviren. Glubb Pasha skriver:

"En ökning av kvinnors inflytande i det offentliga livet har ofta hängt samman med nationellt förfall. De sentida romarna klagade över att, även om Rom styrde världen, dominerades Rom av kvinnor. Under det tionde århundradet kunde en liknande tendens observeras i det arabiska riket, där kvinnorna krävde tillträde till yrken som dittills varit förbehållna män. ”Vad”, skrev den samtida historikern Ibn Bessam, ”har bokhållarna, skatteindrivarna eller predikanterna med kvinnor att göra? Dessa yrken har alltid varit förbehållna männen.” Många kvinnor praktiserade juridik, medan andra fick tjänst som universitetsprofessorer. Det fanns de som agiterade för kvinnliga domare, men det verkar inte ha lyckats.
Mot slutet av 900-talet kollapsade den arabiska staten och invaderades. En konsekvens av förvirringen och våldet blev att kvinnor inte kunde röra sig på gatorna i Bagdad utan eskort, vilket ledde till att den feministiska aktivismen också kollapsade."

Särskilt intressant är Glubb Pashas konstaterande att detta också är en tid av starka ideologiska motsättningar. Han använder faktiskt begreppet ”political hatreds”. Man skulle kunna ha trott att ledare och opinionsbildare gick samman för att rädda nationen, men det är det motsatta som händer.

Glubb Pasha skriver också detta är en tid när många främlingar söker sig till imperiernas huvudstäder. Romerska historiker klagar över det stora antalet asiater och afrikaner i Rom. Bagdad är ett annat exempel med en internationell befolkning och i vår tid gäller detsamma för London och New York. Vi kan se hur samhällen från att under sin uppgång vara etniskt enhetliga, under nedgången blir mångetniska och kosmopolitiska, vilket dels eroderar känslan av att samhörighet, men också gör dem handlingssvaga under en period när det är handlingskraft som behövs mest. Istället för att stärka försvaret införde Bagdad femdagarsvecka, fri sjukvård och gratis universitetsstudier. Glubb Pasha skriver:

"När jag först läste dessa samtida beskrivningar av 900-talets Bagdad, kunde jag knappast tro mina ögon. Jag sa till mig själv att detta måste vara ett skämt! Beskrivningarna kunde lika gärna ha tagits ur The Times i dag. Likheten i alla detaljer tog andan ur mig – imperiets sammanbrott, övergivandet av sexualmoralen, popsångarna med sina gitarrer, kvinnornas entré i yrkeslivet, femdagarsveckan. Jag vågar mig inte ens på att försöka förklara! Det finns så många mysterier med mänskligt liv, långt bortom vår förståelse."

Gemensamt för dessa imperier är, att när de kraschar så har eliterna aldrig förstått vad som är på gång. De tror att deras imperier kommer att finnas för evigt. Inte heller i vår tid tar vi till oss historiens lärdom, att ett imperiums framgång bygger på patriotism, mod, uthållighet och hårt arbete. Historien visar också att det finns ett samband mellan imperiers förfall och tendensen till filantropi och sympati för andra folk. Så länge som imperiets elit är övertygad om sin egen överlägsenhet så bekräftar deras generositet detta. Det gäller också för medborgarskap. Det romerska imperiet hade en period då alla kunde bli medborgare och där provinsiella politiker kunde bli senatorer. Det arabiska imperiet var ännu generösare. Från uteslutande araber i den härskande klassen så blev imperiet under åttahundratalet helt kosmopolitiskt.

I vår tid finns det inte särskilt gott om barbarer som vill invadera västerlandet på det sätt som skett med tidigare imperier. Men vi har en annan form av invasion, massinvandring. Denna moderna variant av nomadism har även den kapaciteten att få ett imperium att falla samman. På sätt och viss attackerar också dessa migranter underifrån, eftersom de söker sig till länder som erbjuder större trygghet och högre välfärd. Väger man samman massinvandring och att västerländska kvinnor inte föder tillräckligt många barn, avtecknar sig ett folkbyte. Det är ett möte vi känner igen från historien. Vi vet också hur det vanligtvis går.

