Annons:

Pseudovetenskap bakom nedvärderingen av hydroxiklorokin

I början av den så kallade pandemin var hydroxiklorokin accepterat av många läkare världen över som läkemedel mot covid-19, men sedan började attackerna mot den väl beprövade medicinen. Trots att läkemedlet är väl testat och rekommenderat av många läkare fortsätter propagandan mot detta och andra antivirala läkemedel, konstaterar Lars Bern.

Uppdaterad januari 24, 2022, Publicerad augusti 25, 2021 – av Lars Bern
Foto: Glyn Nelson/CC BY-NC-SA 2.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 23 440,00 SEK 31% Mål: 75 000,00 SEK

Den sedan över ett halvsekel väl beprövade malariamedicinen hydroxiklorokinsulfat (förkortat HCQ med handelsnamnet Plaquenil) var allmänt accepterad som behandling för covid-19 av det medicinska samfundet i hela världen i början av april 2020. Två tredjedelar av den amerikanska läkarkåren uppgav i april att de skulle förskriva HCQ eller klorokin (CQ) för covid-19 till en familjemedlem. En internationell rundfrågning bland läkare betygsatte samtidigt HCQ som den mest effektiva behandlingen mot covid-19. Den 6 april berättade Vita husets medicinske rådgivare Peter Navarro för CNN att ”Praktiskt taget varje covid-19 patient i New York ges HCQ”. Detta kunde sannolikt förklara minskningen av covid-19-dödsfallen i delstaten New York efter den 15 april.

Skribenten Leo Goldstein på bloggen Watts Up With That? har gjort en viktig genomgång av de besynnerliga händelserna runt HCQ användningen mot covid-19 under 2020. Jag har tagit del av Goldsteins väsentligaste iakttagelser och själv grävt i litteraturen och skall här redogöra för dessa händelser.

Den 21 april ägde flera perfekt samordnade händelser rum som attackerade användning av HCQ mot covid-19. En panel från mäktiga National Institute of Health (NIH) utfärdade då rekommendationer med en klart negativ hållning till behandling med HCQ. Denna överraskande ståndpunkt intogs i strid med de rikliga bevisen för HCQ:s effektivitet och säkerhet och trots frånvaro av bevis för skadliga effekter. Panelen rekommenderade också starkt mot den ännu effektivare användningen av HCQ i kombination med azitromycin (AZ), som är ett antibiotikum.

Samma dag publicerades en artikel på pre-printservern medRxiv, som insinuerade att HCQ inte bara var ineffektivt utan även skadligt. Denna ännu ej peer-review-granskade artikel var skriven av okvalificerade författare med uppenbara intressekonflikter. Den fick trots det massiv mediebevakning i MSM, som om det varit ett nytt botemedel mot cancer. Artikeln har senare visat sig vara någonstans mellan skräpvetenskap och rent bedrägeri.

Annons:

Trots detta utomordentligt svaga underlag krokar hela det västliga skolmedicinska etablissemanget på. Den 24 april slog mäktiga FDA sitt eget slag och utfärdade en sträng varning mot användning av HCQ vid covid-19-behandling. Den 22 maj publicerar den berömda tidskriften Lancet ytterligare en i MSM-uppmärksammad artikel skriven av författare med starka band till industrin. De påstod sig visa att användningen av HCQ mot covid-19 skulle öka dödligheten. Redan den 5 juni drar Lancet tillbaka publiceringen och ber om ursäkt efter att de som peer-review-granskade artikeln avsagt sig uppdraget. Artikelförfattarna vägrade nämligen lämna ut sina data till granskarna. Detta får ingen uppmärksamhet i propagandamedierna MSM, utan intrycket att HCQ ökar dödligheten får hänga kvar.

Den 29 maj ansluter europeiska läkemedelsmyndigheten EMA och svenska Läkemedelsverket och uppmanar sjukvården att vara uppmärksamma på påstådda biverkningar hos patienter som behandlas med CQ eller HCQ. Dessa läkemedel ökar risken för flera allvarliga biverkningar påstår man, sannolikt baserat bland annat på den falska artikeln i Lancet. Svenska Läkemedelsverket utfärdar till och med ett regelvidrigt förbud för andra än reumatologer att skriva ut preparatet varvid nästan all användning till svenska patienter stryps. Något som sannolikt har kostat flera tusen svenskar livet och även bidragit till massor av fall med svåra långtidsbesvär av sjukdomen. Det svenska förbudet att förskriva HCQ hävs i tysthet i oktober 2020. Det får dock fortfarande inte förskrivas mot indikationen covid-19!

Även om varningarna inte var bindande för amerikanska läkare gav de en avhållande effekt. Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört. HCQ skall sättas in tidigt efter symptom för att fungera. Detta gjorde det möjligt för belackare att ifrågasätta HCQ:s effekt ännu mer aggressivt.

Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört

Den 27 juli samlades en stor grupp amerikanska läkare i Washington och höll en presskonferens där de redovisade hur de botat tusentals covid-19 patienter med HCQ. En inspelning som lades ut på Youtube fick på några timmar flera miljoner tittare, varefter Youtubes censur slog till och tog ner inspelningen. Jag har själv blivit censurerad av Youtube när jag på Swebbtv redogjort för vetenskapen på detta område.

NIH utfärdade behandlingsriktlinjer som sedan använts för att föra anti-HCQ propaganda. Det relevanta avsnittet i (covid-19 Treatment Guidelines Panel, 2020) rörande behandlingsrekommendationer för potentiella antivirala läkemedel (mer exakt, underlåtenhet att ge rekommendationer) byggde på starka så kallade expertutlåtanden snarare än bevis. Med erfarenhet av vilken typ av experter som dessa myndigheter alltid anlitar, kan man sluta sig till att dessa hade starka band till industriintressen.

Experterna menade att det inte fanns tillräckligt med kliniska data för att rekommendera antingen för eller emot att använda CQ eller HCQ för behandling av covid-19, trots massor av vittnesmål från kliniker över hela världen. Lägg märke till att CQ och HCQ behandlas tillsammans, även om dessa är två olika läkemedel, och HCQ är klart överlägsen CQ både i effektivitet och säkerhet. Man menar även att när CQ eller HCQ används, bör kliniker övervaka patienten för negativa effekter, särskilt förlängt QTc-intervall (hjärtpåverkan). Detta innebar att HCQ skulle användas endast vid sjukhusinläggningar. Det är en begränsning som innebär att HCQ behandlingen kommer att försenas tills en patient är så sjuk att hon/han söker sjukhusvård och då är det ofta för sent att sätta in HCQ.

