G7-ländernas finansministrar har kommit överens om att införa en internationell minimiskattenivå på 15 procent som ska gälla för ”stora bolag”. Storbritanniens finansminister hävdar att överenskommelsen ”tar det globala skattesystemet in i 2000-talet”.
– Det betyder att rätt bolag betalar rätt skatt på rätt ställen, säger den brittiske finansministern Rishi Sunak till Sky News och hävdar vidare att överenskommelsen är ”ett stolt ögonblick”.
Enligt överenskommelsen får inget av de sju länderna ha en skattenivå på under 15 procent och man hoppas att alla juridiska detaljer kring beslutet ska vara färdiga innan G20-ländernas nästa möte i Venedig i juli.
Man ska också ha kommit överens om en ”digitalskatt” i syfte att få in mer pengar även från de stora techjättarna som varit duktiga på att smita undan skatten, enligt Bloomberg.
Annons:
– Efter år av diskussioner har G7:s finansministrar nått en historisk överenskommelse för att reformera det globala skattesystemet för att anpassa det till den digitala tidseran, fortsätter Sunak,
Syftet med förändringen är enligt G7-gruppen att man vill ha in mer skatt och få in skatter där företagen faktiskt har sin verksamhet. Man hoppas också att det ska leda till att länder slutar pressa ner skatterna för att locka stora bolag att etablera sig i just det landet.
Enligt SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist är uppgörelsen ”historisk” eftersom den är ovanligt överstatlig och berör områden där länderna själva tidigare fått bestämma.
– Här lägger man en ribba, en undre gräns. Att enas på det här området är stort. Finanspolitik är nationellt, att regeringen ska ha en frihetsgrad. Men med globaliseringen och företag som saknar nationsgränser, då tycker man att det är viktigt med en gemensam lägstanivå, så att man kommer i från det man kallar konkurrensen mot botten.
Enligt honom ”återstår fler steg” innan den globala skatten blir verkligheten – bland annat behöver man stöd från fler länder i G20.
– Nästa steg är G20. Får du med G20 är det väldigt omfattande. De representerar en mycket större del av världsekonomin som inbegriper även tillväxtekonomier som Kina och Indien och en mängd sådana länder.
Även OECD och Sverige finansminister Magdalena Andersson (S) har uttryckt sig positivt om förslaget, som i praktiken är ett väsentligt steg i riktning mot ett globaliserat skattesystem.
G7 eller Group of Seven utgörs av de "industrialiserade ekonomierna" Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. Fram till 2014 ingick även Ryssland i gruppen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
En spontan gatuintervju med den brittiske skribenten Frank Wrighter har fått stor spridning i sociala medier. I intervjun beskriver han västvärlden som moraliskt och ekonomiskt bankrutt – och säger att han hellre vill leva i en nation än i en gränslös marknad.
Wrighter riktar udden mot politisk likriktning, massmigration, global marknadsdyrkan och västvärldens krig i Mellanöstern. Enligt honom har löften om demokrati, välstånd och frihet ersatts av permanent kris, ekonomisk nedgång och förlorad nationell gemenskap.
Intervjun publicerades av VoxPopuli och spelades in vid en samling för Restore Britain, lett av Rupert Lowe. Klippet spreds därefter vidare i sociala medier, bland annat av den amerikanske journalisten Glenn Greenwald, som beskrev Wrighter som en i stort sett okänd brittisk medborgare som formulerar sin kritik med ovanlig klarhet.
Det är denna typ som skall leda våra nationer. Och som gjorde det när vi var starka, bärkraftiga och framgångsrika. Istället har vi fått Kaja Kallas, Ulf Kristersson och Magdalena Andersson. Resultatet har inte låtit vänta på sig. pic.twitter.com/T5GAlb9atI
— Fredric Morenius (@FredricMorenius) May 24, 2026
På frågan varför han kommit till samlingen svarar Wrighter att han och hans son rest från Newbury eftersom de ser ett land i djup kris.
