Kriget mellan Ryssland och Ukraina har i medierapporteringen av förståeliga skäl handlat mestadels om Ryssland och Ukraina. Samtidigt har kriget blottat EU:s sanna ansikte och ambitioner. Efter bara en vecka in konflikten har EU begravt sitt fredsprojekt och visat att man är en totalitär superstat som hotar Europas folk.

Nyligen fick nyhetstjänsten RT (tidigare Russia Today) sina sändningar och konton på sociala medier censurerade. Bakom beslutet stod EU:s alla länder, så även Sverige, med motiveringen att RT sysslar med ”propaganda” och ”desinformation”. Sanningen är dock att RT inte är mer propaganda för Ryssland än vad SVT är för Sverige. Under kriget i Ukraina har de varit en av få ganska sansade röster och de förmedlar betydligt mindre desinformation än vår egen media i Sverige och andra medier inom EU.

Pressfriheten existerar alltså inte längre i Europa och det går uppenbarligen snabbt att ta bort den. EU agerar som om det vore undantagstillstånd i Europa, men jag har i alla fall inte hört att något sådant utfärdats. Kan EU:s ledare numera ta de beslut man vill utan att ens låtsas förankra det i någon sorts ”folkvilja” eller vänta på ett beslut i EU-parlamentet? Gäller detta även alla andra sanktioner?

I media har detta naturligtvis beskrivits som en god sak, en rättfärdig motaktion mot Rysslands aggressioner. Min förvåning var därmed stor när EU:s och Sveriges censur faktiskt kom på tal när Reportrar utan gränsers ordförande gästade SVT för att prata om Rysslands val att stänga ner västmedier. Att SVT:s programledare ställde frågan om EU:s roll i censuren och att Reportrar utan gränser bekräftade att EU och Sverige ägnar sig åt censur och hotar pressfriheten, samt att man påpekat detta för Sveriges regering, var någonting uppfriskande. Även om kritiken naturligtvis inte skapade några rubriker uppvisade det någon sorts ärlighet i den stora ström av hyckleri och förljugenhet som råder inom mainstream-media.

Det kan låta löjligt att tala om pressfrihet när ett krig pågår i Europa, men att så snabbt och hänsynslöst kunna avveckla friheter är något som visar att EU är en totalitär stat, vilket kan leda till oanade konsekvenser för oss i framtiden. Vi har redan stora problem med yttrandefriheten i Europa som är fullt jämförbara och i vissa fall värre än de västmedier menar finns i Kina eller Ryssland. Författare fängslas, digitala bokbål äger rum, pensionärer lagförs för något de sagt på Facebook, människor kan få flera års fängelse om de ifrågasatt historieskrivningen. Den österrikiske satirmusikern Mr. Bond står nu åtalad och riskerar 20 års fängelse för sina låttexter, var är de svenska mediernas upprördhet över detta? Vidare vet vi att systemkritiker har blivit borttagna från sociala medier efter påtryckningar från den svenska regeringen.

Vad gäller västmediernas propaganda under kriget tar jag nog inte i om jag säger att nästan varje artikel som publicerats eller TV-inslag som visats upp innehåller osanningar, vilseledanden och förvrängningar. Från påståenden om att vitryska soldater befinner sig i Ukraina, att Ryssland vill lönnmörda Zelenskyj eller att tusen ryska soldater dör varje dag. Saker som kanske kan stämma (vilket jag i och för sig starkt betvivlar) men som likväl är hämtad direkt från ukrainsk propaganda och inte på något sätt är bekräftad information.

Propagandan i media är visserligen inget nytt, vi såg den även under coronapandemin.

Ibland blir propagandan närmast parodisk. Som när SVT:s korrespondent i Ukraina ska redogöra för Putins invasionstal och gör det genom att skaka på huvudet, tala om ”absurda lögner” och ”historieförfalskningar”, för att sedan skaka på huvudet igen – utan att bemöta ett enda ord som sagts i talet. Därefter hänvisar SVT till ”experten” Martin Kraagh och dennes spekulationer om att Putins tal var förinspelat, för att sedan presentera detta som sanning.