Speciellt gav panelen rekommendationer mot användning av den mest effektiva och allmänt använda HCQ-behandlingen för covid-19, nämligen i kombination med AZ. Man kritiserade vissa studier av patienternas behandling med HCQ plus AZ för frånvaron av en kontrollgrupp. Det fanns faktiskt en mycket stor sådan kontrollgrupp, den som fyllde sjuk- och bårhus. Det finns bara två studier, citerade av panelen mot HCQ+AZ, (Molina, 2020)  och (Chorin, 2020). Båda har misstolkats av panelen. Ett skolexempel på publikationbias.

Allt tyder på att HCQ plus AZ är en beprövad och effektiv behandling mot covid-19 i dess inledningsfas. Man måste inse att det finns en skillnad mellan beprövad behandling och godkänd behandling. HCQ+AZ är inte godkänt men bevisat, eftersom många patienter har behandlats framgångsrikt med denna kombination och har återhämtat sig bra. HCQ och AZ är några av de mest föreskrivna läkemedlen som har ordinerats i årtionden. HCQ är lika säker som ett receptbelagt läkemedel kan vara. AZ är ett antibiotikum, och det är så säkert som ett antibiotikum kan vara.

Eftersom dessa läkemedel har ordinerats så brett och så länge, har deras negativa effekter studerats och negativa händelser i samband med dem rapporterats. Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet och även offentliga personer.

Ett annat antiviralt läkemedel är Remdisivir. Det har utvecklats helt nyligen och har knappt använts. Det finns lite information om dess negativa effekter. De korrupta propagandamedierna presenterar denna brist på bevis för negativa effekter som bevis på frånvaron av negativa effekter. Den stora skillnaden mellan Remdisivir och HCQ är att den förra är ny och patenterad och kostar över 20 000 kronor per behandling medan HCQ som saknar patentskydd kostar några tior. Remdisivir har dessutom senare visat sig i stort sett verkningslöst.

Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet

Den främsta invändningen mot HCQ / HCQ plus AZ är möjligt så kallat QTc förlängning av hjärtrytmen. De flesta yrkesverksamma hänvisar till CredibleMeds.org som sätter både HCQ och AZ i kategorin känd risk för så kallat TdP. HCQ kan vara listad i den kategorin av misstag. En genomgång av litteraturen avslöjar endast få anekdotiska fall. Några av dem är förgiftning av stora överdoser av HCQ. Sedan finns det patienter som stått på HCQ i flera år och plötsligt blivit sjuka och återhämtat sig när HCQ dragits tillbaka. Samtidigt finns det miljontals människor som kontinuerligt tar HCQ med endast ett fåtal fall av hjärthändelser som rapporterats, vilket kan förklara de få dödsfallen i covid-19 i Afrika. Även om HCQ var orsaken till dessa sällsynta fall är de fortfarande statistiskt obetydliga. Andra antivirala medel är kända för att orsaka QTc förlängning också, men de dras inte in för det. När det gäller HCQ verkar det som om man medvetet låtit en försiktighetsprincip trumfa över statistiska fakta och sunt förnuft.

Den mest tillförlitliga källan till information om arytmirisker är American College of Cardiology. I tidskriften Cardiology skriver man att: "CQ och dess mer samtida derivat HCQ, har funnits i klinisk användning i mer än ett halvt sekel som en effektiv terapi för behandling av malaria, lupus och reumatisk artrit. … flera hundra miljoner doser av CQ har använts över hela världen vilket gör den till en av de mest använda medicinerna i historien, utan rapporter om arytmisk död under WHO:s övervakning. HCQ är mildare än CQ."

AZ som är en ofta använd makrolid antibiotika, är även i kategorin känd risk, precis som många andra antibiotika som inte kräver övervakning av QTc under användning. AZ saknar starka farmakodynamiska bevis på arytmi associerad med QTc förlängning. Epidemiologiska studier har uppskattat ett överskott av 47 kardiovaskulära dödsfall som antas vara typ arytmiska per 1 miljon avslutade kurer.

Med andra ord, efter över 50 års effektiv användning av både HCQ och AZ har de visat sin säkerhet och effekt. Det finns ingen anledning till rädsla, utom själva rädslan. Men vissa människor kan vara sårbara, så artikeln förklarar hur man beräknar en enskild riskpoäng för QTc-förlängare. Individer med högre riskpoäng kan behöva QTc-övervakning. Också, författarna föreslår att undvika andra QTc förlängande mediciner under tiden för HCQ + AZ behandling.

De kardiologer som skrev denna artikel avfärdade inte oron. De förklarade vetenskapen om det och föreslår lämpliga mildrande åtgärder. Annan litteratur tyder också på låg risk för HCQ och AZ. En artikel med Prutkin som förstanamn skriver att begränsade data om HCQ tyder på att medicinen har en låg risk att orsaka TdP, baserat på erfarenheter från dess vanligaste användningsområden. Tidsfönstret för användning av dessa läkemedel har kort varaktighet, vilket är en annan anledning till att risken för TdP kan vara lägre. HCQ och AZ har andra kända kontraindikationer, men de är utanför tillämpningsområdet här.

Många studier visar däremot att själva sjukdomen covid-19 orsakar hjärtarytmier. Hjärtstillestånd, inte direkt orsakat av andningsskador, är en av de ledande utlösande orsakerna till covid-19 dödsfall. En översyn av Bansal fann att:

Covid-19 främst är en respiratorisk sjukdom men hjärt-och kärlengagemang kan ske genom flera mekanismer.

Akut hjärtskada är den mest rapporterade kardiovaskulära avvikelse i covid-19, med genomsnittlig incidens 8-12 procent.

Både taky- och bradyarytmier är kända för att förekomma i covid-19. En studie som beskriver klinisk profil och resultat i 138 kinesiska patienter med covid-19 rapporterade 16,7% incidens av arytmi. Incidensen var mycket högre (44,4 procent) bland dem som krävde IVA behandling.

Bansal konstaterar också att SARS-CoV-2 virus kan orsaka hjärtskada direkt eller indirekt. Möjligheten till inverkan från behandling nämns som en mindre sannolikhet.

Wang, et al. finner att 44 procent av patienterna som överförts till IVA utvecklat arytmi. Ingen av dem fick HCQ eller CQ. De flesta av patienterna fick en icke-närstående antiviral och ett antibiotikum. Endast i 18 procent av patienternas antibiotika var AZ. Åtminstone några av patienterna utvecklat en arytmi före behandlingen.

M. Hawryluk, skriver att läkarna har funnit att infektionen kan efterlikna en hjärtattack. De har tagit patienter till hjärtkateteriserings labbet för att rensa en misstänkt blockering, bara för att finna att patienten egentligen inte upplever en hjärtattack men hade covid-19.