Karl-Olov Arnstberg, författare och professor i etnologi

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

https://nyadagbladet.se/kronikor/energipolitiken-driver-europas-avindustrialisering-del-6/

Krönikor

Energipolitiken driver Europas avindustrialisering – Del 6

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

Europas energikrävande industrier pressas av höga priser, utsläppskostnader och växande rapporteringskrav. Följden blir avindustrialisering, varnar Dan Ahlmark.

Uppdaterad oktober 15, 2026, Publicerad oktober 14, 2026 – av Dan Ahlmark
Flygbild över Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland.
Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland. Foto: Carsten Steger/CC BY-SA 4.0
7 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

EU:s energipolitik påverkar industrin på olika sätt. Förutom att dess energikostnader ökat starkt, har ett byråkratiskt och omfattande regelverk sänkts över industrin, som i sig medför nämnvärda kostnader och påverkar takten i genomförandet av företagens verksamhet. Ökningen av energikostnaderna, även om Ukrainakriget och bortfallet av rysk gas inte inträffat, medförde helt nya villkor för delar av främst den tunga och energikrävande delen av industrin. Vi talar här om gruv-, järn- och stålindustri, aluminium, tung verkstadsindustri, cement-, delar av skogs- och kemiindustri mm. Vissa delar som cementindustri är beroende av korta transporter och flyttar inte. Under en längre period kommer dock energikostnaderna och vissa andra kostnader i Europa att medföra en avindustrialisering av vår region av Asien. Den har redan pågått sedan några år.

Detta är del 6 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Man kan jämföra acceptansen av detta med den ekonomiska tanken, att utvecklade nationer står för utveckling och tjänster, medan varuproduktion sker i fattigare nationer med låga kostnader. Men detta fungerar inte längre bland annat beroende på starka, auktoritära eller totalitära motståndare som Kina, vilka avsiktligt övertar viktiga produktområden för att avväpna Väst och bygger upp en egen tung industri utan motstycke i världen, och vilken har klara militära konsekvenser. Utan egna resurser och egen varuproduktion, som tillåter ett land att genomlida ett långt krig, är varje stormakt ett svagt land, som bara väntar på både det militära och politiska nederlaget, som helt ändrar dess status. President Trump har förstått detta och säger i USA:s nya National Security Strategy under rubriken Reindustrialization: ”The future belongs to makers” (1). Av det skälet har USA stoppat sin avindustrialisering och påbörjat en reindustrialisering. Europa har fortfarande inte förstått detta utan driver en process, som naturligen leder till att utan stora subventioner den tunga industrin försvinner.

Medan USA är tillräckligt stort som enskilt land för att dess egen industri på de flesta enskilda produktområden ska kunna nå tillräcklig skalekonomi det vill säga nå tillräcklig volym för att nå lägsta kostnader. Det gäller i alla fall generellt inom konsumentsektorn, vilket medför, att USA kan genomföra en tullpolitik utan större hänsyn till omvärlden. Enskilda länder i Europa är dock vanligen små och har inte sådan fördelar. Även med hänsyn till den interna marknaden i Europa är man i underläge gällande potentiella skalekonomier. Dessutom har europeerna blivit relativt sett fattigare (se nedan).

Annons:

Regeringarna i Europa har börjat någon reträtt från sina extrema politik men utan att erkänna dess misslyckande. Slutet för produktion av förbränningsmotorn förskjuts framåt, subventioner av industrier av strategiskt värde sker redan och så vidare. Men de nödvändiga ändringarna för att hindra utflyttning till utlandet, när en sådan väl blivit ett klart alternativ för företag, kräver ofta klarare och mera definitiva tecken, innan styrelser och företagsledningar påverkas.

Förutsättningarna för utflyttning av europeiska industrier

Flyttning är ibland inte märkbar för allmänheten. Det kan i vissa fall vara, att nyinvesteringarna sker i utlandet till exempel i formen att något försäljningsbolag i USA, Kina eller Indien där kombineras med uppbyggnad av en eller flera produktionsenheter. Att betydande delar av ett företag som när BASF, ett ledande europeiskt kemiföretag, öppet flyttar elva dotterföretags produktion till Kina (en investering på 10 miljarder Euro), är hittills ovanligt. Men det kommer inte att förbli det, om EU och länders politiska etablissemang inte ordentligt ändrar sin destruktiva energipolitik.

