Annons:

Så håller du mördarsniglarna borta

Den biologiska mångfalden

Publicerad maj 19, 2026 – av Emil Fjellstedt
Snigel på trädgårdshandske vid tomatplantor

Mördarsnigeln är en återkommande plåga i svenska trädgårdar – men många populära råd har svagt stöd. Den mest effektiva strategin verkar i stället vara att börja tidigt, minska fukten och styra sniglarna till platser där de kan samlas in.

När de första sniglarna syns i trädgården är det lätt att tänka att problemet hör sommaren till. I själva verket börjar kampen betydligt tidigare. Mördarsnigeln, eller spansk skogssnigel, vaknar så snart dygnsmedeltemperaturen stiger till några plusgrader. Den som väntar tills salladen är uppäten är ofta för sent ute.

Naturvårdsverket beskriver mördarsnigeln som en invasiv främmande art som orsakar stora skador i trädgårdar, odlingar och jordbruk. Den mest effektiva metoden för trädgårdsägare är enligt myndigheten fortfarande att samla in och döda både sniglar och ägg.

Men den klassiska kvällsrundan med sax eller hink är bara en del av lösningen. Den stora frågan är hur man gör trädgården mindre inbjudande – och hur man får sniglarna att samlas där man faktiskt kan komma åt dem.

Annons:

Börja med miljön: fukten driver sniglarna

Sniglar trivs där det är fuktigt, skuggigt och skyddat. Därför kan enkla förändringar i trädgården göra stor skillnad.

Riksförbundet Svensk Trädgård rekommenderar bland annat att hålla gräset kort, undvika öppna växtavfallshögar, stänga jord- och gödselsäckar, använda sluten kompost och vattna på morgonen i stället för på kvällen. Då hinner markytan torka upp under dagen.

En trädgård med högt gräs, brädor, öppna säckar, skuggiga passager och fuktiga hörn blir i praktiken ett snigelhotell. En öppnare, torrare trädgård gör det svårare för sniglarna att röra sig ostört.

Robotgräsklipparen – inget mirakelmedel, men ett hjälpmedel

Ett mer oväntat tips är robotgräsklipparen. Redan 2008 rapporterade SVT att Husqvarna lät tio familjer testa om robotgräsklippare kunde minska antalet mördarsniglar i hårt drabbade trädgårdar. Ny Teknik har också skrivit om Husqvarnas försök att undersöka om Automower kan användas i jakten på mördarsniglar.

Men effekten bör inte överdrivas. Robotgräsklipparen är inget snigelgift på hjul. Nyttan beror sannolikt på flera faktorer: gräset hålls kort, markmiljön blir öppnare och mindre skyddad, och sniglar som rör sig över gräsmattan kan störas eller skadas.

Robotgräsklipparen bör inte köras nattetid. Igelkottar och andra smådjur kan skadas av robotklippare, eftersom de är aktiva i mörker. Om roboten används som en del av strategin bör den därför köras dagtid.

Mördarsnigel på fuktig mark i trädgårdsmiljö
Foto: hedera.baltica (CC BY-SA 2.0)

Gör egna snigelstationer

Ett av de mest underskattade knepen är att inte jaga sniglar över hela trädgården – utan att få dem att samlas på bestämda platser.

Det enklaste sättet är att skapa gömställen. Lägg ut en bräda, ett krukfat, en bit fuktig kartong eller en säck på marken. Sniglarna söker sig gärna till den fuktiga, mörka platsen under dagen. Nästa morgon eller förmiddag lyfter man på fällan och plockar bort dem.

Samma princip gäller för lockbeten. Rutten frukt, bananskal eller uppblött hundmat kan placeras i utkanten av odlingen för att dra sniglarna till en plats där de kan samlas in. Tanken är att inte lägga "snigelbaren" bredvid salladen, utan att locka bort sniglarna från det som ska skyddas.

Ölfällan fungerar – men ställ den rätt

Ölfällor är ett av de mest kända snigelknepen. De fungerar genom att sniglar lockas av jäsningsdofter, kryper ner i behållaren och drunknar. Men det finns en viktig invändning: en ölfälla kan också locka sniglar från omgivningen.

Därför bör ölfällor inte placeras mitt i den mest känsliga odlingen. Bättre är att använda dem i utkanten, som en insamlingspunkt.

