Så förebygger vi den verkliga antisemitismen

Förintelsens minnesdag är ett bra tillfälle att påminna allmänheten om de mekanismer som leder fram till olika uttryck av verklig antisemitism.

publicerad 27 januari 2020

Inget kan svårligen tjäna antisemitism och hämndbegär mot judar bättre än grova överdrifter, myter och krigspropaganda som utan granskning och kritiskt bemötande får fäste i yngre generationers medvetande. Vem skulle det egentligen tjäna att sprida gravt felaktiga uppgifter om den förföljelse av judar som ägde rum under andra världskriget?

Det blir i år 75 år sedan andra världskrigets slut. Fortfarande sprids påståenden om att tyskarna skulle ha gjort tvål och lampskärmar av döda judar, lögner som för länge sedan avfärdats även av israeliska historiker.

Än idag talar förintelseöverlevande om hur spädbarn spetsades på tyskarnas bajonetter, hur fångar lyckades överleva genom att äta benrester ifrån krematorierna och hur miljoner fångar i de tyska koncentrationslägren bokstavligen ska ha gått upp i rök utan någon vetenskaplig förklaring.

När krigsmyterna ändå efterhand erkänts som sådana och förvaltarna av de museer som de gamla koncentrationslägren numera är tvingats skriva ned dödstalen, påverkar det ändå märkligt nog aldrig de officiella dödstal som omnämns i film, litteratur och undervisning. Talet sex miljoner dödade judar har visat sig ha en religiös betydelse, och denna uppgift har förekommit flera gånger i historien långt före andra världskriget utan någon förankring i verkligheten.

Inte ens när fredsaktivister och antirasister som Åke Sandin påpekar felaktigheter i historieskrivningen låter anklagelserna om antisemitism vänta på sig. Få, knappast några, vågar påtala ohållbarheterna i den officiella berättelsen om den förintelse vi idag talar om i singular och skriver med stort F.

Andra historiska förintelser, som den av uppemot elva miljoner människor i Ukraina och Nordkaukasien under Holodomor, hamnar i kronisk medieskugga.

Inte ens ljuset av den nu pågående förintelsen i dagens Jemen lyckas tränga igenom den religiöst betonade och känslomässigt reserverade empati som utkrävs för den under andra världskriget.

De långsiktiga effekterna av upprepade överdrifter, mytbildningar och falska miljonmordsanklagelser kan knappast bli konstruktiva och tjäna judars verkliga intressen. Tvärtom riskerar det att, till skillnad från vad som idag stämplas som antisemitism, leda till en verklig sådan med nya förföljelser av judar som resultat.

Ju snabbare sanningar och rättelser kan komma fram i ljuset desto mer lidande kan besparas eftervärlden. Låt Förintelsens minnesdag bli startskottet för en era av upplysning, sanning och rättvisa.

 

Nya Dagbladet

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!