Förflyttning av produktion innebär, att viktig teknisk serviceverksamhet också flyttar från landet liksom inköp. Och om ett företag dessutom flyttar sitt huvudkontor till ett annat land, försvinner flera arbetstillfällen än man tror. Informationssystem, marknadsföring, forskning och utveckling etc kan – i alla fall på sikt – komma att påverkas. En rad karriärmöjligheter för specialister försvinner. Och oavsett om det gäller flytt utomlands eller beslutet att stanna kvar i hemlandet: att veta vilka reglerna blir är ytterst viktiga för alla beslut, som ännu inte är fattade. Vilka typer av produktion av energi kommer att stödjas, och vilkas subsidier kommer att minska? Vad betyder det för företagets energikostnader? Fördröjningar av investeringar, osäkerhet om arbetsvillkoren och kommande utgifter bär alla en kostnad för företag. Säkerhet i förutsättningarna värdesätts av alla. När dessutom regler, som verkat fasta och säkra, på grund av händelser i omvärlden övergår till att verka osäkra, kan kommersiell verksamhet paralyseras. Förekomsten nu av sådana förutsättningar i Europa medför inte, att produktion här favoriseras.

Kriget i Ukraina och stoppad import av gas och olja från Ryssland bara påskyndade och visade klart felen i Europas energipolitik. Grundproblemet var – som anfördes ovan – att man genomförde en omvälvande förändring av energisystemet och stängde av viktiga delar av det tidigare utan att ha ett pålitligt nytt alternativ igång. Företagens internationella konkurrenssituation är nu ofta hårdare än tidigare, och stora resurser behövs för investeringar i produkters teknologiska och prismässiga utveckling och för att vidmakthålla eller skapa tillräcklig kostnadspress gällande produktionen. Att dessutom klara allt högre krav på minskade CO2 utsläpp eller betala för sådana blir betungande.

Det offentliga kräver samtidigt en fortgående rapportering från företagen om hur de når utsläppsmål, och hur de uppfyller andra krav såsom rapportering utifrån ESG-standards mm. De senare prioriterar miljöfrågor, sociala frågor och bolagsstyrning. Detta ställer ytterligare krav på resurser och medför kostnader och belastningar. De internationella konkurrenterna utanför Europa har inte alls samma krav på sig gällande CO2 utsläpp eller andra miljöaspekter mm, och har dessutom kanske en mera förmånlig situation gällande flera andra viktiga arbetsförutsättningar. Många företag i Europa pressas därför allt hårdare mot en gräns, där produktion i utlandet inte längre är en fiktion.

Vad framtiden visar för många av dessa är ju allt större – och troligen allt svårare att motverka eller kompensera – kostnader för utsläpp av CO2 genom EU:s system. Detta tar inte hänsyn till individuella industriers svårigheter eller kostnader att sänka utsläpp, och standarden i sig själv har ingen bas annat än ett politiskt mål i grunden satt av personer utan kunskap om de sakliga, materiella förutsättningarna för länder och industrier att nå målet.

Och avsikten är ju att undvika effekter baserade på en obevisad hypotes om CO2s inverkan på global uppvärmning. Huruvida detta mål sopar bort ett antal för Europa viktiga industrier är inget man vet med säkerhet. Politiker, av vilka många är ekonomiska amatörer, leker med länders industrier och sätter mål för dem utan att känna till dessas konsekvenser. I en annan artikel (DEL 6) i serien (2) granskas sambandet klimatpolitik och avindustrialisering mera detaljerat.

EU mot USA

Huvudskälet för de flesta befolkningar att rösta för inträde till den gemensamma europiska marknaden var säkerligen främst ekonomiska. Man trodde på argumenten, att borttagandet av tullar och allehanda handelshinder mellan de europeiska länderna skulle medföra snabbare tillväxt och högre välstånd. I ett land som Sverige tillkom för den del av befolkningen, som sedan andra världskriget lidit under socialdemokratisk politik, förhoppningen att EU-regler skulle hjälpa till att snabbare lossa på den tvångströja av regleringar och regler, som socialdemokratin vävt in Sverige i. En del av dessa förhoppningar realiserades, men så småningom inledde EU kommissionen själv en detaljerad reglering av Europas ekonomiska och övriga liv. Ibland kunde orsaken vara följder av den syn på klimatet, som aktualiserades under 1990-talet, och annars var det enbart tillväxten i en organisation, som inte ville se några hinder för utökningen av dess makt över medlemsstaterna. Ländernas etablissemang och ledande politiker ville inte ingripa i den utvecklingen. Det medförde en turboartad ökning av regler och förordningar, som få väljare förväntat sig eller avsett.