En välgrundad hypotes är att CVOID-19 patienter upplever QTc förlängning och arytmi på grund av sjukdomen, snarare än på grund av att HCQ + AZ behandling. AZ kan öka oddsen för QTc förlängning i covid-19 patienter, som annars skulle dö av hjärtstillestånd eller andra organkollapser.

Media och professionella publikationer har rapporterat en kraftig ökning av dödligheten från hjärtstillestånd i hemmet. Några av dessa fall är kända för att vara covid-19, men de flesta av dem är inte testade. Kan många av dem ha inträffat på grund av hjärtskador orsakade av covid-19? Kan hjärtpåverkan av covid-19 förvärras av starka QTc-förlängare som många tar regelbundet? Det finns otaliga variabler som förvirrar denna statistik. Det finns en särskilt kraftig ökning av hjärtstillestånd i hemmet i New York, som vanligtvis förklaras av människors ovilja att ringa en ambulans eller ER.

Adriano Nunes Kochi et.al. ger i en artikel en djupgående förklaring av de hjärteffekter som luftvägsinfektioner och interaktion med QTc-förlängningsläkemedel kan ge.

Borta är alla positiva hjärteffekter som HCQ ger. De rapporterades allmänt innan HCQ hade oturen att nämnas av president Trump. Till exempel att ta HCQ för RA eller Lupus kan minska risken för hjärthändelser med 17 procent. En artikel menar att om du tar antimalaria drogen HCQ som en del av din behandling för lupus eller reumatisk artrit (RA), kan hjärtat skyddas som en extra bonus. Den artikeln är baserad på en annan artikel av Jorge, 2019. Dessa resultat kan vara tillämpliga endast vid långsiktig medicinering med HCQ, inte en 5-dagars kur för covid-19, men detsamma kan sägas om de påstådda negativa hjärteffekterna.

Den studie finansierad av NHI som satte igång kampanjen mot HCQ var skriven av Magagnoli et al. Den gör en retrospektiv statistisk jämförelse av resultatet för covid-19 sjuka amerikaner intagna på ett veteransjukhus. De fick HCQ eller HCQ + AZ behandling före 11 april. I sammanfattningen hävdar man att en större andel av HCQ behandlade patienter dog jämfört med obehandlade patienter. Detta ignorerar det faktum att HCQ eller HCQ + AZ behandling gavs endast i de svåraste fallen. Detta trots att HCQ skall sättas in i sjukdomens inledningsskede för att ha effekt. När de sjuka gått in i det svåra andra fasen är det för sent att sätta in HCQ. I artikeln erkänner man även att det ursprungliga tillståndet för HCQ och HCQ + AZ grupperna var mycket sämre än för den obehandlade gruppen, men i slutsatserna ignorerar man att nämna det.

Studieupplägget verkar vara medvetet arrangerat för att ge ett negativt utfall. Den första utgåvan av ”studien” publicerades den 21 april. Den fick förkrossande kritik i kommentarerna och ersattes därför med en annan den 23 april för att dölja dessa kommentarer. En av studiens författare hade fått annan forskning finansierad av Gilead som säljer det med HCQ konkurrerande antivirala Remdesivir. En behandling med HCQ kostar några tior medan en Remdesivirbehandling kostar över 20 000 kronor. HCQ är långt mer verksamt än Remdesisvir mot covid-19.

Trots alla frågetecken, massiv kritik och partiska författare fick den här studien massiv uppbackning av de etablerade propagandamedierna MSM. Det är samma finanskretsar som kontrollerar MSM som har stora intressen i Big Pharma och vaccinindustrin, så allt verkar iscensatt av dem för att bara sälja vacciner och det svindyra men i stort verkningslösa Remdesivir. Det gällde att till varje pris stoppa en behandling som kunde få dödligheten i epidemin att minska och pandemin att upphöra.

En annan studie som använts i propagandan mot HCQ är skriven av Tang m.fl. . Studien som inte verkar peer-review-granskad rapporterar resultaten från en klinisk prövning i Kina, där HCQ gavs till patienter 16 till 17 dagar efter sjukdomsprövning. Detta är för sent för en antiviral att fungera. Medicinen bör sättas in senast inom 5 dagar från insjuknandet. Således, denna studie beskriver felaktig användning av HCQ, snarare än effekt och säkerhet för läkemedlet. Från kommentarerna kan man läsa:

Med en genomsnittlig fördröjning på 16 dagar från symptomdebut till inskrivning och behandling i denna studie, är dessa patienter klart förbi den virala fasen av sjukdomen, där en antiviral behandling skulle ha mest värde, och är på god väg mot problemen med lunginflammation och cytokinstorm, vilket i slutändan är det som leder till döden.

Samma mönster igen, trots uppenbara fel i behandlingen fick studien stor uppmärksamhet i propagandamedierna inklusive New York Times och LA Times. Helt uppenbart att det rör sig om medvetet felaktiga behandlingar för att kunna motivera ett stopp för användning av HCQ.

Vad man måste förstå är att behandling mot covid-19 måste starta omedelbart vid klinisk misstanke om infektion och utan att ens invänta bekräftande tester. Det är en mycket smalt tidsfönster där det finns möjlighet att eliminera viruset med HCQ-behandling innan pulmonella komplikationer i form av små tromboser sätter in. För lång väntan på att behandla är kärnan i problemet. Jag har ett covid-19 fall i min närhet som feldiagnostiserades och därför inte fick rätt behandling, vilket lett till svåra och långvariga komplikationer.

Det finns idag rader med studier som visar på den påtagliga antivirala effekten mot SARS-CoV-2 vid insats av HCQ och HCQ+AZ vid rätt tidpunkt. En fransk studie visar i diagram hur påtaglig effekten är, speciellt för kombinationen HCQ+AZ. Dessa läkemedel har en omfattande negativ effekt på SARS-CoV-2 viruset. Det kan ta år av vetenskapliga experiment för att förstå hur och exakt vad de påverkar. Det faktum att en positiv effekt har fastställts innebär att medicinerna bör användas och sättas in tidigt i vården.

Den 27 mars upprättade WHO, vars största finansiär är vaccinentreprenören Bill Gates, en spärr för behandling av covid-19 med HCQ. WHO uppgav att HCQ inte bara var otillräckligt testad (vilket var sant vid den tidpunkten), men att man ansåg att det för covid-19 krävdes mycket högre doser än de som används mot malaria. Samtidigt konstaterar man att intag av höga doser kan vara förknippat med negativa eller allvarligt negativa bieffekter. Det här är farlig desinformation. HCQ-dosering för covid-19 skall vara samma eller lägre än för malaria.