Slutligen kan det väl nämnas att man medvetet undanhåller relevant information för mediekonsumenten, exempelvis att den ukrainska armén dödar civila i Donbass. Information som smugits ut av RT och som publicerades på Twitter från det konto som nu EU beslutat ska stängas ned.

Propagandan i media är visserligen inget nytt, vi såg den även under coronapandemin. Vad européer behöver funderar över är vad det i ett framtida scenario kan få för konsekvenser om det enbart är dessa aktörer som får verka fritt och resten förbjuds.

Vad sanktionerna kan leda till för Europa

Kriget i Ukraina har definitivt bidragit till att ena EU. Men endast dess ledarskap och genom att konsolidera deras makt. I själva verket är EU mer splittrat än någonsin, inte mellan länderna utan mellan folken och makteliten. Även om EU-länderna under coronapandemin kunnat genomföra sin politik, och haft massan bakom sig, har Europa under två års tid sett stora – rent av gigantiska – protester inom EU och mot dess inhemska regeringar. Dessa riskerar nu att fortsätta och spilla över på energikrisen, som av allt att döma nu kommer bli värre på grund av EU:s sanktioner.

När Ryssland invaderade Ukraina trodde Ryssland förmodligen att EU skulle svara genom att skicka styrkekramar och handhjärtan till Ukraina. EU agerade istället på ett sätt som kunde uppfattas som att de visade styrka. Men detta uppvisande av styrka var mer ett förstadium som ganska omgående övergick i aktioner och uttalanden som mer borde beskrivas som oerhört omdömeslösa och hysteriska.

EU:s sanktioner är omfattande och de medier som delar EU:s globalistiska intressen har arbetat med att sätta tryck på företag som finns i Ryssland att stänga ned verksamheten. Det var efter massmedial press som IKEA stängde ned sin verksamhet i Ryssland. I dagarna har även Kina blandat sig i då man beslutade sig för att inte sända Premier Leagues matcher för att de skulle ta parti för Ukraina. Intressant utveckling.

Ryssland har kommunicerat ut att de trots allt inte räds EU:s sanktioner. Det må vara propaganda, men förmodligen anser många att det är en liten befrielse att slippa handskas med väst samtidigt som man anser att det är värt risken. Naturligtvis har Ryssland kalkylerat på detta. Ryssland har ju flera andra samarbetspartners, däribland Kina med en väldigt stor marknad. Jag tror inte att Putin ligger sömnlös för att IKEA stängt ned verksamheten. Däremot kan avsaknad av västerländska tech-företag vara ett stort minus på kort sikt, men de kan man fortfarande byta till sig med Kina i utbyte av ryska råvaror. Alternativa ekonomiska system är under utveckling av såväl Ryssland och Kina. Brics har gått lite i stå, men lär nu få nya resurser. Framför oss ser vi möjligtvis en multipolär värld som den judiskt-globalistiska världsordningen nog inte riktigt räknat med eller hoppats på.

Vad Ryssland även har som inte Europa har är tillgång till naturliga råvaror som kan tillförsäkra dem sådant som energiförsörjning. Därför kan man från ryskt håll se de skador som EU:s sanktioner ändå tillfogar som ett pris värt att betala. Det är ett stort misstag att tro att ryssarna är som vi i väst och att de skulle kapitulera för att de inte längre har alla materiella ting och får en försämrad levnadsstandard. Ryssarna är vana vid både sanktioner och hårda förutsättningar och kommer klara sig från EU:s sanktioner – och det utan att bli ett nytt, isolerat Nordkorea. De har samarbetspartners i bland andra Kina, Indien och Brasilien och lär få tillbaka några i Europa när stämningen väl lagt sig.

