Postmodernistiskt jämställdhetsarbete skadar kvinnornas ställning i akademin

All diskriminering i akademin beroende på kön ska självfallet elimineras, men att bygga detta på ansatser grundade i postmodernistisk filosofi och kulturmarxistisk feminism för detta syfte är skadligt. Inte minst för kvinnornas ställning.

publicerad 17 juli 2021
Foto: David Illff/CC BY-NC-SA 2.0

”Nationella Sekretariatet för Genusforskning” (NSG) fick 2016 regeringens uppdrag att leda ett vidgat uppdrag att jämställdhetsintegrera Sveriges universitet och högskolor. Ett viktigt skäl till uppdraget syntes ha varit att män i högre utsträckning än kvinnor fortsatt att utses till höga akademiska poster, såsom professurer. Politiskt tunga vänsterpersoner var övertygade om att skälet var allmän partiskhet till männens förmån. Uppdraget övergick sedan under 2018 till den nyinrättade Jämställdhetsmyndigheten (JM) för att avslutas 2019 och slutrapporteras.1

NSG:s rykte som stöttepelare för radikal genusforskning orsakade troligen deras val till projektledare. Kritik har dock under lång tid riktats mot svensk genusforskning, vilken orsakats av att denna inte upprätthåller den nödvändiga standarden för akademisk forskning. Att jämställdhet mellan könen i tidigare mening inte längre prioriterades av sekretariatet, som helt enligt postmodernistisk teori numera inte ser kön som biologiskt bestämda utan som socialt konstruerade, fästes ingen vikt vid avseende valet av projektledning.

Observationer beträffande institutets arbete inom akademin anger, att de ansvariga för jämställdhetsarbetet som sin teoretiska ram för arbetet utgått från en blandning av postmodernistisk…


 


Liknande artiklar: