EU-lagarna som medierna inte vill ha någon debatt om

Igår röstade det rättsliga utskottet i EU-parlamentet igenom den nya lagstiftning (Artikel 13) som i praktiken kommer innebära införande av massiva innehållsfilter mot användarskapat innehåll på internet. Lagstiftningen är till för att “slå” mot tjänster som Youtube och Facebook och skydda upphovsrättsinnehavare, men i praktiken tar den död på såväl kritiskt material och humor som kreativa skapelser. Detta eftersom allt material ska innehållsfiltreras innan det får laddas upp på nätet och filtren skall hellre stoppa än släppa igenom material som kan misstänkas innehålla det minsta inslag av upphovsrättsskyddat material, vilket även riskerar att slå mot citaträtten.

Var har den stora debatten förts kring denna lagstiftning? Allmänheten har knappt hört talats om den innan det är för sent. Det är inte första gången som debatten kring stora och långtgående lagförslag faller under radarn för de stora mediernas uppmärksamhet vilka, som till skillnad från uppstickande aktörer som Nya Dagbladet, har alla resurser i världen att informera medborgarna om konsekvenserna av dem. I själva verket har de inget som helst intresse av att belysa problemen och blåsa upp debatten kring lagförslag som dessa eftersom de gamla medierna är en central del av samma maktstruktur som dominerar överstatsprojektet EU. De vet mycket väl att dylika förslag och inskränkningar i första hand drabbar mindre medier och andra obekväma uppstickare likväl som otyglade kritiska och kreativa internetanvändande medborgare som riskerar att rubba deras maktställning.

Ofta heter det att lagförslagen man kommer med är till för den enskilda människan och för att skydda små och resurssvaga grupper

Ofta heter det att lagförslagen man kommer med är till för den enskilda människan och för att skydda små och resurssvaga grupper, men i praktiken handlar det allt som oftast om att stärka och skydda den befintliga makten. Situationen såg likadan ut i samband med exempelvis FRA-lagen och IPRED-lagen – alltså senkommen och undermålig information till medborgarna och samtidigt ökade maktbefogenheter för redan sittande makthavare.

Slutsatsen är åter igen den att vi helt enkelt inte längre kan lita på de gamla medierna och deras uppenbara prioriteringar kring vad som skall ges uppmärksamhet. När dessa svenska mediehus sedan länge inte heller är oberoende utan ofta ägs av utomstående riskkapitalbolag och utländska aktörer finns för dem inte någon naturlig lojalitet till det svenska folket och dess bästa.

Det är därför dags att säga upp din prenumeration, sluta betala din tv-licens och när du nödgas besöka deras nyhetssajter, göra det med en reklamblockerare. Kejsarens kläder ligger oförblommerat framför honom på marken. Om bara några till skriker att han är naken är det snart slut med hans makt.