Bland böcker och troll – så firar Island jul

Jul på Island – vad kan vara mer idylliskt än mörkret, snön och norrskenet? Men även om den isländska julen liknar övriga Norden skiljer den sig mycket på många plan. När mörkret drar sig djupare över dalarna vaknar nämligen trollen i bergen till liv. Kring jul tassar en efter en ner till bebyggelsen, samtidigt som islänningarna tänder sina ljus som får snön att glittra utanför fönstret. Skymtar man en figur utanför fönstret kan det vara bra att hålla koll på sin mat, annars finns det risk att den blir stulen.

Kom också ihåg att lämna en sko på fönsterbrädet så kanske trollen lämnar en gåva – om man varit snäll förstås.  Gleðileg jól!

I december tänds ljusen på den vulkaniska ön och sprider värme under årets mörkaste tid för alla nordbor. Adventsljusen tänds, liksom i Sverige, de fyra söndagarna innan jul – och faktiskt finns det en hel del traditioner som liknar övriga nordiska länder. Lilla julafton, 23 december, ett begrepp som först myntades i Skåne, är också något som islänningarna brukar ha. Det kallas Þorláksmessa där man firar helgonet Sankt Thorlak. Då äter man ofta fermenterad rocka (kæst skata), som är en traditionell rätt för att markera slutet på fastan inför julen.

Precis som i övriga Norden firar även islänningarna sin jul den 24 december och familjen är i fokus. En julgran har man oftast, och pynt i alla dess former. Till skillnad från i Sverige, där man ofta firar större delen av dagen, börjar julfirandet kring 18-tiden på Island.

Till middag serveras det hangikjöt, rökt lammkött, tillsammans med vit potatissås (uppstúfur eller béchamelsås), gröna ärtor, rödkål och potatis. Ibland serveras också köttet på flatkaka eller rúgbrauð, ett isländskt rågbröd. En annan populär rätt är laufabrauð, ett tunt, krispigt bröd med intrikata utskurna mönster, som ofta bakas hemma inför jul. Köttsoppa med lamm och rotfrukter är också vanligt, samt ibland även sill och fjällripa. Sedan ska maten sköljas ner med en jólaöl, som är en isländsk alkoholfri blandning av apelsinläsk och malt.

Böcker är en viktig del av julen

Jólabókaflóð översätts till "julfloden av böcker" och är en tradition på Island som började under andra världskriget. Under kriget var det mycket ransoneringar och det gjorde julklappsköpen svårare, men papper var en av de få varor som inte var ransonerade och därför lättillgängliga och prisvärda. Böcker blev därför en populär gåva att ge vid jul.

Denna tradition fortsatte även efter krigets slut och är än idag en viktig del av islänningarnas firande. Inför jul brukar alla hushåll få hem en katalog med nyutgivna böcker att välja ut som julklappar. På julaftonskvällen brukar man öppna bokjulklapparna och sedan läsa tillsammans, gärna med en kopp varm choklad till.

Julen och folktron

Trollkvinnan Grýla är en skrämmande figur i den isländska folktron. Hon sägs bo i bergen kring lavaområdet Dimmuborgir med sin late make Leppalúði. Trollparet anses vara onda och särskilt Grýla beskrivs som en riktig elaking – hon har nämligen den otrevliga ovanan att äta olydiga barn till jul. Maken beskrivs ofta som för lat för att orka vara ondsint, och gillar att stanna hemma.

Enligt folktron samlade trollpackan upp olydiga barn i en stor säck kring jul och tog med sig dem hem och lagade en gryta. Snälla barn var hon dock inte intresserad av. Det var en uppfostringsmetod där föräldrar använde skrämseltaktik för att få barnen att lyda. Medan barn i andra kulturer riskerade att hamna på jultomtens "stygga lista" och få kol i julstrumpan, hotades isländska barn med betydligt värre konsekvenser.

Grýla var inte en vacker syn, hon hade flera huvuden och ögon både bak och fram. Vidare bekläddes hennes haka av skägg och huvudet av gethorn, även hovar och svans hade hon. I modernare tid har hennes utseende dock förändrats och hon är inte lika skräckinjagande, exempelvis har hon numera endast ett huvud. Men fager är inget ord att beskriva trollpackan med.

En sko i fönstret

På Island har man inte den traditionella jultomten, eller Santa Claus, som i många andra länder. Man har heller inte en nordisk variant av jultomten, som i Sverige, utan islänningar har en helt egen tradition som är baserad på folktron.

