Insändare

”Oikofobin och framtiden för Europa”

Sjukligt hat eller ogillande mot sitt eget hem - oikofobi - har urartat på alla nivåer av samhället och gjort oss till vår egen värsta fiende. Det skriver Carl Lidberg i sin insändare.

publicerad 6 februari 2022
Thomas Coles målning The Course of Empire (1836) skildrar Romarrikets förfall.

Den nya generationen män och kvinnor lever i en period där egentligen ingenting har varit lättare för dem. Så varför försvagas vårt samhälle så enormt mycket? Vad är grunden i det politiskt korrekta självhatet och den eviga strävan efter att ha offer och förtryckare?

Det kända uttrycket ”svåra tider skapar härdade män, härdade män skapar bättre tider, bättre tider skapar svagare män”, stämmer väldigt väl överens med vår tids epok. De unga får mer eller mindre allting serverat, de har inte behövt uppleva ett världskrig eller att vara utan pengar. Det finns alltid någonstans du kan få det du behöver. Förvisso, vissa har mer och vissa har mindre, men i Sverige så har generellt sett alla ett sätt att kunna leva på. Med det sagt så kan man dock konstatera att många svenskar har fått det sämre, speciellt pensionärerna. Man får aldrig glömma att det är de som är pensionärer idag som tillät Sverige att bli som det blivit. Det var de som gick på Socialdemokraternas lögner under flera decennier. Det är pensionärerna som möjligen på grund av en kulturell vinkel inte vågat säga ifrån.

Vi har inte längre någon gemensam fiende, och eftersom människor psykologiskt sett så behöver en fiende för att identifiera sig själv, så har man skapat en ny fiende: Oss själva.

Det som man definierar som oikofobi, vilket är ett hat eller ogillande mot sitt eget hem, har urartat sig på alla nivåer av samhället, där man kan se massinvandring och folkutbyte som ett exempel. Det andra konkreta exemplet är det med flygbolagets SAS reklamfilm där man hävdar att det inte finns någonting genuint skandinaviskt. Vilket för alla som kan lite historia vet är helt fel. Men det passar narrativet i den period vi nu lever, att hata oss själva och hata allt kulturellt och historiskt som det innebär.

Psykologiskt skapar detta paradoxalt nog skillnader mellan grupper, där den ena gruppen ser sig själv som mer överlägsen än den andra. Man kan även anse att oikofobi är ett resultat av att vi har haft det så bra under en relativt lång tid de senaste generationerna. Därmed blir det enda målet att anta narcissism med små skillnader, där exempelvis att lyckas köpa en ny telefon blir ett tävlingsmoment, eller att du ska godhetssignalera för att visa att du är överlägsen andra. Oikofober signalerar helt enkelt bara sina komplex över sina privilegier.

Man kan se när en civilisation börjar gå under. Det kan starta av olika anledningar, men symptombilderna är likartade. Som i antikens Rom bjöds folket på meningslös underhållning samtidigt som allt började att falla ihop. Eliten började att distansera sig mer och mer från vanligt folk och de rika började att resa för att uppleva något utöver sina hem – exempelvis till Egypten för att beskåda pyramiderna. Man sökte sig ut från de interna problemen som fanns, där mer och mer av folket började leva av det som vi kallar för välfärd. Resten är historia som man säger.

Vi får helt enkelt se om Västvärlden kommer att överleva denna destruktiva period av självhat, politisk korrekthet, identitetspolitik och vänsterliberalism. Kommer folket att vakna upp tillräckligt snabbt för att förhindra det oundvikliga förfallet eller kommer vår civilisation sakta men säkert att gå under?

 

Carl Lidberg


Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.