Pulsklockor, appar och digitala belöningar kan göra löpningen mer stressande än befriande. Idrottsprofessorn Stephen Seiler uppmanar motionärer att återupptäcka kroppskänslan.
För många motionärer har löprundan blivit ännu ett tillfälle att mäta, registrera och jämföra. Tempot ska loggas, pulsen följas, sömnen vägas in och passet gärna belönas med en digital markering.
Stephen Seiler, idrottsprofessor vid Universitetet i Agder i Norge, tycker att utvecklingen har gått för långt. Hans budskap till vanliga löpare är enkelt: våga låta tekniken vara ibland.
Han varnar för att appar, träningsklockor och sociala medier kan göra träningen till en ny källa till press. I stället för att fungera som avkoppling riskerar löpningen att bli ännu ett projekt som ska optimeras och visas upp.
— Träning borde egentligen vara en ventil för att släppa ut lite av vår stress. I stället är det många som tillför mer stress, säger Seiler till forskning.no.
Seiler är också kritisk till träningsprofiler på sociala medier som säljer snabba resultat. Löften om kraftiga förbättringar på några veckor bör enligt honom tas med stor skepsis.
Eliten litar mer på känslan
Seiler är känd för sin forskning om uthållighetsträning och den så kallade 80/20-principen, där merparten av träningen sker i lugnt tempo och en mindre del med hög intensitet.
Efter många år nära elitidrottare har han dragit en tydlig slutsats: de bästa är ofta mycket bra på att läsa av sin egen kropp. De använder inte nödvändigtvis mer teknik än andra. Snarare vet de vilka siffror som är värda att bry sig om – och vilka som bara stör.
— De bästa litar på sin hjärna. Många av dem är faktiskt inte storförbrukare av teknik, säger Seiler.
Kontrasten märks i motionärsvärlden, där digitala belöningar, likes och olika poängsystem lätt kan börja styra motivationen. Aktiviteten får sitt värde först när den registreras.
Spring utan teknik
Seilers första råd är enkelt. Motionärer bör lägga undan pulsmätning, tempolarm och kontrollen av klockan under åtminstone ett pass i veckan.
— Spring utan teknik en dag i veckan. Ingen pulsmätning eller annat. Gå bara ut och spring, säger Seiler.
Den som ändå vill spara passet kan enligt honom starta klockan men låta bli att titta på den förrän efteråt.
Hans andra råd är att träna upp känslan för fart. Löparen kan till exempel bestämma sig för att springa en viss sträcka på tre minuter, utan att titta på klockan. Efteråt jämför man känslan med den faktiska tiden. Om rundan gick för snabbt eller för långsamt gör man om försöket. På så sätt kan löparen gradvis bli bättre på att känna tempo och belastning utan att styras av siffror.
Är tekniken i löpspåret mer stressande än befriande för motionärer?
Röstning stängd
15 röster totalt
