Återvunnen plast läcker ut kemikalier som kan påverka hormoner och metabolism hos zebrafiskyngel, visar forskning från Sverige och Tyskland. En enda plastpellet med återvunnen plast kunde innehålla mer än 80 kemikalier.

Plastföroreningar världen över är ett starkt hot mot både människors hälsa och miljö. Att återvinna plast har setts som en del av lösningen, men eftersom plast innehåller tusentals kemiska tillsatser och andra ämnen som kan vara giftiga, och dessa nästan aldrig deklareras, kan de farliga kemikalierna hamna i återvunna produkter.

För att undersöka detta närmare köpte forskare från Göteborgs universitet in plastpellet återvunnen från polyetylenplast från olika delar av världen. Polyetylen, som förkortas PE, är en sorts plast som används i åtskilliga produkter som exempelvis plastpåsar, kapsyler, rör, rep, leksaker och hushållsartiklar. Dessa typer av plastpellet används till att tillverka exempelvis plastpåsar eller vattenflaskor i hårdplast.

Förändrade hormoner

Forskarna lät plastpellet ligga i vatten i 48 timmar. Efter detta exponerade man yngel av arten zebrafisk för vattnet under fem dagars tid. Där upptäckte forskarna att genuttrycket i ynglen förändrades i gener kopplade till fettomsättning och hormonreglering.

— Dessa korta utlaknings- och exponeringstider är ännu en indikator på de risker som kemikalier i plast utgör för levande organismer. De effekter som vi registrerade visar att plast i naturen har potential att förändra fiskarnas fysiologi och hälsa, säger Azora König Kardgar, huvudförfattare och forskare i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.

Vidare genomförde forskare en kemisk analys av de kemikalier som läckte ut från plastpellet till vatten. Där upptäckte man en hel del olika kemiska föreningar, men de skiljde sig åt mellan olika prover av pellet. En enda pellet kunde dock innehålla över 80 olika kemikalier.

— Vi identifierade vanliga plastkemikalier, inklusive UV-stabilisatorer och mjukgörare, samt kemikalier som inte använts i tillverkningen av plasten, inklusive bekämpningsmedel, läkemedel och biocider. Dessa kan ha förorenat plasten under dess första användningsfas, innan den blir avfall som ska återvinnas. Detta är ytterligare bevis på komplexiteten i frågan om plastavfallsflöden och de giftiga kemikalier som förorenar återvunnen plast, säger Eric Carmona, forskare vid Department of Exposure Science, Helmholtz Centre for Environmental Research i Leipzig i Tyskland.

Inte säkert med återvunnen plast

Tidigare forskning har även visat att exponering för giftiga kemikalier i plast har liknande effekter på människor som på zebrafiskyngel. Vissa kemikalier som används i plast är kända för att störa hormoner, som i sin tur kan ha negativ effekt på fertilitet och barns utveckling samt ha kopplingar till vissa cancerformer och metaboliska störningar, inklusive fetma och diabetes. Forskarna pekar därför på att detta är bland de största hindren med återvunnen plast, att man helt enkelt aldrig vet säkert vilka kemikalier som kommer att hamna i ett föremål som tillverkats av denna plast.

Slutligen konstaterar forskarna att plast inte återvinnas på ett säkert och hållbart sätt om man inte tar itu med farliga kemikalier.

— Vår studie visar tydligt på behovet av att ta itu med giftiga kemikalier i plastmaterial och plastprodukter under hela deras livscykel. Vi kan inte producera och använda återvunnen plast på ett säkert sätt om vi inte kan spåra kemikalierna genom hela produktions-, användnings- och avfallsfasen, säger professor Bethanie Carney Almroth.