Det måste vara något ganska unikt att en bok som i flera veckor toppat bästsäljarlistor över hela världen – även på Amazon – knappt går att finna några spår av i de stora medierna. Inga nyheter, inga recensioner, ingenting.
Det handlar om The Real Anthony Fauci, skriven av Robert Kennedy Jr. Ett chockerande porträtt av USA:s ledande smittskyddsläkare, som under pandemin har fått hjältestatus i media och som flera stora tidningar vördnadsfullt kallar ”America’s Doctor”.
Anthony Fauci ska under aids-epidemin på 1980-talet ha saboterat effektiva, icke-patenterade behandlingar som kunde räddat många människoliv. Han ska ha gjort likaledes nu under coronapandemin när han stoppat effektiva behandlingar mot covid-19 – samtidigt som han personligen kommer att tjäna pengar på försäljningen av Modernas covidvaccin.
Dessutom har Fauci för Pentagons räkning varit djupt insyltad i att skapa extremt farliga virusvarianter genom skattefinansierad gain-of-function-forskning vid kinesiska laboratorier.
Boken väcker frågan om det är i ett av dessa labb som SARS-CoV-2 har modifierats fram.
Extremt grymma djurförsök och riskabla läkemedelsprövningar på barn i tredje världen ska också finnas på Faucis meritförteckning.
Kennedy Jr bestrider att Faucis karriärmässiga framgångar skulle komma sig av att han levererat goda resultat i sitt arbete. Som mångårig chef för Nationella institutet för allergier och infektionssjukdomar ska Fauci ha misslyckats katastrofalt med det huvudsakliga uppdraget – att förstå orsakerna bakom den epidemiska ökningen av allergier och kroniska sjukdomar, samt att finna behandlingar.
Faucis framgångar beror enligt boken på att han varit en skicklig byråkrat åt den djupa staten, att han har korrumperat myndigheter och forskning på ett sätt som möjliggjort för Big Pharma att plundra den medicinska skattekistan.
Boken kartlägger den monstruösa korruption som kommit att genomsyra staten, medicinen, akademin, och framför allt medierna. Kennedy Jr ritar upp det komplexa nätverket av kopplingar mellan Bill Gates, Big Pharma och många av pandemins mest inflytelserika spelare – de som orkestrerat propagandan bakom injektioner, masker och nedstängningar och som sedan har håvat in fantasisummor.
Det är inte bara i USA som boken är sprängstoff. Sverige och övriga länder har också sett denna typ av korruption öka under de senaste decennierna. På engelska finns en specifik term, regulatory capture, som innebär att de myndigheter som är satta att utöva tillsyn över specifika industrigrenar blir ”kapade” och i stället börjar fungera som samarbetspartner åt dessa industrier. Denna korruption blir sällan föremål för undersökande journalistik. När såg du senast en ordentlig granskning av Läkemedelsverket i mainstreammedia?
Vaccinerna mot covid-19 har renderat rekordmånga biverkningsanmälningar och antalet dödsfall med misstänkt koppling till vaccinerna (i skrivande stund cirka 350) har väckt oro. I höstas hade SVT ett inslag med det betryggande budskapet att ”enligt Läkemedelsverkets granskning” har endast ett fåtal dödsfall av alla som rapporterats in, någon ”sannolik” koppling till vaccinerna.
Men när jag försökte ta reda på vad denna ”granskning” bestått av, kunde Läkemedelsverket inte presentera någon som helst dokumentation eller annat underlag för sin bedömning överhuvudtaget.
Åtminstone jag kan inte värja mig från intrycket att Läkemedelsverket i detta fall mest fungerat som en PR-byrå åt vaccinjättarna. Det har uppkommit ett problem vi måste hantera – tusentals allvarliga misstänkta biverkningar och massor av dödsfall har rapporterats in – nu gäller det att kommunicera ett lugnande budskap till allmänheten!
Men åter till Anthony Fauci. Hur kommer det sig då att en så pass viktig och bästsäljande bok förbigås med total tystnad i media? Man skulle tycka att sådana allvarliga korruptionsanklagelser mot presidentens medicinske rådgivare och pandemins primära aktörer är något alla seriösa dagstidningar borde förhålla sig till. Ville de ta Fauci i försvar kunde de ju skriva en kritisk recension, och attackera boken för brister och sakfel.
Boken kan dock vara svår att bemöta – den består av 450 sidor faktaspäckad journalistik och en hel encyklopedi av tillhörande fotnoter. Gissningsvis har avslöjandena så mycket bäring på det som nu sker under pandemin att man överhuvudtaget inte vill riskera någon offentlig debatt.
Om det skulle leda till att Fauci tvingades bort, kanske rentav hamnade i fängelse, vilka dominobrickor skulle det inte kunna sätta i rörelse?
Därför tiger man och hoppas att människor snart ska få annat i tankarna.
Är det förvånande? På ett sätt inte. I alla fall inte när det gäller de stora, kommersiella medierna som via ägarstrukturen är kopplade till samma mäktiga spelare som boken handlar om. Som någon sa, att tro att man ska få veta sanningen om vad som sker i världen genom de storbolagsägda medierna är ungefär som att tro att man skulle få läsa om de vidriga arbetsförhållandena på en bangladeshisk sweatshop i H&M:s personaltidning.
För några år sedan gjorde Riksrevisionen en omfattande granskning av Läkemedelsverket. Man identifierade flera allvarliga problemområden, där myndigheten inte klarat av att upprätthålla den nödvändiga rågången till läkemedelsindustrin. Som en händelse, ungefär samtidigt som rapporten offentliggjordes publicerade DN ”ett scoop” som pekade ut missförhållanden på Riksrevisionen, och lyckades därmed ta bort allt fokus från Riksrevisionens granskning av Läkemedelsverket.
Det sorgliga är att även public service har ignorerat den högaktuella boken. Strax före nyår hade Sveriges Radio faktiskt en exklusiv intervju med Anthony Fauci, men inte en endaste fråga handlade om avslöjandena i boken. På SR:s hemsida ger rubriken närmast intrycket av ett hyllningsporträtt. ”Jag var tvungen att säga emot president Trump för folkhälsans skull”.
Att medier med ägarkopplingar till de stora läkemedelsbolagen försöker tiga ihjäl korruptionsanklagelserna mot Fauci och nätverket där han ingår är begripligt, men att public service gör detsamma är väldigt problematiskt.
Som jag har uppmärksammat i flera program har public service det senaste året gjort många reportage och inslag som varnar för den växande tron på konspirationsteorier. Man har intervjuat forskare och experter och diskuterat vad det kan bero på att alltfler tycks misstro auktoriteter och officiella narrativ.
För att förstå vad det beror på behöver man egentligen inte gå längre än till den avgrundsdjupa korruptionen i The Real Anthony Fauci och till den skamliga mediala tystnaden. Alltfler människor inser att korruptionen på många håll har nått så djupt att den har åsidosatt de kontrollmekanismer vi tidigare förlitat oss på. Myndigheternas tillsyn har blivit tandlös och mainstream-journalistiken låtsas inte om att problemen existerar.
Per Shapiro
