Nu backar den feministiska tidskriften Bang upp några kvinnor som säger sig ha ett normkritiskt förhållningssätt mot traditionell handskakning i Sverige – när de förespråkar muslimers rätt att slippa skaka hand med någon av det motsatta könet.
Efter att Yasri Kahn lämnar sina förtroendeuppdrag i Miljöpartiet gör den feministiska tidskriften Bang ett utspel där de försvarar muslimers rätt att bedriva normkritiska politiska aktioner som syftar till att bryta ned den svenska majoritetens normer och kultur. Nu senast ställer rödstrumporna sig bakom en debattartikel författad av några kvinnor som agiterar för muslimers rätt till att bevara sina egna normer – oavsett vilka skador detta åsamkar svensk kultur.
I det ifrågasattaFacebook-inlägget argumenterar feministerna bakom tidskriften Bang för muslimers rätt att sexualisera det motsatta könet och därmed slippa skaka hand med främmande kvinnor. I sin arsenal av giftiga argument använder rödstrumporna sig av islamofobi och rasism. På Facebook skriver tidskriften Bang:
”Många är de män i Sverige som tar i hand men ger oss sämre lön och villkor.
I de senaste dagarnas mediala drev och avgångar har det varit oroande att se islamofobiska idéer styra och stå oemotsagda, ibland dolt under en tunn fernissa av feminism. I dagarna har en besvarad handskakning beskrivits som en mänsklig rättighet, i dagarna har åsikter om vad som är svenskt och inte svenskt florerat. I dagarna har samma återkommande paternalistiska uppläxningar haglat tätt, i dagarna har svensk media pratat som om jämställdhet faktiskt rådde och var en del av landets värderingar och praktik.
Då tackar vi Bang för texter som denna.”
I debattartikeln som tidskriften Bang hänvisar till så försvarar tio kvinnor, varav nio är av utländsk härkomst, islamisten och den tidigare miljöpartisten Yasri Khans rätt följa sin muslimska tro fullt ut. Till exempel att slippa beröra en främmande kvinna fysiskt genom en enkel handskakning.
Kvinnorna tar upp minoriteters ensidiga rättighet till att bedriva normkritiska aktioner riktade mot det svenska majoritetssamhället. Politiska handlingar som mynnar ut i kulturkrockar. Och någonting som på sikt bryter ned den svenska majoritetens egna normer i Sverige.
Fakta tidskriften Bang
Tidskriften Bang är en svensk feministisk kultur- och samhällstidskrift uppkallad efter journalisten Barbro Alving, vars signatur var just ”Bang”.
Tidningen grundades 1991 av en grupp studenter vid Stockholms universitet.
Natos före detta generalsekreterare, Jens Stoltenberg, har förärats en ny dokumentärfilm med titeln ”Facing War”. Dokumentären är tänkt att öppna Köpenhamns internationella dokumentärfilmfestival CPH:DOX.
Festivalen pågår 19-30 mars och filmen uppges fokusera på den omdebatterade huvudpersonens sista år som generalsekreterare för militärpakten Nato.
Den norske regissören och manusförfattaren Tommy Gulliksen har regisserat och skrivit manus till Facing War. År 2012 tilldelades Gulliksen en Golden Nymph Award för dokumentärfilmen Terror Island. Samma år mottog han, tillsammans med andra filmskapare, även utmärkelsen Gullruten i Norge.
Arrangörerna av dokumentärfilmsfestivalen tycks inte ha sparat på krutet när det gäller marknadsföringen av filmen, och benämner Jens Stoltenberg som en ”diplomatisk fyrbåk”.
”I en tid när nya världspolitiska kriser hopar sig och västvärldens försvarsallians verkar falla sönder betraktas Jens Stoltenberg som en av de stora diplomatiska fyrbåkarna”, lyder ett officiellt uttalande från festivalledningen angående Facing War.
‘Facing War,’ Documentary on Former NATO Chief Jens Stoltenberg, to Open CPH:DOX https://t.co/Cb2QAbgCYd
Facing War beskrivs som ett drama om kriget mellan Ryssland och Ukraina, samt vilken roll den USA-kontrollerade militärpakten Nato hoppas spela i framtiden. Filmmakarna säger sig ha erhållit unik tillgång till Natos innersta krets och i synnerhet till Jens Stoltenberg.