Oligarkins internetplattformsföretag Google och Facebook har ställt upp bakom Bill Gates och WHO i allt som rör covid-19. Tillsammans med Twitter, censureras den information som visar HCQs gynnsamma effekt. Denna typ av censur som fullständigt exploderat under coronaepidemin och det amerikanska valet 2020 är en ytterst illavarslande utveckling för den förment fria världen och våra möjligheter att hålla oss informerade.

Sammanfattning av läget för HCQ-behandling

  • HCQ speciellt i kombination med AZ är effektivt vid behandling av covid-19, om den påbörjas tidigt.
  • Studier, som citeras mot HCQ, har misstolkats, är ogiltiga eller värre.
  • HCQ och AZ är några av de mest testade och säkraste receptbelagda läkemedlen.
  • Svår covid-19 orsakar ofta effekter på hjärtat, inklusive arytmi. QTc förlängande mediciner kan förstärka denna tendens. Miljontals människor tar regelbundet mediciner med stark QTc förlängning effekt, och varken FDA eller CDC bry sig om att varna för dem. HCQ + AZ i kombination, har förmodligen en mild QTc förlängning effekt.
  • Effektivitet av HCQ-baserad behandling för covid-19 hämmas av försiktighetsåtgärder och fördröjd insättning av behandlingen.
  • Trots alla försök av vissa myndigheter att förhindra covid-19 behandling med HCQ och HCQ + AZ, är numer båda komponenterna godkända av FDA, och läkare i USA kan ordinera dem för covid-19.
  • HCQ / HCQ+AZ skall ordineras av en läkare. De är inte receptfria och bör inte användas för självmedicinering mot covid-19.
  • HCQ + AZ är den vanligaste behandlingen. HCQ fungerar på egen hand men är mycket effektivare ihop med Zink och AZ som är ett antibiotikum och en källa till Zink.[874]
  • De kliniska bevisen för HCQ:s effektivitet mot covid-19 är förkrossande.

 

Den dystra slutsats man måste dra av WHO:s och vårt skolmedicinska etablissemangs hantering av coronaepidemin och behandlingen av de sjuka, är att dessa institutioner som är satta att ansvara för hälsa och vård är totalt korrumperade av de enorma ekonomiska intressena bakom läkemedelsindustrin och den mäktiga globala oligarkin. Prioritering av människors liv och hälsa kommer efter prioriteringen av industrins profit och globalisternas pågående försök att kuppa åt sig makten över den fria världen som beskrivits av forskaren Jacob Nordangård. Den här korruptionen har under den så kallade pandemin kostat hundratusentals liv och orsakat allvarliga och långvariga kvarvarande hälsoproblem hos miljontals människor. Detta är ett flagrant brott mot mänskligheten.

Det är multimiljardären Bill Gates och hans krets som håller i taktpinnen. Vi kan inte lita på det skolmedicinska etablissemanget, utan jag tvingas åter konstatera att vi själva måste ta ansvar för våra kroppar och vår hälsa.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

EU:s agerande under covidkrisen – Del 3

Coronapolitikens skadeverkningar

Vaccinupphandlingar, covidbevis och kontroll av nätplattformar gav EU en central roll under pandemin, med följder för självbestämmande och yttrandefrihet, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 22, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: EU-kommissionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Beträffande hälsopolitik har de nationella regeringarna i många avseenden bibehållit sin rätt att agera självständigt. Detta blev särskilt aktuellt under covid-krisen, som drabbade så gott som alla medlemsstater i EU, men där organisationen ändå hade eller gavs viktiga funktioner. Det medförde, att EU spelade en roll även beträffande andra områden, där man inte hade något formellt uppdrag.


Detta är del 3 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Ett område, där man hade en klar ledarfunktion gällde koordination av godkännanden av vacciner och deras utnyttjande. Funktionen uppfylldes av EU-myndigheten EMA. Den gällde tillåtelser avseende val av mediciner och ordinationerna gällande dessa, säkerhetsföreskrifter mm. Regeringarna följde i stort dess beslut.

Vad som senare hänt är, att särskilt vissa läkemedelsföretag kritiserats för sin produkt och dess konsekvenser för hälsan. Civilpersoner ifrågasätter godkännandet av produkterna. Det är idag oklart vilka juridiska följder – om några - detta medför för företagen. Dessa synes inledningsvis ha sökt godkännanden av staten, som skyddar dem från konsekvenser av att marknadsföra preparat, som kanske inte utprovats på konventionellt sätt och därför innebär viss risk.

EU fick inledningsvis under pandemin ett uppdrag av många EU-länder att genomföra köp av vacciner och koordinera fördelningen av dessa, vilka beslut realiserades. Vissa länder genomförde självständiga uppköp och fick leveranser före de gemensamt beslutade beroende på faktorer som offentliga organisationers senfärdighet, bristande vana mm. EU-kommissionens ordförande har blivit kritiserad beträffande vissa inköp men vann en förtroendeomröstning i Europaparlamentet gällande sina åtgärder.

Nerstängningar och ingrepp i vardagen

Åtgärder som direkt grep in i människors vardag gällde nerstängningar av flera slag, utegångsförbud, regler om att hålla avstånd, krav på mask och så vidare. Bland åtgärderna, som innebar ingrepp på människors personliga integritet, fanns kravet på medborgare att undergå ett visst antal vaccinationer. Dessa åtgärder gällande befolkningen hade lyckligtvis förbehållits de enskilda nationerna, och beslutades inte av något EU organ. Sverige var en de mera lyckliga länderna i detta avseende, då den aktuella myndigheten snabbt skaffat sig en något realistisk syn på sjukdomens art och därför undvek vissa tvingande åtgärder andra nationers befolkningar fick stå ut med.

Det hade rätt snabbt blivit uppenbart, att den främsta riskgruppen var de gamla, medan unga hade en avsevärt mycket lägre risk att drabbas hårt. Så småningom var det klart, att - bortsett från riskgrupp 1 - det var fråga om en sjukdom, som var något eller mera allvarlig än en svår säsongsinfluensa, men vars dödlighet blivit kraftigt överdriven. Trots den lägre risken för unga tvingades skolor i många länder inkl Sverige att hållas stängda under långa perioder. Med tanke på bland annat det stora sociala behovet hos många unga människor liksom behov hos dem gällande fysisk närvaro vid lärande var detta sannolikt ett felaktigt beslut. Nerstängningar av samhällssektorer och ingrepp, som hårt drabbade små och mindre företag, kan numera betraktas som diskutabla. De mest omfattande av åtgärderna mot covid kan alltså ifrågasättas. Medicinska experter, som protesterade, drabbades ibland av svåra personliga konsekvenser på sätt, som förde tanken till auktoritära samhällen.

