Luftföroreningarna ligger som en tung, giftig dimma över Indiens huvudstad New Delhi. Myndigheterna planerar att bekämpa det akuta problemet genom att spruta vatten, vilket ska tynga ned de giftiga partiklarna så befolkningen inte andas in dem.
I flera stater runt huvudstaden bränner lantbrukare bort de kvarvarande stumparna efter skördade grödor vilket skapar rök som blandas med de redan svåra luftföroreningarna, som kan orsaka hjärtattacker och svåra sjukdomar, rapporterar Reuters.
Föroreningarna har nått halter på nära 30 gånger världshälsoorganisationens rekommendationer för en säker nivå, och har varit så svåra att skolor i förra veckan beordrades hållas stängda, skriver AFP.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet
Annons:
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Det går faktiskt att känna doften av regn innan de första dropparna faller. Näsan uppfattar då antingen ozon som förs ner av ovädrets fallvindar eller doftämnen som blåser in från ett område där regnet redan har börjat.
Det handlar alltså inte om att luktsinnet förutsäger vädret. Förklaringen är i stället att luft och doftämnen kan röra sig snabbare än själva regnskuren.
Två lukter är särskilt förknippade med ett annalkande oväder: den skarpa doften av ozon och den jordiga doft som brukar kallas petrichor.
Ovädrets luft kan nå fram först
Inför ett åskregn kan kraftiga fallvindar föra ner ozonrik luft från högre delar av atmosfären. Ozon har en skarp, något sötaktig lukt och kan därför märkas innan nederbörden når marken, förklarar atmosfärskemisten Louisa Emmons vid National Center for Atmospheric Research för Scientific American.
Annons:
Doften kan även komma från regn som redan faller längre bort. När dropparna träffar torr jord, växter, asfalt eller sten frigörs ämnen som följer med vinden framför skuren. Den som står i vindriktningen kan därför känna lukten innan det börjar regna på den egna platsen.
Marken skickar upp doftämnen
Den jordiga regndoften fick namnet petrichor av forskarna Isabel Joy Bear och Richard Thomas i en Nature-studie 1964. Den består av ämnen som samlats på torra mineral- och lerytor och frigörs när ytan blir våt.
En viktig beståndsdel är geosmin, ett ämne som produceras av jordbakterier i släktet Streptomyces. Tillsammans med bland annat växtoljor bidrar det till lukten av våt jord.
MIT-forskare har visat hur doften kommer upp i luften. När en regndroppe träffar en porös yta fångas små luftbubblor i droppen. Bubblorna stiger och spricker, varpå mikroskopiska aerosoler med ämnen från marken kastas ut. Försöken visade att lätt och måttligt regn bildar fler sådana aerosoler än ett kraftigt skyfall.
— Det intressanta är att de inte diskuterade mekanismen för hur doften kommer ut i luften. En hypotes är att den kommer från den mekanism som vi har upptäckt, säger MIT-forskaren Cullen Buie i universitetets forskningsnyhet.
Det är därför näsan ibland hinner före regnet. Den känner inte dropparna som är på väg, utan de kemiska spår som ovädrets vindar bär med sig – ozon från högre luftlager och petrichor från mark som redan har blivit våt.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Trots sommarens dramatiska rubriker brinner en betydligt mindre del av jordens landyta än tidigare. Satellitdata pekar mot att 2026 kan få den lägsta globala brandytan sedan mätningarna inleddes 2001, och möjligen den lägsta sedan 1900.
Den danske klimatdebattören Bjørn Lomborg har sammanställt uppgifter från EU:s globala brandövervakning. Fram till den 19 augusti låg den sammanlagda brandytan 41 procent under genomsnittet för åren 2012–2025. Samtliga kontinenter låg under sina respektive genomsnitt, medan Afrika, Nordamerika och Sydamerika noterade rekordlåga nivåer.
— Att peka på förödande bränder i en del av en kontinent och samtidigt bortse från en planet som brinner betydligt mindre är inget annat än selektivt urval, säger Lomborg enligt Bild.
Copernicus bekräftar den bredare nedgången. Under årets första sex månader låg de globala utsläppen från biomassabränder strax under 400 miljoner ton kol, den lägsta nivån i den 24-åriga mätserien.
Annons:
Alarmists: “World on fire!”
Reality: By Aug 19, global burned area likely never lower than 2026
Disasters in France, Spain & Canada are tragic—but climate is global. Cherry-picking isn’t science
Utvecklingen är inte begränsad till ett enskilt år. En omfattande satellitstudie publicerad i Science fann att den globala brandytan minskade med 24,3 procent mellan 1998 och 2015. Minskningen var störst i savanner och drevs framför allt av jordbrukets expansion och intensifiering.
Our World in Data visar samma långsiktiga trend sedan början av 2000-talet. Den största nedgången finns i buskmarker, gräsmarker och jordbruksmark. Stora ytor som tidigare brändes återkommande används i dag för odling, bebyggelse eller annan markanvändning som begränsar eldens spridning.
Afrika och Asien står normalt för mer än tre fjärdedelar av världens utsläpp från bränd växtlighet. När savann- och jordbruksbränderna minskar där får det därför ett betydligt större genomslag på den globala totalsiffran än uppmärksammade skogsbränder i Europa eller Nordamerika.
Mediebilden styrs av regionala katastrofer
Bränderna i Frankrike, Spanien, Kanada och USA har orsakat svåra skador och stora evakueringar. De utgör däremot inte bevis för att världen som helhet brinner mer. Även AP konstaterar att rekordlåga globala siffror och regionalt extremare skogsbränder kan förekomma samtidigt.
Skillnaden blir tydlig när man skiljer mellan all branddrabbad mark och skogsbränder. Savann- och gräsbränder omfattar mycket större arealer globalt. Skogsbränder kan samtidigt bli intensivare, mer kostsamma och farligare i tätbefolkade områden utan att vända den globala nedgången.
Även tidsperiod och geografisk avgränsning påverkar jämförelsen. EU:s globala system GWIS räknar exempelvis in hela Ryssland i Europa och inkluderar avsiktliga jordbruksbränder. Den snävare EU-statistiken över skogsbränder visade därför höga nivåer i Västeuropa 2026 trots att den bredare kontinentala totalsiffran var låg.
Lomborg vill prioritera direkt brandskydd
Lomborg förnekar inte att högre temperaturer och torka kan skapa gynnsammare förhållanden för svåra skogsbränder. Han vänder sig däremot mot att enskilda katastrofer används som belägg för att all brandaktivitet ökar globalt.
Hans slutsats är att människor skyddas bättre genom skogsskötsel, kontrollerade bränningar, brandgator, snabbare släckningsinsatser och andra direkta förebyggande åtgärder än genom dyr klimatpolitik med långsamma och osäkra effekter på lokala bränder.
Den senaste forskningen stödjer bilden av en tydlig global nedgång med regionala undantag. Ett vetenskapligt förhandsmanus om brandsäsongen 2025–2026 uppskattar att den globala brandytan låg 18 procent under genomsnittet. Samma år drabbades ändå Kanada och flera europeiska länder av extrema brandförlopp. Den globala trenden står alltså fast, även när enskilda regioner går i motsatt riktning.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Blåvalar och sillvalar registreras allt oftare utanför Namibia och Sydafrikas västkust. Fynden tyder på att två av havens största djur långsamt återtar vatten där de nästan utplånades av 1900-talets industriella valfångst.
Forskare har samlat observationer, strandningar och publicerade uppgifter från maj 1964 till mars 2025. Materialet gäller antarktisk blåval och sydlig sillval i sydöstra Atlanten.
Studien i African Journal of Marine Science redovisar 12 observationer av blåval, en strandning och fem tidigare publicerade uppgifter. För sillval sammanställdes 76 observationer och sex strandningar.
