Globalisternas egen krigsmaskin

Lars Bern skriver i sin senaste krönika hur globala affärsintressen påverkar krigsinsatser i världen.

publicerad 4 april 2018

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En vanlig vanföreställning bland mina vänner är att USA med sin enorma krigsmakt och underrättelseapparat står för försvaret av demokrati och en fri värld. Det är mot den bakgrunden som många tror att vi skulle vara tryggare vid en militärallians med USA genom att vara med i NATO. Problemet är bara att föreställningen om USA/NATO:s krigsmakt som frihetens försvarare är fullständigt galen. Den här krigsmaskinen används ju inte alls för försvaret av demokrati och frihet.

Den amerikanska maktapparaten med sina uppåt tusen baser och tiotusentals agenter runt om i världen, har ju vid upprepade tillfällen visat sig vara allt annat än försvarare av demokrati och frihet. Istället är man organiserad för att försvara den styrande hyperförmögna elitens, de globala företagens och bankernas ekonomiska intressen runt hela jorden. Den rollen övertog man från britterna under 1900-talet. Tidigare hade deras Royal Navy spelat samma roll som försvarare av de rikas utplundring av fattiga länder i kolonierna. Sedan Andra Världskriget har man startat krig som kostat 20 miljoner liv.

Alla mins vi hur CIA i nära samarbete med storföretaget ITT störtade den demokratiska regimen Allende i Chile som hotade ITT:s affärsintressen. Man ersatte den med en hänsynslös militärdiktatur – knappast något försvar för demokrati och frihet.

Kriget mot terrorn som man startade med det iscensatta attentatet mot World Trade Center i New York år 2001, hade ingenting att göra med att öka den fria världens säkerhet. Terrorismen var inte allt för omfattande då och sedan USA/NATO startat kriget mot terrorismen har den senare ökat med 6500%. Nej, kriget mot terrorn handlade om att skaffa västliga företag och banker en bättre kontroll över strategiskt viktiga naturresurser.

Den brittiska tidningen Independent avslöjade redan för sju år sedan hur mycket starka företagsintressen låg bakom USA:s och Britanniens illegitima anfall på Irak 2003. Den tidigare NATO-chefen Wesley Clark har avslöjat hur Pentagon redan 10 dagar efter attentatet 2001 hade färdiga utarbetade planer för en attack på Irak och sex andra oljeländer i Mellanöstern. Detta tyder knappast på att man varit överrumplad av attacken den 11 september 2001. Med alla obesvarade frågor verkar det ha varit ett beställningsjobb.

Man började med att anfalla Afghanistan den 7 oktober 2001, alltså mindre än en månad efter attentatet mot WTC. Man var med andra ord väl förberedd för kriget mot de sju länderna och väntade bara på den händelse som skulle motivera det. Officiellt rubricerades Afghanistananfallet som Operation Enduring Freedom. Det påstådda målet med invasionen var att fånga Usama bin Ladin, utrota al-Qaida, och få bort talibanregimen och hade ingenting med någon varaktig frihet att göra. Idag är USA/NATO f.ö. lierat med samma al-Qaida i försöken att störta Assadregimen i Syrien.

USA/NATO är fortfarande kvar i Afghanistan med målet att kunna tillhandahålla kontrollen över dess rika naturresurser till de västliga globala företagen. Sveriges politiska elit har av någon outgrundlig anledning ställt upp med svensk militär till enorma kostnader för vårt lilla försvar. Detta engagemang för de stora globala företagsintressena, har på flera punkter lämnat vårt lilla land oförsvarat.

Efter Afghanistan kom det illegitima anfallet på Irak där det handlade om att ta ifrån Saddam Husseinregimen kontrollen över landets mycket stora oljeresurser, vilket tydligt framgår av de dokument som redovisades av tidningen Independent. Anfallet motiverades med en lätt genomskådad False Flag som gick ut på att man hade bevis för att landet hade massförstörelsevapen. Vår egen inspektör hedersmannen Hans Blix har avslöjat bluffen. Efter ett oerhört kostsamt och klumpigt genomfört krig har man inte fått kontroll över landet, utan snarast drivit det i knäet på ärkefienden Iran.

