Appar som lovas öka tryggheten används ofta för vardagslogistiken – och normaliserar hemlig övervakning.
Forskare vid Stockholms universitet har granskat 48 svenska trygghetsappar och varnar för att tekniken paketeras som omsorg medan etiska frågor försvinner.
I två forskningsprojekt vid Stockholms universitet undersöker forskare olika trygghetsteknologier i Sverige – allt från digitala trygghetskartor och säkerhetssensorer till appar som marknadsförs som verktyg för att skapa tryggare samhällen. Men istället för att mäta om tekniken fungerar granskar forskarna kritiskt vad den får för konsekvenser.
— Det är viktigt att fråga sig vilken trygghet vi är ute efter, och för vem? Vad är värt att kallas trygghet? Vilka aktörer och intressen styr vad som är trygghet i ett samhälle? Projektet om trygghetsappar visar bland annat hur övervakning normaliseras när vi använder den här teknologin, säger Katarina Winter, docent och universitetslektor i kriminologi samt doktor i sociologi vid Stockholms universitet.
Hon leder projekten som pågår i samarbete med forskare från Högskolan i Gävle och Södertörns högskola. Forskarna har kartlagt 48 svenska trygghetsappar och intervjuat både utvecklare och användare, däribland föräldrar som använder appar för att hålla koll på sina barn.
"Tekniken är så snällt inramad"
Ett centralt fynd är hur normaliserat det blivit att övervaka barn, ofta utan deras vetskap.
— Ett exempel är hur normaliserat det har blivit att övervaka sina barn fast de inte vet om det, även om vissa har en överenskommelse med sina barn. Eftersom tekniken är så snällt inramad – att det handlar om att skydda barnen – så blir det inte något man måste stå för som förälder. Normaliseringen kan därför ske under radarn. När tekniken paketeras som omsorg tappar vi lätt bort de etiska frågorna, förklarar hon.
Övervakningen påverkar också relationerna i familjen.
— Många använder apparna för att slippa tjata på sina barn och i det korta loppet kanske det är smidigt och förenklar logistik i familjen. Men det sker något på mellanmänsklig nivå, vi kapar en del av interaktionen mellan varandra. Det ses som ett avvikande beteende om man inte vill dela sin plats, något jag tror är negativt.
Förvirrande budskap vid Komvuxskjutning
Forskarna ser en tydlig diskrepans mellan utvecklarnas ideal om ett tryggare samhälle och hur apparna faktiskt används. För privatpersoner handlar det ofta om helt andra saker än trygghet.
— På ett sätt reproducerar de här föräldrarna en otrygghet i samhället som har att göra med brott och utsatthet när de motiverar varför de använder en app. Men i verkligheten så är det ofta extremt kopplat till vardagslogistik – när ska jag börja koka pastan beroende på var mitt barn befinner sig? förklarar kriminologen.
Forskarna har också undersökt skolsäkerhetsappen CoSafe som användes vid skjutningen på Campus Risbergska. Appen kritiserades för att ha skickat motstridiga larm om både utrymning (att lämna byggnaden) och inrymning (att stanna kvar och söka skydd inomhus). Av de totalt elva personer som dödades följde två elever uppmaningen att utrymma istället för att söka skydd inomhus.
— Risbergska-fallet visar på komplexiteten i tekniska lösningar för krissituationer. Samtidigt som appen kan ha hjälpt vissa att söka skydd, väcker händelsen viktiga frågor om ansvarsfördelning och teknisk tillförlitlighet när det gäller liv och död, konstaterar Winter.
Privata aktörer tjänar på otrygghet
Forskaren ser också hur privata företag använder samhällsdebatten om otrygghet för att sälja in sina lösningar, särskilt till kommuner.
— Vi har både ett politiskt landskap som fokuserar på otrygghet och en marknad som tar sig an det eftersom det är i fokus. Det är logiskt att man hittar möjligheter till företagande i samhällsdebatten vi befinner oss i, men det blir mer brutalt när det gäller trygghet än med andra fenomen. Dels för att aktörer tjänar på att framställa ett samhälle som otryggt, dels för att företagen generellt sett är intresserade av specifika användargrupper som kanske inte har så mycket trygghetsproblem.
Hon uppmanar till en kritisk hållning mot teknikoptimismen.
— Det är viktigt att stanna upp i de frågorna som annars tenderar att rusa iväg i en slags tilltro till att 'nu blir allt bättre för att vi har ny teknologi'. När det övergripande ordet är trygghet, riskerar frågor om övervakning och integritet att nedprioriteras.
