Korpar minns var vargar jagar

Korpar följer inte vargar till deras byten i den utsträckning forskare tidigare trott. En ny studie från Yellowstone visar i stället att fåglarna använder minnet för att återvända till platser där vargar ofta fäller byten.

Forskare har länge antagit att korpar hittar kadaver genom att följa vargar. Men en ny studie, presenterad av Max Planck-institutet för djurbeteende, pekar på en annan förklaring: korparna verkar komma ihåg var i landskapet vargar brukar jaga framgångsrikt.

Studien bygger på GPS-data från 69 korpar och 20 vargar i Yellowstone nationalpark under två och ett halvt år. Forskarna jämförde fåglarnas rörelsemönster med vargarnas positioner under vintermånaderna, då korpar ofta utnyttjar rester från vargars byten.

Resultatet överraskade forskarna. Trots att korpar ofta dyker upp vid vargslagna byten hittades bara ett tydligt fall där en korp följde en varg längre än en kilometer eller under mer än en timme.

Direkt till jaktmarkerna

I stället flög korparna ofta långa sträckor direkt mot områden där vargar tidigare fällt byten. Enligt forskarna kunde fåglarna färdas upp till 155 kilometer på en dag för att nå platser där chansen att hitta föda var hög.

— De kan flyga sex timmar utan uppehåll, rakt till en bytesplats, säger studiens huvudförfattare Matthias Loretto, enligt Max Planck-institutet.

Loretto, verksam vid Research Institute of Wildlife Ecology vid University of Veterinary Medicine Vienna och tidigare vid Max Planck-institutet, menar att fynden visar hur väl korpar använder sitt rumsliga minne.

— Korpar kan täcka stora avstånd genom att flyga, och de verkar ha ett gott minne, så de behöver inte ständigt följa vargar för att dra nytta av rovdjuren, säger han.

Korparnas mentala karta

Forskarna beskriver beteendet som en slags mental karta över resurser. Korparna lär sig vilka typer av områden som oftast ger utdelning – exempelvis öppna dalbottnar där vargar har större chans att fälla bytesdjur – och återvänder till dessa platser även när de inte följer ett specifikt rovdjur.

John M. Marzluff, professor vid University of Washington och medförfattare till studien, säger att korparna inte tycks vara bundna till en särskild vargflock.

— Vår studie visar tydligt att korpar är flexibla när det gäller var de äter. De är inte bundna till en viss vargflock, säger han.

I studien, som publiceras i tidskriften Science, medverkar förutom Max Planck-institutet även forskare från bland annat University of Washington, Senckenberg Biodiversity and Climate Research Centre och Yellowstone National Park.

Forskarna betonar samtidigt att studien inte utesluter att korpar kan använda lokala ledtrådar, som vargarnas rörelser eller ljud, på kortare avstånd. Studien gäller också ett särskilt ekosystem under vinterförhållanden, och resultaten behöver därför tolkas med viss försiktighet.

Fynden förändrar ändå bilden av samspelet mellan korpar och vargar. I stället för att bara agera opportunistiska följeslagare till rovdjur framstår korparna som strategiska födosökare med förmåga att minnas var i landskapet de tidigare hittat föda.