Ny forskning visar att vissa ölsorter lockar sniglar bättre än andra. En tvåårig fältstudie på bland annat Arion vulgaris – mördarsnigeln – visade att vissa öltyper var betydligt mer attraktiva än andra. Forskarna konstaterade att det inte är alkoholen som lockar sniglarna, utan flyktiga ämnen från jäsningen.

Jästdeg kan vara bättre än öl

En studie publicerad i tidskriften Insects visade att en enkel jäsande deg av mjöl, vatten och jäst var mycket attraktiv för flera invasiva snigel- och snäckarter. I vissa försök fungerade den bättre som lockbete än kommersiella snigelmedel med metaldehyd.

Grundprincipen är enkel: blanda mjöl, vatten och jäst och låt blandningen börja jäsa. Den kan sedan användas som lockbete i en fälla eller vid en kontrollerad insamlingsplats. I svenska odlargrupper förekommer även varianter med socker och ibland diskmedel, men det sistnämnda bör man vara försiktig med ur miljö- och djurskyddsperspektiv.

Det viktigaste är inte att blanda till ännu en mirakelsörja, utan att förstå principen att sniglar dras till jäsning och nedbrytning.

Ankor – effektivt men inte enkelt

För större trädgårdar finns en mer levande metod: ankor. Löpankor, myskankor och vissa svenska lantraser är kända för att äta sniglar. Länsstyrelsen i Skåne rapporterar om en odling där ankor och snigelstaket höll mördarsniglar borta från en stor trädgård.

Men ankor är inte ett trädgårdsredskap. De är djur. De kräver förstås skötsel och omsorg. Tänk på att de kan trampa ner plantor, störa grannar och förstöra dammväxter. Dessutom är inte alla ankor jätteförtjusta i mördarsniglar, det är lite av en smaksak.

Som metod passar de därför bäst för den som redan vill ha djur och har plats för dem – inte för den som bara vill rädda en pallkrage.

Foto: Anthony Rae/Unsplash

Växter sniglarna helst undviker

Ett långsiktigt sätt att minska skadorna är att välja växter som sniglar ofta ratar. De flesta buskar och träd klarar sig bättre än mjuka, späda växter. Växter med hårda, läderartade eller aromatiska blad är ofta mindre attraktiva.

Exempel som ofta nämns är lavendel, julros, murgröna, törel, pion, röllika, akleja, prydnadslök, salvia, lammöra, vallmo, bergenia och rhododendron.

Däremot är sallad, späda grönsaksplantor, jordgubbar, tagetes, dahlior och andra mjuka, saftiga växter ofta särskilt utsatta. Dessa bör skyddas extra noga – eller användas som lockbeten.

Äggskal, koppartejp och ull – mer myt än metod?

Många klassiska råd låter rimliga: krossade äggskal ska riva sniglarnas undersida, koppartejp ska ge en obehaglig reaktion, ullpellets ska vara svåra att ta sig över.

Problemet är att de inte alltid fungerar.

Royal Horticultural Society testade flera populära barriärer – krossade äggskal, barkmull, koppartejp, vassa grusbarriärer och ullpellets – runt sallatsplantor. Resultatet var nedslående: skadorna minskade inte jämfört med oskyddade plantor.

Det utesluter däremot inte att enskilda odlare har sett resultat i sina rabatter. Men det innebär att metoderna inte bör ses som säkra lösningar.

Salt bör undvikas

Ett råd som fortfarande förekommer är att hälla salt på sniglar. Det bör man låta bli. Riksförbundet Svensk Trädgård avråder tydligt från salt, både eftersom det orsakar onödigt lidande och eftersom salt inte hör hemma i trädgårdsjorden.

Om man vill avliva sniglar manuellt är ett snabbt klipp bakom huvudet skonsammast.

Styr sniglarna i stället för att bara jaga dem

Ingen metod kan på egen hand göra trädgården helt snigelfri. Den som vill lyckas behöver i stället tänka i flera lager.

Börja tidigt. Håll gräset kort. Minska fukten. Leta ägg. Skapa gömställen som fällor. Använd lockbeten i utkanten av odlingen. Skydda känsliga plantor. Välj växter som sniglarna ratar. Och var skeptisk till de råd som låter för enkla.

Kampen mot mördarsniglar vinns sällan med ett mirakelmedel. Den vinns genom att göra trädgården lite mindre bekväm för dem – varje dag.

