Alla helgons dag – en högtid för att minnas

Det handlar inte om att spöka ut sig eller Halloween. Alla helgons dag är ursprungligen en dag för att hedra helgon, kända som okända. Men också för att tänka på och minnas våra nära och kära som inte finns bland oss längre.

publicerad 2 november 2013
Skogskyrkogården i Stockholm är oftast välbesökt i allhelgonatider.

Numer handlar Halloween – en modern del i alla helgons afton – om ”bus eller godis” och att klä ut sig till skelett, monster, vampyrer och zombies. Men utsmyckningen och det ytliga har långt ifrån varit det mest betydelsefulla när det kommer till alla helgons dag och högtidens historia.

Den svenska kyrkan har varit en vital del av den svenska historian. Det är genom den svenska kyrkan som alla helgons dag fortfarande existerar, då den kristna högtiden firas till minne av helgonförklarade personer.

Svenska Kyrkan som den ser ut idag är långt ifrån samma kyrka som för 300 år sedan. I den lutherska protestantiska svenska kyrkan har högtiden successivt vuxit i popularitet i Sverige främst under de senaste århundradet fast alla helgons dag har anor så tidigt som på 700-talet.

Så här beskriver Svenska Kyrkan hur man hedrar helgonens minne på alla helgons dag:

”I evangelisk-lutherska kyrkor vördar man inte helgon på samma sätt som de romersk-katolska och ortodoxa kristna traditionerna. Vi vördar inte helgonen och vi ber inte inför dem. Men de är förebilder som vi kan lära av i uppdraget att vara människa.”

Alla helgons dag firas alltid lördagen mellan 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en allmän helgdag. På 1800-talet blev det vanligt att man i Sverige smyckade ut sina nära och käras gravar med tända ljus i allhelgonatid.




Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.