Var Orbáns jordskredsseger en mörk dag för demokratin?

I sin senaste krönika konstaterar Lars Bern att George Soros och globalisternas plan för att stoppa Viktor Orbán har misslyckats kapitalt.

publicerad 24 april 2018
Viktor Orbán (t.v.) och George Soros (t.h.)

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


96 450 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Efter Viktor Orbáns jordskredsseger i det Ungerska valet härom veckan, där han och hans allierade samlade över 70% av rösterna, kunde vi läsa kommentarer i svenska MSM att detta var en mörk dag för demokratin. Det uttalandet är ytterst avslöjande för det politiska klimatet i vår tid och då kanske framför allt i Sverige.

För att förstå bakgrunden måste vi rekapitulera huvuddragen i dagens politiska utveckling. Under efterkrigstiden har intressena bakom de snabbt växande globala storföretagen och bankerna jobbat målmedvetet på att skapa bästa möjliga villkor och konkurrensförutsättningar för sina organisationer. Det är denna logiska strävan som varit motorn bakom den politiska rörelse vi kallar globalismen.

Målet har varit att skapa en gränslös värld där den rika elit som äger företag och banker, fritt skall kunna skatteplanera och flytta sitt kapital i form av pengar och produktionsmedel över hela världen. Man har även verkat för att riva nationsgränser så att alla människor skall kunna röra sig fritt och man har propagerat för att få fattiga folk att migrera till länder med högre välstånd och lönenivåer. På så sätt räknar man med att driva ner löner där och säkra obegränsad tillgång till billig arbetskraft. Det har även gällt att sätta krokben för fackföreningar att sjösätta regelverk och avtal (läs den svenska modellen) som försvårar företagens verksamhet. En viktig del i agendan har också varit ett propagera för att nationella regeringar skall släppa ifrån sig kontrollen över all ekonomisk verksamhet till privata intressen, för att på så sätt expandera den privatägda sektorn på bekostnad av den offentligägda.

Slutligen har man arbetat på att etablera överstatlig styrning och lagstiftning för att slippa underordna sig nationella särbestämmelser och lagar som försvårar för megaföretagen att skapa sin globala marknadsdominans. Instrumenten har varit att flytta makt till FN och EU samt att driva igenom en rad s.k. handelsavtal som stärker storföretagens ställning visavi nationella demokratiska beslut. Genom att uppmuntra en stigande skuldsättning hos länder och löntagare har man även skapat en ökad makt åt sina banker. Den grekiska tragedin är ett skolexempel.

Detta är dagens politiska scen. Under hela efterkrigstiden har globalisterna på detta sätt ostört kunnat skjuta fram sina positioner, bl.a. genom att man även tagit kontrollen över de tidigare granskande medierna som skulle ha kunnat ifrågasätta den politik man förordat. Dagens s.k. MSM behärskas i princip av ett halvdussin företag under globalisternas kontroll och dessa har stegvis förvandlat sina olika medier till propagandainstrument för sina intressen. Borta är de gamla oberoende granskande journalisterna, Joseph Goebbels skulle varit full av beundran om han levt.

Den starka ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden har sedan globalismen började slå igenom mellan sjuttio- och nittiotalet lett till att välståndstillväxten för allmänheten avstannat medan den förmögna elit som sitter på ägandet i banker och företag tillskansat sig större delen av tillväxtens frukter. Det påstås visserligen att det man kallar reallöner stigit, men då räknar man inte in skenande kostnader för boendet. Förra året hamnade 82% av världens ekonomiska tillväxt hos 1% av befolkningen, medan den fattigaste halvan blev helt lottlös. På detta sätt har en hyperförmögen elit kommit att sitta på enorma snabbt växande ekonomiska tillgångar, med vilka de nu försöker korrumpera och manipulera den demokratiska politiska makt som finns kvar. I Sverige har man lyckats etablera stöd för sin globalism hos hela politikeretablissemanget, inklusive socialdemokraterna som med denna politik gräver sin egen grav.

Allt såg väldigt bra ut för globalister fram till att man begick sitt generalmisstag, vilket var att släppa loss en okontrollerbar migrationsvåg av mest fattiga lycksökare från MENA-länder över de öppna gränserna i Europa. I USA gjorde man samma misstag när man lät människor i princip strömma fritt in från södra Amerika. Den här strömmen av migranter från helt främmande kulturer och med för västeuropéerna främmande patriarkala värderingar, väckte till liv försvarsmekanismer och nationella strömningar hos folken i Europa som nu växer okontrollerat.

Ingen har personifierat den hyperförmögna elitens strävan efter att skapa sin globala världsordning, mer än plutokraten George Soros. Han i sin tur är en skapelse av bl.a. gamla finansfamiljer som Rothschilds och Rockefellers som gett honom rollen som globalismens torped och banerförare. Denne Soros använder systematisk sin enorma miljardförmögenhet som han fått hjälp att skapa för att manipulera den demokratiska processen i såväl USA som Europa. Hans organisation Open Society har byggt upp ett nätverk av förment ideella organisationer och man har korrumperat andra med generösa bidrag. Allt går ut på att promota den globalistiska agendan. Symptomatiskt är att denna plutokrat utan något som helst demokratiskt mandat går som barn i huset hos EU i Bryssel och har långt större inflytande där än vår maktlöse statsminister.

Nu senast har Soros satsat mycket stora belopp för att korrumpera och manipulera valrörelsen i Ungern precis som han gjorde under presidentvalet i USA. Ingen ledande politiker har mer öppet tagit strid med denna globalisternas frontman än Ungerns Viktor Orbán. Svenska politiker har alltid krupit för Soros trots den enorma skada han åsamkade det svenska samhället med sina spekulationer mot kronan 1990.

För ungraren Soros var det ett mycket viktigt mål att sätta stopp för Orbán. Det ungerska folket gjorde sitt val som blev ett rungade nej till globalismens politik och ett massivt folkligt stöd för Orbán. Det var ett val mellan plutokrati och demokrati och vi har all anledning att glädjas åt en jordskredsseger för demokratin. Men det tycker de svenska propagandamedierna och globalistiska politikerna var en mörk dag för demokratin. Kan globalismens hyckleri visas tydligare?

Sverige är nog förlorat, här sätter propagandamedierna (SVT, SR, SvD, DN med flera) och den politiska eliten likhetstecken mellan demokrati och den hyperförmögna elitens globalism. Låt mig påminna om att demokrati inte betyder plutokrati utan folkstyre. Det är det senare vi sett utövat i Ungern, medan svenska politiker med sin Decemberöverenskommelse som nu tillämpats i snart fyra år satt folkstyret ur spel.

Man kan givetvis ogilla och i demokratisk ordning argumentera emot den Ungerska folkviljan, men att påstå att valet där var ett bakslag för demokratin är bedrägligt. Svaret på den rubricerade frågan är med andra ord – NEJ!

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!