Läsaromröstning

Vilket tips från artikeln tror du fungerar bäst i praktiken för att hålla mördarsniglarna borta?

Röstning stängd

Samla in sniglar och ägg 25%
2 röster
Gör trädgården torrare och öppnare 13%
1 röst
Använd robotgräsklippare dagtid 25%
2 röster
Skapa egna snigelstationer med brädor eller lockbeten 38%
3 röster

8 röster totalt

Så känner du igen mördarsnigeln

Mördarsnigeln, eller spansk skogssnigel (Arion vulgaris), är vanligtvis brunröd men kan variera kraftigt i färg – från nästan svart till brun, röd eller orangegul. Färgen räcker därför inte för säker artbestämning.

  • Vuxna individer blir ofta cirka 7–15 centimeter långa.
  • Kroppen saknar tydlig ryggknöl.
  • Snigeln är ofta mycket slemmig.
  • Andningshålet sitter på höger sida, framtill på manteln. Det gör det dock även på inhemska skogssniglar.
  • Den förekommer ofta i stort antal i trädgårdar och odlingar.

Mördarsnigeln kan likna både svart och röd skogssnigel, eftersom de är inom samma släkte. Enstaka sniglar i trädgården behöver därför inte vara mördarsniglar – och alla sniglar behöver inte bekämpas slentrianmässigt. Massförekomst i kombination med stora skador på odlade växter talar däremot för att det rör sig om mördarsniglar.

Källa: Naturvårdsverket.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Mannen trodde att han räddat en tamkatt – det var en okänd vildkattsart

Den biologiska mångfalden

Publicerad september 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Två bilder av en liten prickig vildkatt, tilcayo, sittande bland löv i skog.
Tilcayo är den första levande kattart som fått ett nytt vetenskapligt namn på mer än hundra år.

Forskare har namngivit en ny vildkatt i Bolivias molnskog: Leopardus tilcayo. Det är första gången på mer än hundra år som en levande kattart får ett nytt vetenskapligt namn.

Namnet tilcayo är hämtat från lokalbefolkningens eget ord för den lilla katten, som lever i Yungas – bältet av molnskog på Andernas östsluttning.

Katten är mindre än en genomsnittlig tamkatt: omkring 46 centimeter lång och väger cirka 1,4 kilo. Pälsen är ljusbrun med oregelbundet formade rosetter, enligt Paola Nogales-Ascarrunz, en av forskarna bakom beskrivningen.

Slutsatsen vilar på genetik. Forskarlaget jämförde 38 hela arvsmassor från katter i släktet Leopardus, flera av dem hämtade ur museisamlingar, och kom fram till att det som hittills kallats tigerkatter i själva verket är fem skilda arter, enligt en studie i Current Biology. Tilcayolinjen skilde sig från de övriga för omkring 1,4 miljoner år sedan.

Samtidigt är underlaget om djuret självt magert: två levande individer har undersökts, utöver ett litet antal bilder från kamerafällor. Vad katten äter och hur många som finns kvar i det vilda är i stort sett okänt. Spillningen innehåller rester av små gnagare, och kamerorna antyder att den främst rör sig nattetid.

En av de två individerna är en hane på omkring tio år som sedan 2016 lever på djurhemmet Senda Verde. En man hade hittat honom som unge vid en väg och tagit hem honom i tron att det var en tamkatt.

Yungas hör till regionens mest hotade ekosystem, pressat av skogsskövling, jordbruk, anlagda bränder och gruvdrift. IUCN räknar i dag tigerkatter som två sårbara arter. Delas de upp i fem blir varje linje mindre – och därmed mer sårbar. Forskarna har lämnat sitt underlag till IUCN inför kommande bedömning.

Även i en så uppmärksammad djurgrupp som kattdjuren finns det fortfarande nya arter att upptäcka, säger Eduardo Eizirik, studiens seniorförfattare.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Blåvalen återtar gamla vatten

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 26, 2026 – av Markus Andersson
En sillval simmar nära vattenytan och blåser ut luft
Sillvalen är den ena av två storväxta valarter som nu registreras oftare i sydöstra Atlanten.

Blåvalar och sillvalar registreras allt oftare utanför Namibia och Sydafrikas västkust. Fynden tyder på att två av havens största djur långsamt återtar vatten där de nästan utplånades av 1900-talets industriella valfångst.

