Gamla tanter döms för hets mot folkgrupp. Våldtäktsmän går fria. Istället för att lösa riktiga brott har rättsstaten börjat jaga tankebrottslingar. Media granskar å sin sida inte makthavarna utan hänger istället ut och jagar dem som vågar kritisera missförhållanden.

Jag har varit en av de som arrangerade protesterna på Mynttorget, en bred folklig och partipolitisk obunden protest mot FN:s migrationsavtal. Avtalet kringskär den nationella suveräniteten och definierar om migrationens villkor till syfte att öka den ytterligare. Detta tänker en expeditionsministär (läs: låtsasregering) som alltså inte har stöd i riksdagen att skriva under. Med vilken fräckhet de agerar. I det läget ställer Expressen frågor om att jag lagt ut en bild på en kanelbulle.

Nu drevas det för att hänga ut och stigmatiserar de som protesterat, inte minst jag står i skottgluggen. Jag är en kvinna i medelåldern som helt enkelt fått nog av allt elände jag sett. Mitt samvete säger mig att jag inte kan annat än att försöka få till stånd en förändring, för lidandet ser jag varje dag, fattigpensionärer, otryggheten och utsattheten hos våra unga allt detta jagar mig, jag kan inte blunda längre. Journalister ställer frågor och påståenden, dessa fega stackare, maktens belackare, de anser att det är relevant att ställa frågor om kanelbullar istället för att granska vad makthavarna gör, att de säljer ut vårt land och låter det förfalla.

Expressen med ”journalisten” Gusten Holm har avslutat ett antal artiklar om protesterna med en faktaruta där han förklarar varför det är helt ofarligt att skriva på avtalet, ohämmat är han en maktens lydiga megafon. Han nämner inte att avtalet kommer sätta en ny standard och referensram som internationell konvention och därigenom påverka kommande lagstiftning och rättspraxis. Han nämner inte att ett stort antal länder vägrar att skriva på, länder som USA, Italien och Ungern. Han nämner inte att avtalet skapat en regeringskris i Belgien.

I det läget tycker Gusten Holm istället att hans journalistiska uppdrag ska handla om kanelbullar. Jag frågar mig retoriskt för jag vet att så är fallet redan, men har han ett kvastskaft uppkört i ändan? Ursäkta min franska men det kan väl ändå inte undgått någon att vi har ett av de mest trångbodda och förpestade debattklimat. I det läget är det naturligt att humor, uppkäftighet och ifrågasättande används som ett instrument att byta upp och ventilera. Den politiska satiren lever och frodas i sociala medier – om än inte hos Expressen och dess reportrar.

Jag kan med gott samvete säga att jag gör vad jag kan. Kanske har jag delat något i frustration, för att provocera, för att jag stödjer det, för att jag vill visa på ett missförhållande, för att jag tyckte det var kul, för att jag kände för det, för att visa på något jag inte håller med om och exemplifiera något absurt eller kanske var det någon helt annan som gjorde det.

På ICA stötte en bekant på en kanelbulle som var formad till vad som påminde om ett hakkors, då lade jag upp en bild på med den vad jag trodde ironiska kommentaren ”Årets HMF-bulle”. Verkligheten överträffar dock dikten nu när jag nazistanklagas för samma kanelbulle. Arma fria svenskar, vad har hänt med vårt land och vårt folk. Men varför är jag förvånad, kan en negerboll eller en GB-glass väcka drevvittring hos journalisterna så borde väl även en kanelbulle kunna göra det samma.

Vad Skandinaviska Förbundet eller Mynttorgsaktivisterna anser finns svart på vitt i våra program och skrifter. Vill någon föra en seriös debatt runt det är ni mer än välkomna, den tar vi gärna. Vi står tryggt i en idétradition som försvarar människan, det lokala samhället och en stat som står upp för det allmänna bästa.

Däremot tänker jag inte bemöda mig att besvara frågor om kanelbullar, vare sig det är nazistiska kanelbullar eller inte. Den som inte har någon form av humor eller självdistans kommer ändå inte förstå. Det är dock kanske inte så konstigt när jag tänker efter för dessa journalister känner av förändringens vindar, de vet med sig att historien kommer döma dem som belackare. De är helt enkelt rädda om sin privilegierade samhällsställning, en samhällsställning de uppbär på lånad tid. De vet om det!

Det är dags att sätta en ny standard. Ett krav på medmänsklighet, ett krav på respekt. Tala med varandra istället för om varandra. Jag finns här och många med mig, tror ni vi gör detta för vi tycker det är kul, nej vi gör det för att vi måste, för att ingen annan gör det. Jag förstår att eliten känner sig pressad och det med rätta för med makt ska det följa ansvar, det är en av de underbara idéer som uppstått i Västerlandet. En dag i inte en allt för avlägsen framtid kommer det vara så igen.

Ulrika Hallgren
Mynttorgsaktivisterna

P.S. Den nazistiska kanelbullen smakade prima enligt uppgift!