Det finns dokumentärer som informerar, och så finns det dokumentärer som stannar kvar. Ken Burns och Lynn Novicks The Vietnam War tillhör utan tvekan den senare kategorin.
I tio avsnitt och närmare arton timmar skärskådas en konflikt som inte bara slet sönder Vietnam och USA, utan också förändrade västvärldens självbild.
Resultatet är en monumental, emotionellt krävande och konstnärligt genomarbetad skildring av ett krig som ännu kastar långa skuggor.
Att se serien är inte en passiv upplevelse – den kräver tid, tålamod och mental närvaro. Men den belönar också tittaren med en historisk fördjupning som få andra produktioner förmår erbjuda.
The Vietnam War är, med anledning av USA:s (till stor del orkestrerat av Israel) senaste folkrättsvidriga anfallskrig i Iran, dessutom brännande aktuell.
Återigen är man på väg att upprepa historien - något man gång på gång tycks oförmögen att låta bli.
Ett panorama av arkivbilder och röster
Ken Burns och Lynn Novick är kända för sin arbetsmetod: ett långsamt och metodiskt berättande, rikt på arkivmaterial och mänskliga vittnesmål. Med The Vietnam War visar duon återigen sin oerhörda kompetens inom genren som sådan.
Serien bygger på ett enormt bildarkiv – svartvita fotografier, färgfilm från djungeln, nyhetsinslag, privata inspelningar – som tillsammans skapar en nästan fysisk närhet till skeendet. Men det är rösterna som bär verket.
Amerikanska soldater, vietnamesiska soldater från både nord och syd, civila, sjuksköterskor, protestaktivister och beslutsfattare får samtliga komma till tals.
Serien väjer inte för motsägelser och obekväma sanningar. Den ger utrymme åt de idealistiska, de desillusionerade, de traumatiserade. Det finns inget förenklat moraliskt raster. I stället framträder en väv av övertygelser, misstag, stolthet och sorg.
Den musikaliska inramningen – med allt från traditionella vietnamesiska toner till amerikansk rock från 60- och 70-talen – fungerar inte som nostalgisk fond, utan som känslomässig förstärkare. När Creedence Clearwater Revival eller Bob Dylan ljuder över bilderna från djungelstriderna blir kontrasten mellan ungdomlig revolt och brutalt krig nästan outhärdlig.
Seriens estetik är genomtänkt i minsta detalj. Den rör sig i ett lugnt tempo, låter bilderna vila, låter pauserna tala. Här finns inget hetsigt tempo, inga snabba lösningar. Bara historien, sådan den var – eller åtminstone sådan den kan förstås i dag.
Kriget bortom slagfälten
Samtidigt är The Vietnam War mer än en tekniskt imponerande produktion. Det är en studie i hur politiska beslut och ideologiska övertygelser får konsekvenser långt bortom de rum där de formuleras.
Serien visar hur USA gradvis drogs djupare in i konflikten – hur kalla krigets logik, dominoteorin och rädslan för kommunism skapade en politisk dynamik som blev svår att bryta. Presidenter avlöste varandra, strategier förändrades, men själva grundantagandet – att kriget måste vinnas till nästan varje pris – låg länge fast.
Ett slående inslag är hur tydligt serien illustrerar avståndet mellan politisk retorik och militär verklighet.
Officiella uttalanden om framgång och framsteg kontrasteras mot soldaternas vittnesmål om kaos, osäkerhet och moraliska gråzoner. Förlustsiffror och kartor över territorier säger en sak; människors erfarenheter en annan.
Men dokumentärserien nöjer sig inte med att kritiskt granska den amerikanska sidan. Den ger också utrymme åt vietnamesiska perspektiv – något som länge saknats i västerländska skildringar av kriget.
Nordvietnamesiska soldater berättar om uppoffringar och ideologisk övertygelse. Sydvietnamesiska röster beskriver en kamp för överlevnad i skuggan av stormaktspolitik. Därigenom vidgas förståelsen av konflikten från att vara en amerikansk tragedi till att bli en vietnamesisk nationell katastrof.
Ett krig utan tydliga vinnare
Det som gör serien särskilt stark är hur konsekvent den påminner om krigets mänskliga pris. Statistiken över stupade soldater – mer än 58 000 amerikaner och miljontals vietnameser – får ansikten genom de människor som berättar sina historier.
Soldater minns sina kamrater, vietnamesiska civila minns byar som försvann i bombningar och strider, familjer minns dem som aldrig kom hem.
Flera av de intervjuade amerikanska veteranerna talar öppet om skuld, sorg och desillusion. De skickades till ett krig som många av dem knappt förstod, och återvände till ett hemland där de ofta möttes av misstänksamhet eller likgiltighet.