Jens Stoltenberg navigerade under sin tid som generalsekreterare för Nato bland annat i relationerna till Turkiets president Erdoğan och Ungerns premiärminister Orbán. Relationer som kan tänkas få gott om utrymme i dokumentären.
Hur dokumentären står sig rent objektivt i myllan av dokumentärfilmer, givet ämnet och huvudpersonen, i motsats till att andas propagandaorgan för militärpakten Nato, återstår att se.
”Högst relevant”
Filmen är producerad av Dox Division i samarbete med nordiska TV-bolag och partner.Facing War kommer också att visas på biografer i Danmark som en del av initiativet DOX:DANMARK.
Niklas Engstrøm, konstnärlig ledare för CPH:DOX, beskriver filmen som ”högst relevant”.
– Vi är glada över att kunna inleda årets festival med världspremiären av en så högaktuell film, som tar oss djupt in bakom de diplomatiska förhandlingar och turer som följde – och fortsätter att följa – i kölvattnet av den ryska invasionen av Ukraina. I en tid när den regelbaserade världsordning som etablerades efter 1945 är under stark press är vikten av diplomati och stabila internationella allianser som upprätthållit den lika tydlig som någonsin.
Amishfolket: Ett skärmfritt liv med naturen i fokus
Amishfolket flydde förföljelse i Europa och fann frid i Amerika. Efter snart 200 år på den nya kontinenten är man en snabbt växande folkgrupp som byggt sin särpräglade kultur på ett enkelt liv bortom det moderna samhällets massmediala brus. Istället är det familjen och närheten till naturen som ställs i första rummet - vid sidan av Gud.
Artikeln publicerades ursprungligen den 18 april 2023.
Amishfolket har sitt ursprung i anabaptismen, eller den så kallade ”döparrörelsen”. Jacob Amman var en del av mennoniterna i Europa som praktiserade en mer bokstavligt präglad tolkning av bibeln, där man bland annat döpte vuxna istället för barn. Anabaptismen uppkom under 1500-talet under en tid när det var förbjudet att döpa vuxna i Europa, vilket i sin tur ledde till att mennoniterna förföljdes och många även fick sätta livet till för sin tro.
Under 1600-talet ansåg Amman att mennoniterna blivit för världsliga och mejslade ut en egen inriktning inom rörelsen som fick sitt namn efter honom – amishfolket. Amman ansåg bland annat att man bör hålla nattvard två gånger per år istället för en och föreslog att man bör tvätta varandras fötter för att visa lydnad gentemot Kristus. Vidare ansåg Amman att män inte bör raka sina skägg och att kvinnor inte bör bära klänningar dikterade av rådande mode. Under 1730-talet anlände den första gruppen amishfolk till Amerika för att komma undan förföljelsen i Europa och utlovades där religionsfrihet. Under 1800-talet anlände fler tillhörande amish och idag är Europa i princip uttömt på gruppen. Däremot finns det fortfarande mindre grupper av mennoniter kvar i Europa.
Idag är de flesta amish boende i Pennsylvania, Ohio och Indiana i USA, men även i delar av Kanada. Det finns flera olika amishsamhällen där levnadssätten kan skilja sig åt beroende på samhälle där vissa är mer konservativa än andra. Under 2022 räknande man att det fanns omkring 367 000 amish i USA och närmare 6000 i Kanada, enligt den akademiska hemsidan Amish Studies. I Sydamerika finns också ett par hundra amish. Det verkar vara en betydande ökning bara från 2018 då man räknade att den sammanlagda amishgruppen uppgick till 330 000 individer.
Gruppen talar än idag så kallad Pennsylvaniatyska, vilket är ett slags gammaldags tyska. Däremot lär man sig engelska för att kunna interagera med det övriga samhället.
Leva som amish
Ett sätt att sammanfatta amishlivet är enkelhet och harmoni med naturen. En del av deras tro är att Gud vill att människan ska respektera naturen och arbeta nära den, vilket man också gör. Hos en amishfamilj i Blacksburg, Virginia, som dokumenterats av RussianPlus, är odling en stor del av vardagen och man är till stor del självförsörjande. En stor del av tiden går åt till att odla, skörda och ta hand om djuren. Familjens ko ger omkring elva liter mjölk per dag och man mjölkar den för hand. Mjölken dricks eller används färsk och pastöriseras därför inte innan man dricker den.
