”En dikt om Stefan Löfven”

Stefan – statsminister

Namnet är Stefan – tvättäkta socialdemokrat
som fick kommandot över trygg välfärdsstat.
Självsäkert lovade jag att allt gott tillföra,
men hade inte en aning hur man ska göra.

Jag lämnade blåstället och svetsen för flärden,
att grogga med höjdare runt om i Världen.
De plåtade mig med Macron och Obama,
de fotona visade jag stolt för min mamma.

Jag försäkrade att avskaffa all arbetslöshet,
men till min och partiets stora förtret,
är den nu bland de högsta i EU – över åtta procent,
så med löftet mitt, var det inget bevänt.’

Det finns ingen skillnad mellan han och hon,
det hela är bara en social konstruktion.
Alla människors lika värde – javisst,
om man inte är SD eller högerextremist.‘

Gangstergängen ska krossas, det lovade jag,
men likt förbannat ökar de dag för dag.
Skjutningar och sprängningar runt hela nationen,
vi blev det otryggaste landet i hela Unionen.

“Utsatta områden” och dess kriminalitet,
har inget att göra med etnicitet
och terrormord som muslimer utföra, ’
har ingenting med islam att göra.

Men varför resulterar den rätta PK-politiken
till att det ändå blir helt fel i praktiken?
Invandringen blev katastrofal – på alla sätt.
Inte kan väl de förbannade rasisterna ha rätt?

Nu ger jag upp – har helt tappat greppet,
lämnar befälet för det sjunkande skeppet,
till Magdalena, Morgan och andra marxister.
Mitt avgångsbetyg = Ett stolpskott till minister

Hugo Skald