“Myt och propaganda att Sverige stannar utan invandring”

”Utan invandring stannar Sverige” får vi ideligen höra upprepas i statliga medier, så enträget att man nästan skulle kunna tro att det är sant. Men så är det naturligtvis inte, och den beryktade sloganen som också är titeln på en bok, skriven av den ökände vänsterradikale journalisten Jesper Strömbäck, är ingenting annat än ren propaganda och agitation i syfte att rättfärdiga den pågående och ständigt ökande massinvandring som har drabbat Sverige under de senaste åren, utan like i modern historia.

Det är visserligen sant att Sverige har dragit stor nytta av arbetskraftsinvandring under efterkrigsåren, framförallt från forna öststaterna varifrån många välutbildade människor kommit till vårt land och bidragit till att bygga det Sverige vi idag lever i. Att Sverige däremot skulle ha stannat eller inte skulle ha klarat sig utan dessa invandrare är bara myt och ren propaganda. Naturligtvis kan vi inte förneka eller bortse ifrån betydelsen för den svenska industrin och den svenska ekonomin av denna arbetskraftsinvandring som har pågått framförallt efter andra världskriget fram till slutet på åttiotalet, då Sverige verkligen behövde arbetskraft för att hålla igång industrin och tillfredsställa efterfrågan i hela Europa på nästan allt som kunde produceras – som en konsekvens av förödelsen under andra världskriget.

Men, i ärlighetens namn, om slutsatsen nu är att vi har tjänat på denna typ av invandring, har då inte någon annan förlorat på den? Givetvis är det så. Majoriteten av invandrare som hjälpte till att skapa det nuvarande Sverige har kommit från de tidigare öststaterna, vilka senare efter kommunismens fall fick klara sig själva utan dessa yrkesarbetare, ingenjörer, vetenskapsmän som flydde till väst bland, annat till Sverige. Man måste medge att dessa stater samtidigt onekligen klarade den omställningen väl, även utan någon nämnvärt hjälp utifrån, eller massinvandring från icke-europeiska länder likt Sverige.

Som en logisk konsekvens av det hela, får man väl ändå ställa den oundvikliga frågan hur det då är möjligt att dessa länder, med mycket liten eller ingen nämnvärd invandring alls, som till exempel Ungern, Tjeckien, Polen med flera, enligt EU kommissionens ekonomiska tillväxtprognos får i genomsnitt nästan tre gånger så stor ekonomisk tillväxt som de stora invandrarländerna till vilka även Sverige tillhör? Går det verkligen inte att finna något samband mellan massinvandring från utomeuropeiska länder med bevisligen betydligt lägre IQ-nivå än genomsnittsnivån hos mottagarländernas invånare?

Ämnet verkar vara tabubelagt i svensk massmedia, och kanske tiden inte är mogen än för att påbörja en diskussion i dessa termer. Nu gapar nog säkerligen i kör många centerpartister och vänsteraktivister i gott sällskap med vår statsminister att dessa människor som kommer till Sverige är riktiga flyktingar som flyr för sina liv, som Stefan Löfven uttryckte det i svensk television. Samtidigt är det dock naturligtvis ett rent påhitt för att rättfärdiga den ansvarslösa massinvandring som fortfarande pågår till Sverige.

Sanningen är att inte ens de flyktingar som efter krigsåren flydde kommunisternas diktaturstyre uteslutande var flyktingar i ordets egentliga mening. Många av dem som tog till flykten var inte alls på något direkt sätt förföljda av kommunistregimen, utan kanske bara flydde i protest mot kommunisternas diktaturstyre eller helt enkelt för att skaffa sig ett bättre liv på andra sidan järnridån. Tusentals av dem som utmanade ödet och försökte överträda den välbevakade gränsen mot frihet miste livet, antagligen många fler än dagens så kallade båtflyktingar som drunknat i Medelhavet under de senaste åren. I väst gjorde man dock inte något större bekymmer av det, för västländerna inklusive Sverige behövde arbetskraft, speciellt välutbildade yrkesarbetare. Därför var det inte speciellt lämpligt att göra något större väsen av att många flyende från det kommunistiska enväldet dödades under flyktförsök västerut.

