Goldman Sachs manipulerar priset på aluminium

New York Times beskriver Goldman Sachs agerande som en noga koreograferad dans vars syfte är att kunna dra maximal nytta av de prissättningsregler som satts upp av en utländsk råvarubörs. Det visar sig att det är en slug manöver av Goldman Sachs för att höja priset på aluminiumburkar med några ören.

– Ju större du blir, desto större stimulans har du råd att sätta i det lagret. Det blir som en snöboll, säger Jorge Vazquez, vd på Harbor Aluminium Intelligence, till New York Times.

När Goldman Sachs köpte Metro International Trade Services i februari 2010 betydde det att man sitter på mer än en fjärdedel av den mängd aluminium som finns ute på marknaden idag. Allt förvarat i 27 lager i Detroit.

Men London Metal Exchange, som övervakar 719 lager runt om i världen, har inte alltid varit en opartisk skiljedomare. London Metal Exchange har rätt till 1 procent av hyrinkomsterna från alla sina lager. Fram till förra året, ägdes London Metal Exchange av medlemmarna, däribland Goldman Sachs och övriga banker såsom Barclays och Citigroup, skriver New York Times.

Enligt Huffington Post debiterar Goldman Sachs sina kunder upp till 48 cent (motsvarande tre kronor) per dag för att förvara ett ton aluminium sina lager i Detroit.

Eftersom bankens aluminiumlager innehåller mer än 1,4 miljoner ton aluminium, kan Goldman Sachs tjäna 680 000 (motsvarande 4,5 miljoner kronor) per dag på att endast lagra aluminium.

Branschanalytiker menar att förseningarna på Metro International sedan Goldman Sachs tog över är en väldigt bidragande orsak till att att premien på all aluminium som säljs på spotmarknaden har fördubblats sedan 2010. Resultatet är en extra kostnad på drygt två dollar (motsvarande 13 kronor) för vart 16:e ton, skriver New York Times.

Den amerikanska öljätten MillerCoor har tillsammans med Coca-Cola fått betala extra för att ha aluminium i sina burkar. De måste också betala “premium”, kostnaden för att få metallen till sina anläggningar.

Det betyder att Goldman Sachs “välkoreograferade dans” – som New York Times beskrev det – gör att du får betala mer om du till exempel köper en öl eller läsk som är i en aluminiumburk.