Några som inte kommer klara sig lika bra är Europas befolkningar. Här kommer sanktionerna slå hårdast. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) gick i dagarna ut med att livsmedelspriserna i världen nu slagit rekord och är de högsta på 61 år då priserna på vegetabiliska oljor och mejeriprodukter ökat. EU har precis sanktionerat mot Ryssland, Vitryssland och förlängt kriget med Ukraina. Ryssland är världens största veteexportör och Ukraina står för 10 procent av allt vete i Europa, tillsammans står de för en tredjedel av den globala veteexporten. Vitryssland är en stor export av gödselmedel och Ryssland en av världens största exportörer av konstgödsel.

Några som inte kommer klara sig lika bra är Europas befolkningar.

Vidare är sådant som olja, gas och energiförsörjning något som finns i alla tre länderna. Om Ryssland stänger av kranen till Nord Stream kommer vi få se en väldigt stor energikris i Europa, men frågan är om inte EU:s sanktioner själva kommer leda till en ekonomisk kris för Europa. Pris på olja, gas och livsmedel riskerar rusa och leda till inflation.

Det återstår nu att se om sanktionerna fortsätter efter att Ukraina besegrats. Om de upphör har Ryssland vunnit mycket, om de fortsätter är det ett bevis för att EU visar ”styrka” samtidigt som Europas befolkningar kommer att få lida för det. Det skulle kunna få katastrofala konsekvenser.

EU riskerar dra in Europa i ett storkrig

Störst chans att dö har vi emellertid om vi dras in i kriget och det utvecklas till en större konflikt. Ukraina kommer inte vinna militärt mot Ryssland om de inte får aktiv militär hjälp av Nato, vilket USA och Nato sagt nej till. Att EU skickar in vapen till Ukrainas styrkor är bara ett sätt att förlänga kriget. Detta leder i sin tur till förlust av ukrainska och ryska människoliv, men utgör också ett allvarligt hot mot Europas övriga befolkningar. Det höga tonläget, särskilt från aktörer som Sverige, hjälper inte till.

Här underskattar man återigen Ryssland – eller överskattar sin egen förmåga och förträfflighet. Det vore ett sätt att ta ansvar om så kallade ledare från Europa faktiskt lyssnade på vad Putin sa i sitt tal inför invasionen istället för att bara skaka på huvudet och säga att ”han är galen”. Det finns logiska resonemang bakom beslutet att gå in i Ukraina; försvara de egna utbrytarrepublikerna och dess ryska civilbefolkning, återbörda historiska delar till Ryssland samt att neutralisera Natos hot mot Ryssland i och med dess utvidgning österut. Detta är något som av allt att döma har stort stöd i Ryssland. Snarare anser många ryssar att det var på tiden att Putin tog beslutet att gå in i Ukraina.

Det stora hotet är dock naturligtvis att EU riskerar dra in oss i ett storkrig.

Med andra ord är det inte troligt att Ryssland viker ner sig. Om vapen fortsätter skickas in till Ukraina, och det blir ett utdraget krig, kommer sanktionerna fortsätta att drabba Europa. Dessutom kommer flyktingkrisen att tillta vilket, hur man än vänder och vrider på det, också är något som kommer att kunna bidra till en ekonomisk kris.

Det stora hotet är dock naturligtvis att EU riskerar dra in oss i ett storkrig. Putin har inte helt fel när han varnar för att när EU-länder sänder in vapen till Ukrainas väpnade styrkor, eller om de skulle etablera en flygförbudszon över Ukraina, blir parter i konflikten. Sverige har som bekant skickat in 5 000 pansarskott till Ukraina.

På bara en vecka har Europeiska Unionen gått från ett fredsprojekt till ett krigshetsande monster och en totalitär stat som mycket mer påminner om Sovjetunionen än vad Ryssland gör. Om detta krig eskalerar till ett storkrig är det definitivt EU:s fel och på de inhemska EU-regeringarnas ansvar. Där har också Sverige en stor del.

Veka män skapar hårda tider

Omdömeslösheten och det bristande ansvaret hos EU-ländernas så kallade ledare har varit övertydligt när det kommer till kriget i Ukraina. Det är även uppenbart att EU inte företräder de europeiska folkens intressen när man förlänger det mänskliga lidandet i Ukraina och skapar nytt sådant i resten av Europa.

