Tusenårseken vägrar ge upp – sista levande grenen har slagit ut igen

Kvilleken utanför Rumskulla har överlevt århundraden av svensk historia och räknas som landets grövsta och sannolikt äldsta ek. Det finns fortfarande liv i trädjätten, meddelar Länsstyrelsen i Kalmar län – trots att bara en gren återstår.

Trädet var gammalt redan när Sverige präglades av minnet av digerdöden, kungamaktens skiften och kyrkans grepp om landsbygden. Eken har i århundraden betraktats som helig, men den har också använts som redskapsbod och blivit ett av landets mest kända träd. Nu fortsätter den tusenåriga eken att kämpa – genom en enda levande gren.

Mitt i det historiska odlingslandskapet i Kvill naturreservat står Kvilleken, även kallad Rumskullaeken. Med sin väldiga, ihåliga stam och en omkrets på omkring 14 meter i brösthöjd är den Sveriges grövsta ek, och sannolikt även landets äldsta.

Trädet förklarades som naturminne 1928, men dess historia är betydligt äldre än så. Enligt Länsstyrelsen i Kalmar län beskrevs eken redan 1772 av häradsfogden Magnus Gabriel Craelius. Han noterade att trädet då redan var ihåligt och att människor kunde stå inne i stammen.

Genom seklerna har synen på den väldiga eken skiftat. Förr betraktades den som helig, och enligt länsstyrelsen ska människor ha offrat under dess krona. Senare kom den ihåliga stammen att användas mer praktiskt – som förvaringsplats för redskap.

År 2014 beräknades ekens ålder till 850 år, med en felmarginal på 100 år åt båda håll. En äldre undersökning från 1930-talet uppskattade åldern till omkring 950 år. Kvilleken kan därmed vara över tusen år gammal.

Den sista grenen lever vidare

Länsstyrelsen meddelar att det fortfarande finns liv i trädet. Den enda levande grenen har även i år börjat slå ut.

Men läget är skört. Myndigheten skriver att Kvilleken, vars hälsa vacklat sedan 2012, fortsätter att kämpa – men att bladen på den sista grenen blir allt glesare.

”Våren kom tidigt även i år. I normala fall brukar vi inte se något förrän i mitten av maj, men det är faktiskt blad som har börjat spricka fram nu”, skriver länsstyrelsen.

Under åren 2014–2017 dog större delen av den berömda eken. Länsstyrelsen försökte rädda trädet genom olika insatser, men trädets tillstånd försämrades snabbt.

Orsaken är en kombination av flera påfrestningar. Ett gammalt järnband runt stammen kan ha försvårat näringstransporten mellan kronan och rötterna. Trädet drabbades också hårt av ekvecklare under 2012 och 2013, då fjärilslarver åt av ekbladen. Färre blad innebar mindre energi till rötterna, och delar av rotsystemet har senare dött.

Eken har även försvagats av svampsjukdomen mjöldagg. När delar av kronan dog ersattes järnbandet med en skonsammare vajerkonstruktion. Marken kring trädet har också täckts med finfördelad lövvedsflis för att skydda de ytliga rötterna och långsamt tillföra näring.

Oklart hur länge den överlever

Länsstyrelsen konstaterar att ingen vet hur länge Kvilleken kommer att leva. Den väldiga stammen står kvar, men livskraften är nu koncentrerad till den sista gröna grenen.

Samtidigt utgör även döende och döda ekar viktiga livsmiljöer. Naturvårdsverket framhåller att eken är det trädslag i Sverige som hyser flest arter – över 1 500 – varav mer än 500 är hotade. Grov bark, håligheter, död ved och mulm skapar livsmiljöer som tar sekler att utveckla.

Kvilleken är därför mer än bara ett turistmål. Den är ett levande kulturminne, en viktig livsmiljö och en påminnelse om de enorma tidsperspektiv som gamla träd bär på. Människor har kommit och gått, generationer har passerat och landskapet runt Rumskulla har förändrats. Eken står kvar – med endast en grön gren, men fortfarande vid liv.