Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Massmedias rapportering om hur flera ”svenskar” dömts till döden i Irak efter mordet på den gängkriminell frontfiguren Mustafa ”Benzema” Aljiburi som kopplats till Foxtrotnätverket, stör mig eftersom de per automatik inte blir svenskar för att de har svenskt medborgarskap. Samma mönster som när media tidigare skrev om de ”svenska” IS-terroristerna som återvände ”hem”.
Och varför vurmar den svenska regeringen och UD egentligen så mycket för gängkriminella som mot betalning mördat någon utomlands som en del i en uppgörelse?
En av de dömda är tydligen en albansk 19-åring och enligt albanska Politico betalade den svenska regeringen drygt 100 miljoner skattekronor till Bagdad i utbyte mot att han inte skulle dömas till döden, utan istället få tre års fängelse.
Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) säger att Sverige alltid känner ansvar för svenska medborgare och att de kräver att dödsstraffen inte verkställs samt att man kallat upp en irakisk toppdiplomat för att få klarhet i ärendet.
I en tid där Sverige dras med grava problem med utbredd gängkriminalitet som inte bara påverkar tryggheten i landet utan dessutom är en kostsam belastning för samhället och presskonferenserna med löften om hårdare tag mot gängen avlöser varandra medan Sverigebilden svärtas ned utomlands, är det makabert att se hur våra beslutsfattare nu daltar med kriminella och lägger såväl pengar som diplomatiska resurser på att hjälpa till att få hem de kriminella till Sverige istället för att se det som en naturlig lösning som vi inte behöver befatta oss med. Vi har inte ens fängelseplatser här hemma i Sverige!
Det är en mycket märklig prioritering och vad sänder det egentligen för budskap när man lägger såväl pengar som resurser på att rädda gängkriminella undan straff?