Framtagandet av EU Digital covid Certificate påskyndade troligen tillåtna resor av civilpersoner inom Europa jämfört med om ingen sådan koordination av dokument skett. Samtidigt gav det EU en roll gällande gränskontroller, villkoren för EU-medborgare att resa samt digitala identitetssystem. De stora ekonomiska stödprogram, som igångsattes via EU, medförde ett centralt inflytande och kontroll av medlemsstaternas åtgärder avseende stöd. Det innebar en förstärkning av den centrala maktens roll.

Samarbetet mellan Europas stater förstärkte tendensen att bortse från interna protester, eftersom beslut, som egentligen var landets ansvar, först diskuterades i olika fora i EU, vilka då blev en viktig grund för de inhemska kommande policybesluten. Naturligtvis medförde detta ökade likheter i olika länders program att bemöta epidemin/pandemin. Säkerligen förstärkte detta tendensen att slå undan inhemsk kritik och protester mot olika inslag av covid-politiken. Inhemska politiska diskussioner präglades från regeringarnas utgångspunkt med stor sannolikhet just av den consensus framkommen i EU:s diskussioner i olika instanser. Inhemska demokratiska krafter, som frambar kritik, behandlades och beaktades därför inte på samma sätt som om EU inte funnits.

En obehaglig upplevelse var att en liten del av befolkningen i Sverige visade aggressivitet mot dem, som protesterade mot olika åtgärder, och ville inte tillåta den handlingsfrihet och yttrandefrihet, som medborgare ska ha. Mycket oroande auktoritära tendenser visade sig vara naturliga hos många på grund av hotet mot deras hälsa. Och svenska politiker visade bara passivitet gällande sådana uttryck och inget civilkurage.

EU:s censurverksamhet under covid-epidemin

EU bedriver en övervakande granskning av de sociala plattformarnas egen granskning av innehåll där, som publiceras av allmänheten. Som en undersökning av den amerikanska kongressen visat, genomför de dock allmänt en censur, som går utöver vad plattformarna önskar och utför (1). Detta har också gällt debatten om staters covid politik, där EU hindrat kritiska åsikter om policies att publiceras eller nås av allmänheten.

Det är naturligt, att många olika åsikter om covid-politiken i Europa framfördes under perioden, eftersom stater krävde och genomförde mycket drastiska åtgärder gällande medborgarnas liv. En hård debatt om detta är naturlig, och kunde självfallet ibland gå för långt. Plattformarna stoppade dock lögner och galna teorier, som kunde anses vara antingen ”misinformation” eller ”disinformation ”. Plattformarnas granskning av innehåll gäller båda typerna liksom EU:s översyn. Misinformation gäller felaktig eller vilseledande information spridd utan avsikt att lura. Disinformation är allvarligare. Sådan defineras av EU som: “Disinformation...refers to false or misleading information (min kurs.) that is deliberately spread to deceive and manipulate public opinion, particularly in the context of online communication” (2).

Problemet är, att EU, sannolikt beroende på att det utgör en politisk organisation djupt involverad i många faser av medlemsstaternas covid-politik, var mycket känslig för kritik av den genomförda politiken. Man syns ha utfört en övervakande, detaljerad och sträng censur, som uppenbarligen gick utöver vad plattformarna önskade utföra. Men genom EU:s möjligheter att kräva åtlydnad, kom dock plattformarna att följa det centrala censurorganets anvisningar.

Vad, som i detta fall behövdes, var ju att på grund av bristande kunskap om covid´s reella ursprung och effekter, det fanns övervägande skäl för myndigheterna att tillåta en bred diskussion om epidemins/pandemins alla aspekter. Ingen visste ju egentligen med någon säkerhet sanningen, och en medborgares rätt att framföra sin åsikt är grundläggande. Detta respekterades ofta dock inte. Ett exempel: den nu av amerikanska myndigheter accepterade sanningen, att viruset spreds från ett kinesiskt laboratorium finansierat av USA (3), censurerades som – åtminstone – misinformation. Man tystade medicinska experter med avvikande sakmässigt grundade annorlunda åsikter om de dramatiska åtgärderna gällande masktvång och avstånd i köer mm. Framförd kritik av de ekonomiskt förödande nerstängningarna av samhällen och skolor mildrades av censuren.

Elektronisk censur förfogar ju över ett flertal medel. Kritiska åsikter om vaccinernas inverkan från fackmän, eller människors rättighet att avstå från vaccination, behövde ju inte direkt tas bort. Istället kan man begränsa räckvidden på internet – och därmed i huvudsak minska effektiviteten i informationen - eller man kunde sätta en etikett på innehållet. Om det gällde information från aktiva skribenter, som fick ekonomisk ersättning från plattformen, kanske den rätten togs bort för visst innehåll.

Det syns helt klart, att EU:s censurenhets tolkning av misinformation mm ibland stred mot lagstiftningarna om yttrandefrihet i länder, som censuren gällde. Både när det gällde medicinsk expertis, på minst samma kunskapsnivå som regeringarnas experter, eller en allmänhet, som bara utnyttjade sin rätt att kritisera statlig politik, gick EU för långt i tystandet av oppositionella stämmor. En rad åsikter, som skyddats av EU och medlemsstaternas regeringar, har också visat sig vara fel eller överdrivna. Påstådda konspirationsteorier visar sig ju numera ofta vara just korrekt information. Men EU hade inte omdömet att i sin censurverksamhet beakta osäkerheten i kunskapsläget och allmänt människors rätt att framföra sina synpunkter.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. EUs förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 1 – Nya Dagbladet

2. EU:s förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 2 – Nya Dagbladet

3. CIA whistleblower outlines COVID-19 coverup – The Conservative Treehouse

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Färre orkaner på Atlanten

Klimatöverdrifterna

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna, skriver Tege Tornvall.

Uppdaterad september 21, 2026, Publicerad september 20, 2026 – av Tege Tornvall
Satellitbild över östra USA och Atlanten med en tropisk cyklon öster om Bahamas.
Satellitbild över tropisk cyklon i Atlanten öster om Florida och Bahamas. Foto: NASA/NOAA
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna.

Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeters vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare.

Men orkaner bildas också över andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten.

Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) respektive 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls.

Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp samlade, stora åskmoln som kan orsaka orkaner.

Atmosfären rör sig då för mycket för att ge samlade åskmoln tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills.

På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraft atmosfären kan ge vindar. Orkaner söder eller norr om tropiska områden drivs av temperaturskillnader.