På cirka 15 år har EU samtidigt gått från ekonomisk likställdhet till att dess BNP blivit en tredjedel mindre än USA:s (och dessutom med en större befolkning) (3). Det är en märklig utveckling för en handelsunion, som avsågs leda till snabbare ekonomisk tillväxt för sina medlemsstater. Det finns inga utredningar om, vilken betydelse klimatpolitikens alltmer hämmande regler gällande utnyttjande av olika typer av energi haft på utvecklingen jämfört med den tunga bördan av allmänt ökad reglering i unionens medlemsstater orsakad just av EU.

Den växande byråkratin tas dock ofta upp som ett av huvudskälen till Europas anemiska tillväxt. För en politisk union, där ledningen begär att få ta över alltmer av medlemmarnas suveränitet, måste detta dock vara en chockartad utveckling. Det är tydligt att unionen misslyckats beträffande den ledande bedömningsgrunden för organisatorisk framgång. Ursprungligen en union orsakad främst av frihandeln mellan sina medlemmar, som önskar snabbare ekonomisk utveckling, har den tydligen blivit ett hinder även för ekonomisk utveckling. Med tanke på EU:s övriga inverkan på medlemsstaterna, blir frågan varför den transnationella organisationen överhuvudtaget existerar i sin nuvarande form.

 

Dan Ahlmark

 

Referenser 3

1 2025 National Security Strategy – The White House

2 Europas val av ekonomisk nedgång – Nya Dagbladet

3 På 20 år har EU hamnat 50 efter USA – LinkedIn

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/eus-klimatpolitik-undergraver-energisystemet-del-5/

Krönikor

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad oktober 14, 2026, Publicerad oktober 7, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
5 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.

Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Annons:

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 

Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/klimatpolitikens-grepp-om-europas-samhallen-del-4/

Krönikor

Klimatpolitikens grepp om Europas samhällen – Del 4

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 29, 2026 – av Dan Ahlmark
Traktorer i EU-kvarteren i Bryssel under en bondeprotest
Foto: EU/Christophe Licoppe
8 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.

Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.

Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.

Annons:

Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”

Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.

Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.

Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.

De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.

Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.

Transporter, flyg och sjöfart

En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.

Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.

Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.

Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.

Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.

Finansiering och forskning

Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.

Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.

Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.

Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.

 

Dan Ahlmark

 

Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/eus-agerande-under-covidkrisen-del-3/

Krönikor

EU:s agerande under covidkrisen – Del 3

Coronapolitikens skadeverkningar

Dan Ahlmark

Vaccinupphandlingar, covidbevis och kontroll av nätplattformar gav EU en central roll under pandemin, med följder för självbestämmande och yttrandefrihet, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 22, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: EU-kommissionen
7 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Beträffande hälsopolitik har de nationella regeringarna i många avseenden bibehållit sin rätt att agera självständigt. Detta blev särskilt aktuellt under covid-krisen, som drabbade så gott som alla medlemsstater i EU, men där organisationen ändå hade eller gavs viktiga funktioner. Det medförde, att EU spelade en roll även beträffande andra områden, där man inte hade något formellt uppdrag.

Detta är del 3 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Ett område, där man hade en klar ledarfunktion gällde koordination av godkännanden av vacciner och deras utnyttjande. Funktionen uppfylldes av EU-myndigheten EMA. Den gällde tillåtelser avseende val av mediciner och ordinationerna gällande dessa, säkerhetsföreskrifter mm. Regeringarna följde i stort dess beslut.

