VW-affären inbjuder till reflektioner. Vad gäller uppgiven bränsleförbrukning enligt EU:s cykel för blandad körning fuskar alla biltillverkare mer eller mindre.
Testet görs i behaglig temperatur med energislukande funktioner frånkopplade. Varken ljus, värme, ventilation, AC, stolsvärme, torkare, radio eller annat är på. Få bilar körs så. Vidare har bilen hårdpumpade smalare däck med sämre grepp (lägre rullmotstånd), saknar radiomast och har täckta dörr- och huvspringor för mindre luftmotstånd.
Dessutom gör tillverkarna speciella snålmodeller med lägre markfrigång för lägre luftmotstånd (hårdare fjädring) och särskilt snålt ställda motorer, som fungerar inom snäva ramar men annars blir törstigare – och ofta är mer känsliga än vanliga motorer. Bränsle har även smörjande och kylande effekt. För låg förbrukning kan skada motorn.
Därtill är själva körcykeln orealistisk med lusiga farter och klen fartökning frånsett en kort “landsvägstur”. Allt görs på rullande landsväg för att kunna upprepas av alla. EU låter tillverkarna själva göra testet och svara för dess resultat.
Detta är förstås att inbjuda till att tänja på gränserna – och till rent fusk.
Nu har VW passerat denna gräns och direkt styrt själva testprocessen inom motorn. Motorernas styrsystem utvecklas till stor del av leverantörer, men biltillverkaren själv programmerar. Troligen har andra biltillverkare gjort samma sak – med eller utan leverantörer. Eftersom det är fullt möjligt, är det svårt att låta bli.
Detta visar svagheten i orealistiska skrivbordsregler, baserade på önsketänkande. Moderna bilar är i regel snåla och har effektiv avgasrening utom stillastående och i krypfart. Och allt mer effektiva blir de. Mer vore i stället vunnet på att minska stopp och köer och leda och sprida trafiken bättre.
Men det vill inte miljövänstern. På Dagens Industris “stora bildag” för några år sedan frågade jag Maria Wetterstrand om det inte vore klokt att få trafiken att flyta bättre. Men det örat villa hon inte lyssna på.
Här finns en koppling till VW:s självförvållade dilemma. Att rena avgaser kostar energi = ökar förbrukningen. Eftersom klimatpolitiken främst kräver sänkta CO2-utsläpp = lägre förbrukning, går det ut över effektiv avgasrening, särskilt av hälsovådliga kväveoxider (NOx). Men eftersom även sådan rening krävs, frestas bilföretagen att ta genvägar.
De överdriver också sina bilars prestanda. Några repor med den totalt meningslösa sprinten 0-100 är ett utmärkt sätt att snabbt minska värdet på sin bil. Den blandade EU-förbrukningen är i regel klart lägre än i vardaglig körning. Biltillverkarna uppger också ofta lägre vikt än den faktiska.
I vardagen är det förstås bättre att minska faktiskt skadliga utsläpp till priset av marginellt högre förbrukning. Men nu har bilindustrin frivilligt låtit sig målas in i ett hörn i tävlan om lägsta – orealistiska – CO2–utsläpp enligt EU-cykeln. Man mäter det som kan mätas – just för att det kan mätas. När det väl har mätts, ger man det för stort värde – just för att man mätt det.
Cirkelbevisens rundgång i praktisk demonstration!
Tege Tornvall
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
