Plast på stränder kan nu upptäckas från rymden

Australiska forskare har utvecklat en ny metod inom satellitteknik för att upptäcka plastskräp på stränder, och tekniken har redan testats med framgång på en avlägsen kuststräcka.

Plastföroreningar i haven är ett växande problem, med allt från drivor av plastflaskor och påsar till gigantiska skräpöar som Great Pacific Garbage Patch, tre gånger större än Frankrike. Satellitteknik används idag för att spåra stora mängder plast i havet, men tekniken är mindre effektiv på stränder där plastskräp blandats i sanden.

Nu har forskare vid RMIT University i Australien utvecklat en ny metod för att bättre identifiera plastskräp på stränder. I en studie publicerad i Marine Pollution Bulletin har metoden testats på en avlägsen kuststräcka.

Forskarna har använt Beached Plastic Debris Index (BPDI), ett så kallat spektralindex som i huvudsak är en matematisk formel som sorterar mönster av reflekterat ljus som samlas in av satelliter när de passerar över ett område. Metoden anpassades för att kartlägga plastskräp på stränder med hjälp av högupplösta data från WorldView-3-satelliten, som kretsar 617 km över jordytan.

”Otroligt spännande”

För att testa metodens precision placerades 14 plastmål, om cirka två kvadratmeter vardera, på en strand i södra Gippsland i delstaten Victoria. Varje mål tillverkades av olika typer av plast och var mindre än satellitens pixelstorlek på cirka 3 kvadratmeter. Resultaten från BPDI-indexet överträffade tre andra etablerade index, som hade svårigheter att urskilja plast från skuggor och vatten.

– Det här är otroligt spännande, eftersom vi hittills inte har haft något verktyg för att upptäcka plast i kustmiljöer från rymden, säger Dr Mariela Soto-Berelov, som är medförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Dr Jenna Guffogg, studiens huvudförfattare, menar att plast på stränder kan ha allvarliga konsekvenser för djurlivet och deras livsmiljöer, precis som det har i öppet vatten.

– Plast kan misstas för mat, större djur kan trassla in sig och mindre djur, som eremitkräftor, kan fastna inuti föremål som plastbehållare, säger hon.

Guffogg tillägger att om plasterna inte avlägsnas kommer de oundvikligen att fragmenteras ytterligare till mikro- och nanoplaster.

– Även om effekterna av dessa havsplaster på miljön, fisket och turismen är väldokumenterade, har metoderna för att mäta den exakta omfattningen av problemet eller rikta in saneringsinsatserna, som ibland behövs som mest på avlägsna platser, hindrats av tekniska begränsningar, säger hon.