Vad som senare hänt är, att särskilt vissa läkemedelsföretag kritiserats för sin produkt och dess konsekvenser för hälsan. Civilpersoner ifrågasätter godkännandet av produkterna. Det är idag oklart vilka juridiska följder – om några - detta medför för företagen. Dessa synes inledningsvis ha sökt godkännanden av staten, som skyddar dem från konsekvenser av att marknadsföra preparat, som kanske inte utprovats på konventionellt sätt och därför innebär viss risk.

Annons:

EU fick inledningsvis under pandemin ett uppdrag av många EU-länder att genomföra köp av vacciner och koordinera fördelningen av dessa, vilka beslut realiserades. Vissa länder genomförde självständiga uppköp och fick leveranser före de gemensamt beslutade beroende på faktorer som offentliga organisationers senfärdighet, bristande vana mm. EU-kommissionens ordförande har blivit kritiserad beträffande vissa inköp men vann en förtroendeomröstning i Europaparlamentet gällande sina åtgärder.

Nerstängningar och ingrepp i vardagen

Åtgärder som direkt grep in i människors vardag gällde nerstängningar av flera slag, utegångsförbud, regler om att hålla avstånd, krav på mask och så vidare. Bland åtgärderna, som innebar ingrepp på människors personliga integritet, fanns kravet på medborgare att undergå ett visst antal vaccinationer. Dessa åtgärder gällande befolkningen hade lyckligtvis förbehållits de enskilda nationerna, och beslutades inte av något EU organ. Sverige var en de mera lyckliga länderna i detta avseende, då den aktuella myndigheten snabbt skaffat sig en något realistisk syn på sjukdomens art och därför undvek vissa tvingande åtgärder andra nationers befolkningar fick stå ut med.

Det hade rätt snabbt blivit uppenbart, att den främsta riskgruppen var de gamla, medan unga hade en avsevärt mycket lägre risk att drabbas hårt. Så småningom var det klart, att - bortsett från riskgrupp 1 - det var fråga om en sjukdom, som var något eller mera allvarlig än en svår säsongsinfluensa, men vars dödlighet blivit kraftigt överdriven. Trots den lägre risken för unga tvingades skolor i många länder inkl Sverige att hållas stängda under långa perioder. Med tanke på bland annat det stora sociala behovet hos många unga människor liksom behov hos dem gällande fysisk närvaro vid lärande var detta sannolikt ett felaktigt beslut. Nerstängningar av samhällssektorer och ingrepp, som hårt drabbade små och mindre företag, kan numera betraktas som diskutabla. De mest omfattande av åtgärderna mot covid kan alltså ifrågasättas. Medicinska experter, som protesterade, drabbades ibland av svåra personliga konsekvenser på sätt, som förde tanken till auktoritära samhällen.

Framtagandet av EU Digital covid Certificate påskyndade troligen tillåtna resor av civilpersoner inom Europa jämfört med om ingen sådan koordination av dokument skett. Samtidigt gav det EU en roll gällande gränskontroller, villkoren för EU-medborgare att resa samt digitala identitetssystem. De stora ekonomiska stödprogram, som igångsattes via EU, medförde ett centralt inflytande och kontroll av medlemsstaternas åtgärder avseende stöd. Det innebar en förstärkning av den centrala maktens roll.

Samarbetet mellan Europas stater förstärkte tendensen att bortse från interna protester, eftersom beslut, som egentligen var landets ansvar, först diskuterades i olika fora i EU, vilka då blev en viktig grund för de inhemska kommande policybesluten. Naturligtvis medförde detta ökade likheter i olika länders program att bemöta epidemin/pandemin. Säkerligen förstärkte detta tendensen att slå undan inhemsk kritik och protester mot olika inslag av covid-politiken. Inhemska politiska diskussioner präglades från regeringarnas utgångspunkt med stor sannolikhet just av den consensus framkommen i EU:s diskussioner i olika instanser. Inhemska demokratiska krafter, som frambar kritik, behandlades och beaktades därför inte på samma sätt som om EU inte funnits.

En obehaglig upplevelse var att en liten del av befolkningen i Sverige visade aggressivitet mot dem, som protesterade mot olika åtgärder, och ville inte tillåta den handlingsfrihet och yttrandefrihet, som medborgare ska ha. Mycket oroande auktoritära tendenser visade sig vara naturliga hos många på grund av hotet mot deras hälsa. Och svenska politiker visade bara passivitet gällande sådana uttryck och inget civilkurage.