Annons:
— Vi ser i vilket skick landet befinner sig. Det råder ett nationellt nödläge och vi måste tänka på framtiden. Vilket slags land ska vi ha för våra barn – eller ska vi över huvud taget ha en nation? säger han.
Wrighter fortsätter med vad som blivit ett av intervjuns mest citerade resonemang: att ett land inte kan reduceras till en marknadsplats.
— Jag vill hellre leva i en nation än på en marknad, inte i en gränslös internationell stormarknad befolkad av främlingar som hyser fientlighet mot varandra. Vi måste rädda nationen, säger han.
”Permanent undantagstillstånd”
I intervjun beskriver Wrighter den västerländska efterkrigsordningen som överspelad. Han menar att samma politiska kurs fortsätter oavsett valresultat, samtidigt som väljare inte erbjuds några verkliga lösningar.
— Vi verkar vara moraliskt såväl som ekonomiskt bankrutta i hela västvärlden, i Europa och i Storbritannien. Hela systemet befinner sig i någon form av kris, säger han.
Enligt Wrighter har det som tidigare betraktades som normalt samhällsliv ersatts av ett ständigt krisläge.
— Det vi brukade kalla normalt liv har ersatts av ett permanent undantagstillstånd – vad gäller den sociala sammanhållningen, de demografiska förändringarna och bristen på realistiska lösningar, säger han.
Konsekvensen, menar han, är att västerländska samhällen rör sig mot ekonomiskt och socialt sönderfall. Han pekar på krigskostnader, rekrytering styrd av ideologi och svårigheten för kompetenta människor att få inflytande.
— Om det fortsätter är vi färdiga. Det ser ut som ekonomisk kollaps. Det handlar om att lägga alla pengar på krig utomlands när ingenting fungerar här hemma, säger Wrighter.
Han sammanfattar utvecklingen som ett system som stänger ute begåvade människor med fel åsikter och i stället belönar ideologisk anpassning.
— Sammantaget är detta en politik och ekonomi som leder till nationellt självmord, säger han.
Marknadsdyrkan och förlorad värdighet
Wrighter kopplar krisen till vad han ser som en liberal och marknadsfixerad samhällsmodell. Han avvisar tanken att problemet främst kan lösas med ny retorik eller ännu en valkampanj.
— Vi behöver inte mer tom retorik. Vi behöver trovärdiga människor med verklig integritet, erfarenhet och förmåga, som är hängivna något högre än sin egen berikning eller sin egen vansinniga ideologiska fraktion, säger han.
Han beskriver den moderna politiken som ett slags reklamstyrt system där väljarnas förhoppningar knyts till löften som aldrig infrias.
— Man säljer drömmar till oss. Vår längtan stimuleras av den rådande enigheten. Men inget av detta händer någonsin. I stället händer det som eliterna vill ska hända, säger Wrighter.
Särskilt hård är han mot konservativa partier som enligt honom övergett verklig konservatism till förmån för marknadsdyrkan och billig arbetskraft.
— Om man frågar konservativa marknadsdyrkare: Ni har förstört vår nation och ersatt den med en rad själlösa industrihallar, som i allt högre grad bemannas av migrantarbetskraft från tredje världen – vad har det bevarat? säger han.
Enligt Wrighter har denna utveckling rivit sönder just de värden som konservativa säger sig försvara: lokalsamhällen, traditioner, värdighet och social sammanhållning.
— Vi behöver något mer än pengar. Vi behöver något mer än anti-ideologiska slagord. Vi behöver verklig förändring i människors verkliga liv, för en gångs skull, säger han.
Krigspolitiken driver krisen
I intervjuns senare del riktar Wrighter stark kritik mot västvärldens krigspolitik i Mellanöstern. Han menar att krigen inte tjänar vanliga medborgares intressen, utan har skapat skuld, kaos och nya migrationsströmmar.
— Man bryr sig inte om nationella intressen hos den politiska eliten i väst, vare sig i USA, Storbritannien eller Europa, säger han.
Wrighter kopplar massmigrationen till decennier av västliga regimskifteskrig i Mellanöstern och Nordafrika. När stater slås sönder, säger han, skapas flyktvägar, smugglingsnätverk och parallella ekonomier.
— Skälet till att vi har en massmigrationskris i Europa är krigen i Mellanöstern. När man slår sönder dessa länder, vad händer då? Människor flyr, färdvägar uppstår och det blir en hel industri, säger han.
Han går längre och beskriver massmigrationen som en organiserad och kriminell verksamhet.
— Massmigration är en kriminell verksamhet. Människor betalar tusentals dollar för att fraktas in i landet. Det blir en parallell ekonomi, säger Wrighter.
För Wrighter hänger därmed inrikespolitisk kollaps, global marknadslogik och utrikespolitiska krig samman. Allt pekar, menar han, mot ett system som inte längre förmår försvara sina egna folk.
— De som styr påminner om ett fanatiskt brottssyndikat: de förstör människors liv och ger folket fagra löften, vare sig de kommer från vänster eller höger. Men slutresultatet blir kaos, krig, öppna gränser, vansinniga slagord och ett fullständigt förnekande av verkligheten, säger han.
Wrighter avslutar med att konstatera att människor inte längre kan undkomma konsekvenserna av den politik som förts.
— Det håller inte, för vi måste leva i det kaos de har ställt till med, säger han.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Den tyske ekonomen Richard Werner hävdar att krig, finanskriser och digitala centralbankspengar ingår i en bredare rörelse mot centraliserad kontroll. I en längre intervju med Tucker Carlson varnar han för att kommande kriser kan användas för att pressa fram ett nytt digitalt penningsystem.
Werner är professor i bank- och finansfrågor och har länge profilerat sig som kritiker av centralbankernas makt. Han är bland annat känd för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet och för sin forskning om hur banker skapar krediter.
I intervjun, som kretsar kring krigspropaganda, banker, Iran, Kina och digitala valutor, lägger Werner fram en långtgående maktanalys. Kärnan i resonemanget är att den som kontrollerar kreditgivningen också kontrollerar ekonomins riktning – och därmed i förlängningen samhällsutvecklingen.
Varnar för krigspropaganda
Samtalet börjar i historien. Carlson tar upp sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 och beskriver den som ett exempel på hur opinionen kring krig kan formas genom starka berättelser om fienden. Werner utvecklar resonemanget och hävdar att händelsen bidrog till att skapa en tyskfientlig opinion i USA inför landets inträde i första världskriget.
Annons:
Enligt Werner visar sådana historiska exempel hur svårt det är för vanliga människor att föreställa sig att mäktiga aktörer medvetet skulle kunna driva fram krig.
— Vanliga människor vill inte ha krig i något land. De flesta människor är goda, sade Werner i intervjun.
Han påstår att falska förevändningar återkommande har använts för att få länder att gå in i större konflikter. I intervjun kopplar han denna historiska modell till dagens konflikter och varnar för att en enda välplacerad händelse, förstärkt av medier och propaganda, kan räcka för att förändra opinionen.
— Bara en ondskefull och framgångsrik falsk flagg-operation, förstärkt med falsk information i medierna, är tyvärr fortfarande tillräckligt, sade han.
Iran och Venezuela i Kinas skugga
Werner beskriver de senaste konflikterna kring Iran och Venezuela som delar av ett större geopolitiskt mönster. Enligt hans analys handlar det inte enbart om enskilda regimer eller specifika regionala konflikter, utan om resurser, strategiska handelsvägar och maktbalansen gentemot Kina.
Han pekar särskilt på Kinas infrastruktursatsningar och ekonomiska expansion som en parallell till tidigare epoker där stormakter försökt bryta eller kontrollera handelsförbindelser. I intervjun återkommer han flera gånger till hur konflikter, sanktioner och regimskiften kan fungera som verktyg för att hindra konkurrerande maktblock från att växa sig för starka.
Påståendena är långtgående och bygger i stor utsträckning på Werners egen historiska och ekonomiska tolkning. Intervjuns kärna är inte en enskild prognos, utan hans bredare tes: att krig och kriser ofta ger beslutsfattare möjligheter att införa åtgärder som annars hade mött starkare motstånd.
”Den som tillhandahåller pengar har makt”
Mot slutet av samtalet flyttar Werner fokus från geopolitik till bankväsendet. Han menar att makten över kreditgivningen är en av de mest avgörande politiska maktfrågorna, eftersom nya pengar i praktiken skapas genom bankernas utlåning.
— Den som tillhandahåller pengar har makt att välja vem som får dem, hur mycket de får och för vilka ändamål, sade Werner.
Av det skälet försvarar han små lokala banker och kritiserar den långvariga trenden mot större banker, färre institut och mer centraliserad finansmakt. När lokala banker försvinner, menar han, flyttas besluten om kredit och investeringar längre bort från lokalsamhällen och företagare.
Werner hävdar att detta i praktiken slår mot medelklassen och den produktiva ekonomin. En decentraliserad bankstruktur skulle enligt honom sprida makten över kreditgivningen och göra ekonomin mindre sårbar för politiskt styrda bubblor och kriser.
CBDC beskrivs som digital kontroll
Den skarpaste varningen riktar Werner mot digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Han avfärdar argumentet att centralbankernas digitala valutor framför allt handlar om teknisk modernisering.
— De lanseras som CBDC, centralbankers digitala valutor. Jag kallar det centralbankernas digitala kontroll, sade han.
Enligt Werner är det inte den digitala formen som är ny. Pengar på bankkonton är redan till stor del digitala. Enligt honom är ordet ”central” det avgörande. Om pengarna blir programmerbara och tillståndsbaserade kan användningen i teorin begränsas efter plats, tid, person eller ändamål.
— Vi är på väg mot digitala kontrollsystem där vi inte längre har kontroll över våra likvida tillgångar, varnade Werner.
Han kopplar utvecklingen till kriser, inflation och krigslägen. I ett sådant politiskt klimat kan befolkningar enligt honom lättare pressas att acceptera lösningar som annars skulle uppfattas som ett hot mot friheten.
— Det förverkligar en totalitär diktators dröm, sade Werner om ett fullt ut programmerbart penningsystem.
Intervjun avslutas med en bredare varning för centraliserad makt. Werners poäng är att den ekonomiska friheten inte främst avgörs av tekniska betalningslösningar, utan av vem som ytterst kontrollerar kredit, pengar och rätten att använda dem.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Parisdeklarationens varning för ett falskt Europa har blivit allt mer aktuell. Överstatlig makt, globalism och migrationspolitik riskerar att göra Europas folk maktlösa över sina egna länder.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Vi har just sett en historiskt betydelsefull demonstration i London av människor som ser hur de i sitt eget land i allt högre grad ersätts av invandrare. De flesta politiker bryr sig inte om detta, eftersom de har en annan agenda. Deras mål är att få en så stor andel som möjligt av de nya rösterna, medan de än så länge försöker hålla kvar så många av sina landsmäns röster att de kan behålla makten. Så småningom tror de att de sistnämnda rösterna blir mindre viktiga, eftersom de nya väljarna blir allt fler.
Sjutton kulturpersoner formulerade 2017 ett manifest om Europa, som jag tidigare skrivit om i flera artiklar1. Den deklarationen2 förklarar egentligen på ett sätt jag då inte betonade varför våra politiker i många länder beter sig som de gör och därför handlar på ett sätt vi inte förstår. Varför ser de inte att invandringen skapar ett mycket allvarligt läge för den europeiska befolkningen – en situation som kan bli oåterkallelig? Deklarationen inleds med en beskrivning av den europeiska befolkningens situation och går så småningom över i förklaringen till varför politikerna handlar som de gör. Men först förklarar man lågmält Europas roll för oss:
”Europa tillhör oss, och vi tillhör Europa. Dessa länder är vårt hem; vi har inget annat. Det överstiger vår förmåga att förklara anledningarna till vår uppskattning av Europa eller att motivera vår lojalitet … Vardagliga landskap och händelser har en särskild betydelse – för oss, men inte för andra. Ett hem är en plats där saker och ting är bekanta och där vi är känns igen oavsett hur långt vi har vandrat. Detta är det sanna Europa, vår värdefulla och oersättliga civilisation och kultur. Europa är vårt hem”.