Samma dag som Putin höjde landets kärnvapenberedskap gick Ryssland ut med en varning till de länder som förser Ukrainas armé med vapen (alltså bland annat Sverige). Deras ordalydelse var: ”Ni måste förstå konsekvenserna av vad ni gör”. Det må vara skrämseltaktik, men det är i alla fall allvarliga ord som måste bemötas på ett professionellt sätt. Ann Lindes svar var att käfta tillbaka och hota med konsekvenser för ryska ledare. ”Det är ni som ska straffas”. Där hade Peter Hultqvist i alla fall vett nog att hålla käften.

Det finns två uttryck som är passande här. Det ena är ”never bring a knife to a gun fight”. Vad de svenska provokationerna i värsta fall riskerar leda till är en rysk motattack. I svensk media kommer det naturligtvis ropas om krigsbrott, men frågan är om Sverige numera verkligen kan betraktas som en neutral aktör? I denna potentiella situation finns ingen garant för stöd från Nato, för var är Nato nu när Ukraina invaderas? Det finns ingen artikel fem för att försvara Sverige. Därför är både sändandet av vapen till Ukraina, tillsammans med det höga tonläget, ansvarslöst och idiotiskt.

Det andra uttrycket är ”weak men create hard times” från författaren G. Michael Hopf.

Hårda tider skapar starka män, starka män skapar goda tider, goda tider skapar svaga män och svaga män skapar hårda tider.

Jag tror att en stor del av hatet mot Putin handlar om att han är en alfahane medan våra egna så kallade ledare är betas eller kvinnor som försöker hävda sig i mannens domäner. Hur ser vårt försvar ut i Sverige? En statsminister som inte vet vad en invasion är, en försvarsminister som var malaj samt en ÖB som springer runt och dansar på bögparader. Det finns få riktiga stats- och regeringschefer i Europa som kan förstå och bemöta en person som Putin på rätt sätt. Reaktionerna och utspelen från dessa veka män och kvinnor blir därför alltid hysteriska, omdömeslösa och känslobaserade. Högst upp i denna hierarki hittar vi en kvinna vid namn Ursula von der Leyen. Ska hon bli den som leder Europa in i ett tredje världskrig och slutligen slår hål på myten om att kvinnor vid ledningen är en garant för fred?

I den här konflikten har det bara funnits två aktörer som agerat professionellt: Ryssland och USA. Västmedierna kan gapa hur mycket de vill om att Putin är ”galen” eller att han ”snart trycker på knappen”, men faktum är att ingenting tyder på att han är otillbörlig. Invasionen går i stort sett enligt planerna, Ryssland går varligt fram och vill uppenbart inte vare sig rasera landet eller döda civila. När Ryssland bombade TV-tornet i Kiev varnade Ryssland i förväg civila att lämna just det området. I västmedier förekommer bilder på sönderskjutna byggnader, men det är inte så konstigt eftersom andra bilder (som inte förekommer i propagandaapparaten) visar hur Ukrainas väpnade styrkor beskjuter ryska soldater från bostadsområden. Med andra ord att Ukraina använder civila som sköldar, vilket är anledningen till att Ryssland vill evakuera Mariupol medan Ukraina vill försvåra det.

Ukraina, och särskilt dess president, har agerat oerhört oansvarigt redan från början.

USA har, även om det bär mig emot att säga, agerat med försiktighet och uppmanat EU:s länder att inte eskalera konflikten. Amerikanska medier publicerar inte i onödan obekräftad information som man gör i exempelvis Sverige. När svensk media (Aftonbladet) bara kopierade den ukrainska propagandan om att Vitryssland gått in i kriget svarade USA med att det inte finns några indikationer på det alls. Att USA i alla fall varit mer sansad än EU kan förklaras med att: 1. Situationen behöver inte eskaleras ytterligare då USA i mångt och mycket fått som man vill. Eskalering kan leda till negativa konsekvenser för både USA och den globalistiska maktelit de företräder. 2. Biden må vara otillbörlig, men runt honom finns en militärstab som varit med förut.