– Pastöriserad mjölk är inte gott, det är som färgat vatten, säger en av männen i familjen och skrattar.
Skratt och leenden är något som blir särskilt påtagligt i den här familjen och i barnens ögon lyser det av bus och lek. Skolan sker i hemmet men man kan blanda olika åldrar, dock går man inte längre än till åttonde klass. När barnen blivit äldre uppmanas de att resa för att se delar av resten av världen, för att själva kunna ta ett moget beslut om huruvida man vill leva som amish eller inte.
Familjen samlas för att mjölka sin ko för hand. Foto: faksimil/Youtube
Amish beskriver Gud som den” ultimata läkaren”, men man kan ändå använda sig av modern medicin om så behövs. Däremot kommer man inte att kunna finna en amish som söker hjälp för mindre åkommor, utan då används främst mer naturliga läkemedel som exempelvis vitaminer, homeopatiska medel, hälsokost och kiropraktorer.
Klädseln är enkel och i stil med vad man i allmänhet bar på 1700-talet. Pengar tjänar man genom att bland annat sälja grönsaker och annat till det omgivande samhällets befolkning. Även turismen har kunnat gynna amishfolket då åtskilliga människor dras till möjligheten att kunna se hur man lever och lär. Familjen i Blacksburg arbetar med att bygga möbler till försäljning och även kvinnorna i familjen arbetar i den lilla fabriken.
En vanlig missuppfattning är att amish inte använder någon form av teknologi eller andra moderniteter. Det mer korrekta är att man är selektiva i sin användning och kan använda sådant som kan gynna snarare än stjälpa. Amish vill inte låta teknologin löpa amok och bli dess slav, utan söker snarare sätt att bemästra den. Exempelvis anses tv, radio och datorer, det vill säga teknologi som bär med sig massmedia, inte vara bra för samhället. Däremot kan man använda sig av exempelvis verktyg eller hushållsmaskiner, ofta används dock batterier snarare än ren elektricitet. Bilar används oftast inte, utan det är det klassiska häst och vagn som gäller. Användandet av moderniteter kan också skilja mycket mellan samhällena, på den lilla möbelfabriken i Blacksburg använder man exempelvis bland annat skruvdragare och annan utrustning för att underlätta arbetet.
Familjen och tron
En av de viktigaste kärnorna hos amishfolket är familjen och gemenskapen i samhället. Man hjälper och stöttar varandra, vilket inte bara är en del av livsstilen utan också en del av själva grundsjälen i deras sociala liv. Något motsvarande är idag svårt att hitta i det moderna samhället där människor ofta ser förbi varandra eftersom man är konstant klistrad mot skärmar. Även om man ofta har mer traditionellt könsfördelade roller i hemmet kan exempelvis kvinnor vara familjens försörjare och medverka i att bestämma i hushållet. Mannen ses dock som den ”spirituelle ledaren av hemmet” och ledarna i ett amishsamhälle är alla män. Dessa kallas för ”tjänare” på den lokala dialekten och består ofta av en biskop, två eller tre ministrar och en diakon.
Hos familjen i Blacksburg i Virginia är det lätt att se samhörigheten man har med varandra och att familjen handlar om en gemensam värdegrund där alla finns till för varandra.
Barnen leker ute. Foto: faksimil/Youtube
En viktig aspekt i tron är det valfria dopet vid vuxen ålder. Döper man sig ses det som en bindande förpliktelse med Gud och att leva efter den lära man har i amishkulturen för resten av sitt liv. Bryter man mot den förpliktelsen och vägrar erkänna sina synder riskerar man att i värsta fall bli bannlyst. Däremot kan man alltid återvända – om man är villig att erkänna sina synder och göra bot för dem. Bannlysning gäller dock enbart för dem som döpts, man kan alltså inte bannlysas dessförinnan eftersom man då ännu inte ingått i förpliktelsen med Gud.