Med detta vill jag inte alls påstå att det bland dessa utomeuropeiska invandrargrupper som väller in i Sverige i allt större mängder, mestadels från muslimska och afrikanska länder, inte kan finnas några enstaka individer i verkligt behov av skydd. Men, antalet sådana individer är av allt att döma rentav försumbart litet.

Att Sverige idag tar emot många fler immigranter än vad EU egentligen kräver, beror inte alls på någon välgörenhet, eller humanitär hjälp som någon eventuellt skulle tro, utan handlar för det regerande partiet helt enkelt om makt.

Socialdemokraterna under Löfvens styre har förlorat majoriteten av sina traditionella väljare. För att kunna behålla makten måste de snabbt ersättas av nya väljare.

Lösningen på problemet enligt Löfven&co är att ta hit ännu fler immigranter och hoppas att de i tacksamhet kommer att rösta på socialdemokraterna. Det är också något som hitintills visat sig vara en lyckad strategi, för vi vet att boende i invandrartäta områdena nästan till åttio procent röstar socialdemokratiskt.

Så långt om de ekonomiska konsekvenserna av massinvandring, men de verkliga skadeverkningarna av den av FN och EU-s påtvingade massinvandring med starka ekonomiska krafter bakom, som t.ex. så kallade Soros fonder, handlar i verkligheten om någonting annat, nämligen ett påtvingat och organiserat folkutbyte i hela Europa enligt Bilderberggruppens planer om globalisering, och det vet våra makthavare mycket väl om med vår Annie Lööf i spetsen som är en av de mest aktiva av deltagarna i den så hemlighetsfulla Bilderberggruppen.

Skadeverkningarna av den totalt okontrollerade massinvandringen ligger inte minst även på den mänskliga nivån, då hela nationer splittras och sammanhållningen mellan invånarna så gott som upphör. Det gäller inte bara på den nationella nivån, utan hela EU:s existens har satts på spel, då flertalet nationer helt öppet har vägrat att följa de av EU framtagna direktiven gällande massinvandring. Hur problemet ska lösas är det ingen som vet, och jag tror heller inte att det finns något verksamt påtryckningsmedel inom EU som kan tvinga dessa nationer att ta emot flyktingar från utomeuropeiska länder eller att ändra sin invandrarpolitik i det avseendet.

Sverige är inget undantag. Sammanhållningen mellan invånarna i Sverige är bara ett minne blott. Segregationen är rekordstor, motsättningarna mellan olika etniska grupper tar allt mer våldsamma former som en direkt konsekvens av regeringen Löfvens ansvarslösa invandrarpolitik. Majoriteten av svenska folket skulle med all säkerhet säga nej till en fortsatt massinvandring vid en eventuell folkomröstning liknande den i Ungern, där över nittio procent av ungrarna röstade för en fortsatt restriktiv invandrarpolitik.

En sådan folkomröstning är naturligtvis otänkbar i Sverige så länge den icke folkvalda vänsterregeringen får sitta kvar vid makten i knäna på ett fåtal fanatiska miljöpartister. Dessa skulle, om det vore val idag, inte ens komma i närheten av fyraprocentsgränsen för att komma in i Riksdagen.

”Sverige är inte längre en demokrati” är titeln på professor Karl-Olof Arnstberg senaste bok, som inte finns att köpa i en vanlig bokhandel, och med all säkerhet kommer inte heller att finnas i våra bibliotek. Det återstår inte mycket annat än att hålla med författaren av nämnda bok och helt enkelt konstatera att Sverige under Stefan Löfvens ledning för länge sedan har upphört vara en demokrati.

Josef Csiba