Forskare har samlat observationer, strandningar och publicerade uppgifter från maj 1964 till mars 2025. Materialet gäller antarktisk blåval och sydlig sillval i sydöstra Atlanten.

Studien i African Journal of Marine Science redovisar 12 observationer av blåval, en strandning och fem tidigare publicerade uppgifter. För sillval sammanställdes 76 observationer och sex strandningar.

Antalen är fortfarande låga, men fynden har blivit betydligt vanligare. Av de bekräftade uppgifterna som forskarna granskade registrerades 95 procent mellan 2012 och 2025.

Våra resultat ger viktiga belägg för att dessa havets jättar sakta återhämtar sig från 1900-talets förödande kommersiella valfångst, som drev dem till randen av utrotning. Observationerna är fortfarande sällsynta, men de blir vanligare än under tidigare decennier, säger huvudförfattaren Bridget James vid University of Cape Town.

Fler observatörer – och fler valar

Utvecklingen måste ändå tolkas försiktigt. Många uppgifter kommer från fiskeriobservatörer och däggdjursobservatörer på fartyg som bland annat utfört seismiska undersökningar. Mer verksamhet till havs har också gett fler möjligheter att upptäcka valar.

Forskarna bedömer samtidigt att ökningen stämmer med en verklig återhämtning.

När populationerna långsamt byggs upp förväntar vi oss att valarna återtar delar av sitt historiska utbredningsområde. Ökningen av observationer och strandningar är förenlig med en gradvis återhämtning, även om mer övervakning till havs också kan bidra, säger medförfattaren Simon Elwen vid Sea Search och Stellenbosch University.

Antarktiska blåvalar uppskattas fortfarande bara motsvara omkring tre procent av beståndet före den industriella valfångsten. Populationen beräknas växa med fem till åtta procent per år.

Sillvalen har kommit längre. Beståndet uppskattas ha nått minst 30 procent av nivån före valfångsten och växer med omkring fyra till fem procent per år.

Mellan 1913 och 1978 dödades enligt studien uppskattningsvis 350 000 blåvalar och 725 000 sillvalar.

Gamla barnkammare tas i bruk igen

Historiska fångstuppgifter pekar på att Benguelaområdet en gång var både födosöksområde och barnkammare. Bland de nya fynden finns också kalvar: i Namibia gällde det en fjärdedel av blåvalsobservationerna och i Sydafrika omkring elva procent.

Underlaget är litet, men stärker enligt forskarna bilden av att valarna åter använder delar av sitt tidigare utbredningsområde.

Blåvalarna sågs främst från sen vår till höst på södra halvklotet. Sillvalar registrerades under större delen av året.

Forskarna efterlyser nu passiv akustisk övervakning och fler utbildade observatörer på fartyg. Det behövs för att avgöra hur valarna rör sig och vilka områden som är viktigast.

Återkomsten innebär också nya risker. Fartygskollisioner, fiskeredskap, undervattensbuller, föroreningar och klimatförändringar hotar fortfarande båda arterna. Vattnen utanför Namibia och Sydafrika har tidigare pekats ut som områden med hög kollisionsrisk.

Att de återvänder till sydöstra Atlanten betyder inte att blåvalen och sillvalen är fullt återhämtade. Bestånden har långt kvar till sina historiska nivåer, säger Bridget James.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Pilgrimsfalken minskar kraftigt i Sverige

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 20, 2026 – av Emil Fjellstedt
En pilgrimsfalk med utbredda vingar på en klippa.
En pilgrimsfalk med utbredda vingar på en klippa.

Den svenska pilgrimsfalken, länge en av naturvårdens tydligaste framgångshistorier, har på kort tid gått in i en ny nedgång. Ornitologer slår nu larm om tomma boplatser där arten tidigare häckat.

Vid förra sekelskiftet fanns det sannolikt tusentals häckande par i Sverige. Under 1900-talets senare del slog miljögifter hårt mot arten och pilgrimsfalken var nära att försvinna från landet.

Efter naturvårdsinsatser och ett långvarigt arbete för att minska miljögifterna vände utvecklingen. För några år sedan uppskattades den svenska stammen till omkring 650 häckande par, men nu syns åter tomma boplatser på flera håll.

