Invandringen till Sverige är fortsatt mycket hög och kostsam, trots Socialdemokraternas vallöften om motsatsen. Migrationsverket beviljade under det gångna året 132 696 uppehållstillstånd. Antalet invandrare de närmaste åren kommer med all säkerhet att öka i ännu högre takt, inte minst som en konsekvens av undertecknandet av avtalet, i Marakesh den 10 december 2018, alltså FN:s migrationspakt om mer eller mindre fri invandring. Avtalet undertecknades av den rödgröna övergångsregeringen utan ens att informera sina väljare om avtalets ödesdigra konsekvenser på landets ekonomi, eller att åtminstone ta upp ämnet till debatt i Riksdagen med övriga riksdagspartier.
Migrationsverkets kostnader för det gångna året ser ut att ha blivit drygt 70 miljarder kronor och den summan kommer med all säkerhet att öka med åtskilliga miljarder under de näst kommande åren, ty en oändlig ström av invandrare är redan nu på väg mot Sverige och Tyskland i övertygelsen att avtalet om fri invandring inom kort kommer att börja tillämpas. Bara i Bosnien och Serbien finns idag mellan femtio och åttiotusen immigranter, från Nordafrika och Mellanöstern, de flesta försedda med betalkort från UNHCR för sina resor genom Europa, finansierat bland annat av den ökände ungersk-amerikanske miljardären Geroge Soros, i väntan på rätta tillfället att på olika vägar ta sig vidare mot Tyskland och Sverige. George Soros investerade år 2016 femhundra miljoner dollar av sin enorma förmögenhet, intjänade på valutaspekulationer (bland annat genom ett allvarligt angrepp på den svenska kronan år 1992) endast i syfte att främja den illegala invandringen, framförallt från Nordafrikanska länder till Europa.
Till Spanien anländer dagligen hundratals immigranter, vars livsfarliga resor över Medelhavet är organiserade av kriminella ligor från andra sidan Medelhavet, men även av så kallade humanitära organisationer med finansiellt stöd från UNHCR och fonder, stiftade av George Soros, vår Annie Lööfs stora hjälte och idol. Majoriteten av dessa invandrare kommer med all säkerhet att inom en inte alltför lång tidsperiod, befinna sig i kön i svenska Migrationsverkets vänthallar.
Räknat på dagens budget för Migrationsverket, kommer varje ärende Migrationsverket behandlar att kosta oss skattebetalare mellan sjuhundratusen och en miljon kronor. Den nuvarande Regeringen kommer utan att ens ställa några krav, utan tvekan även i fortsättningen att acceptera vilka summor som helst Migrationsverket kräver för sin vidare verksamhet.
Av erfarenhet vet vi att för en invandrare från exempelvis Somalia eller Afghanistan som aldrig i sitt liv har sett, eller ens hört talas om en väckarklocka som ringer varje dag klockan sex på morgonen, tar det i genomsnitt åtta år att skaffa sig ett arbete i Sverige. Det är också klarlagt att efter fem år, går minst femtio procent av invandrarna utan arbete, enligt uppgift från SVT.
Det vi också vet från flera rapporter, till exempel en studie av Joakim Ruist, doktorand vid Göteborgs universitet, att varje invandrare under sin livstid i Sverige kommer att kosta oss skattebetalare i genomsnitt cirka 74.000,- kronor årligen. (Migrationsverkets kostnader ej inräknade) Några så kallade andragenerations invandrare, vilka i framtiden eventuellt skulle kunna bidra till det gemensamma knappast kan bli tal om, för nästan nittio procent av dagens invandrare från dessa exotiska, mestadels muslimska länder är uteslutande män. Dessa grupper invandrare tar naturligtvis också med sig sina sällsamma, exotiska seder och vanor, vilka sällan kan bli förenliga med våra två tusenåriga kristna traditioner. Regeringen bidrar ändå med miljontals kronor årligen i stöd till deras ständigt ökande antal nybildade samfund och föreningar, vilket endast bidrar till en redan långt framskriden och aldrig tidigare skådad segregering.
Våra fängelser är överbelagda, då brottsligheten i Sverige ökar i takt med det ständigt ökande antalet invandrare. Det är ingen hemlighet, att majoriteten av intagna i våra fängelser är födda utomlands. En intagen brottsling i våra fängelser kostar mellan sju och tiotusen kronor dagligen. Den summan kan jämföras med att majoriteten av våra pensionärer har mindre pengar att leva på på en hel månad, än vad en intagen individ med oklar bakgrund eller tidigare medborgarskap, som aldrig in sitt liv har arbetat eller betalat skatt i Sverige dagligen kostar oss skattebetalare. (någon statistik över intagna brottslingar är det inte lätt att hitta, men att majoriteten av intagna har utländsk bakgrund, råder det inga tvivel om.)
Flera av våra kommuner och landsting är konkursmässiga på grund av regeringens oansvariga invandrarpolitik. Invandrare utan några som helst medgivande av kommunfullmäktige blir utplacerade i våra kommuner helt i avsaknad eller förutsättning för eget uppehåll eller integrering.
Socialdemokraterna ifall de får behålla makten, hotar återigen med stora skattehöjningar för att täcka sina kostnader i samband med invandring, utan att ta hänsyn till varningar från flertal ekonomer, vilka har presenterat otaliga bevis på att gränsen, då vi kan kompensera de stora kostnaderna i samband med invandring, har överskridits för länge sedan. Det hjälper inte längre att höja skatterna ända till hundrasex procent, som det var på den goda gamla tiden för ”Pomperipossa”-pengarna kommer ändå inte att räcka till. För strömmen av invandrare från världens alla hörn kommer under en överskådlig tid att förbli oändlig. Om inte regeringen inom kort ändrar sin invandrarpolitik, vilket är föga troligt att den gör, är vi snart framme att uppfylla Annie Lööfs önskelista på trettio miljoner invandrare, och då är det lätt att med hjälp av redan kända fakta räkna ut konsekvenserna, och hastigt erfara ett totalt sammanbrott av välfärdssamhället vi gemensamt har byggt och är vana att leva i.
Regeringen försöker medvetet mörklägga invandringens negativa konsekvenser, inte bara på landets ekonomi, utan även vad det gäller den allt mer ökande kriminalitet på våra gator och torg, med framförallt i de invandrartäta områdena i storstäderna. Ifall alla fakta om invandringens kostnader och negativa konsekvenser skulle öppet redovisas, tror jag inte att majoriteten av svenska folket skulle bli så villiga, att i längden betala allt högre skatter enligt Stefan Löfvens modell, för att bekosta till exempel ett lyxliv för tiotusentals kronor dagligen för importerade terrorister, eller ett lyxliv för andra grupper invandrare från världens alla hörn, vilka aldrig har betalat ett ända öre i skatt, och av allt att döma aldrig i framtiden heller kommer att betala eller för övrigt kunna ansvara för sitt eget uppehåll i det nya Sverige.
Josef Csiba