 

Tege Tornvall

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så bidrog EU till Europas nedrustning – Del 2

Efter kalla krigets slut växte föreställningen att militär styrka blivit föråldrad. EU:s ideologi och budgetregler förstärkte den synen och bidrog till Europas nedrustning, menar Dan Ahlmark.

Uppdaterad september 15, 2026, Publicerad september 15, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Låt oss börja med historien om hur EU bidrog till besluten i de europeiska nationerna under slutet av 1900- och inledningen av 2000-talet att nedrusta till en oacceptabel och farlig nivå. Murens fall 1989 ledde till en era, när europeiska länder gled in i en period, där politiska ledningar utan kunskap om historien eller tillräcklig förståelse för utrikespolitiska realiteter agerade katastrofalt gällande sina länders försvar.


Detta är del 2 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Vilka var då de viktigaste orsakerna? Uppfattningen sedan det kalla kriget, att USA omedelbart skulle ingripa vid ett ryskt hot eller anfall var en viktig del. Amerikanska stridskrafter fanns fortfarande kvar i Europa, och NATO hade visat sig vara en avskräckande organisation. Detta gav en form av försäkran om trygghet. Detta kompletterades av en annan transnationell organisation, som alltmer började spela en roll i Europa – Europeiska unionen. Argumenten för dess bildande byggde bland annat på dess fredsbevarande effekt det vill säga att gårdagens auktoritära krafter i Europa: främst Tyskland men också Italien och Spanien, skulle fångas in band av samarbeten och beroenden, som skulle hålla Europa demokratiskt och fredligt i framtiden. EU byggde på föreställningar om fred beroende på allt starkare band mellan nationer byggda på kooperation gällande både ekonomin och en rad andra områden. Men detta var sant bara gällande Västeuropa och de av Sovjetunionen tidigare ockuperade östeuropeiska staterna.

Nationellt försvar hade inte hög prioritet i de politiska föreställningar, som styrde tänkandet efter Sovjetunionens sammanbrott. Fred sågs nu av många skäl som en hartnär självklar företeelse och stördes inte av smärre konflikter nära Europa såsom till exempel det andra Tjetjenien kriget. Det var en politisk miljö, som tillät, att politiker kunde bada i illusioner. Man förkastade realism och skepticism till förmån för tron på en ny värld, där nationerna ser på nationella intressen och makt på ett helt nytt sätt. Att starkare handelsrelationer, diplomati och djupt förtroendefullt samarbete på många områden kunde lösa problemen vid alla motsättningar!

EU:s hela inriktning och miljö stärkte tankarna på, att militär aggression numera var en primitiv anomali, en absurd och orimlig händelse. Jämfört med förhandlingar och uppbyggt förtroende mellan nationer syntes vikten av militär styrka som ett gammalmodigt synsätt. EU medverkade därvid till att försänka Europas nationer i en försvarsmässig dvala, omedvetna om att verkligheten ofta bryter sönder politiska föreställningar. Tanken att det var viktigt att upprätthålla ett någorlunda starkt försvar försvarades därför inte längre kraftigt av tongivande partier inom EU. Däremot ville man använda militära resurser för humanitära insatser och ställa upp för FN-uppdrag.

Samtidigt medförde medlemskapet i EU nya krav på ländernas statsfinanser: underskott kunde inte tolereras, och skuldsättningens storlek fick inte bryta mot normer. Inga utgifter var då lättare för politikerna att skära ned än försvaret, eftersom det inte direkt märktes av väljarna. Genom EU:s allmänna ideologi och de nya kraven på de europeiska staternas finanser skapade den överstatliga organisationen ett politiskt synsätt och motiv, som medverkade kraftigt till den nedrustning, som skedde i Europa. Fortfarande var detta naturligtvis ländernas beslut, men de skedde inom ramen för en EU-miljö, som kraftfullt påverkade de ansvariga politikerna.

Verkligheten bröt illusionerna

Och verkligheten överensstämde sedan inte med illusionerna. Om vi bortser från de tjetjenska krigen var Rysslands krig mot Georgien 2008 det första större kriget mellan två europeiska stater efter murens fall. Därefter kom den verkliga chocken: övertagandet av Krim 2014. Attacken visade nu rysk snabbhet och effektivitet, och en rad effektiva åtgärder utöver de rent militära. Detta innebar också direkt krigshandlingar i Europa, som på klassiskt sätt ändrade ägandet av territorier, vilket helt avviker från reglerna i EU:s tro på en ” rule-based international order”. Demokratierna i Väst agerade dock inte på detta ytterst allvarliga brott mot tidigare avtal. Troligen berodde detta på Krims historia och regionens starka tidigare anknytning till Ryssland.

Angreppen väckte dock en oro i Väst- och Östeuropa och började ändra politikernas attityder till sina försvarsmakter. Och redan året därpå kom en ytterligare påminnelse om Europas relativa militära svaghet. Den sedan 2008 kraftigt reformerade ryska armen genomförde en snabb insats i Syrien och uppvisade en förmåga att snabbt etablera militära styrkor utomlands, vilka sedan klart påverkade den politiska händelseutvecklingen där. Tillsammans med Krim övertygade man skeptikerna om en klart ökad kapacitet att genomföra snabba och effektiva operationer, vilka förvånade Europa. Man kunde intervenera internationellt och därvid etablera kraftfulla försvarssystem inkl modernt luftvärn och missilsystem med god räckvidd.

Internationella föreställningar som påverkade våra politiker under 2000-talet

År 2017 lade ett antal kulturpersoner fram en Parisdeklaration (1), som underkände det samhälle som skapats i Europa. Europeiska unionen, som bildats 1993 med en fullständig fri inre marknad, hade efter att i annan form ha utvecklats under ett par decennier nu fått en klar struktur och med allt större makt. EU:s ideologi klarnade allt eftersom, och massinvandringen under Syrienkriget gav denna fullt spelrum och avslöjade dess centrala substans. Förutom EU:s ursprungliga och fina kärna – handelsunionen – hade till denna adderats en rad allt viktigare moment, som inte blivit föremål för något val av medlemsstaternas befolkningar. Vad som framträdde som EU:s verkliga ansikte och ideologi var ”den utopiska fantasin om en mångkulturell värld utan gränser” (1).

