Sydasiatisk massinvandring skakar Portugal

Portugal beskrivs i ett nytt videoreportage som ett varnande exempel på hur snabbt ett europeiskt land kan förändras när billig arbetskraft från Sydasien slussas in via generösa regelverk. På sju år har antalet utländska invånare i landet nästan fyrdubblats, enligt den portugisiska migrationsmyndigheten AIMA.

Indier är nu den näst största utländska gruppen i Portugal, efter brasilianare. I centrum står det avskaffade system som gjorde det möjligt för personer utanför EU att resa in i landet och därefter ansöka om uppehållstillstånd inifrån Portugal – ett upplägg som kritiker beskriver som en motor bakom lönedumpning, trångboddhet och snabbt förändrade lokalsamhällen.

Videon, publicerad av den amerikanske Youtube-profilen Tyler Oliveira under rubriken ”I Exposed Portugal's Indian Invasion...”, följer bland annat den portugisiske aktivisten Afonso Gonçalves, grundare av rörelsen Reconquista. Gonçalves beskriver Portugal som ett land där politiska beslut, företagens efterfrågan på billig arbetskraft och låga födelsetal tillsammans har skapat ett demografiskt skifte.

Ämnet behandlas i videon med flera konfrontativa inslag, men kärnfrågan är större än de enskilda gatubilderna: hur Portugal på kort tid blev en av Europas mest öppna vägar in för arbetskraftsinvandring från Sydasien, hur lokalsamhällen påverkas och vem som egentligen tjänar på utvecklingen.

Från drygt 400 000 till över 1,5 miljoner

Den viktigaste bakgrunden är siffrorna. Enligt AIMA:s migrations- och asylrapport för 2024 hade Portugal 1 543 697 utländska invånare vid slutet av 2024. År 2017 var motsvarande siffra 421 802. Det innebär att antalet nästan fyrdubblats på sju år.

I rapporten framgår även att Brasilien är den största gruppen, med 484 596 personer, medan Indien numera är näst störst med 98 616 personer. AIMA anger också att 85,5 procent av de utländska invånarna är i arbetsför ålder, 18–64 år.

I videon sammanfattar Oliveira utvecklingen med att utländska invånare ökat från omkring fyra procent till omkring 15 procent av befolkningen.

— Ett litet land med tio miljoner invånare där utländska invånare gick från fyra till 15 procent av befolkningen på sju år, säger han i inledningen.

Den portugisiska förändringen har i hög grad kopplats till systemet manifestação de interesse, på engelska ofta kallat ”expression of interest”. Systemet gjorde det möjligt för personer från länder utanför EU att komma till Portugal utan ett färdigt arbetstillstånd och därefter regularisera sin vistelse genom arbete och socialförsäkringsinbetalningar. Den portugisiska regeringen avskaffade systemet i juni 2024, men många ärenden fortsatte att behandlas enligt övergångsregler.

”Vi håller på att bli en minoritet”

Gonçalves beskriver utvecklingen som ett politiskt framdrivet befolkningsskifte. Han menar att invandringen inte längre är begränsad till särskilda delar av Lissabon, utan sprider sig till mindre städer, byar och jordbruksområden.

— För fem år sedan var det bara Martim Moniz, men nu är det Algarve, Loulé, Albufeira, Braga, vissa delar av Porto, norr om Lissabon, centrum, överallt, säger han.

Han fortsätter:

— Vi håller på att bli en minoritet, inte bara i Lissabon, utan i mindre städer, i byar, överallt, framför deras ögon, säger Gonçalves.

Videon besöker bland annat Martim Moniz i Lissabon, ett område som länge varit präglat av migration, småbutiker, restauranger och internationella miljöer. Där intervjuas personer från bland annat Bangladesh, Indien och Pakistan om arbete, uppehållstillstånd och varför de valt Portugal.

Flera säger att Portugal erbjuder bättre möjligheter än hemländerna, inte minst på grund av dokument, arbete och högre inkomster. Andra beskriver hur pengar skickas hem till familjer i Sydasien. En nyanländ bangladeshier berättar i videon att han fått information om arbete via en förmedlingsbyrå och betalat motsvarande 1 656 euro för att få hjälp med jobb och boende.

Billig arbetskraft från Sydasien

En central del av reportaget handlar om arbetskraftsinvandring till jordbruket. I en kustnära jordbruksort möter Oliveira och Gonçalves arbetare från Bangladesh, Indien, Nepal, Pakistan och Thailand som uppges arbeta med bland annat bärplockning.

Flera av de intervjuade beskriver långa arbetsdagar och låga löner. En person uppger en månadslön på omkring 1 000 euro och 10–12 timmars arbetsdagar. En annan säger att kontraktslönen är 900 euro, med sex euro om dagen för mat, och att hyran är 150 euro i ett boende som delas med många andra.

— Det är företagen och regeringen, inte den portugisiska personen. De är de som hamnar på den dåliga sidan av allt detta, säger Gonçalves när Oliveira frågar vem som bär ansvaret.

Gonçalves hävdar att modellen pressar lönerna, driver upp bostadspriserna och gör portugisiska arbetare mindre konkurrenskraftiga på sin egen arbetsmarknad.

— Det här skapar lönedumpning. Det här skapar förvirring. Det här skapar socialt kaos och höjer bostadspriserna, säger han.

Videon visar även trångbodda boenden där flera arbetare delar bostad. Enligt Gonçalves blir sådana boendeformer en ekonomisk konkurrensfördel för migrantarbetare gentemot portugisiska familjer som inte kan dela hyreskostnader på samma sätt.

Missnöjet riktas mot systemet

Trots videons hårda ton mot invandringen återkommer Oliveira till att migranterna själva i första hand är en följd av ekonomiska incitament. Mot slutet beskriver han dem som ”kuggar i en större maskin” snarare än som huvudorsaken till utvecklingen.

— Det är lätt att göra invandrare som kommer till västvärlden i stor skala till syndabockar, men det är viktigt att inse att de är ett symptom på ett korrupt system, säger Oliveira.

Han pekar ut regeringar, skatteintäkter, socialförsäkringssystem och storföretagens behov av billig arbetskraft som drivkrafter bakom utvecklingen.

Gonçalves gör samma poäng från ett nationalistiskt perspektiv. Han menar att en ekonomi kan byggas upp igen om ett land tvingas ställa om, men att förlorad nationell identitet inte är lika lätt att återställa.

— Man kan återställa en ekonomi. Man kan förbättra en ekonomi över fem, tio eller 15 år. Det man inte kan återställa och förbättra är ett dött land, en död nation och en förstörd kultur och identitet, säger han.

Frågan har tydliga paralleller till övriga Europa, där regeringar i land efter land kombinerat arbetskraftsbrist, åldrande befolkningar och företagens krav på billig arbetskraft med en migrationspolitik som förändrat befolkningssammansättningen i snabb takt. Portugal framstår i videon som ett särskilt tydligt fall eftersom förändringen skett på så kort tid – från ett av Västeuropas mer homogena länder till ett land där över 1,5 miljoner utländska invånare nu ingår i samhällsstrukturen.

För portugiserna blir den avgörande frågan därför inte bara hur många som kommer, utan vem som haft mandat att genomföra förändringen – och om befolkningen någonsin fick säga ja till den.