Det var inte bara den olympiska flaggan som hissades upp och nedvänt vid öppningsceremonin Paris. Även i Bryssel har allting under de senaste åren blivit upp och nedvänt när globalisterna vill skapa fred med fler vapen och Ukraina, som leder korruptionsligan i Europa och inte ens har en legitim president, med en regering bestående av skådespelare och pianister, har plötsligt blivit en demokratisk mönsterstat. Samtidigt är Ungern, där den sittande regeringen har en två tredjedels majoritet i Riksdagen och en folkvald president, en diktatur enligt samma bedömare.

Den ungerska regeringen har samordnat en folkomröstning om invandrarfrågor, familjepolitik och om hbtq-personers närvaro bland minderåriga i skolorna, där nittioåtta procent av befolkningen har röstat fel, enligt EU kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Enligt den ungerska regeringens grundläggande principer och majoriteten av fritt tänkande människor i världen finns tre viktiga saker, som människor borde rätta sig efter: Gud, fosterlandet och familjen, tre ord som globalisterna i Bryssel och Stockholm inte ens kan uttala och är livrädda bara att höra. I Ungern är det en självklarhet att en familj består av en man, en kvinna och barn, där två män, (eller två kvinnor för den delen) och en hund aldrig kan bilda en familj.

”Varför all krigshysteri?”

Ungern har straffats hårt med höga böter och ekonomiska sanktioner från Bryssel för sin familj- och invandringspolitik, och för att Ungern är ett av de få länder som aktivt arbetar för fred i Ukraina.

Ukrainas öde är för övrigt redan avgjort, och det var det redan långt innan kriget i Ukraina började. Men Rysslands president Putin har inte bråttom, varför skulle han ha det? Det är ungefär som att någon av de allra högsta makterna har dömts till att bli överkörd av ett tåg, då spelar det ingen roll ifall tåget kör i hundratrettio eller bara trettio kilometer i timmen, utfallet för den dömde förblir detsamma.

Byråkraterna i Bryssel uppmanar gång på gång ukrainare att kämpa mot Ryssland till siste man och kvinna och skickar fler och fler avancerade vapen finansierade av våra skattepengar, trots att de är väl medvetna om att Ukrainas öde inte avgörs på slagfälten i Donetsk eller Kursk, utan i Moskva och Washington. (Jag personligen skulle satsa mer på Moskva än Washington, men det är upp till var och en att avgöra.)

Men varför då all krigshysteri och vapenskrammel? Jag tror att all denna krigspropaganda och Rysslandsfobi är ett svepskäl för att avleda allmänhetens uppmärksamhet från alla de ekonomiska och andra problem inom EU som de styrande själva har skapat och inte är kapabla att hitta någon vettig lösning på.

”Försöker klamra sig fast”

Men den breda allmänheten har redan insett hur det ligger till och har fått nog, det har vi sett i Tyskland efter de senaste regionala valen där regeringspartierna knappast har kunnat uppnå ett tillräckligt resultat för att hålla sig över femprocentspärren. Samma trend ser vi även i de forna öststaterna och Italien. Bara i Sverige och de övriga nordiska länderna försöker globalisterna fortfarande med alla medel klamra sig fast vid makten och inbilla oss att allt är som vanligt – men bara den som är blind kan låta bli att se alla de problem som den okontrollerade invandringen och den inkompetenta ekonomiska politiken fört med sig.

Den tiden kommer allt närmare då även de svenska makthavarna och globalisterna blir tvungna att se verkligheten i vitögat. Under tiden försöker de fortsätta inbilla oss att allt är frid och fröjd så länge fåren vandrar i den av de styrande utstakade vägen, men om fåren inte längre vill vandra i globalisternas fålla, vad händer då?

Den frågan vill jag gärna ställa till globalisterna i Bryssel och till Ulf Kristersson i Stockholm.

Josef Csiba