EU-ledningen talade om ”något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed....(påstods skulle)… födas”. Man drevs av multikulturell ideologi och talade om mångfald, multikulturalism och integration och drev en massinvandringspolitik som ”ett gigantiskt multikulturprojekt”. Samtidigt försökte man hindra ”all antydan till att tro att vår kultur är bättre”. Man uppmuntrade ett ”kritiskt tänkande” framförallt bestående i ” ett enfaldigt förkastande av det förflutna”. Paris-gruppen talade om ” en självbelåten och tanklös fientlighet mot allt som rör vår egen identitet”, om politiskt genomförd konformitet och om överdrifter och snedvridningar av Europas autentiska dygder. Man observerade, att Europas samhällen höll på att fragmenteras. Gruppen hävdar att ” Europas framtid ligger i en förnyad lojalitet mot de bästa av våra traditioner, inte i en hycklad universalism som kräver att vi glömmer bort och förnekar vad vi är”. Vi förlorar ”vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”.

EU:s ledning ser uppenbarligen Europa som ” vägvisare till ett universellt samhälle” och syns ” förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid”. Det fick gruppen att dra slutsatsen, att det ”falska Europas universalistiska…föreställningar avslöjar, att det rör sig om ett religionssubstitut”. De opponerar mot detta och säger, att vi måste ”avvisa pseudoreligionen”. Den konkreta slutsatsen är, att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken.

Denna viktiga del av EU:s ideologi har självfallet inverkat – och inverkar – på väldigt många andra områden än försvaret. Detta torde minska mångas vilja att vara en medborgare i en sådan statsbildning och skapar en klar ovilja att på något vis ge upp ytterligare suveränitet gällande sitt land.

EU:s påverkan på svenska politiker

Vi talade ovan om påverkande faktorer vid svenska försvarsbeslut: tron på USA:s avskräckande verkan, den finansiella konkurrensen från beslut gällande andra och politiskt allmänt populära områden, samt EU:s förledande inverkan gällande föreställningarna om den framtida och fredliga världen. EU:s kärnbudskap påverkade troligen ställningstagandet avseende försvar hos många politiskt ansvariga i Europa inkl Sverige. När svenska politiker – ofta utan kunskap om utrikespolitik och kanske med låg utbildning – skulle ta ställning, fick därför ett starkt svenskt försvar klart en lägre prioritet. Dess värde i den framtida världen av fortlöpande integration, förtroende och samarbete hade en låg – kanske lägsta – aktualitet jämfört med så många andra resurstörstiga områden och uppdrag

Bristande förmåga till analys och kritik samt den starka tendensen till konformitet, som präglar dagens riksdagsmän, ledde därför alltför lätt till riksdagens djupt okloka nedskärningar av det svenska försvaret. Krim och Syren angavs ovan ha väckt farhågor, delvis ändrade attityder men hade ändå marginell inverkan på Europas försvarskapacitet. Så när sanningen om världen avslöjades i februari 2022 genom Rysslands invasion av Ukraina, var Sveriges försvar otillräckligt, urholkat och saknade – bortsett från flygvapnet – resurser, kvantitet och kraft. Det medförde, att man ansåg att bara medlemskap i NATO kunde rädda oss i denna situation. Den kanske heligaste principen som fanns för vänstern – alliansfriheten – slängdes då omedelbart på sophögen av dess partiledningar. Sättet visade inom socialdemokratin, att dess s k medlemsdemokrati var svagare än någon kunnat ana.

Natoanslutningen utan folkomröstning

Tillsammans enades de svenska partierna samtidigt om att inte genomföra den folkomröstning i frågan, som egentligen var självklar. Orsaken var naturligtvis dels att utgången av en omröstning var osäker, och dels att debatten innan skulle avslöja partiernas fullständigt felaktiga försvarspolitik under decennier. Man var avklädd gällande området, och väljarna skulle inte tillåtas upptäcka och förstå detta. NATO anslutningen genomfördes men utvecklingen därefter visar just, att kravet på snabbhet i beslutsfattandet var överdrivet. En folkomröstning i denna fråga hade varit möjlig och ytterst naturlig. Detta borde ha varit folkets beslut, inte politikernas.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Parisdeklarationen – The True Europe

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s överstatliga system skadar medlemsstaterna – Del 1

EU:s beslut har på flera områden skadat medlemsstaternas välfärd och handlingsfrihet, skriver Dan Ahlmark i första delen av en ny artikelserie på Nya Dagbladet.

Publicerad september 4, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: monticelllo/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Allvaret i de misstag EU – det vill säga Kommissionen tillsammans med EU:s beslutande organ – har begått på ett flertal områden, har på ett förödande sätt inverkat på medlemsstaternas standard och handlingsfrihet det vill säga motsatsen till vad som förespeglades vid ländernas inträde i unionen. Detta framgår av konsekvenserna av de policies, som granskas nedan gällande områden, där EU har - eller försökt - genomföra allehanda åtgärder.

Särskilt i stora organisationer eller sammanslutningar av stater råder tyvärr beteenderegeln för beslutsfattarna, att de vid misstag inte ändrar en felaktig politik. Skälet är, att de ser eller upplever detta som för genant eller politiskt skadligt gällande sig själva, vilket medför, att de inte kan eller vågar erkänna ett fel och göra en förändring.

Det krävs ytterst starka skäl för en förändring, som kan tolkas som ett erkännande av ett misstag. Detta fortsätter därför och troligen bara fördjupas och förvärras. Regeln gäller delvis också enskilda regeringars handlande, men hoten och snabbheten i verkställandet av effektiva motreaktioner: valnederlag, uppbrytning av samlingsregeringar o dyl är vanligen mycket snabbare och effektivare än EU:s tunga beslutsprocess, som ofta inte direkt placerar det primära ansvaret på aktuella beslutsfattare. Bristen på kännbart personligt ansvar är förödande.

Stora misstag framdrivna av Europeiska unionen

I en serie av artiklar granskas här i vilken utsträckning politiska beslut fattade inom EU nämnvärt eller kraftigt negativt påverkat den politiska eller ekonomiska situationen inom Europeiska unionens medlemsstater. Har inte felaktiga beslut skett så frekvent och på olika områden, att de allvarligt skadat medlemsstaterna? Om så skett ofta och följderna är allvarliga, uppstår naturligtvis frågan, om EU inte bör kraftigt reformeras. Om så inte bedöms vara möjligt, är frågan: bör den kanske läggas ned? Ska verkligen den transnationella organisationen bestå i sin nuvarande form? Kanske en ny union, inledningsvis begränsad till ekonomiskt samarbete, bör skapas från början och byggas på delar, som är acceptabla och användbara?

En annan viktig fråga, som inte berörs här, gäller självfallet orsaken till att Europas transnationella projekt misslyckats med viktiga projekt, men trots detta ändå avancerar mot en allt allvarligare utveckling: att den centrala makten förstärks ytterligare, och nationalstaternas suveränitet alltmer begränsas. Det, som skapats är nämligen ett kraftfullt institutionellt maskineri stöttat av ett antal nationella etablissemang, som ser fram emot att via transnationellt beslutsfattande med helt oklart politiskt ansvar skyddas från den politiska opinionen inom sina medlemsstater.

