Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Politiker i riksdag och regering hävdar gärna att Sveriges Natomedlemskap gjort Sverige ”säkrare”. Detta återspeglas dock inte i bilden som presenteras i MSB-broschyren Om kriget eller krisen kommer.
Att döma av broschyren är Sverige hotat av ljusskygga aktörer som vill manipulera våra tankar och ett förestående kärnvapenkrig. Dessutom, understryker man, hotas Sverige av dödliga pandemier och livsfarligt ”extremväder”.
Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin menar å sin sida att intentionen är att ”informera” och ”skapa lugn” med broschyren, trots att den målar upp en närmast postapokalyptisk framtid.
Exempelvis får medborgarna veta av broschyren att man ”vid anfall med kärnvapen, kemiska eller biologiska vapen” mot Sverige ”bör ta skydd på samma sätt som vid ett luftangrepp” – helst i ett skyddsrum, om ett sådant finns tillgängligt – men annars får man ta vad som finns nära till hands – i värsta fall ”en grop eller ett dike”.
”Skyddsrum skyddar mot tryckvågor och splitter från bomber. De skyddar även mot tryckvågor och värmevågor från kärnvapen. Skyddsrum ger bättre skydd än andra platser mot radioaktivt nedfall, gaser från kemiska vapen samt biologiska stridsmedel”, skriver man vidare.
Rädslans makt
”Allt du behöver göra för att kontrollera någon är att få vederbörande att känna sig riktigt rädd”, deklarerade författaren Paulo Coelho, liksom många andra historiska tänkare som kommit fram till liknande slutsatser.
Dessa landar ungefärligen i att den som är väldigt rädd åter vill känna sig trygg och påfallande ofta kommer att följa direktiv eller order som ges av den som har kapacitet och intention att återställa tryggheten.
Denna dynamik blev extra tydlig under coronakrisen, då den breda allmänheten i många länder visade sig vara följsam när det kom till direktiv för att använda ansiktsmask, isolera sig från vänner och familj eller ta injektioner med läkemedelsjättarnas nödgodkända mRNA-vacciner – vilka presenterades som de tre stora lösningarna för att återvinna tryggheten.
Parallellt med domedagsretoriken tenderar makten påpassligt nog ofta att ha sitt svar redo inför alla de hot som plötsligt tornar upp sig vid horisonten – oavsett om det handlar om att införa totalitär lagstiftning, om att Sverige ska ansluta sig till överstatliga institutioner eller om att lägga miljarder av skattebetalarnas pengar på krig och samhällsnedstängningar. Coronaskräckens välde är över men har ersatts av andra farsoter som dominerar det offentliga rummet.
Regeringen och MSB slår fast att vi alla ”måste hjälpa till att försvara Sveriges självständighet och vår demokrati” från de nya farligheter man menar hotar oss från alla håll och kanter.
”Vi kan inte ta vår frihet för given och vi måste ha vilja och mod att försvara vårt öppna samhälle, även om det innebär uppoffringar”, deklarerar man och betonar särskilt att svenska folket ”måste vara beredda på det värsta”.
Maktmissbruk är en verklig fara
En av de amerikanska grundlagsfäderna, Benjamin Franklin, har ofta parafraserats med att, ”den som är beredd att offra sin frihet för att uppnå trygghet inte förtjänar någondera – utan kommer att förlora dem båda”.
Det tål i sammanhanget att påminnas om att risken för att Sverige ska drabbas av terrorattentat och krig säkerligen har höjts under de senaste 20 åren. Detta är dock framförallt en följd av hur Sveriges politiska styre agerat i olika frågor. Våldsvågen som fortsätter att breda ut sig över landet ligger på deras samvete, och viljan till dialog och diplomatiska lösningar i Folke Bernadottes anda verkar ha övergivits definitivt till förmån för en allt mer krigisk retorik.
Det sägs också ibland att vi intet har att frukta, förutom fruktan själv. Rädslan är samtidigt en naturlig instinkt, ämnad att skydda oss från fara. I Benjamin Franklins anda skulle en viss dos rädsla för maktmissbruk nog tjäna befolkningen bättre än vissa av budskapen i MSB:s ”domedagsbroschyr”.
Isac Boman