Förutom dopet är nattvarden mycket viktig, en ceremoni som hålls varje höst och vår. Där erkänner man sina synder och påminns om Kristus död med vin och bröd där man sedan tvättar varandras fötter under sång. Under nattvarden är det också enda gången man går så kallad offergång med allmosor till diakonen.
Det finns inga kyrkor i amishkulturen, inte heller några pampiga altare eller storslagna byggnader. Deras religion lägger istället tonvikten på livsstil och värderingar som ödmjukhet, gemenskap, enkelhet och eftergivenhet för Guds vilja. Istället för kyrkor har man gudstjänster hemma hos varandra varannan söndag. Under året roterar man mellan alla medlemmar och ofta blir det att man har gudstjänst hemma hos varje medlem ungefär en gång per år beroende på hur stort samhället är. På ”lediga söndagar” brukar man samlas för att läsa Bibeln eller så kan man ta sig till ett annat distrikt för att gå på en gudstjänst.
Denna artikel publicerades ursprungligen den 2 april 2022.
Knappast någon annan politisk ledare har under de senaste åren lyfts fram av det massmediala och politiska etablissemanget och hyllats så unisont som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – som i det gällande narrativet kommit att känneteckna sinnebilden av en modern patriotisk folkhjälte.
Vem är han egentligen och varför är han så omåttligt populär hos den västerländska makteliten?
Sedan kriget i Ukraina började har västerländska etablissemangsmedier i praktiken fungerat som megafoner för Volodymyr Zelenskyjs uttalanden och utspel för en global publik.
Bland vågen av fotografier på Ukrainas president har bilderna på honom iklädd militär mundering blivit bland de mer ikoniska – med narrativet att det handlar om en ledare som personligen står upp för det ukrainska folket mot Ryssland, som bryr sig om sina soldater och som inte är rädd för att möta fienden.
Zelenskyj föddes 1978 i en judisk familj i Kryvoj Rog i det dåvarande Sovjetunionens Ukraina. Fadern var vetenskapsman och professor i datorteknik och modern var ingenjör. Volodymyr Zelenskyjs farfar Simon var dessutom infanterist och sedermera överste i Röda armén.
Ukrainas president berättar själv att hans judiska familj precis som de flesta i Sovjetunionen inte var särskilt religiöst präglad men att han fått sin ”moraliska kompass” från den judiska traditionen och att ett karaktärsdrag han fått med sig enligt honom själv är att han inte tolererar några lögner.
Volodymyr Zelenskyj tog 2002 en juristexamen vid Kievs nationella ekonomiska universitet men har efter det aldrig arbetat som jurist, utan valde istället att fokusera på en karriär som komiker och skådespelare, bland annat med produktionsteamet Kvartal 95 som producerat och medverkat i en lång rad tv-program, shower och filmer sedan mitten på 90-talet. Däribland har bland annat uppmärksammats gruppens homoerotiska porträttering av den traditionella folkgruppen kosackerna, en östslavisk folkgrupp med starka band både till Ukraina och Ryssland som kommit att bli symboliska i båda länder för nationell historia och nationalanda.
Från tv-president till verklig
2015 – fyra år innan Zelenskyj på riktigt blev president – spelade han huvudrollen under tre säsonger i tv-serien ”Folkets tjänare” där han spelar en historielärare som genom tillfälligheter blir just president i Ukraina med hjärtefrågan att bekämpa oligarker och korruption. 2016 kom även en långfilm med samma handling. Under kriget i Ukraina har en stor mängd tv-kanaler runt om i världen – däribland svenska SVT köpt in serien.
I mars 2018 meddelade medlemmar i Zelenskyjs produktionsteam Kvartal 95 att man registrerat ett politiskt parti vid namn ”Folkets tjänare” – samma partinamn som Zelenskyjs rollkaraktär kommit till makten på i tv-serien. Den 31 december meddelade Zelenskyj också i direktsänd tv att han ställer upp i presidentvalet med förhoppningen att besegra den sittande presidenten Petro Porosjenko.
Många har samtidigt pekat på att det inte var Zelenskyjs egen idé att ställa upp i valet utan att hans politiska karriär drevs på av den judisk-ukrainske mångmiljardären och tidigare guvernören Ihor Kolomojskyj, som ville få bort den sittande presidenten Petro Porosjenko. Detta bland annat eftersom denne ville nationalisera PrivatBank, Ukrainas största bank – som också ägs av Kolomojskyj.