Ukraina, och särskilt dess president, har agerat oerhört oansvarigt redan från början. Förutom krigsbrott mot civila som inte visats i västlig media har man också delat ut vapen till både civila och kriminella. Att dela ut vapen till civila som aldrig hållit i ett vapen i hela sitt liv och sedan erbjuda dem en snabbutbildning av Azov, är naturligtvis vansinnigt och ett tydligt tecken på att den judiske presidenten inte värderar ukrainska liv. Att beväpna kriminella är inte heller det direkt ansvarigt. Om Ryssland mot förmodan skulle anfalla Sverige, hur lämpligt hade det varit av den svenska regeringen att dela ut vapen till kriminella gäng?

Kolomoyskis springpojke, Zelenskyj, är dock bara en liten spelare. Den värsta aktören av alla, som är beredd att offra ryska, ukrainska och andra europeiska människoliv, är EU och dess korrupta ledare. Beväpnade med godhet och den humanitära stormakten i sitt bröst springer man runt och gör och säger vad som helst.

Europas framtid

Sammanfattningsvis kan alltså sägas om EU och dess korrupta regeringar, inklusive Sverige, att de:

1. Företräder judiskt-globalistiska intressen.

2. Utsätter Europas folk för fara.

3. Skadar Europa ekonomiskt.

4. Har visat sitt sanna ansikte som totalitär superstat.

Även det sistnämnda är allvarligt. Om EU har förmåga att genomdriva omfattande ekonomiska sanktioner mot länder, företag och individer i en konflikt som inte ens rör ett EU-land, vad är då nästa steg? Kan man helt och hållet isolera Ungern eller Polen om de vill begränsa invandringen eller uttalar sig kritiskt mot det judiska inflytandet i deras länder? Kan medieaktörer som Nordfront eller andra nationella nyhetstjänster helt plötsligt stängas ned? Kommer en folklig resning kunna äga rum i något europeiskt land om EU har den totala kontrollen? Det anser jag att de som vill strida för den judiskt influerade staten Ukraina borde tänka på, även de som gör det i sken av att hjälpa ukrainare.

Trots att kriget till synes leder till en massa negativa saker finns det även positiva sådana. Just nu har EU en synlig yttre fiende, vilket ”enar” oss, men snart nog riskerar de inhemska kriserna att bli överväldigande och Europas befolkning kommer gå ut på gatorna igen. Vi kommer få se människor som radikaliseras, revolutionära tendenser och minskad stabilitet inom EU. EU:s ledare kan inte se detta då de är för övertygade om sin egen godhet och förträfflighet, men den dåliga hanteringen av denna konflikt riskerar att på sikt leda till att projektet havererar.

Vidare kommer kriget i Ukraina, oavsett hur det slutar, fungera som en väckarklocka för Europa som kommer att rusta upp. Påtryckningar från försvarsmakter och opinionen kommer tvinga regeringar till detta vare sig de senare vill det eller inte. Svenskar kommer tränas till att bli soldater, stridsflyg kommer att kunna ses på himlen, soldater och stridsfordon kommer att vara synliga och man kommer tala om nödvändigheten av att kunna försvara sig i händelse av krig.

Soldaterna kommer naturligtvis vara avsedda att bistå EU, Nato och den globalistiska makteliten – och så kommer det nog bli, till en början – men det kommer samtidigt bidra till att de europeiska folken inte längre blir lika fredsskadade och kommer tillbaka till den hårda verkligheten. Det blir svårare för den globala makteliten att underordna sig lydstater när befolkningen inte längre består av godhetssignalerande, underdåniga och feminiserade ”män”.

Det kommer skapa en hårdhet hos Europas folk vilket kan visa sig bli en negativ bieffekt för EU men en väldigt positiv sak för oss. För som G. Michael Hopf säger:

”Hårda män skapar goda tider”.

Fredrik Vejdeland