Antalen är fortfarande låga, men fynden har blivit betydligt vanligare. Av de bekräftade uppgifterna som forskarna granskade registrerades 95 procent mellan 2012 och 2025.
Annons:
— Våra resultat ger viktiga belägg för att dessa havets jättar sakta återhämtar sig från 1900-talets förödande kommersiella valfångst, som drev dem till randen av utrotning. Observationerna är fortfarande sällsynta, men de blir vanligare än under tidigare decennier, säger huvudförfattaren Bridget James vid University of Cape Town.
Fler observatörer – och fler valar
Utvecklingen måste ändå tolkas försiktigt. Många uppgifter kommer från fiskeriobservatörer och däggdjursobservatörer på fartyg som bland annat utfört seismiska undersökningar. Mer verksamhet till havs har också gett fler möjligheter att upptäcka valar.
Forskarna bedömer samtidigt att ökningen stämmer med en verklig återhämtning.
— När populationerna långsamt byggs upp förväntar vi oss att valarna återtar delar av sitt historiska utbredningsområde. Ökningen av observationer och strandningar är förenlig med en gradvis återhämtning, även om mer övervakning till havs också kan bidra, säger medförfattaren Simon Elwen vid Sea Search och Stellenbosch University.
Antarktiska blåvalar uppskattas fortfarande bara motsvara omkring tre procent av beståndet före den industriella valfångsten. Populationen beräknas växa med fem till åtta procent per år.
Sillvalen har kommit längre. Beståndet uppskattas ha nått minst 30 procent av nivån före valfångsten och växer med omkring fyra till fem procent per år.
Mellan 1913 och 1978 dödades enligt studien uppskattningsvis 350 000 blåvalar och 725 000 sillvalar.
Gamla barnkammare tas i bruk igen
Historiska fångstuppgifter pekar på att Benguelaområdet en gång var både födosöksområde och barnkammare. Bland de nya fynden finns också kalvar: i Namibia gällde det en fjärdedel av blåvalsobservationerna och i Sydafrika omkring elva procent.
Underlaget är litet, men stärker enligt forskarna bilden av att valarna åter använder delar av sitt tidigare utbredningsområde.
Blåvalarna sågs främst från sen vår till höst på södra halvklotet. Sillvalar registrerades under större delen av året.
Forskarna efterlyser nu passiv akustisk övervakning och fler utbildade observatörer på fartyg. Det behövs för att avgöra hur valarna rör sig och vilka områden som är viktigast.
Återkomsten innebär också nya risker. Fartygskollisioner, fiskeredskap, undervattensbuller, föroreningar och klimatförändringar hotar fortfarande båda arterna. Vattnen utanför Namibia och Sydafrika har tidigare pekats ut som områden med hög kollisionsrisk.
— Att de återvänder till sydöstra Atlanten betyder inte att blåvalen och sillvalen är fullt återhämtade. Bestånden har långt kvar till sina historiska nivåer, säger Bridget James.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rönnbär är extremt rika på C-vitamin och antioxidanter och rönnen har länge varit ett aktat skyddsträd som omnämns som magiskt i gammal folktro och nordisk mytologi.
Rönn är ett vanligt träd i Sverige som många idag ofta kanske går förbi utan att tänka särskilt mycket på. Förr hade dock rönnen en mycket speciell plats i den nordiska miljön och ansågs exempelvis kunna skydda mot onda krafter. Bären som kommer under hösten innehåller även mycket nyttigheter och kan med fördel både frysas och torkas. Frågan är även om det gamla talesättet att rönnen kan förutspå hur vintern blir är sant eller inte.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 7 oktober 2022.
Ett året-runt-träd
Rönnen växer på flera håll i Europa, Nordamerika och Asien och ses ofta som ett typiskt höstträd, men det är faktiskt ett träd som är vackert året om och gör sig bra som trädgårdsträd eftersom den är lättodlad och ofta frisk. Ofta växer den snabbt, men blir dock inte mer än 50 till 60 år gammal. Det finns flera olika sorters rönn, exempelvis finns den som gulfruktigt träd och även en variant som kallas sötrönn.