Enligt den akademiske analytikern Andrew Joyce använde Kolomojskyj sina omfattande tillgångar och mediebolag till att skapa ”Folkets tjänare” med syftet att skapa en tv-serie som ligger så nära verkligheten att tittarna skulle förknippa Zelenskyj som person och inte bara hans rollkaraktär som den som ska bekämpa den omfattande korruptionen i Ukraina – och på så sätt göra honom till favorit att vinna valet.
Så skedde också, Zelenskyj vann presidentvalet efter en nästan helt virtuell valkampanj och utan någon detaljerad ideologisk plattform. Ihor Kolomojskyj fick också betalt för sina insatser genom att den nyvalde presidenten avbröt nationaliseringen av storbanken och återlämnade denna till den beryktade oligarken, som bland annat även blivit omskriven för att finansiera den högerextrema Azovbataljonen.
Foto: manhai/CC BY 2.0
Kriminella oligarker
Ukrainska medier har också rapporterat hur Zelenskyj och hans partners kan ha fått uppemot 40 miljoner dollar från olika offshore-bolag kopplade till Kolomojskyj.
En konsekvens av att oligarkens ljusskygga affärer uppdagades blev att han och hans familj inte längre är välkomna att resa in i USA eftersom Kolomojskyj bedöms vara inblandad i omfattande bedrägerier och penningtvätt. Några större konsekvenser för Zelenskyj tycks kopplingarna dock inte ha fått och presidenten har trots upprepade anklagelser konsekvent förnekat att han är eller har varit involverad i några olagligheter.
Viktor Pinchuck, även han judisk oligark och Ukrainas näst rikaste man som också har som målsättning att liberalisera Ukraina och föra landet närmare Nato, USA och EU, har enligt bedömare lagt mycket energi på att försöka influera Zelenskyj och hans politik.
Zelenskyj har även goda relationer med andra oligarker, exempelvis rysk-judiske Roman Abramovitj som Väst velat rikta en rad sanktioner mot på grund av kriget, där Zelenskyj vädjat till USA:s president Joe Biden om att stoppa sanktionerna mot just Abramovitj.
Det faktum att Zelenskyj hyllas av makthavare i USA och EU är inte särskilt svårt att förstå mot bakgrund av den utrikespolitik han förespråkar. Presidenten vill bland annat att Ukraina distanserar sig från Ryssland och går med i EU och Nato – medlemskap som han menar att det ukrainska folket visat att de stödjer. En ansökan om medlemskap till EU lämnades också in i februari i år.
Presidenten har samtidigt visat på mer totalitära tendenser – inte minst i samband med kriget i Ukraina då han med stöd av landets krigslagar plötsligt beslöt sig för att förbjuda stora delar av den politiska oppositionen i landet.
Tidigare i mars förbjöds 11 ukrainska politiska partier med motiveringen att dessa skulle vara kopplade till Ryssland. Bland annat förbjöds då Oppositionsblocket som är det största oppositionella partiet i Ukrainas parlament och det i särklass mest populära partiet bland den ryska minoriteten i landet. Ett flertal ukrainska mediekanaler med påstådda Rysslandskopplingar förbjöds i samma skeende.
Besviken på Israel
Zelenskyjs relation till Israel tycks vara något komplex. Presidenten har tidigare deklarerat att Israel och det judiska folket är ”ett unikt folk” och att ”judarna lyckades bygga ett land och lyfta upp det utan någonting annat än människor och hjärnor”. Han har även hyllat Israels militära kapacitet och förmåga att bekämpa sina fiender och externa hot.
Samtidigt är han mycket kritisk till att han inte fått det stöd som han önskar från Israel under kriget och han är upprörd över att Israel inte vill dela med sig av sina missilsystem till Ukraina.
– Ukraina gjorde valet att rädda judar för 80 år sedan. Nu är det Israels tur att göra sitt val… Alla vet att era missilsystem är de bästa… och att ni verkligen kan hjälpa till att rädda vårt folk, rädda livet på ukrainare, på ukrainska judar.
