“Paradigmskiftet”

Som en uppstigande sol i horisonten har ett tydligt paradigmskifte lyst över en stor del av det svenska folket. De kulturmarxistiska och “politiskt korrekta” lögnerna som hjärntvättat medborgarna under decennier avslöjas nu av verkligheten.

Massinvandringen berikade inte Sverige kulturellt och ekonomiskt som politiker, opinionsbildare, journalister och fackliga organisationer predikat. I stället har det trygga folkhemmet Sverige förvandlats till det otryggaste landet i Europa gällande skjutningar, sprängningar, mord, rån, bedrägerier, misshandel och våldtäkter i sådan omfattning att polisen tappat kontrollen och direktavskriver de flesta anmälda brotten (ca 800 000 direktavskrivningar 2018). Endast 14 procent av de handlagda brotten blir uppklarade. En fjärdedel av landets befolkning blir utsatt för brott årligen. Allt enligt BRÅ. Utländska medborgare, utlandsfödda invandrare och andra generationens invandrare har fyllt fängelserna så till den grad att regeringen nu måste deportera utländska medborgare (utlänningar utgör 30 procent av de intagna) till deras hemländers fängelser.

“Utrikes födda (utgör) 53 procent av dem med långa fängelsestraff, 54 procent av de arbetslösa och mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen. 71 procent av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund, medan 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund”, skriver Tino Sanandaji i sin bok ”Massutmaning”.

Samhällsfarliga konsekvenser

Det trygga folkhemmet har blivit ett kriminellt kaos på grund av det kulturmarxistiska etablissemangets import av miljontals icke-européer. Detta är nu uppenbart för folk i allmänhet – trots regeringens, BRÅ:s, journalisters och PK-etablissemangets desperata mörkläggning, förnekande av verkligheten, propaganda och ett tusental åtal för “hets mot folkgrupp”.

Förutom brottslighetens expansion och polisens kapitulation så har medborgarna drabbats av en sjukvård med oförsvarligt långa kötider, Europas lägst antal sjukhusplatser, stor bostadsbrist med genomsnittlig kötid på 10 år, 300 000 fattigpensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns och så vidare. Den positiva och förväntansfulla anda som rådde i Sverige förr har bytts ut mot en allmänt dålig stämning.

I framtiden hotar en snabbt växande islamism där västerländsk livsstil får ge vika för Koranens sharialagar. En annan samhällsfarligt konsekvens av den kulturmarxistiska PK-politiken är att den tidigare folkgemenskapen, känslan att vi alla ingår i en välkomnande gemenskap, i det närmaste är utplånad.

Åsikter bestraffas

Vi som omtänksamt värnat om Sverige och offentligt varnat för massinvandringen har uteslutits ur folkgemenskapen, hånats, hatats, demoniserats, straffats, avskedats från anställningar, misshandlats, fått egendom vandaliserad och hängts ut offentligt som lovligt villebråd i media med syfte att placera oss i ett socialt utanförskap. Förföljelse har utövats av samhällsmyndigheter, organisationer, media, enskilda kulturmarxistiska “politisk korrekta” aktörer och extremvänstern.

Det är svårt att ta till sig att staten gått till angrepp mot sina egna medborgare bara för att de har en annan åsikt om invandring och invandrare. Den förment demokratiska staten kräver inte endast att diktera levnadsvillkoren för medborgarna, den kräver även att vi ska tänka och tycka enligt dess kulturmarxistiska värdegrund.

Förföljelserna, åsiktsförtrycket och det påtvingande sociala utanförskapet av ansvarskännande svenskar samtidigt som invandrare omhuldas och skyddas från kritik även när de begår brott har varit ett effektivt sätt att krossa den svenska folkgemenskapen. De styrande politikernas budskap har varit att Du som inte delar den “politiskt korrekta” värdegrunden är en ond människa och föraktas av Samhället.

Den förment demokratiska staten kräver inte endast att diktera levnadsvillkoren för medborgarna, den kräver även att vi ska tänka och tycka enligt dess kulturmarxistiska värdegrund.

Den stora massan av svenskar som varit motståndare till massinvandringen har skrämts till tystnad.

Nu när svenska folket konstaterat att massinvandringskritikerna hade rätt har den allmänna opinionen vänt. Ett paradigmskifte har inträffat. Sverigedemokraterna är största partiet i flera mätningar. Överallt när man talar med folk så ventilerar de sitt missnöje med invandringens konsekvenser. Rädslan att kritisera mångkulturen har nu förbytts i engagerat, och ofta hatiskt, anklagande på de politiker som orsakat eländet.

Detta paradigmskifte bland befolkningen har fått Moderaterna och Kristdemokraterna att snabbt vända kappan efter vinden och sälla sig till den allmänna opinionen. Socialdemokraterna och Liberalerna har tvingats att åtminstone verbalt uttrycka en vilja att strama åt invandringen. Dessa partier borde ha kompletterat viljeyttringen med Brasklappen “Härtill är jag nödd och tvungen” eftersom viljeyttringen inte är trovärdig.

Bristande förstånd eller folkförräderi

För ett par decennier sedan var det uppenbart att Sverige skulle försämras ekonomiskt, kulturellt och moraliskt på grund av den utomeuropeiska massinvandringen. Socialdemokraterna och det övriga kulturmarxistiska etablissemanget (främst media) gjorde allt för att förneka och mörka hotbilden. Rättsväsendet tog till en rättsvidrig gummilag – Hets mot folkgrupp, för att kväsa och bestraffa sanningssägare och skrämma folk till tystnad.

Lögnerna, mörkläggningen och bestraffningen av de egna medborgarna höll inte i längden, verkligheten och alternativa media gjorde det uppenbart för folk vilken skrämmande utveckling som inträffat. Men inte alla begrep vad som hänt. Speciellt inte regeringen som borde vara mer förutseende än gemene man. “Vi såg det inte komma”, och “vi har varit naiva” sade en förvånad statsminister inför fullbordat faktum.

En statsminister och regering med så underutvecklad perceptionsförmåga och bristande logik är inkompetent att leda ett land. Vem som helst med medelmåttig IQ bör förstå att en välfärdsstat som är dimensionerad och finansierad för sju miljoner invånare kommer att nedrustas kraftigt om invånarantalet ökas med tre miljoner invandrare på relativt kort tid, speciellt när en förkrossande majoritet av dem är bidragsberoende.

Eller, hemska tanke, har regeringen och dess medlöpare medvetet offrat sitt eget folks välfärd och trygghet och i stället månat om utlänningars bästa? I så fall är de ansvariga politikerna usla folkförrädare som bör ställas inför domstol.

Hemkänslan och kärleken till hemlandet gäller inte ett geografiskt område – det är en känsla av gemenskap, en folkgemenskap. Socialdemokraterna och dess stödpartier har tagit ifrån medborgarna dess tidigare folkgemenskap. Därför sker paradigmskiftet.

Nils-Eric Hennix