Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Efter endast två timmars test av koboltutvinning utanför Japans kust kan forskare nu konstatera att den lokala fiskpopulationen minskat med upp till 56 procent. Orsaken tros vara att det sediment som rörs upp från havsbotten i samband med brytningen kan göra stora områden otjänliga som vistelseplats och födokälla för fiskarna.
Djuphavsbrytning handlar om att komma åt mineraler och metaller genom gruvdrift på havsbotten och ett flertal länder planerar nu för att påbörja sådan gruvdrift. Exempelvis har Norge nyligen beslutat bedriva detta på en yta som är 281 000 kvadratkilometer, vilket motsvarar mer än hela Storbritanniens yta.
Denna typ av gruvdrift är ännu outforskad och kritiker menar att man inte vilka risker det kan innebära samt att det i värsta fall kan orsaka oåterkalleliga störningar i havens ekosystem.
Kobolt är en ferromagnetisk metall som främst används vid tillverkning av elbilsbatterier och vissa legeringar. I Japan testade man år 2020 att bedriva koboltutvinning på havsbotten under en kortare period. Nu har forskare undersökt området man använt sig av och tittat på effekterna på miljö och djurliv. Först undersökte man området innan provbrytningen påbörjades, en månad efter och slutligen ett år efter det att provbrytningen ägde rum.
Ett år efter tidpunkten för brytningsprovet hade den lokala fiskpopulationen enligt studien minskat med 43 procent. I närliggande områden var minskningen ännu högre och hade minskat med hela 56 procent. Den främsta orsaken till denna kraftiga minskning av fisk tros bero på så kallade sedimentplymer, alltså att det sediment som rörs upp från botten i samband med brytningen gör stora områden otjänliga som både vistelseplats och födokälla för fiskarna. Forskarna tittade även på hur korallrev eller svampar påverkades men hittade inga tecken på påverkan, men menar att dessa livsformer fortfarande mycket väl kan påverkas om brytningen pågår under längre tid.
Travis Washburn, en av författarna till studien, är förvånad över resultaten eftersom brytningsprovet trots sin mycket korta varaktighet, på endast två timmar, ändå kunde påverka området.
– Jag antog att vi inte skulle se några förändringar eftersom gruvprovet var så litet. De körde maskinen i två timmar, och sedimentplymerna rörde sig bara några hundra meter, säger Washburn enligt Science Daily. Men det var faktiskt tillräckligt för att förändra saker och ting.
Det behövs dock mer forskning för att ta reda på mer om hur gruvdrift på havsbotten påverkar ekosystemen, menar Washburn.
– Vi kommer att behöva mer data oavsett, men den här studien belyser ett område som behöver mer fokus. Vi måste titta på den här frågan i större skala, eftersom dessa resultat tyder på att effekterna av gruvdrift i djuphaven kan bli ännu större än vi tror, säger han.
