Förtroende för traditionella medier i fritt fall

Vad är väl en borgerlig tidning på Schibstedkoncernen? Den kan vara tråkig å långtråkig å… Alldeles… Alldeles otroligt tråkig.

Svenska Dagbladet måste vara Sveriges mest håglösa tidning. Det är dels en följd av att man positionerat sig som pseudokonservatismens obestridliga flaggskepp - såväl i sin egen koncern som i medielandskapet i stort. Man vilar fortfarande på gamla lagrar som någon form av före detta nationalarkiv - ett arkiv som dock för länge sedan dammat över ideal kring folk, familj och fosterland. Den svenska flaggan har man bytt ut mot regnbågsfanan, Natokompassen och emellanåt, när man vill skoja till det lite, den våldsbejakande BLM-rörelsens svart makt-näve.

Svenska Dagbladet har också en speciell relation till Nya Dagbladet, som man bevakar på ett närmast tvångsmässigt sätt. Redan för tre år sedan gick Natolobbyisten Henrik Sundbom i taket på ledarplats när Socialdemokraternas infrastrukturminister Tomas Eneroth skrev en insändare till Nya Dagbladet för att bemöta folklig kritik av lagstiftningen kring vattenskotrar. Ministrar ska besvara kritik mot reglering av vattenskotrar på SvD, inte på NyD, var budskapet. SvD tycks uppfatta NyD ungefär som den där nyinflyttade grannen som från början hade ett mycket mindre hus men ständigt bygger ut och ombesörjer sin tomt, medan bitterheten gror över det egna huset som börjat murkna och trädgården som tätnar av ogräs.

Svenska Dagbladet har en speciellt tvångsmässig relation till Nya Dagbladet

Nu har SvD tagit ny ansats mot NyD, denna gång genom att angripa AI-forskaren Max Tegmark, återigen på ledarplats i form av Alexander Dominici under rubriken ”Märkligt när Tegmark hyllar antivaxxare i P1”. I beklämd ton förs det fram att Tegmark i sitt sommarprat pratar om sin bror Per Shapiros radiokanal Folkets Radio i uppskattande ordalag. För en drönare som Dominici är detta naturligtvis förbjudet område, eftersom Folkets Radio likt NyD bland annat synat de senaste årens stora pandemibedrägeri och coronapolitikens totala haveri i sömmarna. När någon granskar makten åt folket istället för att granska folket åt makten drar man förutsägbart öronen åt sig på SvD:s ledarredaktion. Än värre, förs det fram, är att NyD låtit återpublicera Folkets Radios reportage!

Värst av allt, fortsätter man, är dock att NyD även haft mage att ansöka om medel för en nystartad stiftelse i syfte att befrämja olika former av oberoende journalistik i Sverige, till den amerikanska stiftelsen Future of Life Institute där Max Tegmark är ordförande. Tegmark har tidigare också gjort sig känd för att enligt klassiskt demokratiska ideal ha försökt bidra till ett mer öppet och pluralistiskt medielandskap, bland annat genom sitt projekt Improve The News, vars genuina uppsåt ifrågasätts i ledarkrönikan.

I sann pseudokonservativ anda är klassiska demokratiska värden som åsiktspluralism förstås något som i sig väcker avsmak hos ledarredaktionen på SvD, och än värre blir det när sådana värden potentiellt kan omsättas ekonomiskt för konkurrenters räkning. Stiftelsens ansökan beviljades inte denna gång av Future of Life Institute, men den rent hypotetiska tanken på att en aktör med både anseende och kapital ens allvarligt kan ha övervägt att främja den verkligt oberoende journalistiken i Sverige väcker förstås obehag i SvD:s korridorer.

Förvisso är det lätt att förstå upprördheten kring risken för att konkurrenter tar ny mark, särskilt från en aktör som SvD som lever på lånad tid. Särskilt vackert blir dock det inte.

Isac Boman