Den politik, som etablerats, är politisk globalism med alla dess negativa konsekvenser för nationalstaterna. I EU:s fall har det kompletterats med en närmast religiös komponent: önskan att bygga ett universellt samhälle utan gränser och mycket starka rättigheter för alla i världen, men vilka samtidigt förutsätter betydande skyldigheter, bördor och uppoffringar för unionens medborgare. Det är ett gränsöverskridande utopiskt samhälle styrt av Europas och världens politiska eliter (1). I Parisdeklarationen (2) benämns detta som pseudoreligiöst, och man varnar för att det sanna Europa håller på att förvandlas till ett falskt Europa styrt av EU.

I elva artiklar granskar serien därför viktiga områden, där policies utformade och beslutade av EU inverkat eller inverkar på den europeiska befolkningens välfärd och utveckling. Dessa områden gäller:

• EU:s inflytande på Europas nedrustning, som skedde sedan 1990-talet,

• dess agerande under covid-19 epidemin,

• EU:s val av klimatpolitik och konsekvenserna av denna för regionens energipolitik, dess ekonomiska utveckling samt därmed befolkningarnas välfärd

• EU:s vilja att låta ekonomiskt sämre utvecklade medlemsstater bli medlemmar av dess monetära union,

• valet att tillåta massimmigration från Syrien, Mellanöstern och Nordafrika

• ingreppet i Rumäniens presidentval 2024 för att undvika ett val av en nationalistisk EU-motståndare.

• EU:s utnyttjande av Digital Services Act i syfte att genomföra censur av frihetliga organisationer, högerpolitiker och kritiker av EU. Dess uppbyggnad av en propagandaapparat för att påverka Europas befolkningar.

• det pågående försöket att etablera en kontroll/avlyssning av all kommunikation (skriftlig eller verbal och inledningsvis av taktiska skäl begränsat till brott mot barn) inom Europa samt från och till omvärlden.

• väsentliga misstag i EU:s utrikespolitik.

Finns hopp om Europas omdaning?

Hopp om förändringar i stora transnationella organisationer är nog oftast meningslöst. Men under vissa förutsättningar kan det finnas vissa skäl att tro på att en förvandling kan ske även beträffande EU, och tecken på sådana finns idag. Vilka är då dessa? Ja, USA har under Trumpadministrationen satt Europa under en ekonomisk och politisk press, som är starkare än någon tidigare under 1/3 sekel. Europa tillåts inte längre utnyttja USA ekonomiskt genom orättvisa handelsregler, utan jämställdhet i handelsvillkoren krävs, vilket orsakar ekonomiska påfrestningar i vår region.

Europa tillåts heller inte längre att utan nämnvärda försvarssatsningar bara leva under de amerikanska kärnvapenparaplyet och med amerikanska trupper nära gränsen till Ryssland. Att uppfylla det nya kravet på försvarsbudgetar uppgående till 3,5 % av BNP kräver nämnvärda uppoffringar av europeerna. Dessutom tillkommer 1,5 % för försvars- och säkerhetsrelaterade investeringar. För länder, som redan har för stora budgetunderskott, orsakar detta nya svåra prioriteringar.

USA kommer under de närmaste åren visa en imponerande ekonomisk tillväxt, medan Europa visar – om inte negativ – en anemisk sådan. Vad värre är: USA kritiserar Europa offentligt just för att själva orsaken till detta är regionens okloka och orealistiska klimat- och energipolitik. Det medverkar till, att medborgarnas uppmärksamhet fästs vid denna orsak, som politikerna försöker dölja. Energikostnadernas ökning i till exempel Tyskland är svåra att bära för befolkningen och ibland omöjliga för industrin. Och flera andra nya stora ekonomiska bördor har tillkommit för de europeiska länderna det sista decenniet. Så den ekonomiska rörelsefriheten för Europa är snävare än den varit under lång tid - och därmed trycket att ändra politik.

Och aldrig under efterkrigstiden har USA-administrationens kritik av Europas inrikespolitik varit så skarp. Vance, Rubi och Trump har alla gett klara och utförliga uttryck för olika slag av avståndstagande från europeisk mediacensur, politiska övergrepp mot oppositionen i olika länder och brott mot mänskliga rättigheter. Innebörden har bland annat varit, att regeringarna ignorerat sina befolkningar för att tillfredsställa de potentiella nya väljarna, som sköljt in över Europa som en följd av massinvandringen. Den senaste kritiken gällde den rasistiska behandlingen av Henry Nowak (en följd av rasistiska polisregler), som resulterade i dennes död. USA:s utrikesministerium sade i ett uttalande: ”Ideological conditioning and two-tiered policing are glaring symptoms of civilizational decline. They must be rejected across the West”.

Oavsett att massmedia i Europa ständigt håller fast vid en negativ bild av Trump, har de populära högerpartierna i olika länder nu ofta en positiv bild av USA:s ledning och utnyttjar ibland de amerikanska angreppen för egna initiativ. Samtidigt har det politiska läget för ledarna och de tidigare ledande partierna i Europas tre största länder (Europe 3): Tyskland, Frankrike och Storbritannien, sällan varit så svag. Det ledande oppositionspartiet är betydligt starkare än det ledande regeringspartiet i varje land. Och dit Tyskland och Frankrike går, dit går EU!

En ändring i a) energipolitiken är det viktigaste, som kan hända i Europa. Samtidigt är konsekvenserna av b) massimmigrationen ett mycket stort problem, och stödet av c) Ukraina gentemot Ryssland blir mindre populärt. Situationen för EU-ledningen, där Tyskland och Frankrike styr, är idag svagare än den någonsin varit, eftersom de ledande oppositionspartierna AfD och Nationell Samling har en EU-skeptisk hållning gällande till exempel de tre nämnda områdena. Så både utrikes- och inrikespolitiskt finns idag krafter, som pressar EU och Europas länder att förändra sin politik. De närmsta åren får ange, om detta räcker.

Men frågan är betydligt större än förändringen av några få policies, hur fundamentala dessa än är för Europas välfärd. Är inte antalet och vikten av misslyckade policies ett skäl för Europa att avsluta ett misslyckat transnationellt experiment? Den gemensamma marknaden var gynnsam, men tvånget att anpassa sig till ett federalt Europa omfattande det mesta är motbjudande och skamligt. Ska verkligen utvecklingen mot det falska Europa tillåtas ske?

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Varför Europa är i fara – Nya Dagbladet.

2. Parisdeklarationen - The True Europe

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.