Tre bär om dagen räcker
Rönnbär har tidigare kanske inte uppfattats som särskilt ätbara, men har fått en renässans på senare år. Bären är egentligen små äppelfrukter och är ofta beska och syrliga i smaken. Efter den första frosten ska bären kunna bli mildare i smaken. Men bären går att plocka innan, däremot kan det vara klurigt att bedöma när bäret är moget. Ett enkelt sätt är att nypa ett bär mellan fingrarna – blir det till mos är det moget, annars inte.
Bären är oerhört rika på C-vitamin och endast tre bär om dagen ska kunna täcka dagsbehovet. Bra att tänka på är att rönnbären även innehåller sockeralkoholen sorbitol, som ofta används som sötningsmedel i livsmedel, och äter man en större mängd kan det ha en laxerande effekt, noterar Land. På grund av detta kan bären fungera bra mot förstoppning.
De innehåller även antioxidanter i form av polyfenoler och en del betakaroten. Bären har också mindre mängder av flera andra vitaminer och mineraler. Likt lingon och tranbär ska rönnbär kunna förebygga urinvägsinfektioner och användes tidigare även för att behandla skörbjugg, ledvärk och njursten.
Frys in eller torka
Rönnbär går med fördel att frysa, då kan man också skörda innan den första frosten för att sedan få den mildare smaken. Det är också vanligt att torka rönnbär för att sedan använda i fil eller gröt. Torkade rönnbär kan man också göra till ett pulver med hjälp av en kaffekvarn.
Annars går det också utmärkt att göra sylt, marmelad eller gelé på bären. Tillsammans med äpple brukar bären göra sig bra. Likt lingon innehåller rönnbär bensoesyra, vilket är ett naturligt konserveringsmedel. Rönnbär passar även bra att ha i bröd.
Torkade rönnbär kan man dessutom brygga te av, vilket också fungerar att göra med unga blad från rönnen.
Tänk på fåglarna
Efter frosten, när bären blir mildare, blir också rönnbären mat till flera fågelarter och är en viktig föda under vintern. Även om rönnar kan bli väldigt höga och vi knappast når alla bären kan det därför vara bra att tänka på att lämna bär till fåglarna. Man kan även frysa in och spara till fågelbordet framåt senvintern.
Magiska krafter
Rönn är ett fornnordiskt namn för "röd" och trädet har haft en speciell plats i den nordiska miljön. I de norra delarna av Sverige var det ett vanligt vårdträd, ett träd som fungerade som en slags förbindelse med andevärlden och även kunde ses som en levande skyddsande för gården. Speciellt på gårdar i skogen, där så kallade skogsfinnar kan ha bott, utgör rönnen ofta vårdträdet eftersom det var en viktig symbol för de migrerande finnarna. I det finska nationaleposet Kalevala kan vi läsa att "Helig rönnen är på gården". I Finland förekommer det fortfarande att man har rönn som vårdträd på gården.
I Skáldskaparmál, en del av Snorres Edda, räddar asen Tor sig själv från en ström med hjälp av en rönn och enligt folktro fick rönnen då kraft av Tor som tack för hjälpen. Rönnen ansågs skydda mot exempelvis blixtnedslag samt även mot trolldom och den så kallade skogsfrun. Flygrönn, det vill säga en rönn som börjat gro och växa som ett eget träd i ett annat träd, ansågs vara extra magisk och särskilt beskyddande.
Ett av de mest kända talesätten om rönnen är att den ska kunna förutspå hur vintern blir. Har rönnen många bär kommer en kall vinter. Det finns inget vetenskapligt bevis för detta, men trots det använder många svenskar, unga som gamla, rönnbären för att spå hur vintern kommer att bli.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