Ett annat land som klart demonstrerat att man ville ha sina oljeresurser för sig själv, för att användas till att bygga upp landet och ge medborgarna ett materiellt välstånd, var Libyen under sin härskare Gaddafi. Både Gaddafi och Hussein hade även markerat sitt oberoende mot USA genom att handla sin olja i andra valutor än USA-dollar. År 2011 anföll följdriktigt USA/NATO landet och såg till att mörda dess ledare Gaddafi. Återigen deltog svensk militär i dessa operationer i ett land som aldrig hotat vår säkerhet och aldrig skulle ha kommit att göra det. Precis som kriget i Irak blev operationen mot Libyen ett stort misslyckande och landet kastades in i inbördeskrig och kaos. För dagen ser det ut som om en av Gaddafis söner kan bli ett samlande namn att leda det sargade landet framgent.

Det riktigt stora målet för de västliga globala företagens intressen är att få kontrollen över Rysslands enormt rika naturresurser. Man var på god väg under 1990-talet, men gick för hårt fram och gapade över för mycket – så att man miste hela stycket (känt ordspråk). Sedan Putin tagit makten i Ryssland och kört västintressena på porten har det stora målet varit att underminera landets ekonomi och få honom störtad, så att man kan återupprätta en ny marionettregim – typ Jeltsin. Det nyligen genomförda valet var en stark signal från ryska folket mot den västliga globalismen. Det enda västs klumpiga politik åstadkommit är att driva Ryssland i knäet på Kina.

Det fjärde av de sju länder som USA:s krigsmaskin hade beställning på från globalisternas företag var Syrien. Efter misslyckandet med Irak-invasionen var det omöjligt för Vita Huset att få politiskt stöd för ett anfall med USA-soldater, varför man utarbetade en strategi som gick ut på att störta Assadregimen med hjälp av en brokig proxyarmé bestående av olika terrorgrupper. Man skapade bl.a. ISIS som till en början rönte mycket stora framgångar i såväl Syrien som i Irak. Att USA motiverat sina krig med att man stred mot terrorism var för länge sedan bortglömt.

Även Syrienoperationen har kört fast. Skapandet av ISIS blev en gökunge i boet eftersom denna terrorarmé ägnade sig åt bestialiska brott mot mänskligheten som väckte opposition hos USA/NATO:s hemmaopinion. USA/NATO försökte i det längsta att ge sken av att man bekämpade ISIS, men när ryssarna ingrep på Syriens sida och började berätta sanningen för opinionen kom det västliga fulspelet i dagen. På några få veckor satte ryskt stridsflyg stopp för ISIS framfart och de trängdes tillbaka. På köpet hade väst lyckats göra Putin omåttligt populär i vida kretsar.

I Syrien är läget fortfarande osäkert och landet är en krutdurk där USA bakom det amerikanska folkets rygg byggt upp ett antal militärbaser. Från dessa försöker de dirigera kvarvarande terroristgrupper för att kunna nå målet att störta den förhållandevis populäre härskaren Assad. Återigen arbetar USA/NATO:s krigsmaskin med försök att iscensätta False Flag operationer med kemvapen för att motivera direkta anfall på Assadregimen. Denna typ av fulspel börjar dock bli allt för uppenbart, varför det blir mindre och mindre effektivt. Man kan inte lura alla människor hela tiden och då speciellt inte i Internets tidevarv. Allt kommer upp till ytan.

Sveriges pinsamma roll

Den fråga vi måste ställa oss är varför den förmenta humanitära stormakten Sverige deltagit i dessa militära operationer som saknar all betydelse för vår säkerhet? Varför deltar vi på samma sida som bedriver folkmord mot oskyldiga människor för att mest försvara globala storföretagsintressen? Det handlar inte i något av de aktuella fallen om att strida för demokrati och frihet. Och slutligen måste vi fråga oss, hur vi tror vi kan skapa trygghet för Sverige genom en allians med de globala storföretagens och deras hyperrika ägares egen krigsmaskin? Dessa företag struntar i stort sett i hur det går för ett litet för dem betydelselöst land som Sverige. Vi har bara ett värde som en strategisk brygga för att försöka pressa Ryssland till underkastelse, en för svenska folket livsfarlig roll.

Det är nog snarast så att vår politiska elit är på väg att på olika plan sälja ut hela vårt lilla land till en hyperrik elit med globala härskarambitioner. En ytterst farlig strategi som inte tjänar svenska folket.

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!