Misstankar om utländsk inblandning efter migrantkaoset i Ceuta

Tiotusentals spanjorer gick på onsdagen ut på gatorna i protest mot regeringens hantering av migrantkrisen i Ceuta. Samtidigt pressas premiärminister Pedro Sánchez av en polisrapport som pekar på att marockanska säkerhetsstyrkor lät tiotusentals människor passera gränsen.

Demonstrationer hölls den 2 september i Ceuta och på flera håll i Spanien, bland annat i Madrid, Barcelona och Bilbao.

Deltagarna viftade med spanska flaggor, krävde Sánchez avgång och skanderade att Ceuta inte är till salu utan måste försvaras.

Protesterna samlade enligt AP tiotusentals människor i hela landet. En video från Madrid visar hur folkmassan fyller ett stort torg och angränsande gator.

Mobiliseringen utgick från Spaniens kommunförbund FEMP, som leds av det konservativa oppositionspartiet Partido Popular.

Pedro Sánchez socialistiska regeringsparti tog snabbt avstånd från demonstrationerna och anklagade högern för att använda Ceutas nödläge som ett politiskt vapen.

Mass demonstrations broke out in Ceuta as residents protested Spanish handling of mass immigration into the enclave.

Locals are demanding answers from Madrid on border policy, public safety, and who is responsible for the fallout.

Voyte lets voters choose the questions… pic.twitter.com/jgNiLbk3Nn

— Voyte (@voyteapp) September 5, 2026

Gränskollapsen

Bakgrunden är den exceptionella gränskrisen den 30 och 31 juli. Över 72 000 människor tog sig då från Marocko in i den spanska enklaven, enligt Reuters.

Fem veckor efter gränskaoset uppgav de lokala myndigheterna att fler än 10 000 migranter, däribland ensamkommande minderåriga, fortfarande befann sig i tillfälliga läger eller på stadens gator och stränder.

Invånarna har sedan dess protesterat nästan dagligen. Många kräver att personer utan rätt att stanna ska skickas tillbaka eller fördelas över resten av Spanien.

Medborgarinitiativet Por Ceuta har samlat nära 65 000 underskrifter för ordnade återvändanden, förstärkt säkerhet och respekt för både invånarnas och migranternas mänskliga rättigheter.

Madrid har ökat antalet tillfälliga boendeplatser från omkring 500 till drygt 3 400 och satt in fler än 1 600 poliser.

Regeringen har också utlovat hundratals miljoner euro i stöd. Lokala företrädare anser ändå att insatserna kom för sent och inte motsvarar den belastning som den lilla enklaven har fått bära.

Over 200 demonstrations in Spain in support of the residents of Ceuta and against Sánchez and immigration.

You wont see this on the MSM.

And a reminder that when the dynamics of survival are at stake, those on the right confirm their stance, while those pretending to be on the… pic.twitter.com/8FUbncI13g

— Filippo Maria O di B (@filippomaria60) September 3, 2026

En spansk polisrapport som beställts av en domare och granskats av Reuters redogör för färre marockanska gränspoliser än vanligt nära den plats där människor tog sig över.

Uniformerade tjänstemän ska också ha visat migranter vägen, medan andra personer följde och styrde flödet.

Rapporten kallar de marockanska styrkornas agerande för "total tillåtelse" och bedömer att människosmugglare inte hade kapacitet att på egen hand organisera en förflyttning av denna omfattning. Den pekar däremot inte ut några enskilda befäl eller visar en verifierad order från Marockos regering.

Pedro Sánchez sade i parlamentet på torsdagen att ingen spansk eller internationell institution har lagt fram hållbara bevis för att Rabat planerat migrantanstormningen.

Han medgav samtidigt att marockansk polis lät passagerna fortgå under en avgörande tiotimmarsperiod den 30 juli, men sade att Spanien ännu inte vet om orsaken var passivitet eller oförmåga.

Premiärministern har i stället anklagat ryska och israeliska nätverk för att ha förstärkt vilseledande uppgifter om krisen. Han redovisade inga närmare belägg, och både Ryssland och Israel har avvisat anklagelserna.

Marocko förnekar att landet avsiktligt öppnade gränsen och hänvisar till människosmugglare, ryktesspridning och ett spanskt domstolsavgörande som misstolkades som en ny väg till uppehållstillstånd.

Rabats tidigare anspråk på Ceuta och Melilla samt massinflödet till Ceuta under en diplomatisk konflikt 2021 gör ändå frågan om migrationspåtryckningar politiskt laddad.

En växande klyfta i Europa

Missnöjet i Spanien ingår i en bredare europeisk konflikt mellan regeringar som försöker förvalta fortsatt migration och väljare som efterfrågar lägre inflöden och större nationell kontroll.

I en YouGov-mätning från november 2025 stödde 56 procent av spanjorerna en kraftig minskning av invandringen. Motsvarande andel låg mellan 49 och 60 procent i Storbritannien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien och Polen.

I Spanien motsatte sig 64 procent en kraftig ökning och 48 procent ville inte behålla nivån oförändrad. Mätningen visar samtidigt att opinionen inte är ett entydigt avståndstagande från alla invandrare.

Motståndet var starkast mot irreguljär invandring och bidragsmigration, men betydligt svagare mot kvalificerad arbetskraft och människor som söker asyl enligt rådande regelverk.

EU:s svar är den migrations- och asylpakt som började tillämpas den 12 juni. Den skärper registrering och gränsförfaranden men skapar också en permanent solidaritetsmekanism.

För 2026 omfattar den enligt EU:s ministerråd 21 000 omplaceringar eller andra insatser motsvarande 420 miljoner euro. Spanien räknas till de länder som står under migrationstryck och kan få stöd.

I Tyskland och Storbritannien har invandringen blivit en av väljarnas viktigaste frågor, samtidigt som partier som kräver hårdare gränspolitik har vuxit.

Nya Dagbladet har tidigare rapporterat att AfD vill lämna Schengen och hänvisar till Ceuta som bevis för att EU:s yttre gräns inte fungerar.

Samtidigt har spanska vänstergrupper och fackförbund arrangerat motdemonstrationer i flera spanska städer mot rasism och angrepp på migranter.

Protesterna visar framför allt vad som händer när människor upplever att besluten fattas över deras huvuden och följderna hamnar på deras gator.

Ceuta har blivit en symbol för den växande klyftan mellan Europas styrande och de befolkningar som kräver fungerande gränser, ordnade återvändanden och politiskt ansvar.