Tusenårig kyrkogård hittad i Norge

En sedan länge försvunnen kyrkogård har lokaliserats vid Hamar i östra Norge. På begravningsplatsen från tidig medeltid har arkeologerna hittat barn och vuxna – och flera av dem låg tillsammans i samma grav.

Det började med ett silvermynt i en åker. År 2019 gick hobbysökaren Øyvind Moe med metalldetektor över marken vid Ridabu utanför Hamar. Där hittade han en halvpenning från hertig Håkon Magnussons tid, präglad omkring 1285. När Moe lämnade in fyndet skämtade han om att han kanske hade funnit den försvunna Valums stavkyrka.

Året därpå hittade en annan metallsökare människoben i samma område. Arkeologer från Innlandet fylkeskommune kallades till åkern och kunde konstatera att benen låg i gravar. Den sedan länge bortglömda kyrkogården hade återfunnits.

Nu undersöks odlingsmarken vid den tidigare gården Valum. Hittills har arkeologerna påträffat kvarlevor efter 15 personer. I en av gravarna låg fyra av dem tätt tillsammans, ett ovanligt fynd enligt projektledaren Aksel Haavik vid NIKU.

— Det är så pass unikt att jag aldrig har varit med om något liknande. Att hitta fyra personer i en grav är inte helt vanligt, säger Haavik till NRK.

Fyra personer låg i samma grav

Tre av gravarna innehåller flera individer. I en av dem låg fyra människor tätt intill varandra, däribland ett barn. Det finns även gravar med två och tre personer.

— Det är mycket ovanligt att hitta så många gemensamma gravar på en kristen kyrkogård. Här finns dubbelgravar, en trippelgrav och en grav med fyra personer, säger utgrävningens fältledare Kristine Ødeby Haugan.

Varför människorna begravdes tillsammans är ännu okänt. Arkeologerna diskuterar både sjukdom och möjligheten att personer som avled under vintern jordfästes gemensamt när marken tinat. Någon bestämd dödsorsak har inte fastställts.

Skeletten bär också spår av människornas liv. Ett benbrott hade läkt i fel vinkel, vilket gjorde personens ena ben betydligt kortare än det andra. Skadan måste ha gjort att han haltade, men läkningen visar att han levde länge efter olyckan. På ett annat skelett var en tand kraftigt nedsliten.

Kristna gravar från tidig medeltid

Kol-14-dateringar av ben från platsen pekar på att begravningarna skedde någon gång mellan 994 och 1190 efter Kristus. Det placerar kyrkogården i övergången mellan vikingatid och tidig medeltid.

De döda låg på rygg med huvudet mot väster och fötterna mot öster. Inga gravgåvor har hittats och kropparna hade inte kremerats. Arkeologerna bedömer därför gravarna som tydligt kristna.

Fyndet kan även markera platsen för den försvunna Valums stavkyrka, men kyrkobyggnaden har ännu inte påträffats. Kyrkan gick ur bruk 1590, varefter platsen så småningom glömdes bort.

Gravarna var nära att plöjas bort

Gravarna låg strax under markytan och riskerade att förstöras av fortsatt jordbruk. Utgrävningen gör det möjligt att rädda kvarlevorna innan plogen når dem.

De 15 skeletten ska katalogiseras och föras till Kulturhistoriska museet i Oslo. Framtida DNA-analyser kan visa om personerna i gravarna med flera individer var släkt, medan undersökningar av skelett och isotoper kan ge besked om ålder, kön, sjukdomar, kost och var de växte upp.