Det falska Europa
Men nu hotas detta av ett falskt Europa i form av etablissemangets Europeiska union. Detta för med sig stora konsekvenser. Det allvarligaste är att den ”hotar … att konfiskera vår hembygd”. Det falska Europa berömmer sig för ”att vara vägvisare till ett universellt samhälle som varken är universellt eller ett samhälle. Det falska Europa hotar oss” … ”förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid, undertrycker det falska Europa instinktivt alla avvikande åsikter … Det falska Europa är utopiskt och tyranniskt”.
Annons:
Många politiker har ett annat huvudmål för politiken än befolkningen har, och de tror nu att det finns en metod att befria sig från sina väljare, som har andra värderingar och mål: ”Under den senaste generationen har ett ständigt växande segment av vår styrande klass kommit fram till att dess egenintresse ligger i en accelererad globalisering. Dessa personer hoppas att kunna bygga överstatliga institutioner som de sedan kan styra utan att längre kunna hindras av folkens suveränitet”.
Överstatlig makt och migration
Genom Europeiska unionen, som de redan gett en hel del av makten över sina nationer, bestämmer den styrande byråkratin och professionella politiker i dag i många avseenden över Europas nationer. Men dessa länders suveränitet är ännu inte utplånad, så arbete återstår. Vilken är då den giftiga brygd som driver dessa politiker och hjälper dem att förslava oss? Deklarationen svarar där: ”Vi förlorar vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”. Det får verkliga konsekvenser, eftersom ”när de självsvåldigt utvecklar internationella människorättslagar monopoliserar EU-institutionernas överstatliga mandariner Europas politiska liv”.
Detta får långtgående konsekvenser. En följd är att vi tvingas ta emot immigranter som söker sig hit på grund av vår generositet, för all vår hjälp, för stöd och för att skapa sig ett bättre liv och bilda familjer. Inga krav ställs på assimilering, utan deras egen kultur – den som i grunden fick dem att flytta till oss – skyddas. Och vi hindras egentligen från att överhuvudtaget påverka de regler som används för att åstadkomma detta.
En gränslös värld
Gruppens syn på det europeiska mångkulturella projektet är: ”Det kräver av de europeiska folken en helgonalik självförnekelse. Vi förväntas acceptera vår egen hembygds kolonisering och vår egen kulturs upplösning under det tjugoförsta århundradet för Europas högre äras och härlighets skull – en kollektiv självuppoffringshandling för något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed påstås skola födas”. Och varför har något sådant skett? Ja, allt går tillbaka till det bakomliggande sättet att tänka och de värderingar det kräver.
Gruppen observerar den nya europeiska ideologins egenskaper och karaktär och drar slutsatsen: ”Det falska Europas universalistiska … föreställningar avslöjar att det rör sig om ett religionssubstitut … Detta är det starka opium som förlamar Europa … Vi måste insistera på att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken … För att vi skall återfå vår politiska och historiska självbestämmelserätt är det nödvändigt att vi sekulariserar det offentliga livet i Europa. Vi måste avvisa pseudoreligionen” … och ”stoppa … dess utopiska, pseudo-religiösa korståg för en gränslös värld”.
Nästa år är det ett decennium sedan deklarationen publicerades. Åren går, och det falska Europa blir allt starkare. När vaknar Europas medborgare?
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
EU-skatter på företag kan bli en ny stridsfråga när EU-kommissionen vill ge unionen direkta intäkter som går rakt till Bryssel. Ett av förslagen innebär att stora företag ska betala en årlig avgift till EU-budgeten, något som den svenska regeringen motsätter sig inför de kommande budgetförhandlingarna.