EU:s censurverksamhet under covid-epidemin

EU bedriver en övervakande granskning av de sociala plattformarnas egen granskning av innehåll där, som publiceras av allmänheten. Som en undersökning av den amerikanska kongressen visat, genomför de dock allmänt en censur, som går utöver vad plattformarna önskar och utför (1). Detta har också gällt debatten om staters covid politik, där EU hindrat kritiska åsikter om policies att publiceras eller nås av allmänheten.

Det är naturligt, att många olika åsikter om covid-politiken i Europa framfördes under perioden, eftersom stater krävde och genomförde mycket drastiska åtgärder gällande medborgarnas liv. En hård debatt om detta är naturlig, och kunde självfallet ibland gå för långt. Plattformarna stoppade dock lögner och galna teorier, som kunde anses vara antingen ”misinformation” eller ”disinformation ”. Plattformarnas granskning av innehåll gäller båda typerna liksom EU:s översyn. Misinformation gäller felaktig eller vilseledande information spridd utan avsikt att lura. Disinformation är allvarligare. Sådan defineras av EU som: “Disinformation...refers to false or misleading information (min kurs.) that is deliberately spread to deceive and manipulate public opinion, particularly in the context of online communication” (2).

Problemet är, att EU, sannolikt beroende på att det utgör en politisk organisation djupt involverad i många faser av medlemsstaternas covid-politik, var mycket känslig för kritik av den genomförda politiken. Man syns ha utfört en övervakande, detaljerad och sträng censur, som uppenbarligen gick utöver vad plattformarna önskade utföra. Men genom EU:s möjligheter att kräva åtlydnad, kom dock plattformarna att följa det centrala censurorganets anvisningar.

Vad, som i detta fall behövdes, var ju att på grund av bristande kunskap om covid´s reella ursprung och effekter, det fanns övervägande skäl för myndigheterna att tillåta en bred diskussion om epidemins/pandemins alla aspekter. Ingen visste ju egentligen med någon säkerhet sanningen, och en medborgares rätt att framföra sin åsikt är grundläggande. Detta respekterades ofta dock inte. Ett exempel: den nu av amerikanska myndigheter accepterade sanningen, att viruset spreds från ett kinesiskt laboratorium finansierat av USA (3), censurerades som – åtminstone – misinformation. Man tystade medicinska experter med avvikande sakmässigt grundade annorlunda åsikter om de dramatiska åtgärderna gällande masktvång och avstånd i köer mm. Framförd kritik av de ekonomiskt förödande nerstängningarna av samhällen och skolor mildrades av censuren.

Elektronisk censur förfogar ju över ett flertal medel. Kritiska åsikter om vaccinernas inverkan från fackmän, eller människors rättighet att avstå från vaccination, behövde ju inte direkt tas bort. Istället kan man begränsa räckvidden på internet – och därmed i huvudsak minska effektiviteten i informationen - eller man kunde sätta en etikett på innehållet. Om det gällde information från aktiva skribenter, som fick ekonomisk ersättning från plattformen, kanske den rätten togs bort för visst innehåll.

Det syns helt klart, att EU:s censurenhets tolkning av misinformation mm ibland stred mot lagstiftningarna om yttrandefrihet i länder, som censuren gällde. Både när det gällde medicinsk expertis, på minst samma kunskapsnivå som regeringarnas experter, eller en allmänhet, som bara utnyttjade sin rätt att kritisera statlig politik, gick EU för långt i tystandet av oppositionella stämmor. En rad åsikter, som skyddats av EU och medlemsstaternas regeringar, har också visat sig vara fel eller överdrivna. Påstådda konspirationsteorier visar sig ju numera ofta vara just korrekt information. Men EU hade inte omdömet att i sin censurverksamhet beakta osäkerheten i kunskapsläget och allmänt människors rätt att framföra sina synpunkter.

 

Dan Ahlmark

 

Källor och vidare läsning

1. EUs förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 1 – Nya Dagbladet

2. EU:s förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 2 – Nya Dagbladet

3. CIA whistleblower outlines COVID-19 coverup – The Conservative Treehouse

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Senaste nytt

Annons: