Fattiga barn har sämre relation till naturen

Inkomst och utbildningsnivå, snarare än var barnen bor, avgör deras relation till naturen, enligt en ny studie från Lunds universitet. Fynden utmanar tidigare uppfattningar om att en uppväxt på landsbygden automatiskt leder till en närmare relation till naturen.

I studien, som publicerats i British Ecological Society, fick barn från 14 skolor i Skåne under tre veckor mata och räkna fåglar på sina skolgårdar. Skolorna var belägna i stadsmiljö och på landsbygden i Lund, Malmö och Helsingborg. Forskarna mätte barnens artkunskap, välbefinnande och koppling till naturen både före och efter fågelmatningen. Resultaten kopplades sedan samman med uppgifter om områdets utbildnings- och inkomstnivåer, närheten till natur vid barnens bostäder, barnens aktiviteter i naturen, samt om de bodde i en stad eller på landsbygden. Forskarna upptäckte att barnens relation till naturen inte i första hand berodde på huruvida de växt upp på landet eller i staden, utan snarare på socioekonomiska faktorer.

– Till exempel hade barn i områden med fler välutbildade överlag bättre artkunskap, vilket i sin tur var kopplat till en mer positiv syn på vilda djur. Högre inkomst var också kopplat till att barnen deltog i fler naturaktiviteter, vilket också leder till en bättre relation till naturen, och det här gällde alltså oavsett om barnen bodde i centrala Malmö eller på landsbygden mitt i Skåne, säger Johan Kjellberg Jensen, forskare på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) på Lunds universitet, i ett pressmeddelande.

“Högre självupplevt välmående”

Vidare kunde man se att barn som bodde närmare naturen generellt upplevde ett bättre välbefinnande jämfört med barn som bodde i stadsmiljö.

– Det verkar som om barnen använder naturområden på olika sätt, men att detta inte påverkar deras attityd till naturen i stort. Vi kunde också se att barn som har mer natur nära bostaden rapporterar ett högre självupplevt välmående, säger Kjellberg Jensen.

Fågelmatningen visade sig öka barnens artkunskap, men inte deras välbefinnande eller relation till naturen i någon större utsträckning. Däremot var fågelmatningen som mest gynnsam för de barn som bodde i stadsmiljöer, jämfört med barn som bodde närmare naturen.