Många tror att en viss hundras garanterar en viss personlighet. Men ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet visar att skillnaderna inom samma ras ofta är större än skillnaderna mellan olika raser – att få en hund som blir helt rastypisk är ungefär 50/50.

I Sverige finns idag 371 registrerade hundraser fördelat på tio hundrasgrupper som delar in hundarna i exempelvis terrierraser, vallhundar, sällskapshundar samt olika jakthundar. Detta gör det lättare för en familj eller person att välja en hundras så att hund och ägare passar bättre ihop. Det går också att se bland annat rasens hälsa, aktivitetsnivå, pälsskötsel samt dess historia.

Hundraser har inte enbart så kallade "rastypiska" utseenden, utan också mentalitet. Exempelvis är den typiska chihuahuan, som är i gruppen sällskapshundar, orädd och har ett stort självförtroende, samtidigt som den typiska schäfern är nyfiken och samarbetsvillig.

Hundmentalitet mäts i tester

Hundens mentalitet beskrivs av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, något man gör med tester som kallas för MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).

Annons:

Däremot är det inte självklart att man får en hund som har den typiska personligheten och mentaliteten när man väljer en viss ras. Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik vid SLU, har studerat hundar i nära 20 år och har ägnat de senaste åren med att undersöka stora skillnader det finns i hundars mentalitet, både mellan och inom hundraser. De få studier som finns idag bygger enbart på enkäter från hundägare, som gett olika resultat.

— Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, säger Strandberg till forskning.se.

"Viss chansning"

I studien, som publicerats i Applied Animal Behaviour Science, har Erling tillsammans med forskarkollegor, som bland annat hundforskaren och författaren Kenth Svartberg, tittat på totalt mellan 862 och 2462 BPH-registreringar per ras för åtta olika raser i Sverige. Raserna man undersökte var American Staffordshire Terrier, Golden Retriever, Labrador Retriever, Lagotto Romagnolo, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, Perro de Agua Español, Rhodesian Ridgeback, och Staffordshire Bullterrier.

Resultaten visar att egenskaper hos individer inom samma ras kan skilja sig mycket. Exempelvis kunde man se att vissa hundar av rasen Rhodesian ridgeback, som rastypiskt ska vara vaktande och jagande, är mer sociala och lekfulla än vissa labradorer. Det går emot bilden av dessa raser, som anses vara helt olika.

— Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få. Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt, säger Strandberg.

Träning är viktigt

För att först förutspå en valps mentalitet måste man först titta på modern och faderns gener, men det handlar också om hur generna blandas. Sedan kan egenskaper som legat vilande hos exempelvis fadern dyka upp hos en av valparna i kullen – resultatet kan därmed bli en hund som inte alls är rastypisk i mentaliteten. Strandberg kallar det för ett "genetiskt lotteri" och påpekar även att inte alla egenskaper hos en hund är ärftliga.

— Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, säger han.

Ska man välja en valp utifrån en ras mentalitet bör man inte se det som en "grundläggande garanti", utan mer som en "sannolikhetsoptimering" – att det helt enkelt ökar chanserna för att valpen ska växa upp med de önskade egenskaperna. Strandberg menar att chanserna för att exempelvis en labrador ska få de typiska egenskaperna är ungefär 50/50. Men sedan är det också viktigt att komma ihåg att det också till stor del handlar om en god träning för att en hund ska uppvisa vissa egenskaper.