Inte en, två eller ens tre – utan Island har hela tretton "tomtar", eller snarare beskrivs de som julpojkar, eller "jólasveinar". Dessa är troll och barn till Grýla och Leppalúði. Varje kväll från den 12 december och fram till julafton kliver en ny jólasveinn ner från bergen. Barnen lägger en sko på fönsterbrädan, och under natten fyller tomten den med en liten gåva – om barnet skött sig. Har de varit bråkiga får de istället en rutten potatis. Samtliga tretton tomtar har unika personligheter och är döpta efter sina respektive busstreck, enligt Arctic Portal.

Exempelvis inleds traditionen med att Stekkjastaur, som kan översättas till Fårfålla-Clod, kommer ner från berget den 12 december. Han är känd för att jäklas med fåren på gården. Några dagar senare, den 15 december anländer Þvörusleikir, vars namn översätts till Sked-slickaren – för att han gillar helt enkelt att stjäla träskedar för att slicka på i hopp om att smaka något sött.

Jólasveinar har ofta en gemensam nämnare och det är mat. De gillar helt enkelt att äta och det är ofta det de gör när de besöker ens hem om natten. Exempelvis kommer Skyrgámur natten till den 19 december och har fått sitt namn för sin förkärlek till skyr, som är en isländsk yoghurt. Natten efter kommer Bjúgnakrækir, som översätts till Korvstjälaren, som mer än gärna stjäl korvar som ligger på rökning.

Efter alla jólasveinar anlänt på julafton kommer de en efter en att vandra tillbaka till berget ända fram till trettondagen den 6 januari. Ofta brukar man fira detta genom att ha olika eld- och ljusfestivaler i delar av landet.

Den fruktade julkatten

Det var inte bara barnen som hade det kämpigt på Island kring jul. Grýla hade nämligen också en något storväxt katt, Jólakötturinn, som var lite väl förtjust i människor. Denna jättekatt slukade alla människor som inte hade fått några nya kläder att bära till julafton. Hotet om att bli uppäten av julkatten användes traditionellt som ett sätt att få bönder att slutföra arbetet med ullen innan jul, eftersom de som gjorde det blev belönade med nya kläder medan de som inte deltog kunde riskera att bli uppätna av katten.

Islänningarna trodde helt enkelt på att den bästa motivationen var det underliggande hotet om ond, bråd död. Om inte det fungerar, vad ska annars göra det?

I vissa berättelser beskrivs julkatten som ett olydigt väsen som bara kan hanteras av den minsta julsvennen, Stúfur, som rider på katten över landsbygden.

Lång tradition på Island

Berättelserna om Grýla, julkatten och jólasveinar har en lång tradition inom den isländska folktron. Bland annat nämns Grýla i den till Snorre Sturlassons Edda bifogade namntulorna från 1200-talet. Trollpackan förekommer också i två strofer i den del av verket Sturlungasagan som kallas Íslendinga saga, vilka kan dateras till åren 1221 respektive 1228.

Men de mest framträdande referenserna till både Grýla och hennes tretton barn, samt kopplingar till julen, dateras först till 1600-talet. Det äldsta bevarade verket som kopplar Grýla till julen är ett diktverk från cirka 1638–1644, kallat Grýlukvæði.

Berättelser om julkatten blev mest påtagligt under 1800-talet, men etablerades mer i folkmedvetandet genom poeten Jóhannes úr Kötlums dikt "Jólakötturinn" från 1932.

Folktron hänger kvar

Kort sagt har berättelserna om jólasveinar och Grýla har förändrats väldigt mycket sedan 1600-talet. Det som förr var mörka berättelser för att hålla barnen och befolkningen i schack har idag blivit älskvärda traditioner på Island, som firas med glädje och stolthet.

Ofta syns Grýla och hennes jólasveinar i form av statyer eller illustrationer, särskilt kring barnevenemang under julen. Diverse konst och andra framställningar av trollen används flitigt i julskyltningen, och det är inte ovanligt att teaterföreställningar och sagostunder hålls i landets bibliotek och museer med folktron i fokus.

Det är också tradition att skapa små dockor eller dekorationer hemma som föreställer trollfamiljen, ofta i samband med att barnen lär sig om deras berättelser.

Isländska barn lägger fortfarande traditionellt ut en sko på fönsterbrädan varje natt från och med den 12 december fram till julafton. Under natten placerar familjemedlemmar en liten gåva eller godis i skon. Till skillnad från jultomten skriver barnen vanligen ingen önskelista till jólasveinar – traditionen handlar snarare om att vara snäll för att sedan få symboliska gåvor.

På själva julafton får dock även isländska barn uppleva det traditionella julklappsöppnandet med familjen efter julmiddagen, där julklapparna vanligen ligger under julgranen – en tradition som förenar den unika isländska folktron med det moderna julfirandet.