Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Ursula von der Leyen uppmanar EU att skicka miljarder till Ukraina, ett av Europas mest korrupta länder1 och att upprusta. När vi röstade om anslutning till EU handlade det om frihandel och rörlighet, inte om att bli en militär stormakt – ett löfte som sveks på samma sätt som löften om att inte ansluta till Nato sveks.
I Frankrike, Storbritannien och Tyskland protesterar folket mot ledare som vägrar avgå trots usla förtroendesiffror. Men i Sverige ser vi inga massiva protester. Och vi ska massupprusta – men det ska betalas med lån. Vem tror ni ska betala lånen? Sveriges befolkning naturligtvis. Den sänkta åldersgränsen för fri tandvård från 23 år till 19 år är bara början2. Vad blir det sen? Fler neddragningar av tandvården, sämre pensioner, sämre sjukvård?
Vårt demokratiska folkhem, väl beskrivet av Olof Palme, är idag långt borta.
”Den generella välfärden ger oberoende och rörelsefrihet. Den lyfter bort oron för mycket av det oväntade som kan inträffa och slå sönder våra liv och drömmar. Vi kan andas lättare. Vi kan se oss omkring. Viljan vaknar att erövra världen, spänna våra krafter för att påverka och förändra. . . . Trygga och befriade från rädslans och orons förlamning kan vi låta livslusten växa och sprida sig . . ..” 3
Demokrati betyder inte längre att politiker ska lyssna på medborgare och ha vår välfärd i fokus. Något har hänt. EU har förbjudit kanaler som Russia Today och Sputnik. Censur? I Sverige? Ryssland framställs idag som en oemotståndlig kraft på marsch västerut och som en trött koloss som knappt orkar bära sin egen skugga i Ukraina. Och Ryssland skickar drönare för att spionera, men Ryssland har ju spionsatelliter som gör det bättre. Behovet av att skapa fiendebilder skapar sådana narrativ. Det är dags vi säger nej till sådan logisk akrobatik innan atombomberna börjar falla.
Och varför ändrades definitionen av ”vaccin” 2022 från att handla om immunitet till att handla om skydd? Stefan Oelrich vid Bayer’s Pharmaceuticals Division gav oss svaret, det handlade om att få acceptans för preparatet.4 Samtidigt gjorde man vad man kunde för att stoppa Ivermektin – ett billigt effektivt preparat som skyddar mot sjukdomar inklusive covid och cancer.
Och röstar folk ”fel” tar EU genom "lawfare” bort ledare som den kristne Călin Georgescu i Rumänien och Le Pen i Frankrike och AfD i Tyskland står väl på tur. Var inte demokrati att man fick rösta fram den man sympatiserade med?
EU är på väg att bli likt Sovjetunionen: egenmäktiga ledare, byråkrati och intolerans mot avvikande åsikter. Måste EU bli en ny Sovjetunion? Ja, om mainstream media fortsätter att vägrar lyfta fram dessa frågor till debatt. Om tystnaden och censuren permanentas. Och om vi inte orkar ta kampen. För hur kunde det gå så här? Ja, vi trodde att kampen var över. Vi glömde "hur förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp," och hur det moderna samhället "har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe."
Verkligheten är att det alltid kommer finnas en smart elit som gör sig själva rikare och rikare tills det antingen blir en ”revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.”5 Det som höll eliten i schack i Sverige var en levande lyssnande arbetarrörelse. Den motkraften är borta idag.
Vi trodde att vårt folkhem var garanterat bara vi fick lägga vår valsedel i valurnan. Hur fel hade vi inte! De rikare blir rikare medan vi andra ska jobba längre och få sämre levnadsvillkor. Och detta i en tid när AI lovar att ersätta många trista jobb, så vi skulle kunna få kortare arbetstid. Men välståndet ska väl samlas hos redan välbärgade, medan vanligt folk får uppleva både ekonomisk och politisk maktlöshet.
Rösträtten blir meningslös när en rik elit styr medier, finanser och narrativ. Demokrati reduceras till en ursäkt för politiker att undvika ansvar: "Väljarna får rösta bort oss nästa gång." Ansvar skjuts över på folket, och genom tron att "marknaden löser allt" kan misslyckanden skyllas på marknaden. Resultatet? Ledare utan ansvar och krav på resultat.
Kontrastera med Kina: Där finns lokala val och folkliga kanaler, men ingen direkt nationell rösträtt som i Sverige – ansvaret fokuseras då på ledarna. Kina använder marknaden som verktyg för politiska mål i en blandekonomi à la svensk socialdemokrati från efterkrigstiden. Exempel: 800 miljoner ur fattigdom, världens största höghastighetstågsnät, kraftigt utbyggd vägar- och kollektivtrafik även i avlägsna områden, plus massiva satsningar på utbildning av folket, bredband och 5G och annan high-tech. Här kan ingen skylla på folket eller marknaden – ledarna tvingas visa resultat. Och där finns motkrafter mot en elit som blir för stark. Se bara hur Jack Ma, grundaren av Alibaba, hölls i schack när han höll på att bli för stor.
Att mäta samhällen binärt – rösträtt ja/nej, 1 eller 0 – missar vardagens verklighet. Vi behöver nyanserade indikatorer: Folks välmående? Hälsovård? Trygghet? Utbildning? Håller ledarna sina löften? Kan medborgaren påverka i praktiken? Varje indikator får samla poäng till en slutsumma säg 0–1000.
Ett röstkuvert vart fjärde år är vackert men vi borde förstå nu hur det inte garanterar oss trygghet, rättvisa eller frihet från kriser. Genom att mäta samhällets verkliga kvalitet tvingas ledare leverera resultat – de kan inte längre gömma sig bakom "demokrati"-etiketten. Ett system där vi mäter resultatet skulle skapa krav på ansvar och avslöja politikernas ursäkter. Speciellt om Sverige skulle samla lägre poäng än Kina.
Stefan Sigfried
Källor och referenser:
1. Transparency - Corruption Perceptions Index 2024
2. Riksdagen - Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård
3. Olof Palme. Riksdagens allmänpolitiska debatt den 5 februari 1986.
4. Stefan Oelrich president of Bayer’s Pharmaceuticals Division, at the World Health Summit in Berlin from October 24-26 in 2021.
5. Ur det Kommunistiska manifestet