Samtidigt berättar vietnamesiska soldater om uppoffringar som sträckte sig över generationer, där kampen för nationens framtid krävde en nästan ofattbar uthållighet.
I dessa vittnesmål finns en stillsam men kraftfull insikt: krig skapar sällan tydliga vinnare. Det lämnar i stället efter sig samhällen präglade av förlust, minnen och obesvarade frågor.
Människan lär sig aldrig av historien
Ett återkommande tema i serien är hur kriget fortsatte att splittra USA långt efter att de sista trupperna lämnat Saigon. Protesterna, misstron mot regeringen och känslan av svek bidrog till en djup spricka i det amerikanska samhället.
Burns och Novick försöker inte leverera någon slutgiltig dom. I stället låter de vittnesmålen stå kvar, ofta oförlösta. Det är också seriens kanske största styrka – den förenklar inte och erbjuder ingen bekväm katarsis.
När man ser serien i dag är det svårt att inte tänka på hur historien tycks röra sig i cirklar. Här finns en tydlig parallell till vår egen tid.
Vietnamkriget började också med övertygelsen att militär makt kunde forma världspolitiken efter stormakternas vilja.
De senaste dagarnas israeliska och amerikanska krigshandlingar mot Iran visar hur snabbt samma logik åter kan ta över – trots att historien gång på gång visat hur oförutsägbara och förödande sådana konflikter kan bli.
Krig är inte bara militära händelser utan också berättelser som formas, omformas och även förvanskas. Minnet av Vietnamkriget har i decennier varit ett slagfält i sig – en kamp om tolkningen, om skuld och ansvar.
Just därför är The Vietnam War så viktig.
Ken Burns och Lynn Novick har inte bara skapat en dokumentär om ett krig som en gång utkämpades i Sydostasien – utan ett stillsamt men kraftfullt vittnesmål om vad som händer när politisk prestige, ideologi och militär makt tillåts styra över förnuftet.
Serien visar hur människor kan handla med övertygelse och ändå bidra till katastrof.
Recensionen tillägnas alla de barn, unga pojkar och flickor, män och kvinnor på båda sidor av konflikten som miste livet i Vietnamkriget – offer för människans återkommande oförmåga att lösa konflikter utan våld.
Jan Sundstedt
Regi: Ken Burns och Lynn Novick
Manus: Geoffrey C. Ward
Producenter: Ken Burns, Lynn Novick och Sarah Botstein, med flera
Musik: Trent Reznor, Atticus Ross och David Cieri, med flera
Längd: 16 timmar och 40 minuter
Amerikansk premiär 17 september 2017
Medverkande (urval).
Amerikanska politiker & beslutsfattare
1. John F. Kennedy — president 1961–63, eskalerade det tidiga engagemanget
2. Lyndon B. Johnson — president 1963–69, ansvarig för masstruppinsatsen
3. Richard Nixon — president 1969–74, "vietnamisering" och bombkampanjer
4. Robert McNamara — försvarsminister, arkitekt bakom krigsstrategin
5. Henry Kissinger — nationell säkerhetsrådgivare, Parisförhandlingarna
6. Daniel Ellsberg — Pentagon-analytiker som läckte Pentagon Papers
Militärer
7. William Westmoreland — överbefälhavare US-styrkor i Vietnam 1964–68
8. Võ Nguyên Giáp — nordvietnamesisk överbefälhavare, strateg bakom Tet-offensiven
9. Karl Marlantes — marinsoldat, författare, en av seriens mest framträdande intervjuobjekt
10. John Musgrave — marinsoldat, veteran och återkommande röst i serien
Vietnamesiska aktörer
11. Hồ Chí Minh — grundare av Nordvietnam och DRV, nationell symbol
12. Ngô Đình Diệm — sydvietnamesisk president, mördad i kuppen 1963
13. Bảo Ninh — nordvietnamesisk soldat och romanförfattare (Krigets sorg)
14. Phạm Thị Xuân — nordvietnamesisk kvinna, vittnesbörd om krigets civila offer
Aktivister & journalister
15. Bill Zimmerman — antikrigsrörelsen, VVAW-aktivist
16. Bill Ehrhart — marinsoldat som blev fredsrörelseaktivist och poet
17. Neil Sheehan — journalist, New York Times, publicerade Pentagon Papers
18. Frances FitzGerald — journalist, Pulitzerprisad författare (Fire in the Lake)
Civila vittnen
19. Tim O'Brien — armésoldat och författare (The Things They Carried)
20. Vincent Okamoto — japansk-amerikansk arméofficer, Medal of Honor-nominerad
