“Dagens vänsteraktivism är inte anti-rasism – det är anti-vit rasism”

Den moderna vänstern tycks blir alltmer absurd för varje dag som går. Den senaste galenskapen (av många) är den så kallade Black Lives Matter-hysterin. USA och andra platser har skakats av upplopp, plundring och kravaller, som media envisas med att kalla ”demonstrationer”. Upprinnelsen till dessa upplopp är George Floyds död under ett överdrivet hårdhänt polisingripande.

I samband med upploppen dödades afroamerikanerna David Patrick Underwood och David Dorn med flera, men det brydde sig vänstern inte om eftersom förövarna (sannolikt) hade “fel” hudfärg.

Varje år dödas omkring tusen amerikaner av polis och det vanligaste är att den dödade är vit. Knappt var tredje amerikansk polis tillhör en minoritetsgrupp, vilket ungefär återspeglar befolkningen.

Vänsteraktivister gick igång enbart för att Floyd var afroamerikan och den drivande polisen var vit. Trots att polisen har varit inblandad i 18 incidenter rörande övervåld och misskötsel, men aldrig blivit anmäld för rasism eller hatbrott – så blev mordet på Floyd automatiskt ett rasistisk dåd – enbart för att en vit dödade en svart. Vita och latinamerikaner dödas av amerikansk polis hela tiden, men det blir aldrig uppmärksammat.

Till exempel ledde mordet på den australiska amerikanskan Justine Ruszczyk inte till några kravaller. Ruszczyk, som är av europeiskt ursprung, var obeväpnad när hon blev skjuten till döds av den afroamerikanske polisen Mohamed Noor. Detta mord väckte dock ingen reaktion alls från vänstern. Stadens somaliska förening gick därtill öppet ut och krävde att Mohamed Noor skulle frias eftersom domen mot honom var “rasistisk”. Till skillnad från fallet Floyd gjorde Ruszcyk inte heller något motstånd mot polisen, utan sköts ihjäl då hon närmade sig polisbilen – som hon självt ringt efter.

2018 sköt svensk polis ihjäl Eric Torell, 20, med Downs syndrom. Dådet, som blev uppmärksammat i media, ledde inte till några demonstrationer från vänstern.

Vänsterns aktivister uppvisar även en övertydlig undfallenhet när det gäller att kritisera islam, och dess kvinnosyn och dogmer. Ponera vänsterns reaktion om en vit man hade tvingat på sin fru och sina döttrar slöja. Vänstern bryr sig heller om alla de otaliga kyrkattacker som ständigt äger rum runt om i världen, men när den vite terroristen Brenton Tarrant attackerade två moskéer på Nya Zeeland gick vänstern i taket. Man gick så långt så att man bildade en mänsklig mur runt Södermalms moské – för att ”skydda” den under fredagsbönen. Ett tydligt exempel på att det ENDAST är gärningsmannens hudfärg som är viktig. Samma sak gäller när vänstern ständigt kritiserar Ungern och Polen för att inte tillgodose ”mänskliga rättigheter” – samtidigt som många muslimska länder avrättar homosexuella och i praktiken har slaveri, men ändå undgår dessa länder vänsterns kritik.

För vänstern handlar det givetvis inte om att verkligen stå upp för förtryckta minoriteter. I så fall borde man uppmärksamma de vitas situation i Sydafrika, där det, mer eller mindre, pågår ett folkmord. Vänstern pratar aldrig om detta och det är inte viktigt för dem att Sydafrika exempelvis skulle få en vit president.

En annan aspekt av denna hatiska anti-vita mentalitet finns i ”miljörörelsen”. Man ondgör sig över diverse västerländska länder som inte skriver under olika avtal – samtidigt som tredje världen fullkomligt pumpar ut avfall i naturen. Exempelvis kommer 90 procent av all plats i haven från enbart tio floder, som alla ligger i Asien och Afrika. Något som miljörörelsen fullständigt skiter i, för att använda ett passande uttryck i sammanhanget.

När vänsteraktivister pratar om att systematiskt avveckla rasism, syftar man i själva verket på att systematiskt avveckla människor av europeiskt ursprung på rent etniska grunder. Specifikt vita, och endast vita, förvägras rätten att överhuvudtaget ens betrakta sig som en unik folkgrupp eller – Gud förbjude – förespråka att de har rätt att bevara sin egenart, eller, helt otänkbart, att deras egen etniska överlevnad skulle vara något positivt.

Det, om något, visar att den moderna vänsterrörelsens absoluta hjärtefråga inte handlar om anti-rasism, utan om anti-vit rasism.

Bävande svensk