“Riktiga forskare är av naturen skeptiska”

Därmed måste även jag vara klimatskeptiker. Innebär det att jag tror att klimatet inte finns eller inte ständigt har förändrats sedan miljarder år av geologisk aktivitet? Knappast!

Denna skepsis krävs nämligen för att uppfylla kraven på alla elementära vetenskapliga metoder och det gäller oavsett om man arbetar efter kvalitativa, kvantitativa metoder eller en blandning av dessa två.

Datainsamling, empiri och teori föregår kritisk analys enligt tydligt redovisade modeller. Detta skapar underlag som kallas fakta. Studier av dessa fakta och de slutsatser av hypoteser som avsågs studeras medför ett så kallat kunskapsbidrag i en rapport. Detta är allt som kan begäras av den vetenskapliga metoden. Den kan eller ska inte bevisa någonting. Den kan endast bekräfta eller dementera en sannolikhet om hypotesens riktighet. Om det kvarstår frågetecken ska man rekommendera vidare studier men hålla sig till den ursprungliga hypotesen. Därefter får man omforma sin hypotes, ändra variabler och sakligt dokumentera detta och målet med forskningen i form av en låst hypotes.

IPCC:s mandat är baserat i ”Att bevisa människans påverkan på klimatet”. Det är ett politiskt uppdrag utan hypotes, som om syftet vore att vilseleda dem som saknar förståelse för den vetenskapliga metoden. Förstår utomstående inte detta finns det skäl att misstänka att de saknar förmågan till en faktabaserad debatt om ämnet. Tyvärr även förekommande bland högt uppsatta politiker som har till uppgift att besluta i sakfrågorna.

För att uttrycka detta i ordvalet av en av vår tids största och mest namnkunniga forskare vill jag citera fysikern, nobelprisvinnaren för sitt arbete inom quantum-elektrodynamik, Richard P. Feynman (1918-1988) ur dennes TV-sända föreläsning om den vetenskapliga metoden 1964; ”Oavsett hur smart en person är, oberoende av hur elegant deras hypotes, om den inte stämmer överens med experimenten, så är den fel.”

I samma rigorösa och skeptiska anda vill jag nu att du som läser detta frågar dig själv; Om ingen påstådd klimatmodell lyckas förutse klimatet men istället förevisas med en sådan spridning att vad som helst kan vara korrekt, kan vi då säga att modellerna är korrekta? Svaret på den frågan är givetvis nej. Vad värre är att modellerna är beroende av inmatning av data vilka allt oftare ”justeras” för få modellen att passa verkligheten. Detta är i folkmun ett bedrägeri i forskningssammanhang.

Har klimataktivister inte förståelse för detta elementära faktum, att vad som publiceras som ”fakta” är en fråga om pseudovetenskap. Då kan ingen hjälpa dem utan de måste inse sig olyckligt okunniga om den värld de lever i och att de enbart är medlöpare i den av vår tids största bedrägeri mot mänskligheten som astrofysikern professor emeritus Richard Lindzen påpekat.

Låt oss hoppas, när klimathysterin har lagt sig, att någon kan införa en saklig och faktabaserad vetenskaplig metodik med kritisk analys i grunden redan i grundskolan.

Mikael Jörgenstam
Nybro