Ornitologen Berth-Ove Lindström i Norrbotten har bevakat rovfågeln sedan 1980-talet och är aktiv i Pilgrimsfalk Sverige, en arbetsgrupp inom BirdLife Sverige som arbetar med arten. Lindström uppskattar att antalet häckande par har minskat med cirka 40 procent de senaste åren.

Jag känner en sorg. Man kommer till berg där det häckat pilgrimsfalk i 10–12 år och nu är det tomt igen, säger Berth-Ove Lindström till Sveriges Radio.

Fågelinfluensan pekas ut som trolig orsak

Pilgrimsfalk Sverige bedömer att fågelinfluensan sannolikt ligger bakom den snabba nedgången. Falken lever främst av andra fåglar, bland annat duvor, och kan därför riskera att smittas när den tar ett infekterat byte.

Arten kan också vara särskilt utsatt eftersom den är en flyttfågel och rör sig över stora områden där smittan förekommer.

Bryan Watts, chef för William & Mary’s Center for Conservation Biology i USA, beskriver samma oro för utvecklingen.

Vårt hopp står till att vår population av pilgrimsfalkar kan utveckla lite immunitet och att de kan härda ut.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vanligt bekämpningsmedel bromsar binas arbete

Den biologiska mångfalden

Publicerad augusti 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Ett honungsbi på en gul blomma.
Ett honungsbi på en gul blomma.

En ny studie visar att glyfosat kan bromsa honungsbins födosök och påverka ämnen i deras hjärnor – trots att medlet länge ansetts vara mindre riskfyllt för bina.

Glyfosat är ett av världens mest använda ogräsmedel och den verksamma substansen i flera bekämpningsmedel. Medlet verkar genom att blockera shikimatvägen, en process som växter behöver för att växa. Eftersom honungsbin saknar den processen har glyfosat länge ansetts vara mindre riskfyllt för dem.

Forskare vid Virginia Tech har nu undersökt hur honungsbin påverkas när de får i sig ämnet. Studien genomfördes med bin från samma kupor, som tränades att hämta sockerlösning från två konstgjorda matare.

Den ena mataren innehöll en sockerlösning utan tillsats, medan den andra innehöll glyfosat. Forskarna följde binas besök under tre dagar och analyserade även hjärnvävnad från en mindre grupp.

Resultaten, som publicerats i Journal of Experimental Biology, visar att bina som exponerats för glyfosat gjorde 13,4 procent färre födosök än bin i kontrollgruppen. Forskarna såg samtidigt förändringar i ämnen i binas hjärnor som har betydelse för deras beteende.

Färre födosök och förändrad hjärnkemi

Forskarna mätte bland annat tyramin, oktapamin och dopamin – signalämnen som är kopplade till insekters aktivitet och beteende. I den exponerade gruppen såg de förändringar i tyramin och ett samband mellan oktapamin och dess förstadier som inte fanns i kontrollgruppen.

Försöket omfattade 86 bin och genomfördes under kontrollerade förhållanden, så det visar inte ensamt hur en hel bikupa påverkas ute i landskapet. Men det ger ett konkret mått på en beteendeförändring som kan få följder i större skala.

För en koloni kan en minskning av födosöket med omkring 13 procent få betydelse. Om hela kolonin exponerades skulle det kunna minska pollineringseffektiviteten och honungsproduktionen och hota den långsiktiga stabiliteten, säger Margaret Couvillon, universitetslektor i entomologi vid Virginia Tech, i ett uttalande.

Att bina saknar shikimatvägen utesluter dock inte andra effekter. Forskarna hänvisar till tidigare studier om bland annat smak, inlärning, minne och orienteringsförmåga hos honungsbin efter exponering för glyfosat.

Det nya arbetet tillför enligt forskarna en möjlig koppling mellan binas födosök och förändringar i hjärnans signalämnen. Mekanismen är ännu inte fastslagen, och författarna efterlyser fler studier om hur medlet påverkar andra organismer än de växter det är avsett att slå ut.

Att förstå hur ogräsmedel påverkar nyttiga insekter som pollinatörer hjälper oss att fatta mer strategiska beslut om när och var de ska användas, säger Laura McHenry, studiens huvudförfattare.

När födosöket störs kan det påverka både bisamhällets egen försörjning och den pollinering som odlingar, trädgårdar och vilda växter är beroende av.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.