Frågan gäller EU:s nästa långtidsbudget för perioden 2028–2034. EU-kommissionen uppger att budgetförslaget ligger på nästan 2 000 miljarder euro, vilket motsvarar 1,26 procent av unionens bruttonationalinkomst.
Kommissionen vill finansiera den utökade budgeten genom flera nya så kallade egna medel. Intäkterna skulle tillföras EU-budgeten genom särskilda intäktskällor, i stället för att enbart komma via medlemsländernas vanliga EU-avgifter.
Den svenska regeringen motsätter sig utvecklingen. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger till Tidningen Näringslivet att regeringen hör till de tydligaste motståndarna till nya skatter på EU-nivå.
– Vi är inte helt ensamma. Men vi är ett av länderna som absolut är längst ut på den sidan att motsätta oss alla nya skatter.
Finansministern medger samtidigt att trycket i förhandlingarna kan bli hårt. Även om skattefrågor kräver medlemsländernas godkännande kan långtidsbudgeten leda till omfattande kompromisser mellan medlemsstaterna.
– Det kommer att vara förhandlingar där man får ge och ta, säger Svantesson.
Ny EU-skatt för storföretag
Kommissionens mest omstridda förslag gäller en ny EU-avgift för stora företag.
Enligt modellen ska bolag med en årlig nettoomsättning över 100 miljoner euro betala mellan 100 000 och 750 000 euro per år, beroende på bolagets storlek. Förslaget omfattar företag som är skattemässigt hemmahörande i EU samt vissa fasta driftställen i unionen.
Kritiker invänder bland annat mot att kommissionen baserar avgiften på omsättning snarare än vinst. Företag med stora intäktsflöden men låga marginaler kan därmed drabbas hårdare än mer lönsamma bolag med lägre omsättning.
Förslaget möter inte bara motstånd i Sverige. Tyskland och Nederländerna har sagt nej till den delen av paketet.
Tysklands förbundskansler Friedrich Merz har också riktat skarp kritik mot att nationella regeringar ska lätta på företagens bördor samtidigt som EU-kommissionen föreslår nya EU-skatter.
– Förslaget bör inte genomföras. Varför ska vi befria företag i Tyskland och andra länder från vissa bördor och samtidigt gå med på skattehöjningar i Bryssel? frågar sig Merz enligt Tidningen Näringslivet.
Fler intäktskällor för EU
Bolagsavgiften utgör bara en del av paketet. Kommissionen vill även styra delar av intäkterna från utsläppshandel, klimattullar, tobaksbeskattning och avgifter på elektroniskt avfall direkt till EU:s budget.
För svenska företag skulle EU-skatter av den här typen innebära att kostnaden inte kopplas direkt till vinst. Företag med stora intäkter men låga marginaler kan därför påverkas mer än bolag med hög lönsamhet.
Kritiken mot förslaget handlar därmed både om skattenivån och om att EU får en mer självständig finansiering.
Förespråkare för nya EU-skatter menar att unionen behöver fler gemensamma intäkter när kostnaderna för försvar, grön omställning och återbetalningen av coronafonden ökar. Motståndarna varnar i stället för att besluten flyttar mer ekonomisk makt från medlemsländerna till EU-nivå.
Sammanlagt hoppas kommissionen få in omkring 65 miljarder euro per år genom de nya systemen. Förändringen skulle stärka Bryssels egen finansiering och minska beroendet av traditionella nationella medlemsavgifter.
För svensk del innebär frågan en konflikt mellan regeringens nej till nya EU-skatter och trycket att nå en överenskommelse om unionens framtida budget. Om kommissionens linje vinner gehör skulle det innebära en ny EU-avgift för svenska företag.
Förhandlingarna om långtidsbudgeten fortsätter under de kommande åren innan medlemsländerna slutligen enas om ramarna för perioden 2028–2034.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