Den ukrainske presidenten har också uttryckt ilska över att Israel ännu inte valt att införa tillräckligt kraftfulla sanktioner mot Ryssland eller satt press på ryska företag och menar att det som nu händer i Ukraina är jämförbart med förintelsen under andra världskriget – och att Israel således har en moralisk skyldighet att ingripa.
– Vårt folk vandrar nu runt i världen och letar efter sin plats på samma sätt som ni en gång vandrade, sade han i sitt framförande för Knesset.
Zelenskyj har även närvarat på den ökända globalistiska tankesmedjan World Economic Forums Davosmöte och även i EU-parlamentet där han menat att Ukraina ska bli den självklara ”ledaren” i Öst- och Centraleuropa. EU-ledarskapets uppslutning bakom Zelenskyj märktes även tydligt efter hans anförande inför EU-parlamentet då han hälsades med stående ovationer.
Klart är att hyllningarna av Zelenskyj på ett paradoxalt sätt framhållit nationalpatriotisk kamp på ett sätt som är unikt i mainstreammediernas dominerande narrativ under de senaste 20 åren. Hur sagan om Västerlandets nye folkhjälte slutar återstår att se.
På bara några år besegrade El Salvador den brutala gängkriminalitet som hade plågat landet i decennier. Presidenten Nayib Bukele har av sina globalistiska motståndare anklagats för att vara "odemokratisk", men hos salvadoranerna själva har han i det närmaste uppnått folkhjältestatus och går nu i bräschen för en Bitcoin-revolution.
El Salvador, bokstavligen ”Frälsaren” eller med andra ord ”Frälsarens land”, blev formellt ett självständigt land år 1842. Frigörelsen för det latinamerikanska landet kom efter ett inbördeskrig i det relativt nybildade landet Centralamerikanska federationen som år 1823 hade frigjort sig från det mexikanska kejsardömet, ett Mexiko som bara två år tidigare, år 1821, hade utropat sig som självständigt från den spanska kronan.
Namnet till trots skulle den lilla nationen samtidigt få vänta tålmodigt på sin frälsning. El Salvador skulle komma att domineras av korrupta krafter och har i modern tid mer än något annat varit känt som en del av Centralamerikas så kallade ”bananrepubliker”, inte bara på grund av närvaro av USA-baserade företagsjättar där landet gick så långt som att anamma den amerikanska dollarn som sin egen valuta, utan även för att El Salvador under lång tid blivit känt som ett alldeles särskilt näste för brutala och bokstavligen djävulsdyrkande kriminella gäng, som MS-13 och Barrio 18 som fortfarande har en stark närvaro även i den organiserade kriminella världen.
Dessförinnan var landet främst förknippat med det utdragna inbördeskrig som härjade där under 13 långa år mellan 1979 och 1992 i en av Kalla krigets många proxykonflikter mellan pro-amerikanskt och pro-sovjetiskt inriktade krafter i landet.
Två år efter det salvadoranska inbördeskrigets utbrott föddes Nayib Bukele år 1981 i huvudstaden San Salvador. Fadern, Armando Bukele Kattán, var en framstående palestinskättad affärsman och muslimsk ledare som såg till att hans förstfödde son började studerade juridik vid Centralamerikanska universitetet i El Salvador. Nayib fullföljde dock aldrig sin examen, utan gav sig istället in i näringslivet. Enligt honom själv skulle denna erfarenhet låta honom utveckla två förmågor som han senare beskrivit som avgörande för sin politiska bana – att kommunicera och leda med tydlighet.
Bukeles politiska karriär började på allvar år 2012 när han valdes till borgmästare i Nuevo Cuscatlán, en liten kommun utanför huvudstaden San Salvador. Hans framgångar där – inklusive ekonomiska reformer och sociala program – ledde till att han 2015 blev borgmästare i huvudstaden San Salvador. Under denna tid profilerade han sig som en samtidigt pragmatisk, frispråkig och visionär ledare.
Trots de enorma risker som var förknippade med att utmana det politiska etablissemanget, som var fullständigt infesterat av gängkriminalitetens tentakler, kom Bukele att alltmer öppet kritisera dem för att ha förstört landet och för att ha förrått sina väljare.
